Vill du att anläggningen skall synas?

[Strmbrg]

Paa eller någon annan får gärna kolla upp om en sådan här tråd redan finns Fast den skall vara komplett mä omröstning då.

Annars kör vi:

Min inställning numera är att jag helst inte vill se apparaterna.

Anledningen är väl helt enkelt att jag vill åstadkomma en distraktionsfri musikupplevelse.
Jag lyssnar mest på musik från sk akustiska instrument, och vill gärna få en god realism-upplevelse när jag spisar dessa vax.

En av delmetod för att kunna koncentrera mig enbart på musiken och få en känsla av verklighet, är att "dämpa" sådant som MOTVERKAR verklighetskänslan.
Att då bli påmind om att det är apparater som spelar, och inte musiker, är ett exempel på faktorer som motverkar min strävan.

Jag kan naturligtvis släcka ner rummet fullständigt, och eftersom rummet saknar fönster, så blir det riktigt mörkt.
Så gör jag naturligtvis ofta. Men jag tycker ändå att det hjälper att anläggningen håller en mycket låg profil och diskret framtoning.

Vad är din uppfattning kring detta spännande men dock ämne?

[2-ch]

Vilket alternativ är närmast: Jag vill inte se skiten om den har blåa lysdioder?

[Strmbrg]

Vilket alternativ är närmast: Jag vill inte se skiten om den har blåa lysdioder?

En diskret tejpning? Är det okay att de står framme då? Eller tom en fördel?

[Nattlorden]

Vilket alternativ är närmast: Jag vill inte se skiten om den har blåa lysdioder?

En bit gul (t.ex.) plastfilm framför dioden?

[2-ch]

Är just gul tejp att föredra?
Jag har provat svart, plåster, tyg, trä, vänt burken bak och fram mm. Vad som helst är bättre än den där d*vla blåa dioden.

Avstod för tillfället att rösta.
Att se min vintageanläggning har ett mervärde för mig. Den är vacker.
Den modernare anläggningen ger inget tillbaka när jag tittar på den.

[KarlXII]

Jag har provat att INTE se den men föredrar att se den.
Det finns ett mervärde i att se vad som spelas, och se vilken volym som är inställd.

Gäller det hembio är det nästan ett måste att se åtminstone displayen på processorn/receivern.

[hifikg]

Jag har provat att INTE se den men föredrar att se den.
Det finns ett mervärde i att se vad som spelas, och se vilken volym som är inställd.

Gäller det hembio är det nästan ett måste att se åtminstone displayen på processorn/receivern.

Varför måste du se den när filmen väl har rullat igång?

På den tiden jag hade elektronik från Krell diggade jag den blå lysdioden, men då var de ganska ensamma om den.

Kontrollen lyser blå,
en signal för det säkra.
Kontrollen lyser blå,
då är allt som det ska.

Min NAD 208 har jag, alldeles själv, modifierat så att den ilsket gröna dioden inte stjäl någon uppmärksamhet i mörkret längre. Övriga pryttlar har displayer som går att släcka. Mina nya högtalare är svåra att dölja om det inte är helt mörkt i lyssningsrummet... De svarta 52:orna försvinner lättare.

När 208:an var på reparation använde jag ett slutsteg från Proton med ganska stora VU-metrar. Det såg spännande ut. Ett tag. Så jag knarkade till med en Hitachiförstärkare med jättestora VU-metrar. Tyvärr fungerade inte belysningen *s*. Men det var ett snabbt övergående stadium, nu föredrar jag svarta paneler när jag lyssnar.

[2-ch]

Gäller det hembio är det nästan ett måste att se åtminstone displayen på processorn/receivern.

Justerar du nivån under pågående föreställning?

[Ronte]

Visste inte riktigt vilket alternativ som jag skulle välja... men Karl klargjorde nog det för mig...

Alltså gillar inte att se anläggningen av estetiska skäl (DIY, eller snarare DIM (did it myself); -jaha, ska det vara så svårt att fräsa snyggt i alu, -va tusan bokstäverna fäster ju inte på borstad alu! -nämen, har dom tänkt att det locket ska på först innan montage, nä nu pajjade den dioden skit också...)

