Isobarik?

[LeifB]

Vad är fördelen respektive nackdelen med att ha 2 element kontra ett?
Ger det någon speciell effekt?
Ger det mindre distorsion?
Mer kontroll?

[I-or]

En klassisk s.k. Isobarikkoppling, d.v.s. två mottaktkopplade element vända mot varandra i en minimal kavitet, har följande effekter:

+ Dubbla rörliga massan, d.v.s. halva kavitetsvolymen för en given frekvensgång
+ Utsläckning av asymmetriska olinjäriteter, d.v.s. lägre andratonsdistorsion
- Dubbla elementkostnaden och effektåtgången
- Knepigare låda

Kortfattat kan man säga att Isobarik var en lösning för en annan tid, när det var svårare att hitta element med rätt egenskaper för passiva konstruktioner med relativt liten kavitetsvolym. I dagens aktiva eller elektroniskt korrigerade högtalarvärld vore det direkt dumt att utnyttja två element när man i praktiken klarar sig lika väl med ett. Dessutom finns det gott om element med hög rörlig massa och god linjäritet att tillgå för passiva konstruktioner.

[jansch]

Vad är fördelen respektive nackdelen med att ha 2 element kontra ett? Dyrt. Bränner mer effekt då ett element inte skapar ljudtryck
Ger det någon speciell effekt? halverar Vas = lådvolymen
Ger det mindre distorsion? Fördel att kunna vända högtalarelementen mot varann, olinjäriteter kan då kanske ta ut varann. Men det kan man ju också göra om man istället låter båda skapa ljudtryck som i en "vanlig" låda.
Mer kontroll? Vet inte vad som menas med "kontroll" i detta sammanhang. Dämpfaktor?

Såg att Ior hann före när jag postade....

[Neuhausen]

Den största anledningen är att kunna använda element som inte fungerar i så liten låda som man vill ha. Om man tex tycker om hur ett högtalarelement låter så kan man använda två element, vända åt samma håll, i isobaric. På det sättet blir den effektiva interna lådvolymen halverad. Det här är oftast bara praktiskt på element som kräver ganska stora lådor då konstruktionen i sig tar plats.

Det är inte alltid så dålig effektivitet. Om man har en bestämd volym så kan man montera två isobaric par i samma volym som ett ensamt element. Alltså fyra högtalarelement. Att öka konarean genom att få två koner mot luften i rummet ger tillbaka de 3dB som man förlorar på isobaric. Det har då kostat fyra gånger så mycket för elementen, men kan spela lika högt på samma effekt. Det har också kapacitet att spela 6dB högre än det ensamma elementet.

Moderna basar för bilbruk har egenskaper som efterliknar isobarik kopplade högtalare, men med ett element. Kicker Solobaric var nog ett av de första populära elementen av den här typen, men det var ett ganska försiktigt steg i den här riktningen. Idag så har tillverkarna gått mycket längre och då de också har extrem linjär slaglängd så kan en modern 8" högtalare flytta lika mycket luft som en 12" på nittitalet, även om den kanske bara sitter i en låda som vi ansett lagom för en samtida 6" högtalare. Många av högtalarna är gjorda för att spela mycket högt i basreflex med väldigt konstig avstämning, samtidigt som de skall fungera bra i sluten låda för de som vill ha ännu mindre låda och bättre ljud. Det gör att man får välja ganska noga om man skall ha dem som basar i en hemmamiljö.

[LeifB]

Om man gör som på bilden.
Är det en bra lösning?

[jansch]

Om man gör som på bilden.
Är det en bra lösning?

Du har svaret i tidigare inlägg, d v s den högtalarkonstuktionen/ritningen är en helt vanlig isobarik-lösning.
B200 är ingen optimal högtalare generellt för hifi, den har en utpräglad höjning i presensregistret, ojämn frekvensgång och distar mer än en konventionell bas/diskantlösning.
Vissa tycker dock att den "låter bra"(troligtvis p g a presenshöjningen)
Den har dessutom ganska liten slaglängd och kräver stor låda = stort Vas.

[Neuhausen]

Det är nog en typisk lösning för att kunna montera en högtalare man bestämt sig för att använda av någon anledning. En snabb sökning på 8" bredbandshögtalare visade att det finns flera med väldigt lika parametrar.

Sättet som de installerat högtalaren på ritningen är lite opraktiskt, ett av elementen är skruvat innifrån lådan. En bättre lösning är att bygga en lös låda med monteringskant. Som man sedan monterar båda elementen i. Sedan skruvar man i hela modulen i lådan. Man kan också göra en monteringsring som gör det yttre elementet lite större, så att det inre elementet går genom hålet.

[VintageHiFi]

Om man gör som på bilden.
Är det en bra lösning?

Här är ett par basdelar som är byggda enligt principen ovan.
Systemet är byggt av svenska QLN & heter QLN System ONE tillverkades i början av 1980-talet jag har haft mina över 30 år nu.

Topplådan är en tidig QLN One basdelen är märkt QLN Subwoofer.
Inre elementet är minst sagt lite besvärligt att byta.

qln-system-one-wo-grill.jpg (215.42 KiB) Visad 1110 gånger

[I-or]

Om man gör som på bilden.
Är det en bra lösning?

Med montaget i ritningen erhåller man ingen distorsionsminskning.

[oa51]

Men om man vänder det ena elementet?

[Calleberg]

Men om man vänder det ena elementet?

Bajsar Björnen i skogen?

[jansch]

Men om man vänder det ena elementet?

Av tidigare inlägg framgår att man då kan få lite mer symmetrisk konrörelse, d v s jämna övertoner minskar då konutslagen åt båda hållen blir mer lika. Udda övertoner påverkas knappast.
Nu påverkas ju nästan bara basregistret utav detta då konrörelserna är små i mellanregistret/diskant.
Dock kvarstår att fullregisterelement som t.ex denna B200 inte är en bra hifi-lösning då konuppbrytning (membranet rör sig inte kolvformigt) är svårt att få kontroll över, över totalt 8-9 oktaver. Konuppbryning är ett "måste" för bredbandselement för att inte utstrålningsvinkeln ska bli rimlig.