var det inte så att Dianans ljud inte gick att skilja från orginalsignalen dvs den ansågs hörbart ofärgande? Sen kom väl 668an och var på något sätt ytterligare en nivå ofärgad. 668an mejslade ut sterobilden ännu bättre vad jag minns.
Hur kom man fram till detta.. Testades Dianan mot 668an med A/B lyssning eller?
Om det är som jag skrev, kan man då dra slutsatsen att en aningen diffus ljudbild är mycket svårt att upptäcka? Man kan ju då undra om samma sak inte borde gälla F/E-lyssning av förstärkare också, alltså att man kan hitta en "ännu mer" ofärgande apparat? tänker jag helknasigt nu?
Nån som vet i detalj hur det gick till?