I SvD i dag skriver Andres Lokko att det inte finns några "vanliga CD-spelare" att köpa i London numera om man inte vågar sig till audiofilbutiker där alla har hästsvans och någon musik han tydligen inte gillade spelas på repeat dygnet runt. Han tyckte det var konstigt att hans favoritmärke Sony inte sålde CD-spelare när man nu ville ha 200 kr för en skiva. Han tyckte också det var konstigt att man sålde skivor överhuvudtaget när nu alla lyssnar på i-pod. Sen kom han hem med några vinyl-skivor i stället. Det var mycket bättre, förstod man.
Då undrar man några saker.
Har han inte sett alla DVD-spelare som kastas på en?
Varför vågar sig inte en musikjournalist till en "audiofilbutik"?
Säljs "vanliga vinylspelare" i butiker som AL vågar sig in i?

