Varför så dåliga mastringar?

av **Audiomanikern** » 2004-10-25 20:27

Hej!

Storhets tid sent 70- tal? Hip to da hop ala bubbeli bop? Storhets tiden var sent 80tal
till mitten på 90-talet! House liksom techno & Co härstammar mycket diskutabelt ifrån USA!
A*nser inte entydigt detta komma ifrån USA!

Mvh A*

av **Morello** » 2004-10-25 20:36

Håller med Flint här. Svensk musik låter ofta, i mina öron, tråkig och saknar sväng sam intressant rytmik. Jag lyssnar ganska mycket på jazz och den bästa jazzen från USA är överhuvudtaget inte jämförbar med svensk jazz

!

av **Audiomanikern** » 2004-10-25 20:42

Hej!

Men vilken Jazz är jämförbar med Amerikansk... Jazz? Grekisk el Italiensk! Svensk är ju ändå(?)
förhållandevis bra... Visa från UtanmyrA*

Mvh A*!

av **Max_Headroom** » 2004-10-25 21:01

Jag tycker den euroåpeiska jazzen är helt överlägsen den amerikaska. I alla fall den typ av jazz jag lyssnar på... Fast det är väl mera nujazz än ren jazz.

av **zvenzzon** » 2004-10-25 23:55

Problemet består nog i att det inte finns så stor efterfrågan på bra ljudkvalitet. Medelkonsumenten är ju "döv". :twisted:

av **Max_Headroom** » 2004-10-26 00:02

zvenzzon skrev:Problemet består nog i att det inte finns så stor efterfrågan på bra ljudkvalitet. Medelkonsumenten är ju "döv".

Hmm, men om ljudet var rent och klart på skivorna, så skulle kanske även svensson tycka att det var liiiite roligare att spela skivor. Och såldeds också kanske köpa flera? Det blir ju roligare att lyssna om man faktiskt hör vad som framförs. Förutsatt att det som framförs är någon man faktiskt VILL höra, vilket är tveksamt med mycket av dagens muzak-utbud.

av **Bill50x** » 2004-10-26 00:05

zvenzzon skrev:Problemet består nog i att det inte finns så stor efterfrågan på bra ljudkvalitet. Medelkonsumenten är ju "döv".

Tror inte det handlar om att vara "döv" utan snarare vari ens preferenser ligger. Om man nu springer på live-konserter oftast, kanske det inte är så viktigt hur det låter hemma?

/ B

av **PekkaJohansson** » 2004-10-26 00:47

Mitt intryck är att mycket handlar om förlorad kunskap och, inte minst, förlorad respekt för musiken och musikerna. Guldåldern 1955-65 (ca) verkar gälla även för jazz- och klassiska inspelningar. Då spelade man ofta in live i studion, gjorde få pålägg och avstod från onödigt efterarbete. Mastering fanns väl inte alls, bortsett från nödvändig anti-RIAA-korrektion för LP-produktionen. Musikaliskt utbildade och kunniga producenter och tekniker diskuterade med musikerna om hur instrumentklangerna (även från elförstärkta basar och gitarrer) bäst skulle bevaras och balanseras mot varandra på skivan. Minns gamla LP-skivor med stolta redogörelser för använd inspelningsutrustning och -teknik! T o m dynamik var ett honnörsord i hifins barndom! Sedan kom mångkanal och nya effektburkar i mitten av 60-talet och ställde till allt. Popmusiken blev allt mer experimentiell samtidigt som teknikhysterin tilltog ytterligare och soundet (och senare rytmen) blev viktigare än melodin. Musikaliskt oskolade producenter har sedan fått förstöra de senaste 40 årens popmusik, och vi lyssnare får stå ut med att höra Phil Collins trummor låta som dämpade kakburkar på tidiga Genesis-plattor, bara för att ta ett exempel.
Rimligtvis måste det, särskilt i dessa digitalinspelningstider, vara både billigare och mer rättvist mot musikerna att hoppa över effektburkar och masteringprocesser (som uppenbarligen bara existerar för att bevara yrkeskategorin masteringtekniker) och på köpet få mer korrekta och välljudande produktioner.
Den senaste sjukdomen är förstås remastering av äldre musik på CD. Jag har ägnat de senaste två-tre åren åt att lyssna på och köpa begagnade tidiga utgåvor av skivor jag ägde tidigare. Flera artister har jag nu hört i två eller tre upplagor, och det generella intrycket är att ju tidigare, desto bättre. På 80-talet, när CD-systemet var nytt, ville man ha ut produkten på marknaden och nöjde sig med att justera analogbandet mot den använda bandspelaren innan man gjorde sin överföring. Då kunde man i vissa fall komma väldigt nära originalljudet. I dag anlitar man fantomproducenter som får ägna dagar och veckor åt att totalt producera om äldre musik. Brustvättning, equalisering och komprimering verkar vara legio. Snacka om historieförfalskning, som man dessutom säljer med mördande reklam och glättiga häften som medföljer den sekunda varan.
Ilskan över att behöva köpa mycket på nytt vägs i någon mån upp av glädjen att höra musiken oförstörd. Jag har under sommaren närapå fyllt ett skåp med nyinförskaffade kompaktskivor. Tre (3) av dessa är inköpta nya. Det rör sig om entusiastsamlingar av obskyra och delvis outgivna tjejgrupper från 60-talet. Resten, 60-90-talsmusik, är begagnat. Så kommer min musikkonsumtion att se ut också i framtiden om inte industrin tar sig i kragen.

