Rätt eller rätt? Nu med Grado GS3000e

[sportbilsentusiasten]

Så vad tycker du om dina nya grado?

[Strmbrg]

Så vad tycker du om dina nya grado?

Pja, det enda jag än så länge kan säga är ungefär att jag har ägnat en hel del tid åt att lyssna på dem.
Eller snarare: Ägnat en hel del tid åt att lyssna på musik med dem. Och då utan att ha zappat omkring för att kolla "vad de går för" eller hur de låter med diverse olika låtar och så. Det har mest bara kretsat kring musiken och knappt alls kring hur lurarna "låter". Lätt att fokusera på musiken, tydligen.

Nu håller jag på med Mahlers symfonier med dirigenten Michael Gielen. Kanske ska ta lite av "hans" Bruckner snart.
Just nu brummar det av sambons dammsugning ovanför mig... Grado är inte jättebra på att eliminera sådant.
Fan, nu satte tvättmaskinen igång med att centrifugera...

[Strmbrg]

Okay, nu har lurarna matats med muzak under kanske sammanlagt något drygt dygn eller två.
Och, om det är jag som anpassat mig till dem, eller om de har ändrat sig, eller om det är en kombination, och i så fall hur mycket av vardera det handlar om - det vet jag inte.
Den ganska påtagliga gällheten jag upplevde initialt upplever jag inte alls i samma grad länge. Så har det varit med andra Grado också.
Klarheten är emellertid på en för mig mycket god nivå. Det är en egenskap jag värderar högt och ett skäl till att jag inte kunnat lyssna odistraherat på Sennheiser HD 650 (eller vad de heter). De låter för inbäddat för min smak. Det betyder självklart ingenting beträffande Sennheisers tekniska prestanda relativt en "mall".

Nu har jag förstått (tror jag) att hörlurar är meningslösa att recensera. Åtminstone om recensionen skall vara till någon nytta för de som läser recensionen, eftersom kaviteten, dess form och volym, varierar med lyssnarens ytteröron-form.

Jag kan samtidigt inte släppa minnet av erfarenheterna av Stax. De skall såvitt jag snappat upp vara väldigt "luftiga, detaljrika och öppna i karaktären".
Jag lyckades inte få den förnimmelsen själv. På mig blev det ett "instängt intryck". Alltså trots att konstruktionen är öppen utåt.
Kan det vara så att många får för sig att det låter öppet och luftigt bara därför att de tar för givet att det skall göra det med en slik konstruktion?
"Teknisk placebo", brukar jag kalla det.
Stax är ju en sluten konstruktion i så måtto att kaviteten mellan ytterörat och luren är oventilerad.
Grado är både öppen på utsidan och medelst skumsargen ventilerad på insidan.

[I-or]

Hörlurar är väldigt enkla tingestar återgivningsmässigt. Om man jämför olika modeller av samma konstruktionstyp (over-ear öppen/sluten, on-ear, in-ear) så räcker det med att man får till samma frekvensgång (vid trumhinnorna, märk väl) och att distorsionen är likartad så låter de i det närmaste identiskt. Nu är det naturligtvis lättare sagt än gjort att få till frekvensgången helt optimalt, men det är fullt möjligt att komma extremt nära. Skälet till att man måste ta hänsyn till konstruktionstypen är att det uppstår en hel del reflektioner i kaviteten framför örat i vissa fall och dessa tycks leda till att vi även i viss mån uppfattar vad som händer i tidsplanet.

Speciellt in-ear-lurar är ofta mycket lågdistorderande, varför det i det fallet i princip enbart handlar om frekvensgång. Här blir dock de individuella hörselgångarnas storlek och form en avgörande del av det akustiska systemet, vilket kräver helt olika ekvalisering för olika lyssnare och dessutom varierar basintrycket stort med hur väl lurarna tätar. Det tidigare gäller i mindre mån även för on-ear- och over-ear-konstruktioner även om speciellt de senare ofta har stora/lätta membran med en mycket låg akustisk impedans som reducerar problemen betydligt.

Till detta kommer förstås diverse ganska allvarliga snålkodningsproblem om man använder blåtandslösningar (jag får alltid uppfattningen att den övre diskanten låter brusartad, vilket den förstås också är i varierande grad beroende på datahastigheten som varierar både med de kretsar som används och situationsberoende begränsningar i radioöverföringen).

