Binaural show i den högre skolan!

[Ogjort]

Ligger dock kvar bara tom den 25:e maj, verkar det som.

[jansch]

Ligger dock kvar bara tom den 25:e maj, verkar det som.

[ YouTube ]

+++++++

[goat76]

Har lyssnat på de första 25-30 minuterna.
Imponerande, blir det mer av samma senare i videon eller stegrar det och blir ännu mer effektfullt eftersom?

[petersteindl]

Jättehäftigt!

[PerStromgren]

Jädrar va' häftigt!

[juanth]

Spännande.

[dewpo]

Har sett första 20 minuterna nu, Häftiga effekter
Jag hoppas kunna se färdigt i kväll

[petersteindl]

Jag har observerat att uppställningen med konsthuvudet är i en form av semi-ekofritt rum med golv. Inga väggreflexer. Det är uppbyggt i en konsertlokal. Jag kan tänka mig att det ekofria från väggreflexer är en förutsättning för de binaurala effekter han får fram via konsthuvudet. På så sätt fås möjligtvis större emfas på tidsskillnaden och nivåskillnaden mellan "öronen" i förhållande till ytteröronens bidrag.

Mvh
Peter

[petersteindl]

Jag har observerat att uppställningen med konsthuvudet är i en form av semi-ekofritt rum med golv. Inga väggreflexer. Det är uppbyggt i en konsertlokal. Jag kan tänka mig att det ekofria från väggreflexer är en förutsättning för de binaurala effekter han får fram via konsthuvudet. På så sätt fås möjligtvis större emfas på tidsskillnaden och nivåskillnaden mellan "öronen" i förhållande till ytteröronens bidrag.

Mvh
Peter

Konsertlokalen är i the Barbican Centre i London. Jag har varit där på en pianokonsert för piano och orkester. Det var på 80-talet. De har dock även en teater där också och det kan vara i teatern som det är inspelat i.

Mvh
Peter

[Ogjort]

Jag har observerat att uppställningen med konsthuvudet är i en form av semi-ekofritt rum med golv. Inga väggreflexer. Det är uppbyggt i en konsertlokal. Jag kan tänka mig att det ekofria från väggreflexer är en förutsättning för de binaurala effekter han får fram via konsthuvudet. På så sätt fås möjligtvis större emfas på tidsskillnaden och nivåskillnaden mellan "öronen" i förhållande till ytteröronens bidrag.

Mvh
Peter

Kan så vara...
Men jag upplever ofta högre grad av avstånds-, rörelse-, närvaro- och riktningsuppfattning i "påtagliga" rum med reflexer. Dock inte för små.
Men det är en balansgång.

Anders O.

[petersteindl]

Jag har observerat att uppställningen med konsthuvudet är i en form av semi-ekofritt rum med golv. Inga väggreflexer. Det är uppbyggt i en konsertlokal. Jag kan tänka mig att det ekofria från väggreflexer är en förutsättning för de binaurala effekter han får fram via konsthuvudet. På så sätt fås möjligtvis större emfas på tidsskillnaden och nivåskillnaden mellan "öronen" i förhållande till ytteröronens bidrag.

Mvh
Peter

Kan så vara...
Men jag upplever ofta högre grad av avstånds-, rörelse-, närvaro- och riktningsuppfattning i "påtagliga" rum med reflexer. Dock inte för små.
Men det är en balansgång.

Anders O.

Ja, det är ju självklart, att du gör då du lyssnar på reella ljudkällor! Men inte inspelade ljudkällor via ett konsthuvud! Då är förutsättningarna helt annorlunda. Dock, om just dina öron och ditt huvud vore konsthuvudet så vore det också helt andra förutsättningar än med ett konstgjort allmängiltigt konsthuvud. Det kan åstadkommas genom att stoppa in små myggmikrofoner i sina egna örongångar och spela in.
Dessutom är det så att om man vrider huvudet med hörlurar så förflyttas ljudkällan via inspelning med konsthuvud.
Skulle istället headtracker finnas med i återgivningen på hörlurarna så skulle ljudkällan inte ändra position då man vrider sitt huvud vid avspelning d v s precis som irl med reella ljudkällor som inte förflyttar sig. Det finns flera aspekter på att åstadkomma out-of-head-localization.

