Kognitivt hörande relativt musik.

[JM]

Lite spännande varianter om hur hörandets psykologi relaterar till bla musik utifrån högre kognitiva funktioner.

Conclusion In the past, approaches to sound perception have tended to focus on low-level factors, such as thresholds for pitch
and loudness and masking functions. Recently, however, the importance of higher-level, cognitive factors has become
increasingly evident, and there is growing recognition that the auditory system of the brain contains some remarkably ingenious
circuitry-perhaps the most ingenious of all the sensory modalities. The phenomena we have been examining illustrate the
operation of some of this circuitry, which has evolved to enable us to interpret our sound environment most effectively

Diana Deutsch is a British-American psychologist from London, England. She is Professor of Psychology at the University of California, San Diego, and is a prominent researcher on the psychology of music. Deutsch is primarily known for the illusions of music and speech that she discovered.

http://deutsch.ucsd.edu/pdf/SVC_1998_Sept.pdf

[AndersHa]

Intressant område även om jag är novis på teorin inom det. Men man kan ju alltid resonera kring det ändå... Just nu resonerar jag ungefär så här...

Vår hörsel har ju utvecklas utefter våra grundläggande behov i många många generationer. Naturligvis har den "fysiska" hörselapparaten förfinats så att vår kognitiva förmåga får den ljudrelaterade information som behövs för att vi på bästa sätt ska kunna särskilja och uppfatta naturliga ljud omkring oss. Inte bara för överlevnad och jakt men även i det sociala livet.
Hjärnan bearbetar hela tiden ljuden vi hör. Kanske är det så att harmonier (harmoniska övertoner) är något som hjälper vår processning av till exempel ljud från olika akustiska instrument. Bidrar vår uppspelningsutrustning lite till harmonier med en för hörseln naturlig distribution OCH att vi samtidigt säkerställer att vi inte tillför det minsta av onaturliga harmonier så hjälper vi oss själva genom att hjärnan behöver jobba mindre. Genom att hjärnan inte behöver jobba så hårt för att tolka musiken (väldigt komplexa ljud) så ökar njutningsgraden och vi blir inte lyssningströtta. Lägger vi på ex cross over distortion så orsakar vi stora problem för hjärnan. Den kan inte processa detta till något av värde. Vi blir lyssningströtta och att vi tappar dessutom den finkänsliga förmågan att "känna luft", mikrodetaljer mm. Man skulle kunna säga att sådan distortion lägger anspråk på den kognitiva förmågan som annars förhöjer den musikaliska upplevelsen. Jag tycker det känns helt logiskt - utan att ha några teoretiska eller vetenskapliga belägg.

/Anders

[Bill50x]

För min del resulterar vår hörsel i att det är lättare för oss att förstå ljud även om de är förvanskade i olika miljöer. Dvs jag känner igen din röst oavsett om jag hör den i en telefon, i badrummet eller på en strand. Och såvitt jag förstår handlar det då huvudsakligen om frekvensgång och efterklangstider. En saxofon låter inte likadant i en kyrka som i en väldämpad läsesesal men ändå känner vi igen instrument. Frekvensgångsskillnadr är tex något som utmärker och skiljer högtalare från varandra. Men eftersom örat/hjärnan kan hantera/kompensera olika miljöer fungerar det bra ändå.
Det är annorlunda med elektronik. Dess distorsionsformer är inget som vi utvecklats med den senaste miljonen år utan ett nytt fenomen. Vår hjärna har svårare att bearbeta sådan distorsion, speciellt den "oharmoniska".

/ B