Tjena T!
Jag tror att herrarna bakom den underhållande lilla videosnutten helt missförstått hur praktiska moder egentligen fungerar och hur de bygger upp ljudfältet i rummet.
Videoherrarna försöker förklara sina resultat med att man får nästan total utsläckning i vissa frekvensomåden vid reflektion mot en enstaka vägg, t.ex. vad som ofta inträffar utomhus. Vågen passerar mottagarpunkten två gånger (fram och tillbaka) med olika fas och ger utsläckningar respektive förstärkningar i olika frekvensområden. Detta är naturligtvis ingen mod, bara ett exempel på allmän våginterferens. Denna förklaringsmodell väljs för att man inte hittar någon teoretiskt beräknad mod vars resonansfrekvens passar exakt med den frekvens som motsvarar minimum i mätningen.
Vad de glömmer är att ljudvågorna i rummet "studsar runt" på alla möjliga sätt. Man har inte en reflektion att ta hänsyn till utan hundratusentals! Man kan se problemet i tidsplanet genom att s.a.s. följa alla dessa hundratusentals reflektioner genom rummet. Det är dock vanligtvis elegantare att titta på det hela i frekvensplanet och även göra en s.k. modal uppdelning.
Och det är här det blir problem (för herrarna alltså, inte för den etablerade fysiken). Problemet kan delas upp i två delar:
1. Teori
Man behöver inte alls ha en frekvens som exakt motsvarar en resonansfrekvens för att hitta stora ojämnheter i ljudtrycksfördelningen i rummet från modal påverkan. Ojämnheterna blir tydligast just vid resonansfrekvenserna, men är också klart märkbara för övrigt. Modala bidrag till det totala ljudtrycket är i praktiken inga diskreta fenomen som dyker upp vid en viss frekvens och sedan magiskt bara försvinner. Varför? Därför att det i verkligheten alltid finns förluster som smetar ut moderna. Moder har m.a.o. en viss bandbredd och bidragen smyger sig igång för att sedan lika smygande ebba ut (i frekvensplanet, alltså).
Faktum är att en i sammanhanget normal mod med resonansfrekvensen 200 Hz ger ett stort bidrag även vid, säg, 193 Hz och t.o.m. ett mycket litet bidrag till ljudtrycket vid säg 30 Hz eller 5000 Hz. Moder är en matematisk uppdelning av det totala ljudfältet och är därför ibland inte helt lättförståeliga för alla.
Som illustration ser ni nedan beräkningsresultat (som av numeriska skäl baserar sig på spegelkällor, men som lika gärna hade kunnat vara resultatet av modsummering) för de rumsdimensioner som gäller här, hörnplacerad källa och ungefärliga mikrofonpositioner. Principiellt korrekt, men naturligtvis inte exakt motsvarande mätningen i fråga. Studera speciellt vad som händer vid ca 85 Hz och 178 Hz, exempelfrekvenserna i videon.
Predikterade variationer om bortåt 20 dB runt frekvenserna som diskuteras, ganska precis vad herrarna kom fram till! Ingen dålig noggrannhet för en teori som enligt samma personer inte stämmer.
2. Praktiska problem
I ett verkligt rum med högst verkliga begränsningsytor börjar modernas resonansfrekvenser att flytta på sig något p.g.a. det reaktiva uppträdandet hos verkliga strukturer. Väggar, tak och golv flexar fram och tillbaka och krånglar till det mesta. Vissa av de mer lågfrekventa resonansfrekvenserna kan bli upp till ca 15 % lägre i ett någorlunda normalt rum om det vill sig illa. Det går således inte ens att exakt beräkna resonansfrekvenserna utan tillgång till avancerade numeriska metoder (FEM) och noggrannheten blir tyvärr normalt sett inte speciellt hög ens i det fallet!
Likaså verkar det som om han använde en vanlig mikrofon för musikinspelning och inte en mätmikrofon.
