Hej,
Jag har en musikalisk upplevelse som jag inte riktigt blir kompis med...
Men först liten bakgrund. Jag köpte för många år sedan (typ tidigt 2000-tal) en SAT Amplifix och ett par Audiovector M3 Super. Därefter avstannade HiFi-ambitionerna pga, tja, livet... Nyligen så började jag återta HiFi-intresset igen och började om med signalkällan genom ett inköp av en Eversolo DMP-A8 streamer för att komplettera ovan kombo. Den har ju bra elektronik på papperet och XLR-utgångar som matchar XLR-ingångarna på Amplifixen. Som CD-spelare fanns sedan tidigare en gammal Philips CD692 med digital utgång (RCA). Säkert också från tidigt 2000 eller t.o.m. tidigare.
Det här innebar att jag kunde göra en intressant liten test:
1. CD692 via vanliga sladdriga RCA-kablar (de vanliga svarta med en vit och en röd kontakt) till RCA-ingångar på förstärkaren och vidare till högtalarna.
2. CD692 via digital utgång till DMP-A8, därefter via balanserade XLR-kablar till förstärkaren och vidare till högtalarna.
Jag förväntade mig att alternativ 2 skulle låta bättre, dels pga de förmodat vassare DAC:arna i DMP-A8 jämfört med de i den gamla Philipsen (något har väl hänt på 20+ år?) och dels för att signalvägen var helt balanserad jämfört med alternativ 1. SAT (Bladelius) har ju alltid rekommenderat balanserat för bäst ljud.
Så, glad i hågen satte jag på en av mina favorit-CDs, Dire Straits "On Every Street" och flippade mellan den balanserade ingången och CD-ingången på förstärkaren.
Och tyckte mig i stort sett inte kunna höra någon skillnad alls... I alla fall ingen revolutionerande skillnad.
Nu har jag ju iofs en liten aning tinnitus efter en konsert med Thåströms Peace Love and Pitbulls en gång i tiden, men borde det inte ha blivit en större skillnad?