Kraniet skrev:
Fast den typ av kompensering som tex THX pratar om har de haft väldigt länge.
Audyssey har haft den länge också.
Varken jag eller I-or har påstått att det är något nytt. Varifrån hämtar du argumentationen undrar jag?
Kraniet skrev:Bara de två gruppernas åsikter väger ju ganska tungt på nån vågskål kan man ju tycka.
Det är ju ingen enhancement alls vi pratar om utan ett försök att få samma subjektiva upplevelse oavsett ljudtryck. Dvs egentligen är det ett sätt att få en objektivt korrekt upplevelse oavsett ljudnivå under referensnivå.
Jag skulle tippa att ganska få här på forumet tittar på film med referensvolym.
Många har ju en housecurve vilket förstås åstadkommer samma sak. Problemet är bara att om den är intrimmad på 75% av max ljudnivå så kommer basen vara för stark vid 0dB och för svag vid lägre ljudtryck.
Men vet man med sig att man bara lyssnar på en speciell ljudnivå så funkar det ju.
Hur vet du att det är ett faktum att det blir "objektivt korrekt" återgivning med att slå på en massa olika finesser (vad de nu kallas hos olika leverantörer)?
Här undrar jag lite varifrån du bygger ditt resonemang på? Är det utav egna erfarenheter och därav egen uppfattning om "finessernas" braighet? Eller är det utifrån saker du läst dig fram till att du känner att du borde tycka?
En konstant höjning i nivå av vissa frekvenser kan bara anses vara en "phonanpassning" vid ett visst ljudtryck. Men det kan också lika gärna vara en justering i sin uppspelning för att kompensera för ett genomsnitt av det material man spelar (eventuella inspelningsdefekter alltså), med krydda av subjektiv preferens.
I övrigt är min bedömning att de flestas ljudanläggningar inte låter bra vid nominell uppspelningsnivå, alternativt går de sönder.
Kraniet skrev:Samtidigt funderar jag på om inte funktionen som sådan är sprungen av det faktum att man kalibrerat anläggningen med helt linjär tonkurva. Vilket i sin tur kommer låta allt för anemiskt vid lägre ljudnivå (och även vid referensvolym?).
Så är tanken om en helt linjär tonkurva ned till 20 Hz det som är "fel" i allt detta?
Det mycket väl vara så i och med att i runda slängar 99 %* av inspelningsstudior dras med liknande återgivningsproblem i basområdet som i domestiska förhållanden, bara det att det är en smula bättre.
* Min bedömning.
Jag kan också tillägga att somliga ljudtekniker har alla möjliga olika idéer, eller svepskäl rättare sagt;
- om hur tonkurvan bör ändras i sin monitorlyssning för att motverka alla möjliga "fel" hos högtalare",
- eller att de blir trötta i öronen av att höra rakt inställd diskant för att de "lyssnar ju hela dagen",
- de lyssnar olika starkt vid mixning,
- har vant sig vid en lyssningssituation under >20 år och tycker då att det låter konstigt när det blir "rätt" (mixning i felaktig lyssning känner de ofta till och motkompenserar så gott de kan genom att lyssna på produktionen i andra anläggningar när det blev klart. En iterativ process skulle man kunna kalla det.),
- att en EQ-kurva för mik kan vara likadan oavsett mikrofonsort, verkar inte spela någon roll hur det låter,
- seriekopppling utav en lång räcka dynamikkompressorer i rad för att slippa dra så mycket i reglarna. Typ: "Självspelande piano är det optimala",
- felaktiga inställningar hos kompressorer, värden sätts av vana snarare än kunskap,
- man gillar ett mixerbord av layoutskäl även om det har brister i ljudprocessningen,
- inställningar på högtalare kan ändras lite hipp som happ under tidens gång,
. m.m.
Många av dessa problem är lösta i fimmixningssammanhang, men musikbranschen ligger hopplöst efter i standardisering.