Bas, ytterligheter och extremer?

[Strmbrg]

Omröstningen är tillagd 2010 01 19, i övrigt är förstainlägget intakt.
Du får definiera "Basnörd" som du tycker.

Hm,

Det är väldigt mycket trådar och diskssioner om extremer och ytterligheter.
Hur långt går det att tänja gränserna?
Det är en stor nyfikenhet på vad som finns att upptäcka i utkanterna.

Bas, verkar vara det allra mest lockande.
Jag har själv varit "basfixerad".
Ser inget underligt i basfixering egentligen.

Det handlar väl bland annat mycket om behovet av "kickar" och effekter.
Basens effekt på oss är väl ungefär som bergochdalbanor, bungy jump och snabbt accande bilar eller motorcyklar?

Allteftersom jag mer och mer lyssnar på klassiskt och jazz, så får jag helt andra kickar.
Der är inte ytterligheterna som intresserar mej så mycket längre.
Det är innehållet.
Ett innehåll i musiken, som jag inte förmått uppskatta förr.
Jag har tyckt att mycket av den musiken - om det går att generelisera - varit rent tråkig.

Det spelar mej idag inte så stor roll hur 20Hz återges.
Det intresserar mej inte så väldigt mycket ifall det går att höra ens en 18kHz-ton.
Det är all musik däremellan som jag bryr mej mest om.
Musikaliska skeenden ganska långt från ytterligheterna.

Jag bryr mej inte heller om att kolla hur högt jag kan dra på.

Många anläggningar och rum klarar inte att på ett trovärdigt sätt återge en stor stråkorkester.
Det piper, visslar och tutar och kontrabasarna låter mest som ett buller.

Men 130dB "klarar" de! Och 12Hz "med full sula".
Kanske 11 till och med?
Om man accepterar någon dBs fall...

Att återge komplexa ljudbilder bättre och mer trovärdigt, har nog inte speciellt mycket med vare sej jättehöga ljudtryck, lägsta basen eller ultradiskanten att göra.
Upplösningen är - för mej - betydligt viktigare än förmågan att klara av extrema ytterligheter.

Detta var en beskrivning av hur jag själv tänker.
Det behöver inte uppfattas som pekpinnar till andra.

[Erik_AA]

Det beror helt på vilka typer av ljud man tänkt sig att återge i sin anläggning. Ska man bara lyssna på akustisk musik finns ingen anledning att ha en anläggning som spelar 10 Hz eller 130 dB. Vill man däremot lyssna även på rymdfärjor, fyrverkerier, 1812 (med kanonerna), film eller mycket elektronisk musik kommer det ofta krävas så extrema doningar för att reproducera basen ordentligt. Sen finns det inget motsattsförhållande mellan enorm baskapacitet och finlir med korrekt klang, stereoperspektiv och mikrodynamik.

[MagnusÖstberg]

Jag tror du har missat poängen om du tror att det handlar om "kickar".

Det handlar mer om att få en helhet, att basområdet inte skall vara en begränsande faktor.
Du verkar tro att det handlar om att spela starkt, för de flesta handlar det om att spela med låg dist.

Jag skulle tro att om du hörde en sådan anläggning skulle du inse att den har väldigt lite gemensamt med de anläggningar du tidigare fått dina kickar av.

[steveo1234]

Jag tror du har missat poängen om du tror att det handlar om "kickar".

Det handlar mer om att få en helhet, att basområdet inte skall vara en begränsande faktor.
Du verkar tro att det handlar om att spela starkt, för de flesta handlar det om att spela med låg dist.

Jag skulle tro att om du hörde en sådan anläggning skulle du inse att den har väldigt lite gemensamt med de anläggningar du tidigare fått dina kickar av.

Jag hålled med Magnus om allt!

Strmbrg: Har du sett min anläggning? Den gör vad du beskriver att du vill ha, plus det där "andra" också. Jag tror att du skulle uppskatta den i alla fall, både för jazz och akustisk musik. Att jag sen ökat upp baskapaciteten för när det behövs betyder ju inte att det låter sämre?

