Conan skrev:goat76 skrev:JonasB skrev:Visst betyder detta att normaliseringsläget tyst i Spotify inte sabbar kvalitén mer än när läget inte används? Det är alltså bara medelnivån som justeras?
Spotify har infört "positive gain" i deras normalisering, så ifall ett visst musikmaterial ligger på en låg medelnivå som exempelvis -26 LUFS så kommer normaliseringsnivån "tyst" att limitera materialet till -23 LUFS.
Nu är det dock rätt ovanligt med musik som ligger med en medelnivå lägre än -23, men det är ändå riktigt dumt att höja dessa alster och kapa dynamiken bara för att allt ska låta exakt lika starkt.
Tänk vad mycket musik som begränsas/limiteras med Spotifys standardinställning -14 LUFS.
Men "normalisering" betyder ju just att allt ska låta lika starkt. Man kan väl inte kalla funktionen normalisering och sen inte göra så allt låter lika? Vill man inte ha normalisering så går funktionen att koppla bort.
För mig som främst är intresserad av välljud så är jag inte bekymrad över om något råkar låta något svagare, bara om något låter
för starkt så är det ett problem.
En låt kan ha
sin fulla dynamik intakt vid -14 LUFS medans en annan låt kan ha
sin fulla dynamik intakt vid -23 LUFS, så länge ingen av dessa låtar har reducerats från sin fulla naturliga dynamik vid mastring så har jag noll problem med att dessa låtar har en medelnivå som skiljer dem åt på 9 dB, ingen av dem är ju förstörd.
Skillnaden i medelnivå mellan dessa låtar speglar troligtvis även skillnaden i hur de är uppbyggda rent musikaliskt och vilka instrument de består av, låten som med sin fulla dynamik intakt och som hamnar på -14 LUFS är helt enkelt musik som inte har lika många svagt låtande partier som låten på -23 LUFS, det blir med andra ord en förväntad och naturlig medelnivå-skillnad, men de starkaste partierna kommer vara likvärdiga mellan dessa låtarna förutsatt att de båda hållit sig strax under nollvärdet, om inte så kan man ju konstatera att det var artisten/skaparens eget val att låten skulle ha en lägre högstanivå än vad den hade kunnat ha och då är ju den nivån den rätta.
Om normaliseringsnivån läggs på -23 LUFS så kommer det glesare musikverkets starkaste partier att spela hela 9 dB högre än det tätare alstrets starkaste partier, detta trots att det senare verket var tänkt att ligga nära taket rakt igenom medans det föregående verket hade fullt medvetna och tilltänkta partier som faktiskt var tänkta att låta just svagare.
Jag är stark motståndare till absolut lika medelnivå, det finns naturliga och förväntade nivåskillnader och allt ska faktiskt inte låta lika starkt.
T.N.T med AC/DC ska ha en starkare medelnivå än Bergakungens Sal, de starkaste partierna får dock gärna vara likvärdigt starka men Bergakungens Sal ska ju ha de där lågmälda partierna som allt eftersom byggs upp till starkare nivåer.
Det var ett exempel på
förväntad skillnad vad gäller medelnivå, den ska finnas där och är fullt naturlig.
Jag upprepar det jag sagt förrut, från oss ljudintresserades synvinkel så behöver bara normaliseringsnivån sättas till en nivå som dödar ljudnivå-rejset, en nivå på -14 LUFS gör just detta men då bör ju inte normaliseringen ha en höjande funktion likt den idioterna på Spotify valt att använda. Låt den musik med ännu högre dynamik att ha en något lägre medelnivå, det är inte ett problem utan just en förväntad nivåskillnad.
Före dessa normaliseringar blev en norm hos streamingtjänsterna så kunde skillnaden ligga på -4 LUFS från de mest tok-söndermastrade exemplen till -17 LUFS för ett genomsnitt av musik med sin fulla dynamik intakt, men nu är den skillnaden endast på 3 dB med en normaliseringsnivå på -14 LUFS. Vid album-normalisering där normaliseringen avgörs av albumens starkaste låt så kommer det i de flesta fall bara handla om någon enstaka dB.