Pekka

av **Morello** » 2004-10-26 01:15

Håller med Pekka på många punkter - speciellt rörande populärmusiken. Jazz å andra sidan, har faktiskt på många sätt vunnit ljudkvalitet sedan 1950- och 1960-talen.

av **Johan_Lindroos** » 2004-10-26 09:47

Jazz: Blä!

av **Kraniet** » 2004-10-26 11:37

Då spelade man ofta in live i studion

jjst detta är nog en av anledningarna till att äldre musik låter så väldigt "äkta".. visst kan det vara dist och brus och annat men känslan är helt intakt!
idag så har man ju en trummis som kör trumspåret sen kör de andra artisterna in sina bidrag under de kommande månaderna.. klart som fan att man inte får samma känsla när dom inte spelar ihop.. varför ha ett band om man inte spelar tillsammans kan man ju undra..

av **PekkaJohansson** » 2004-10-26 13:05

Ja, ytterligare en aspekt på dagens musikinspelningar är den fullkomliga armé av människor som tycks krävas för att göra en skiva. Till och med skivdebutanter fyller sida upp och sida ner i det medföljande häftet med medmusikanter, gästmusikanter, tekniskt folk, rådgivare och fan och hans mormor. Kolla t ex Madonnas och Cyndi Laupers första plattor, liksom hela hiphop-genren - för att inte tala om västkustdravlet med halva LA:s musikhögskolors ensembler. Hur skulle det sett ut - och framför allt låtit - om Beatles hade dragit in halva engelska musikerkåren på sina första plattor? Beach Boys? Allt detta vittnar om både dåligt självförtroende och litet inflytande över den egna produkten - och kanske liten tilltro till den egna förmågan. Det är förvisso lätt att se ett samband mellan skivindustrins utveckling till en mångmiljonindustri på 1970-talet och överbefolkade inspelningssessions. Sällan har väl devisen "ju fler kockar, desto sämre soppa" varit sannare.
Jag läser i tidningen idag att Agnetha Fältskogs första fem plattor på Cupol ska komma i en box med eventuellt bonusmaterial. Jag fylls av skräckblandad glädje - vansinningt kul att få denna fantastiska musik samlad, men hur kommer det att låta? Nu är det jag som ringer Sony och ställer krav på varsam behandling av inspelningarna!

Pekka

av **Naqref** » 2004-10-26 13:11

PekkaJohansson skrev:Nu är det jag som ringer Sony och ställer krav på varsam behandling av inspelningarna!

Hejja Pekka!

av **Max_Headroom** » 2004-10-26 13:21

PekkaJohansson skrev: Allt detta vittnar om både dåligt självförtroende och litet inflytande över den egna produkten - och kanske liten tilltro till den egna förmågan. Det är förvisso lätt att se ett samband mellan skivindustrins utveckling till en mångmiljonindustri på 1970-talet och överbefolkade inspelningssessions.

Det här är samma fenomen som finns inom all övrig industri. Det hänger nog inte ihop med dåligt självförtroende, utan snarare på att ledningen inte har, eller vill ge, förtroende till någon annan. Saken har diskuterats här på forumets "öppna diskution" om hur det har gått i t.ex. flygindustrin. Där har man gått från små, effektiva och snabba utvecklingsteam, där folk med stort kunnande och stort ansvar snabbt fick saker gjorda. Idag är det jättekolosser och det tar en jävla massa folk evigheter att utveckla nya saker. Visst, det är mer komplicerade maskiner, men vi har också många nya hjälpmedel i form av t.ex. 3D-CAD.

En av orsakerna till utvekclingen är pengar. Det finns för mycket pengar i leken. Har man dåligt med pengar och dåligt med tid, då måste man jobba snabbt och effektivt. Men idagsläget finns pengar i överflöd is kivbranchen och ingen har brottom.
Det kan nog också vara därför kvaliteten hos små bolag är bättre: Man har inte pengar och tid att hålla på med en massa tjafs. Spela in musiken så bra det bara går. Och ut med den på skiva.

av **mattepatte(removed)** » 2004-10-26 13:45

Kanske en förklaring kunde vara ideologin och tillvägagångsättet.

Man söker en säljande produkt med ett speciellt sound som ska nå så stor målgrupp som möjligt och generera maximal avkastning.
Artisten är inte det primära utan man tar en artist som passar för den tänkta produkten någorlunda för att sedan på andra sätt rätta till det som avviker från den produkt profil det var tänkt.

En gissning. :wink:

av **Audiomanikern** » 2004-10-26 21:52

Hrj!

PekkaJohansson skrev:Ja, ytterligare en aspekt på dagens musikinspelningar är den fullkomliga
armé av människor som tycks krävas för att göra en skiva.

He he... elt korrekt

! Delar utav detta kan nog vara det samtidiga modet att
presentera varenda stackare (o dennes brorson) det bara vara möjligt o presentera!
Dock så ligga det faktiskt.se en hel del i det du säger (skriver)! Less is (Mikael) more!

Mvh A*

av **AndersJ** » 2004-10-26 22:42

Behövs ingen armé för att göra en dålig skiva. För några år sedan då jag gick och väntade på att Hammerfalls nya skiva skulle komma, så läste jag i en intervju att de var glada över att få skivan producerad av mannen bakom flera av Ozzys skivor. Givetvis gick det kalla kårar längs ryggen när man läser något sådant :cry:

Och givetvis så visade sig farhågorna vara riktiga, de tidigare så spänstiga trummorna hade förbytts mot slöa slafsiga trötta trummor och allmänt segt ljud

Varför så dåliga mastringar?

Varför så mycket usla mastringar?