De Stax-lurar som jag har provat lät förhållandevis öppet eftersom konstruktionen medför att man får med en viss inverkan av reflektioner från ytteröronen. Klangbalansen var dock svag, som så ofta i passiva lurar. I dessa avseenden skiljer sig Stax inte signifikant från andra öppna konstruktioner.

[Strmbrg]

Sålunda ser det ut.
Tycker att det ser ut som att jag spisar Hanns Eisler.
Men det är sannolikt Mahler, enär bilden togs häromdagen, och då var det den gubben som gällde.
Eisler spisas ikväll och dessförinnan var det inte igår.

Nej, det är inte lockiga hårstrån utan mönstret på ett draperi som skymtar baktill.

394332336_7312463585445208_1816146391191632939_n.jpg (62.83 KiB) Visad 885 gånger

[I-or]

Jag undrar om vi möjligen har ett fenomen som kan kallas just 'Upplösning'.
Det skulle - som jag tänker mig det - handla om egenskapen att inte mycket små transientförlopp "drunknar" i de större.
Jag tänker mig att det - i sin tur - handlar om ett rörligt systems förmåga att inte diffusera den rörelse som det är satt att utföra av den elektriska signalen.

Naturligtvis inte alls enbart själva membranet, utan beteendet hos hela det mekaniska system som en högtalarkonstruktion består av.
Membranets massa; membranets rigiditet; talspoleenhetens massa och rigiditet; sammanfogningsmaterialens diton; luften på båda sidor om membranet, avseende såväl kavitetsvolymer som kavitetsformer; förekomst av kåpor, dessas material osv.

Kanske både skåpmat och svammel. Men jag tänker på ovanstående kopplat till Rob Watts idéer kring mycket små transienters betydelse för ljudet. Det han sysslar med är ju att åstadkomma metoder för att inte "smeta ut" dessa i den digitala delen av kedjan. Jag tänker mig att exakt samma vikt måste läggas på bibehållandet av "mikrotransienternas" bevarande i den mekaniska delen.

Med reservation för stavfel mm, då jag just vaknat...

Fysiken fungerar helt enkelt inte så. Man behöver inte krångla till det vad gäller det interna verkningssättet. Om frekvensgången är konstant och distorsionen är låg så återges även transienter korrekt.

[Fleskberget]

Glasögonlös lyssning brukar föredras då skalmen gör en glipa som läcker bas.

[Strmbrg]

Glasögonlös lyssning brukar föredras då skalmen gör en glipa som läcker bas.

I detta fall spelar det ingen roll. Jag har provat och jag märker ingen skillnad.

[faema]

Grado är bra skit, köpte själv 1000 varianten. Dock är en bra hörlursförstärkare ett måste.

[Strmbrg]

Grado är bra skit, köpte själv 1000 varianten. Dock är en bra hörlursförstärkare ett måste.

Jag förmodar att jag har en riktigt bra hörlursförstärkare i Accuphase-försteget.
Även min Chord Hugo TT2 har hörlursutgångar. Det hävdas lite här och där att den apparaten är riktigt bra som lurförstärkare. Det kanske den kan uppfattas vara, men det är en häpnadsväckande kvalitetshöjning när man skiftar till Accuphase. Klarheten är nästan löjligt mycket bättre.
Nu är kanske slika hävdanden - som det om Chordens lursteg - ofta snarast sådant som etableras på grund av att någon "auktoritet" påstår en sak - vilket sedan påstås vidare av någon annan - vilket till slut blir en på grund av aningslöshet och brist på eget omdöme, etablerad sanning...

Nå, Grado GS3000e har nu efter en tids dagligt spelande blivit kvitt den gällhet som förelåg i början. Basen har blivit djupare och fått en god klarhet. Känslan av "rymd", dvs att ljuden befinner sig utanför skallen har också ökat.

Kan tipsa om ett samlingsvax med "Stravinsky-låtar". Ljudkvalisorten är bra, enligt mig själv.
Ge även "Hasse" Eisler en chans! DDRs störste kompositör. Åtminstone den som nog rökte mest.

51CcWB0jwOL._UF1000,1000_QL80_.jpg (89.19 KiB) Visad 680 gånger

3_eisler_ddr_redux.png__1420x696_q85_crop_subject_location-1527,539_subsampling-2_upscale.jpg (189.44 KiB) Visad 680 gånger