"fogen ska pressas med ett visst tryck..." men sedan då?

[Strmbrg]

Vad det här handlar om är om tekniken fastnar i noggrant specificerade detaljer i ett avgränsat sammanhang samtidigt som helheten utanför avgränsningen inte ägnas samma noggrannhet. Men jag kanske är ute och vinglar på en enhjuling nu, det får vi se.
Ta som exempel ett BNC-kablage: Det är jätteviktigt att dess "karaktäristiska impedans" är 75 Ohm i vissa applikationer. Sammanfogningen mellan innerledare och kontakt skall pressas enligt vissa noggranna metoder, man skall inte löda...
Men, anslutningen mellan hankontakten och apparathonan är ju inte sammanfogad med presstryck utan bara glidpassad.
-Påverkar inte även de omständigheterna den elektriska helheten? Jättenoga i vissa stycken, men lite mer "ungefär" i andra delar...

[Belker]

Du menar suboptimering? Den här hobbyns favoritverksamhet!

[Strmbrg]

Du menar suboptimering? Den här hobbyns favoritverksamhet!

Javisst! Så kallas det nog ja.
Har du någon kommentar till min fundering?

[Belker]

Inte mer än att jag håller med om det orimliga och att det förekommer oproportionerligt ofta i hifibranschen. Sedan audio blev digitalt och i praktiken otweakbart, jämfört med rum och högtalare, har det fullständigt spårat ur. Men jag fattar varför. Vi vill ju hålla på med saker och mixtra och då är det lätt att gräva för djupt i detaljer. Vi vill ha kontroll över något som varken kan eller behöver kontrolleras.

[Strmbrg]

...Vi vill ju hålla på med saker och mixtra och då är det lätt att gräva för djupt i detaljer. Vi vill ha kontroll över något som varken kan eller behöver kontrolleras.

Intressant reflexion!
Jag gjorde ett Google-sök-försök på ungefär ordalydelsen: "fokusera på detaljer men missa helheten", och huvudsakligen kom det upp träffar på Asperger och autism. Vilket väl inte precis var vad jag ville läsa om, men ändå...

Jag stöter på liknande mentala fenomen i mitt yrkesliv:
Man kan i ett byggprojekt fastna i hur men på bästa sätt utför en viss sak, och man engagerar sig såpass i just detta "hur" att man helt glömmer bort att fråga sig "varför?"
Jag brukar då försöka stoppa debatten runt mötesbordet och ställa frågan: "Vad är syftet? Vad är det egentligen vi skall åstadkomma? Behövs ens den där nya innerväggen eller den där svårutförda rördragningen? Vad är syftet - EGENTLIGEN? Vilket grund-problem skulle vi lösa?"

[Belker]

Som industridesigner med ett sorts holistiskt, tvärvetenskapligt ansvar för produkter känner jag igen mig allt för väl i det du säger...

[dewpo]

Vad är syftet - EGENTLIGEN? Vilket grund-problem skulle vi lösa?"

Vi är på jakt efter meningen med livet?

Problemet som skall lösas är att vi på något sätt skall rättfärdiga vår rätt till existens?

Med brist på förmåga att lösa verkliga problem som skulle göra skillnad,
Så hittar vi på ickeproblem som vi galant löser med en förhoppning ömsesidigt visad uppskattning?

I slutändan skulle det förstås skita sig om andra med fötterna fast förankrade i vekligheten ifrågasatte nyttan!
Men som tur ä så lever vi alla i en kollektiv masspsykos, Och får således känna oss nyttiga och behövda ännu en dag?

Det här är ren trådkapning och dessutom samhällsdebatt! Skärpning!

