Intressanta funderingar Strmbrg.
Jag tycker att jag tappar intresset för musiken om:
1.Det är svårt att följa VAD musikerna spelar, tex om basgångarna förstörs av dålig artikulation i högtalarna, förstärkaren eller signalkällan, och/eller beroende på rummet, så är det svårt att ta till sig melodierna som basisten spelar. All snålkodning typ mp3 försämrar detta, enligt min erfarenhet ivartfall

. I bästa fall kan man höra tydligt vilka toner musikerna spelar utan bummel, resonanser eller distorsion. Något att sträva efter. Olika placering av högtalarna i en stereouppsättning kan utgöra natt och dag vad gäller detta.
2. Även om ovanstående är uppfyllt så bör det enligt min mening även finnas en närvarokänsla i ljudet.
I detta begrepp närvarokänsla ligger alla traditionella utryck som klang, perspektiv och dynamik .
Finns ingen närvarokänsla eller gitarren låter klangligt som en mandolin blir det mindre kul att lyssna, även om basgångarna är supertighta. Frekvensåtergivningen och spridningen måste vara jämn från högtalaren för att klangen ska låta rätt.
3. Konsten är att kombinera punkt 1 och 2 utan att behöva offra någon parameter.
Det jag saknar i mitt ljud är en aning upplevd större dynamik. Observera begreppet ” upplevd ”. Jag vill inte heller ta till mig konstlade dynamikhöjare typ spikes mot högtalaren eller bi-wiring för att den upplevelsen ska bli bättre.
Lösningen är dsp-filter utan extra A/D - omvandling samt fler boomer-element , i form av 2,5 vägs konstruktion. Tror jag.