Nåja, jag vill se anläggningen för att kunna rikta fjärrisen enkelt, jag vill kunna se vad som spelas, jag vill se vilken ingång jag valt och vilken volym den står inställd på. Sedan gillar jag att se VU mätarna på insignalen, säger mycket om inspelningen kopplat till det man hör.

Således finns ett mervärde för mig att se anläggningen, men ingen estetiskt vinst

Visst är hembio lite annorlunda, men lyssnar jag på musik på den riggen så är det samma sak som ovan, film spelar mindre roll

*Edit: Hmm, passar inte riktigt in i någon kategori alls... tvåan utan "eleganta apparater", istället "funktionella apparater" så funkar den....

[Bill50x]

Antingen en elegant designad anläggning som pryder sin plats (och nej, det är inte en svart stapel med 19" rackmonterade apparater ) eller en som knappast syns alls.

Jag har ju tidigare spånat om "allt-i-ett" högtalare som bara behöver ström och som styrs med en typ padda. Det skulle nog vara idealet för mig.

Osynliga högtalare ligger än så länge långt borta.

/ B

[KarlXII]

Gäller det hembio är det nästan ett måste att se åtminstone displayen på processorn/receivern.

Justerar du nivån under pågående föreställning?

Varför måste du se den när filmen väl har rullat igång?

Det kan hända att det justeras under gång, ja. Är dialogen rutten så är det inte ovanligt att jag höjer centern ett par snäpp.
Dessutom kan det vara DD 2.0 på introt och något annat DD eller DTS-format när själva filmen snurrar igång.

Tycker ofta det är något som måste meckas med innan allt är uppe och snurrar. Sen kanske man vill se en film till eller en serie efteråt, och då ska det upp och meckas igen. IR remote i all ära men det är inte pålitligt om man inte ser vad som händer. Dessutom funkar det så mycket bättre om fjärren "ser" apparaten ordentligt.
Det är inte kul att göra en kallstart på 115dB heller.

Nej, mina dagar med dold anläggning är över. Så mycket stör det inte.

Inget alls, faktiskt, när jag tänker efter.



(Fast Behringer DCX2496 får stå undanstoppad. Det är ju rena ljusorgeln. Ingen regel utan undantag. )

[Stranne]

Röstade på Spelar ingen direkt roll.
Jag ser delar av anläggningen hemma. De stora fula slutstegen har jag
på andra sidan om högtalarväggen, så de slipper jag se. När jag
tidigare använde en DCX2469 så fick den stå ihop med stegen eftersom
den precis som K-XII säger är en jävla ljusorgel.

Jag vill se min reciever så man vet vad som händer. Det går fint att
släcka displayen men det gör jag sällan. Jag vill också se min Squeeze-
box och min BD-spelare. Detta för att det är praktiskt att som jag skrev
ovan se vad som spelas osv. Stora fula apparater och delningsfiler osv
får gärna vara undangömda. Även basmoduler. Så man kan väl säga att
jag har det ungefär som jag vill ha det...

[Strmbrg]

Min CD-spelare kan man bara dämpa displayen på.

Det funkar väl när jag har belysning tänd i rummet. Men när det är släckt vill jag lyssna med ögonen öppna (av någon anledning). Då funkar det ikke.

Jag har därför placerat ett bokstöd av mörk plast över fronten. Bokstödet vilar på hyllan ovanför spelaren och hänger sas nedåt.

Drar jag ut det några cm från apparatfronten, så får jag ett MYCKET svagt upplyst golv.
Efter några minuter i rummet så blir det en ganska sjysst känsla av ett extremt svagt upplyst scengolv, som faktiskt bidrar till realismkänslan.

[Stereotypen]

Min CD-spelare kan man bara dämpa displayen på.

Det funkar väl när jag har belysning tänd i rummet. Men när det är släckt vill jag lyssna med ögonen öppna (av någon anledning). Då funkar det ikke.

Jag har därför placerat ett bokstöd av mörk plast över fronten. Bokstödet hänger vilar på hyllan ovanför spelaren och hänger sas nedåt.