Avståndsbedömning till ljudkälla via hörseln är dominant genom kvoten mellan direktljud och reflexer. Det förutsätter ett rum med tidiga reflexer och efterklang. Akustisk förankring likaså. Där ligger frifält i lä.Vad gäller riktningsuppfattning är det dock inte så. Ökas andelen reflexer i förhållande till direktljudet tillräckligt mycket så upplevs ljudkällan betydligt diffusare.

Detta ämne kan man skriva en uppsats om men jag väljer att posta inlägget utan att gå in på djupare spörsmål i ämnet.

Mvh
Peter

[MacBruce]

Jag har observerat att uppställningen med konsthuvudet är i en form av semi-ekofritt rum med golv. Inga väggreflexer. Det är uppbyggt i en konsertlokal. Jag kan tänka mig att det ekofria från väggreflexer är en förutsättning för de binaurala effekter han får fram via konsthuvudet. På så sätt fås möjligtvis större emfas på tidsskillnaden och nivåskillnaden mellan "öronen" i förhållande till ytteröronens bidrag.

Mvh
Peter

Kan så vara...
Men jag upplever ofta högre grad av avstånds-, rörelse-, närvaro- och riktningsuppfattning i "påtagliga" rum med reflexer. Dock inte för små.
Men det är en balansgång.

Anders O.

Ja, det är ju självklart, att du gör då du lyssnar på reella ljudkällor! Men inte inspelade ljudkällor via ett konsthuvud! Då är förutsättningarna helt annorlunda. Dock, om just dina öron och ditt huvud vore konsthuvudet så vore det också helt andra förutsättningar än med ett konstgjort allmängiltigt konsthuvud. Det kan åstadkommas genom att stoppa in små myggmikrofoner i sina egna örongångar och spela in. [...]

Slå mig på käften om jag tänker fel men — då hör man väl sina egna öron två gånger vid uppspelningen av det inspelade?

[petersteindl]

Kan så vara...
Men jag upplever ofta högre grad av avstånds-, rörelse-, närvaro- och riktningsuppfattning i "påtagliga" rum med reflexer. Dock inte för små.
Men det är en balansgång.

Anders O.

Ja, det är ju självklart, att du gör då du lyssnar på reella ljudkällor! Men inte inspelade ljudkällor via ett konsthuvud! Då är förutsättningarna helt annorlunda. Dock, om just dina öron och ditt huvud vore konsthuvudet så vore det också helt andra förutsättningar än med ett konstgjort allmängiltigt konsthuvud. Det kan åstadkommas genom att stoppa in små myggmikrofoner i sina egna örongångar och spela in. [...]

Slå mig på käften om jag tänker fel men — då hör man väl sina egna öron två gånger vid uppspelningen av det inspelade?

Inte om du lyssnar på det inspelade med hörlurar, däremot om man lyssnar via högtalare så blir det i så fall öron och huvud 2 ggr. Fast jag tänker inte slå dig på käften.

Det man har att ta hänsyn till är det som kallas HRTF = Head Related Transfer Function. Där ingår bl.a. ytteröronens filter, huvudets påverkan, och cross correlation mellan öronen som skall finnas med 1 och endast 1 gång, antingen vid inspelning eller vid avspelning. Detta fås vid lyssning med högtalare, men inte med hörlurar. Om inspelningen görs med ett sk. konsthuvud/Kunstkopf ibland kallad Dummkopf eller med mikar i ens egna öron så fås det vid inspelningen och spelar man upp det via högtalare så blir det 2 ggr och då blir det helt fel. Det är alltså en kodning som skall ske 1 och endast 1 gång för att hörseln skall kunna skapa extern ljudbild med externt placerade ljudobjekt.

Mvh
Peter

[Johan_Lindroos]

Ja, det är ju självklart, att du gör då du lyssnar på reella ljudkällor! Men inte inspelade ljudkällor via ett konsthuvud! Då är förutsättningarna helt annorlunda. Dock, om just dina öron och ditt huvud vore konsthuvudet så vore det också helt andra förutsättningar än med ett konstgjort allmängiltigt konsthuvud. Det kan åstadkommas genom att stoppa in små myggmikrofoner i sina egna örongångar och spela in. [...]

Slå mig på käften om jag tänker fel men — då hör man väl sina egna öron två gånger vid uppspelningen av det inspelade?

Inte om du lyssnar på det inspelade med hörlurar, däremot om man lyssnar via högtalare så blir det i så fall öron och huvud 2 ggr. Fast jag tänker inte slå dig på käften.

