Tycker att det var ett trevligt initiativ på Euphonia!
Men - sådär kan man förstås inte genomföra en vetenskaplig blindlyssning.
Det de gjort är inte en blind lyssning överhuvudtaget. Varken dubbel- eller enkelblind.
Den är inte blind överhuvudtaget.
Att de trots det många gånger tråden igenom nämner "blindtest" är lite tråkigt (eftersom det är missvisande) men det finns ju inget skäl att tro att det är illvilligt, bara okunnigt agerat.
De borde nog helt enkelt blanda in i varje fall någon med lite vetenskaplig skolning och vetenskapligt förstånd i testandet.
(Det borde väl finnas i varje fall
någon på Euphonia som kan bidra med det - eller som kan lära sig testandets fundamenta?
)
Problemet är ju att de går direkt på att försöka avgöra
hur skillnaden låter, när de borde börja med att undersöka
om det finns en skillnad. Genom att märka ena skivan så att de som lyssnar har möjlighet att få veta vilken som är vilken (inte vilken som är vad, men att den ena alltid är samma) upphör ju blindtestförhållandet med avseende på den primära parametern i undersökningen - att kontrollera
om det finns någon skillnad alls.
Återstår gör bara den subjektiva värderingen av "vilken version man gillar bäst", och denna blir dels inte blind (den kan ju bara relateras till märkningen) och dessutom blir suggestionen av märkningen mycket stark. Så stark att man (när man "vet" att de skiljer sig) nästan garanerat kommer att höra att de gör det också.
"Normala människor" upplever oftast till och med stora skillnader under dylika förhållanden, så de försiktiga uttalandena i detta fallet tyder på att lyssnarna antagligen är kvalificerade (=ovanligt lite påverkbara) eller att de helt enkelt dämpas i sin suggestion av osäkerheten om vilken som är vilken.
(Det finns ju en stark suggestion [i]att höra skillnad, men ingen suggestion alls att höra skillnaden i en speciell riktning - eftersom ju lyssnarna inte vet vilken som är vilken.)[/i]
Ehuru denna försiktighet från lyssnarna i sig är ett bra tecken, blir det tyvärr så, att när beskrivningarna är vaga och otydliga om med vilken version som är bäst, återstår ingenting överhuvudtaget som har med blindtestande att göra - det vill säga testen har inte något vetenskapligt värde överhuvudtaget.
Kan tillägga att jag flera gånger gjort liknande studier för att undersöka just själva metodens användbarhet. Jag har alltså bett folk jämföra en version A med en version B (hemma i lugn och ro) och sedan återkomma med ett resultat*.
Det fungerar inte alls.
ALLA hoppar (omedvetet) över själva verifieringsfasen och koncentrerar sig på att beskriva (den overifierade) skillnaden mellan A och B, och alla lyckas! Beskrivningarna blir nästan alltid icke konklusiva - de beskriver skillnader, men innehåller inga bestämda ställningstaganden om vad som är vad eller vilken version som är bäst - precis vad man kan vänta sig alltså, och vad som hände här.
Men som sagt - ett bra och kul initiativ!
All heder till Timbre och Euphonia.
Nästa gång kan de säkert utforma testen på ett bättre sätt (läs - vetenskapligt sätt) och få ut något vettigt av det. Det viktiga är att ha ambitionen. Har man det kommer nästan alltid kunskapen senare.
Timbres slutord...
Timbre skrev:Frågan är väl hur mycket placebo egentligen bidrar till själva njutningen men det skall kanske inte underskattas.
...är både insikts- och kärnfullt, och visar med önskvärd tydlighet att just han inte är helt i det blå i varje fall.
Vh, iö
- - - - -
PS. Om man vill göra ett test i stil med det redovisade (där lyssnarna i lugn och ro får lyssna hemma), men med ett vetenskapligt upplägg, bör man istället bränna 8 CDr (eller flera) och märka dem 1 - 8. Därefter "behandlar man" dem slumpmässigt (exempelvis genom att singla slant om huruvida respektive CDr skall behandlas eller inte).
Sen får lyssnarna till att börja med berätta vilken CDr som är vad (verifieringen av hörbarhet) och
därefter får de förstås gärna beskriva skillnaderna också.
Till sist verifierar man genom att korrelera med den kända serien. Om så beskrivningen av skillnaderna är väldigt tydlig och ställningstagande, men serien (identifieringen av de 8 fonogrammen) inte är korrekt, är det "ett prov utan värde"/nollhypotesens bekräftande.
Om serien däremot är korrekt men beskrivningarna är vaga visar det i varje fall att lyssnaren med någon statistisk signifikans faktiskt hör en skillnad, men att det tycks vara liten.
Kort sagt: Man måste testa blint - och man måste verifiera skillnaden innan man beskriver den.
- - -
*Glömde säga: A och B kan i det fallet vara aningen lite olika, eller identiskt lika. Oskiljbarheten visar suggestionens styrka, och testmetodens fel. I blindtest är suggestionen eliminerad, och skillnaden mellan lite olika och ingen skillnad blir plötsligt klart signifikant.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
av Vee-Eight » 2007-01-24 12:37 