[peetwa]

Nu är sitter inte jag på någon extremanläggning men jag har lite bytt sida i detta ställningstagande.

Jag tänker så här. Rumsnoder är ett otyg, dessa gör sig påminda när man spelar bas vid deras resonansfrekvenser. Ju djupare bas man spelar desto fler problem riskerar man att träffa på. Därför använde jag mig tidigare av stativare med sluten låda för att jag inte kände till någon annan lösning på problemet. Heller ingen djupbas (20-80 Hz) än dålig var min tanke (och är fortfarande). Nu när man lärt sig lite om att mäta och placera basar samt fixa BP-filter i den digitala domänen för att minska problemen så tycker jag att det är riktigt trevligt med lite djupbas och är inte alls främmande för en kraftfullare lösning i nästa lyssningsrum. Men om jag skulle hjälpa någon att fixa en enkel anläggning med två högtalare och en stärkare så skulle jag fortfarande rekommendera slutna stativare. Heller ingen djupbas än dålig.

[steveo1234]

Heller ingen djupbas än dålig.

Håller med helt! Det finns ingenting som förstör så mycket som en dålig bas med starka resonanser. Då stänger jag hellre av skiten. Men, modern teknik har gått framåt och nuförtiden går dessa jobbiga resonanser att tämja för typ 2000kronor. Mindre pengar än vad audiofiler köper spikes för...

[peetwa]

Word!

[Flint]

Heller ingen djupbas än dålig.

Instämmer.

[paa]

Hm,

Det är väldigt mycket trådar och diskssioner om extremer och ytterligheter.
Hur långt går det att tänja gränserna?
Det är en stor nyfikenhet på vad som finns att upptäcka i utkanterna.
...
Detta var en beskrivning av hur jag själv tänker.
Det behöver inte uppfattas som pekpinnar till andra.

Och jag ser inget fel i att du definierar "lagom" eller "tillräckligt bra" men jag är i alla fall nyfiken på hur bra det kan bli. Basförmågan är bara en sak i detta.

[subjektivisten]

Det spelar mej idag inte så stor roll hur 20Hz återges.
Det intresserar mej inte så väldigt mycket ifall det går att höra ens en 18kHz-ton.
Det är all musik däremellan som jag bryr mej mest om.
Musikaliska skeenden ganska långt från ytterligheterna.

Jag bryr mej inte heller om att kolla hur högt jag kan dra på.

Många anläggningar och rum klarar inte att på ett trovärdigt sätt återge en stor stråkorkester.
Det piper, visslar och tutar och kontrabasarna låter mest som ett buller.

Det är här jag ser problemen med många av dina trådar. Dom verkar vara uppbyggda för att ge dig själv klapp på ryggen utan att veta vad du missar. Du verkar starkt försöka intala dig själv att du inte är lika intresserad att testa saker, du framför trådar om och om igen att du inte är det och att du är nöjd som det är nu. Frågan är om du verkligen är det?

Att höra eldfågeln med riktig utsträckning i en bas som inte börjar dista, är ett fin upplevelse. Att medvetet välja bort stor del av stycket ger en stympat återgivning, enligt mig.

Så mitt tips är, åk hem till några på forumet och lyssna. Jag vet Ingvar har bjudit hem dig innan och jag är säker på att det finns fler som gör det samma. Först då, när du själv upplevt bra integrerade bassystem (alltså inte vanliga subbar, som är skit), blir det lättare att förstå vad vi menar, som upplevt det, säger.

[Strmbrg]

Pja,

Det finns säkert jättemånga fina uppställningar som inte besitter några allvarliga begränsningar.

Min reflexion handlar inte om det.

Vad den handlar om, framgår för den som önskar ta del av den.

[subjektivisten]

Ja, det framgår att du inte anser djupbas och headroom är speciellt intressant och därför sa jag det jag sa.