Det man har att ta hänsyn till är det som kallas HRTF = Head Related Transfer Function. Där ingår bl.a. ytteröronens filter, huvudets påverkan, och cross correlation mellan öronen som skall finnas med 1 och endast 1 gång, antingen vid inspelning eller vid avspelning. Detta fås vid lyssning med högtalare, men inte med hörlurar. Om inspelningen görs med ett sk. konsthuvud/Kunstkopf ibland kallad Dummkopf eller med mikar i ens egna öron så fås det vid inspelningen och spelar man upp det via högtalare så blir det 2 ggr och då blir det helt fel. Det är alltså en kodning som skall ske 1 och endast 1 gång för att hörseln skall kunna skapa extern ljudbild med externt placerade ljudobjekt.

Mvh
Peter

I de stora dragen håller jag med dig. Däremot behöver resonemanget utvecklas lite för hörlurslyssning för att skilja på binaural lyssning eller för ljud som är ämnade för högtalarlyssning.

Kort beskrivet är hörlurar vanligtvis utformade för musik som är producerad för högtalarlyssning. Då lyssnar man alltså på ljud som kommer utanför huvudet. Huvudet och öronmusslorna kommer så att säga med i ekvationen. För att ljud ska låta korrekt med sådant producerat programmaterial behöver hörlurarna ha en frekvensgång som kompenserar för att hörlurskapseln placeras precis utanför öronmusslan (eller i hörselgången för i-örat-lurar). Sådana hörlurar låter fel om de har mätmässigt linjär frekvensgång. Därför brukar många hörlurar ha en frekvensgång som försöker kompensera för detta. Det kallades förr ofta för diffusfältskompensering, nu finns det fler utvecklingar/varianter av detta som t.ex. Harmankoncernen (numera Samsung) har med sin s.k. "Harmankurva" (som dock kräver ett speciellt standardiserat "mätöra". En smått lustig detalj i sammanhanget är att frekvensgången hos de flesta hörlurar ser ut oftast precis hur som helst. Det är därför som det i mitt tycke är så att hörlurar låter oftast helt kasst. Men det finns ett fåtal lurar jag kan tycka att jag står ut med. Det brukar oftast räcka att lyssna på ett par lurar i 2 sekunder oavsett musik så hör man vad som är fel med dem, så kassa tycker jag att många är.

Om man däremot spelar upp ljud som är inspelad med binaural teknik med mikrofoner som är placerade på ett huvud och som dessutom har öronmusslor, så blir det ett ljud med större naturtrohet om hörlurskapslarna ger en rak frekvensgång. Det behöver vara så eftersom mikrofonerna redan har spelat in effekterna av öronmussla, huvud, och axelparti. Sedan kan det blir (oftast) lite fel också eftersom ens eget huvud, öronmussla, etc. är inte likadant utformade som det konsthuvud som använts. Jag tror mig inte veta, men gissar att olika konsthuvuden brukar vara utformade så att de försöker efterlikna så generella huvud/öronegenskaper som möjligt. På detta vis brukar hörlurar med så linjär frekvensgång som möjligt låta med högsta naturtroheten för binaurala inspelningar. Ett bra exempel på en sådan hörlur är Sennheiser HD600. Men de passar därmed inte så bra på musik som är gjorda för vanlig högtalarlyssning. Bra alltså för kanske 0,0001% av allt programmaterial!

Jag tror du håller med om detta, eller hur?

[petersteindl]

Slå mig på käften om jag tänker fel men — då hör man väl sina egna öron två gånger vid uppspelningen av det inspelade?

Inte om du lyssnar på det inspelade med hörlurar, däremot om man lyssnar via högtalare så blir det i så fall öron och huvud 2 ggr. Fast jag tänker inte slå dig på käften.

Det man har att ta hänsyn till är det som kallas HRTF = Head Related Transfer Function. Där ingår bl.a. ytteröronens filter, huvudets påverkan, och cross correlation mellan öronen som skall finnas med 1 och endast 1 gång, antingen vid inspelning eller vid avspelning. Detta fås vid lyssning med högtalare, men inte med hörlurar. Om inspelningen görs med ett sk. konsthuvud/Kunstkopf ibland kallad Dummkopf eller med mikar i ens egna öron så fås det vid inspelningen och spelar man upp det via högtalare så blir det 2 ggr och då blir det helt fel. Det är alltså en kodning som skall ske 1 och endast 1 gång för att hörseln skall kunna skapa extern ljudbild med externt placerade ljudobjekt.