Drar jag ut det några cm från apparatfronten, så får jag ett MYCKET svagt upplyst golv.
Efter några minuter i rummet så blir det en ganska sjysst känsla av ett extremt svagt upplyst scengolv, som faktiskt bidrar till realismkänslan.

Din tweakare där!

[Vee-Eight]

Efter allt slit att hitta saker som är snygga och låter suveränt så är det ju klart att det skall synas.

Förutom kanske Behringer A500:an... den skulle gärna kunna försvinna från synfältet.

[Stereotypen]

Grejorna får gärna synas ! Jag älskar dem ju så det är klart att de skall få synas

[Strmbrg]

Min CD-spelare kan man bara dämpa displayen på.

Det funkar väl när jag har belysning tänd i rummet. Men när det är släckt vill jag lyssna med ögonen öppna (av någon anledning). Då funkar det ikke.

Jag har därför placerat ett bokstöd av mörk plast över fronten. Bokstödet hänger vilar på hyllan ovanför spelaren och hänger sas nedåt.

Drar jag ut det några cm från apparatfronten, så får jag ett MYCKET svagt upplyst golv.
Efter några minuter i rummet så blir det en ganska sjysst känsla av ett extremt svagt upplyst scengolv, som faktiskt bidrar till realismkänslan.

Din tweakare där!

Ja, det gäller ju att definiera SYFTET innan man sätter igång med metodiken.

Istället kunde jag ju ha läst en lämplig kurs i elektronik, öppnat apparaten och fjärrkontrollen och ordnat så att displayen kunde släckas helt den vägen istället.

[AndreasArvidsson]

Det enda jag ser i mitt rum är min receiver och högtalarna. Samtliga är svarta och receivern släcker displayen automatiskt efter några sekunder.
Helst skulle jag vilja dölja hela systemet inkl fronthögtalare och bara ha receivern framme.

[RogerGustavsson]

Vill helst inte se någon anläggning men det är svårt att dölja ett par Magnepan mätandes 64x180 cm vardera (ännu värre med Tympani)! Att släcka ner och lyssna mörkret tycker jag om, inte bara IÖ som gör så.

[PerStromgren]

Det enda jag ser i mitt rum är min receiver och högtalarna. Samtliga är svarta och receivern släcker displayen automatiskt efter några sekunder.
Helst skulle jag vilja dölja hela systemet inkl fronthögtalare och bara ha receivern framme.

Datorn, då, går den att dölja?

[PerStromgren]

Jag har apparaterna snett bakom mig när jag sitter och lyssnar i soffan, och störs inte av dem. Den smått gigantiska Quad 66-fjärrisen syns förstås, och högtalarna, som är svåra att dölja. Slutstegen, däremot, står i ett skåp med dörr.


Lågnivådelen av anläggningen syns i hyllan i högra hörnet.

[phon]

Jag vill förstås se grejorna, svårt att skruva i dom om man inte ser dom.
Däremot spelar det inte så stor roll om jag hör dom, svepet syns ändå på bildskärmen.

[PekkaJohansson]

Vid filmtittning är det absolut nödvändigt att gömma alla apparater eftersom mer än hälften av upplevelsen bygger på det visuella. Det är mycket enkelt att låta apparatskåpet stå öppet de första 15 sekunderna av filmen för att justera ljudstyrkan och därefter stänga dörren (och dra för draperierna). Ett alternativ är förstås att placera apparaterna utom synhåll, det vill säga bakom tittaren.

Vid musiklyssning hänger det mer på sammanhanget. Om det lyssnas i sociala sammanhang med konvoluttittande, diskussion och god dryck är det visuella inte avgörande även om jag föredrar att inte behöva påminnas om elektronik och högtalare då heller. Vid koncentrerad lyssning med de högsta kvalitetsanspråken är en osynlig anläggning och osynliga högtalare - i lätt motljus eller totalt mörker - absolut till gagn för illussionsskapandet.