[Conan]

Vad det här handlar om är om tekniken fastnar i noggrant specificerade detaljer i ett avgränsat sammanhang samtidigt som helheten utanför avgränsningen inte ägnas samma noggrannhet. Men jag kanske är ute och vinglar på en enhjuling nu, det får vi se.
Ta som exempel ett BNC-kablage: Det är jätteviktigt att dess "karaktäristiska impedans" är 75 Ohm i vissa applikationer. Sammanfogningen mellan innerledare och kontakt skall pressas enligt vissa noggranna metoder, man skall inte löda...
Men, anslutningen mellan hankontakten och apparathonan är ju inte sammanfogad med presstryck utan bara glidpassad.
-Påverkar inte även de omständigheterna den elektriska helheten? Jättenoga i vissa stycken, men lite mer "ungefär" i andra delar...

För att det ska bli rätt i en hel kedja så är det viktigt att varje enskild länk är så bra det går att göra med rimliga medel. Om kabeln är lite tjosan hejsan, krimpningen är lite tjosan hejsan, kontaktdonet på kabeln är lite tjosan hejsan och apparatdonet är lite tjosan hejsan... ja då spelar det ju ingen roll om kontakttrycket mellan hane & hona också blir lite sådär. Kabeln kommer inte att fungera ändå. Risken för fel adderas genom kedjan.

Men om du har en bra och välspecad kabel, en bra krimpning mot bra och välspecade kontaktdon både på kabel och i apparaten... ja nu har du bara elektriska kontakten mellan hane och hona kvar som kan strula. Sannolikheten för att du får en god och tillförlitlig förbindelse är god.

Man ska ju också lägga krut "där det går". Du kan köpa rätt kabel, du kan krimpa rätt och du kan välja kontaktdon med bra kvalitet. Minimera bort dom riskerna. När det kommer till själva kontakten mellan kabel och apparat, så måste du ju ha en isärtagbar kontakt. Det blir lite bökigt att löda/krimpa varje gång du ska byta kabel.

[Strmbrg]

Jorå! Det begriper jag och håller med dig om.
Men vad jag vill komma till är att man inte skall ta för givet att den där överföringen (i just detta fall) blir "perfekt" bara för att man har en kabel som sköter "sitt bord" perfekt. Min utgångspunkt är som vanligt lite mer filosofisk än teknisk och syftar till ett helhetsperspektiv där vissa förgivettaganden inte skall töjas utanför det de faktiskt gäller.

[Conan]

Jorå! Det begriper jag och håller med dig om.
Men vad jag vill komma till är att man inte skall ta för givet att den där överföringen (i just detta fall) blir "perfekt" bara för att man har en kabel som sköter "sitt bord" perfekt. Min utgångspunkt är som vanligt lite mer filosofisk än teknisk och syftar till ett helhetsperspektiv där vissa förgivettaganden inte skall töjas utanför det de faktiskt gäller.

Du ska nog tänka i olika termer av sannolikhet för att något ska bli bra. Om kabeln är bra på alla sätt ökar sannolikheten för att överföringen ska bli bra också. Sen behöver man ju inte överarbeta allting heller, men det kan vara snårigt att veta hur bra någonting "behöver" vara. En historia som visar på detta (jag vet inte om den är sann men berättades av en lärare under en lektion i maskinteknik så kanske ändå):

NASA hade för den första månlandningen huvudbry för kontakten mellan den delen av månlandaren som skulle skickas upp från månen och den delen som skulle bli kvar. När signalen om uppskjutning kom så var detta separerbara elektriska kontaktdon helt nödvändigt för att inte månlandaren inkl. astronauterna skulle bli kvar på månytan permanent. Ganska stora insatser och pengar är en icke-fråga i sammanhanget, så hur bygger man tillförlitligast möjliga kontaktdon? Ytbehandlingar i all ära men dessa kan fallera, så man valde att tillverka både pinne och hylsa i rent guld. Då har man gjort vad man kan för att minimera kontaktdonsproblem.