Mvh
Peter

I de stora dragen håller jag med dig. Däremot behöver resonemanget utvecklas lite för hörlurslyssning för att skilja på binaural lyssning eller för ljud som är ämnade för högtalarlyssning.

Kort beskrivet är hörlurar vanligtvis utformade för musik som är producerad för högtalarlyssning. Då lyssnar man alltså på ljud som kommer utanför huvudet. Huvudet och öronmusslorna kommer så att säga med i ekvationen. För att ljud ska låta korrekt med sådant producerat programmaterial behöver hörlurarna ha en frekvensgång som kompenserar för att hörlurskapseln placeras precis utanför öronmusslan (eller i hörselgången för i-örat-lurar). Sådana hörlurar låter fel om de har mätmässigt linjär frekvensgång. Därför brukar många hörlurar ha en frekvensgång som försöker kompensera för detta. Det kallades förr ofta för diffusfältskompensering, nu finns det fler utvecklingar/varianter av detta som t.ex. Harmankoncernen (numera Samsung) har med sin s.k. "Harmankurva" (som dock kräver ett speciellt standardiserat "mätöra". En smått lustig detalj i sammanhanget är att frekvensgången hos de flesta hörlurar ser ut oftast precis hur som helst. Det är därför som det i mitt tycke är så att hörlurar låter oftast helt kasst. Men det finns ett fåtal lurar jag kan tycka att jag står ut med. Det brukar oftast räcka att lyssna på ett par lurar i 2 sekunder oavsett musik så hör man vad som är fel med dem, så kassa tycker jag att många är.

Om man däremot spelar upp ljud som är inspelad med binaural teknik med mikrofoner som är placerade på ett huvud och som dessutom har öronmusslor, så blir det ett ljud med större naturtrohet om hörlurskapslarna ger en rak frekvensgång. Det behöver vara så eftersom mikrofonerna redan har spelat in effekterna av öronmussla, huvud, och axelparti. Sedan kan det blir (oftast) lite fel också eftersom ens eget huvud, öronmussla, etc. är inte likadant utformade som det konsthuvud som använts. Jag tror mig inte veta, men gissar att olika konsthuvuden brukar vara utformade så att de försöker efterlikna så generella huvud/öronegenskaper som möjligt. På detta vis brukar hörlurar med så linjär frekvensgång som möjligt låta med högsta naturtroheten för binaurala inspelningar. Ett bra exempel på en sådan hörlur är Sennheiser HD600. Men de passar därmed inte så bra på musik som är gjorda för vanlig högtalarlyssning. Bra alltså för kanske 0,0001% av allt programmaterial!

Jag tror du håller med om detta, eller hur?

Bra där. Som jag tidigare skrev så krävs det en djupdykning i problemet för att få med det väsentligaste. Konsthuvuden är oftast utformade enligt ett genomsnitt av huvuden och då är det snarast vuxna män. Det enda jag reagerar på är ditt val av just ordet "på". Mikarna är vad jag sett infällda i huvudet d v s innanför ytteröronen. Hur långt in vet jag dock inte. Det är ju några cm till trumhinnan.

Mvh
Peter

[MacBruce]

Ja, det är ju självklart, att du gör då du lyssnar på reella ljudkällor! Men inte inspelade ljudkällor via ett konsthuvud! Då är förutsättningarna helt annorlunda. Dock, om just dina öron och ditt huvud vore konsthuvudet så vore det också helt andra förutsättningar än med ett konstgjort allmängiltigt konsthuvud. Det kan åstadkommas genom att stoppa in små myggmikrofoner i sina egna örongångar och spela in. [...]

Slå mig på käften om jag tänker fel men — då hör man väl sina egna öron två gånger vid uppspelningen av det inspelade?

Inte om du lyssnar på det inspelade med hörlurar, däremot om man lyssnar via högtalare så blir det i så fall öron och huvud 2 ggr. Fast jag tänker inte slå dig på käften.

Puh! En liten "snärt" hade jag väl förtjänat, då jag inte tänkte tillräckligt långt... På sent 70-tal provade jag några av de högst rankade hörlurarna (och köpte ett par av dem). Jag upplevde dem som "kliniskt analytiska", men saknade alltid den "kroppsliga" upplevelsen — med magpumpare och fladder i byxbenen, för att nämna det mest extrema. Så numera tänker jag aldrig "hörlurar". En brist hos mig, det medges.