[MagnusÖstberg]

Vad den handlar om, framgår för den som önskar ta del av den.

Nej, det framgår inte det minsta för mig, hur kan du påstå det?

Jag tror dina tankar kommer från ett flertal trådar där du anser dig gjort reflektioner, men det gör inte den här tråden klarare för det. Inte om du anser att de som besvarat den inte förstått dess syfte.

[Piotr]

Jag förstår Strmbrg och håller i stort med. Jag har ju själv lyssnat på bandbreddsbegränsade dipoler med stort nöje flera år men har förvisso nu bestämt mig för att tänja ut bandbredden tre oktaver eller så för att få det "lilla" sista. Kanske jag bantar ner nån oktav eller några dB SPL om nåt år eller så men jag är för nyfiken på extrem prestanda för att avstå som det känns nu.


/Peter

[MagnusÖstberg]

Kan du berätta vad han menar då så kanske jag förstår det bättre?

[steveo1234]

Jag förstår Strmbrg och håller i stort med. Jag har ju själv lyssnat på bandbreddsbegränsade dipoler med stort nöje flera år men har förvisso nu bestämt mig för att tänja ut bandbredden tre oktaver eller så för att få det "lilla" sista. Kanske jag bantar ner nån oktav eller några dB SPL om nåt år eller så men jag är för nyfiken på extrem prestanda för att avstå som det känns nu.


/Peter

Frågan, eller iaf svaret är ju helt beroende av källmaterialet. Om jag lyssnat på akustisk musik eller mjukjazz så hade jag precis som Strmbrg varit helnöjd med maggie 1.6. Själen i musiken kommer ju verkligen fram!

För mig som lever på en stadig dos modern film, obskyr techno och liveinspelningar med patricia barber så skulle hans anläggning vara så meningslös att jag hellre skulle läsa en bok.

[Piotr]

Kan du berätta vad han menar då så kanske jag förstår det bättre?

Musikens själ finner man mellan 100Hz-10kHz*. Med låg dist och lite rumsproblem så blir det rätt bra även om det saknas lite uppåt och neråt.. det var så jag tolkade det iaf.

*Ja okey då, kanske 50Hz-15kHz..


/Peter

[Erik_AA]

Varför mellan 100 Hz och 10kHz. Varför inte mellan 200 Hz och 2kHz t.ex? Känns som en otrolig förenkling att lokalisera musikens "själ" på ett så definitivt sätt.

[Strmbrg]

Ja,

Det här lilla - men dock - inlägget är alltså bara en undran över varför det talas så mycket om extremerna.
Och så lite om det som förekommer "där emellan" där ju det mesta av musiken håller till.

Men det har jag väl redan skrivit i det första inlägget?

Men, som vanligt blir det ju en massa argumentation om rätt och fel.

Det var inte mitt syfte.

Man är väl en Quad-gubbe med pipa, men utan Quadar och pipa, typ.
Lyssnar aldrig på Techno eller film-effekter.
Det låter så illa att jag avstår.

[KarlXII]

Ja,

Det här lilla - men dock - inlägget är alltså bara en undran över varför det talas så mycket om extremerna.
Och så lite om det som förekommer "där emellan" där ju det mesta av musiken håller till.

Men det har jag väl redan skrivit i det första inlägget?

Men, som vanligt blir det ju en massa argumentation om rätt och fel.

Det var inte mitt syfte.

Gränsen för välljud - var går den då?
300-3000 Hz? Kan man ta del av det musikaliska budskapet i musik förmedlat i det bandet? Säkert.
Är det kul att lyssna på? Knappast, va?

Var går din gräns för när det inte är kul längre?

[Piotr]

Varför mellan 100 Hz och 10kHz. Varför inte mellan 200 Hz och 2kHz t.ex? Känns som en otrolig förenkling att lokalisera musikens "själ" på ett så definitivt sätt.