Men man kan ju ändå inte ta något för givet även då men sannolikheten för funktion är hög. Och sen gäller det där med balans i insatserna. Vad kostar insatsen i tid, pengar och annat jämfört med konsekvensen för ett fel? Om man kan ägna lite tid för att lära sig att krimpa kontaktdonet rätt och detta sen leder till många år av god musiklyssning i anläggningen, så känns nog insatsen vettig. En dålig kontakt för den digitala signalen i kabeln kanske leder till apparatbyten, annan felsökning och allmän frustration under lång tid innan du kommer på att felet ligger i kabeln.

[Michael]

Angånde BNC kontakt vet jag inte om glidpassad är rätt ord. Det är väl tryck på båda polerna. De har även begränsad 'livslängd', eventuellt förvånadsvärt kort (i antal gånger räknat). Slitagedon/kablage (typ förlängningssladd) kan används i t.ex. produktion, om man måste ansluta många gånger. Nästa kontakt i kedjan håller då längre, men tillslut blir även den nersliten. Sedan finns det andra don med sexkant 'mutter', de skall dras med momentnyckel! Så anslutningen mellan han och hon del är viktig.

I vissa sammanhang kan det va väldigt viktigt att dra åt kontakten rätt. Annars kan det bli rök! Tänk mycket starka radiosändare.

//Michael

[jansch]

Vad det här handlar om är om tekniken fastnar i noggrant specificerade detaljer i ett avgränsat sammanhang samtidigt som helheten utanför avgränsningen inte ägnas samma noggrannhet. Men jag kanske är ute och vinglar på en enhjuling nu, det får vi se.
Ta som exempel ett BNC-kablage: Det är jätteviktigt att dess "karaktäristiska impedans" är 75 Ohm i vissa applikationer. Sammanfogningen mellan innerledare och kontakt skall pressas enligt vissa noggranna metoder, man skall inte löda...
Men, anslutningen mellan hankontakten och apparathonan är ju inte sammanfogad med presstryck utan bara glidpassad.
-Påverkar inte även de omständigheterna den elektriska helheten? Jättenoga i vissa stycken, men lite mer "ungefär" i andra delar...

Jag fokusera på ditt ordval citat: "påverkar"

I ditt exempel med BNC-kontakten där du nämner 75ohms anpassning etc. påverkas anpassningen av kontakterna (hane/hona) helt klart. Det är mätbart att viss reflektion sker i övergången. Inget är perfekt.

Nu är det ju så att väldigt få apparater och dess funktion är beroende av överföringskrav, på den nivån, som spelar någon större roll överhuvudtaget.

Pratar vi hifi är vi i en helt annan värld och någon impedansanpassning för att mininimera reflektion är rent ut sagt löjliga.
Vid hifi , d v s vid extremt låga frekvenser i detta sammanhang, är främst koaxialkabelns skydd för störningar intressant samt dess kapacitans då viss "hifiutrustning" har svårt för att driva kapacitiv last - inte bara strömkapacitet utan ibland också att förstärkarstegen ej är fullt stabila för reaktiv last.

För att gå tillbaka till ditt inlägg...
Det är helt enkelt "skit samma" om du löder eller pressar en BNC-kontakt som skall användas för audiofrekvenser. Varken BNC-kontakten eller koaxialkabeln nyttjas som en koaxial överföring, d v s som överföring av ett elektromagnetiskt fält. Överföringen sker precis som i vilken skärmad kabel som helst där skärmens egenskaper och i viss mån kapacitansen har betydelse.

Som vanligt suboptimerar hifivärden gärna, löser problem som inte finns men skapar gärna nya.

Dålig liknelse...jag gillar sådana.
När man konstruerar passagerarplan är det av största vikt att så få former på planet som möjligt som skapar överljudshastighet då det genererar stort luftmotstånd. T.ex mellan flygkropp och vinge (vingrot). Därför är moderna passagerarplan kontruerade så att de flyger i sådär max 0,9 mach.
Om man skulle tillverka en trampcykel enligt hifi koncept skulle den säkerligen ha "fillers" för att undvika ökat luftmotstånd p g a tryckvågor vid överljudshastighet.... Och kanske också några "winglets" så att sadeln inte skapar vortex....