Det man har att ta hänsyn till är det som kallas HRTF = Head Related Transfer Function. Där ingår bl.a. ytteröronens filter, huvudets påverkan, och cross correlation mellan öronen som skall finnas med 1 och endast 1 gång, antingen vid inspelning eller vid avspelning. Detta fås vid lyssning med högtalare, men inte med hörlurar. Om inspelningen görs med ett sk. konsthuvud/Kunstkopf ibland kallad Dummkopf eller med mikar i ens egna öron så fås det vid inspelningen och spelar man upp det via högtalare så blir det 2 ggr och då blir det helt fel. Det är alltså en kodning som skall ske 1 och endast 1 gång för att hörseln skall kunna skapa extern ljudbild med externt placerade ljudobjekt.

Mvh
Peter

Tack!

[Ogjort]

Jag har observerat att uppställningen med konsthuvudet är i en form av semi-ekofritt rum med golv. Inga väggreflexer. Det är uppbyggt i en konsertlokal. Jag kan tänka mig att det ekofria från väggreflexer är en förutsättning för de binaurala effekter han får fram via konsthuvudet. På så sätt fås möjligtvis större emfas på tidsskillnaden och nivåskillnaden mellan "öronen" i förhållande till ytteröronens bidrag.

Mvh
Peter

Kan så vara...
Men jag upplever ofta högre grad av avstånds-, rörelse-, närvaro- och riktningsuppfattning i "påtagliga" rum med reflexer. Dock inte för små.
Men det är en balansgång.

Anders O.

Ja, det är ju självklart, att du gör då du lyssnar på reella ljudkällor! Men inte inspelade ljudkällor via ett konsthuvud! Då är förutsättningarna helt annorlunda. Dock, om just dina öron och ditt huvud vore konsthuvudet så vore det också helt andra förutsättningar än med ett konstgjort allmängiltigt konsthuvud. Det kan åstadkommas genom att stoppa in små myggmikrofoner i sina egna örongångar och spela in.
Dessutom är det så att om man vrider huvudet med hörlurar så förflyttas ljudkällan via inspelning med konsthuvud.
Skulle istället headtracker finnas med i återgivningen på hörlurarna så skulle ljudkällan inte ändra position då man vrider sitt huvud vid avspelning d v s precis som irl med reella ljudkällor som inte förflyttar sig. Det finns flera aspekter på att åstadkomma out-of-head-localization.

Avståndsbedömning till ljudkälla via hörseln är dominant genom kvoten mellan direktljud och reflexer. Det förutsätter ett rum med tidiga reflexer och efterklang. Akustisk förankring likaså. Där ligger frifält i lä.Vad gäller riktningsuppfattning är det dock inte så. Ökas andelen reflexer i förhållande till direktljudet tillräckligt mycket så upplevs ljudkällan betydligt diffusare.

Detta ämne kan man skriva en uppsats om men jag väljer att posta inlägget utan att gå in på djupare spörsmål i ämnet.

Mvh
Peter

Jag talar naturligtvis om binaural inspelning - trodde det var underförstått pga tråden.
Jag har ju pysslat en hel del med konsthuvudinspelning. Både med egenöronmikrofoner och konsthuvud.
Redan på 1990-talet gjorde vi en hel serie i P3, med konsthuvud. Dock med illusionsproblem då sändningskompression tog "udden" av alltsammans.
Idag med strömmar o nedladdning, skulle det funka bättre.
Vad gäller enskilt just riktning kan den bli tydligare i reflexfri miljö - men jag uppfattar det som helt beroende på vilka rum man befinner sig i.
Reflexfritt blir dock avståndet otydligare.

Men tar vi videoexemplet med många "överlagringar" - alltså samtida skeenden i samma rum, skapade genom flera inspelningar, så blir det knepigt.
Då är reflexfritt nästan en förutsättning eftersom det annars blir rum på rum på rum på rum...
Det är roligare att i rummet använda flera personer samtidigt.
Jag har inte stött på något annan sammanhang där ljudinspelning liknar filmproduktion med väl inövade och regisserade rörelser.
Roligt - men kräver mycket planering.

Det jag jobbat en del med är att få en ljudkälla utanför öronen att liksom kliva in i huvudet via ett öra...
Finns ett litet exempel på det i Ino-Lab-podden om hörlurar.
Men där har vi ett typexempel på ett dåligt rum. Alldeles för litet med alldeles för många stenväggar...

[Ogjort]

Inte om du lyssnar på det inspelade med hörlurar, däremot om man lyssnar via högtalare så blir det i så fall öron och huvud 2 ggr. Fast jag tänker inte slå dig på käften.