La ju till 50Hz-15kHz men visst är det en förenkling. Dock så blir det ju mindre och mindre viktigt ju längre ut i extremerna man kommer.

Och varför inte 200Hz-2kHz..? Därför då låter det mesta apa.

De siffror jag nämnde har viss koppling till spektrum av "typisk" musik och även vår hörsel.


/Peter

[Strmbrg]

Jag menar att nivån på välljudet inte i första hand bestäms av "gränserna". Vare sej av högsta eller lägsta frekvens eller av högsta ljudtryck.

Det handlar - som jag ser det - om subtilare saker, som upplösning homogenitet och textur.

Den som tolkar det som att jag klarar mej med en trattgrammofon får naturligtvis tolka det så.

[Magnuz]

Allteftersom jag mer och mer lyssnar på klassiskt och jazz, så får jag helt andra kickar.
Der är inte ytterligheterna som intresserar mej så mycket längre.
Det är innehållet.

Hur vet du att inte det är en ytterlighet då? Det kanske finns ytterligheter i andra domäner än just frekvensdito.

Rockmusik har f.ö. merparten av sin själ vid ungefär 70 Hz.

[conny_a]

Mellanregistret tas ofta för givet och jag tror det beror på fixeringen vid specifikationer.

Högtalare A: -3dB, 200W, 50-16kHz
Högtalare B: -3dB, 200W, 30-25kHz

Högtalare A måste ju vara sämre än högtalare B, eller hur? Mätningen indikerar ju en större bandbredd på högtalare B ...

Fixeringen vid låg bas och hög diskant blir naturligtvis samtalsämnet ... men mellanregistret glömmer man - det är ju så att säga alltid inkluderat i frekvensgången.

En Djangoplatta i mono låter faktiskt otroligt bra i en anläggning som kan återge mellanregistret på ett bra sätt ... det finns ju inget att återge mellan 20-50Hz och 8-25kHz ... prova en sån platta nästa gång du lyssnar på en anläggning!

[Strmbrg]

Mellanregistret tas ofta för givet och jag tror det beror på fixeringen vid specifikationer.

Högtalare A: -3dB, 200W, 50-16kHz
Högtalare B: -3dB, 200W, 30-25kHz

Högtalare A måste ju vara sämre än högtalare B, eller hur? Mätningen indikerar ju en större bandbredd på högtalare B ...

Fixeringen vid låg bas och hög diskant blir naturligtvis samtalsämnet ... men mellanregistret glömmer man - det är ju så att säga alltid inkluderat i frekvensgången.

En Djangoplatta i mono låter faktiskt otroligt bra i en anläggning som kan återge mellanregistret på ett bra sätt ... det finns ju inget att återge mellan 20-50Hz och 8-25kHz ... prova en sån platta nästa gång du lyssnar på en anläggning!

Nu börjar det likna nåt.

Åtminstone börjar det likna mitt synsätt.

[MagnusÖstberg]

Vilket konstigt synssätt - att ställa betydelsen av ett frekvensområde i motsatsförhållande till fullregisteråtergivning.

[Flint]

Vilket konstigt synssätt - att ställa betydelsen av ett frekvensområde i motsatsförhållande till fullregisteråtergivning.

Vilket konstigt synssätt - att tolka det så.

[Johan_Lindroos]

Hellre bra djupbas än dålig.

[conny_a]

Nu börjar det likna nåt.

Åtminstone börjar det likna mitt synsätt.

Jag förstår vad du är ute efter. Man får inte glömma bort mellanregistret.

Jag förstår också varför många pratar ultraljudsdiskanter och infrabasar. Det är inte så lätt att få till dessa ytterligheter på ett bra sätt - precis som mellanregistret egentligen.

Jag tycker alla högtalartillverkare skulle jobba riktigt hårt med mellanregister och den lägre diskanten först (50-15kHz) och sedan bygga på nedåt/uppåt. Det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra.

[MagnusÖstberg]

Hellre bra djupbas än dålig.

+1