Det man har att ta hänsyn till är det som kallas HRTF = Head Related Transfer Function. Där ingår bl.a. ytteröronens filter, huvudets påverkan, och cross correlation mellan öronen som skall finnas med 1 och endast 1 gång, antingen vid inspelning eller vid avspelning. Detta fås vid lyssning med högtalare, men inte med hörlurar. Om inspelningen görs med ett sk. konsthuvud/Kunstkopf ibland kallad Dummkopf eller med mikar i ens egna öron så fås det vid inspelningen och spelar man upp det via högtalare så blir det 2 ggr och då blir det helt fel. Det är alltså en kodning som skall ske 1 och endast 1 gång för att hörseln skall kunna skapa extern ljudbild med externt placerade ljudobjekt.

Mvh
Peter

I de stora dragen håller jag med dig. Däremot behöver resonemanget utvecklas lite för hörlurslyssning för att skilja på binaural lyssning eller för ljud som är ämnade för högtalarlyssning.

Kort beskrivet är hörlurar vanligtvis utformade för musik som är producerad för högtalarlyssning. Då lyssnar man alltså på ljud som kommer utanför huvudet. Huvudet och öronmusslorna kommer så att säga med i ekvationen. För att ljud ska låta korrekt med sådant producerat programmaterial behöver hörlurarna ha en frekvensgång som kompenserar för att hörlurskapseln placeras precis utanför öronmusslan (eller i hörselgången för i-örat-lurar). Sådana hörlurar låter fel om de har mätmässigt linjär frekvensgång. Därför brukar många hörlurar ha en frekvensgång som försöker kompensera för detta. Det kallades förr ofta för diffusfältskompensering, nu finns det fler utvecklingar/varianter av detta som t.ex. Harmankoncernen (numera Samsung) har med sin s.k. "Harmankurva" (som dock kräver ett speciellt standardiserat "mätöra". En smått lustig detalj i sammanhanget är att frekvensgången hos de flesta hörlurar ser ut oftast precis hur som helst. Det är därför som det i mitt tycke är så att hörlurar låter oftast helt kasst. Men det finns ett fåtal lurar jag kan tycka att jag står ut med. Det brukar oftast räcka att lyssna på ett par lurar i 2 sekunder oavsett musik så hör man vad som är fel med dem, så kassa tycker jag att många är.

Om man däremot spelar upp ljud som är inspelad med binaural teknik med mikrofoner som är placerade på ett huvud och som dessutom har öronmusslor, så blir det ett ljud med större naturtrohet om hörlurskapslarna ger en rak frekvensgång. Det behöver vara så eftersom mikrofonerna redan har spelat in effekterna av öronmussla, huvud, och axelparti. Sedan kan det blir (oftast) lite fel också eftersom ens eget huvud, öronmussla, etc. är inte likadant utformade som det konsthuvud som använts. Jag tror mig inte veta, men gissar att olika konsthuvuden brukar vara utformade så att de försöker efterlikna så generella huvud/öronegenskaper som möjligt. På detta vis brukar hörlurar med så linjär frekvensgång som möjligt låta med högsta naturtroheten för binaurala inspelningar. Ett bra exempel på en sådan hörlur är Sennheiser HD600. Men de passar därmed inte så bra på musik som är gjorda för vanlig högtalarlyssning. Bra alltså för kanske 0,0001% av allt programmaterial!

Jag tror du håller med om detta, eller hur?

Bra där. Som jag tidigare skrev så krävs det en djupdykning i problemet för att få med det väsentligaste. Konsthuvuden är oftast utformade enligt ett genomsnitt av huvuden och då är det snarast vuxna män. Det enda jag reagerar på är ditt val av just ordet "på". Mikarna är vad jag sett infällda i huvudet d v s innanför ytteröronen. Hur långt in vet jag dock inte. Det är ju några cm till trumhinnan.

Mvh
Peter

Bra att påpeka vikten av "rak" frekvensgång vid binaural lyssning. Det är det optimala - men som sagt, just bara för binauralt inspelat material.
En sak till är att i videon saknar huvudet axlar. dvs en påtaglig "reflektor" på en människa saknas.
Flera "generella" konsthuvuden levereras med transportlåda som kan "byggas om" till "axlar" att placera huvudet på. Vilket ger bättre resultat.
Men jag vill nog säga att nära 100% illusion kräver att man spelar in i sina egna öron och sedan lyssnar (rakt) med samma öron.
Ofta häpnadsväckande illusoriskt.