Det finns få lika effektiva metoder att trolla bort lyssningsrummet som att släcka ljuset. Det är dessutom gratis. Man kommer dock en bra bit genom att bara rensa utrymmet mellan högtalarna från apparater och helst också möbler. Även i dagsljus är det oerhört upplevelsefrämjande att befria ögonen från synintryck. Alternativet att blunda känns för mig onaturligt. Jag blundar ju inte när jag lyssnar på musik i en livesituation.

Jag har förresten en känsla av att vi har haft den här diskussionen tidigare.

Med vänlig hälsning

Pekka

[phloam]

Anledningen är väl helt enkelt att jag vill åstadkomma en distraktionsfri musikupplevelse.

För att tillfredsställa mitt och Strmbrgs behov av att filosofera kring frågan....

Jag tror att det är något av en myt att hifi-utrustning distraherar från musikupplevelsen.

För det första så vill jag inte påstå att de som distraheras inte gör det, så kan det vara, men det är långt ifrån en självklarhet som det ibland framhålls som. Inte heller är "apparatälskare" mer oseriösa musiklyssnare (vilket ofta antyds).

Anledningen till detta är att man kan se musiklyssnadet som en aktivitet som dels är förknippad med miljön, dels i hög grad beroende av "medierande artefakter" som förmedlar musikupplevelsen. Konsertupplevelsen med scenen, artisten, instrumenten är på så sätt inte helt olik musikupplevelsen i hemmet, med skivan, och anläggningen.

Precis som det finns dåliga konsertupplevelser så finns det dåliga hemmaupplevelser, vilket kan härledas till olika faktorer. Personligen så föredrar jag att rätta till felen istället för att försöka "eliminera" dem genom att blunda, släcka ner, gömma undan.

En anläggning som man inte tål att se på är en för individen dåligt utformad/anpassad anläggning med taskigt gränssnitt, helt enkelt.

[phloam]

Vid koncentrerad lyssning med de högsta kvalitetsanspråken är en osynlig anläggning och osynliga högtalare - i lätt motljus eller totalt mörker - absolut till gagn för illussionsskapandet.

Men handlar musiklyssnandet - i sig - verkligen så mycket om illusionsskapande? Det är väl mest närvarokänslan ("high fidelity"-kicken) som är beroende av en illusion av närvaro.*

Själva musiken är åtminstone för mig nåt konkret, här och nu, i den verklighet jag befinner mig i. Jag vill liksom inte behöva blunda när jag går på konsert för att njuta av musiken, tvärtom. Däremot vill jag gärna ha stämningsfull scenbelysning, en mysig lokal, ett bra PA osv osv. Samma gäller hemma. Eller på promenaden.

Då lyssnar jag minst lika koncentrerat som en som sitter hemma med en "osynlig" anläggning eller i mörker, kan jag lova

* Detta kan vara upphovet till myten om "distraktion" vid musiklyssnande tänker jag.

[MrQaffe]

Spelar ingen direkt roll så länge det fungerar och går att manövrera. Är det stora "statyer" så varför inte se det som brukskonst, men att det måste synas är inget krav.

[PontusEriksson]

Nu är ju mina baslådor ett rätt dominerande element i min lägenhet. I princip alla som har varit in har sett på dem det första de gjort och sagt något i stil med "oh jävlar dom var inte dåliga du"
Har dock vissa planer på diskretare lådor, jag utnyttjar kanske 2-3 mm av x-max när jag spelar så starkt som jag vågar med tanke på grannar osv. Så det känns lite halvt onödigt med 390 liter baslådor faktiskt... Men det är ju rätt kul

[PekkaJohansson]

Men handlar musiklyssnandet - i sig - verkligen så mycket om illusionsskapande?

Som sagt, olika tillfällen ställer olika krav. Man kan alldeles utmärkt ha goda musikupplevelser i bilen, vid datorn eller i en bärbar spelare med hörlurar. Men för att verkligen nå in i musikens innersta själ och höra den som den framförs, i den miljö den spelats in, underlättar det om man når någon form av kvalitetsnivå. Annars riskerar man att information helt enkelt går förlorad. Att bekämpa olika distraktionselement är ett av flera led i strävan att riva ner hinder mellan musik och lyssnare.

Att flytta eller skymma anläggningen samt dämpa belysningen är ofta en enkel manöver. Att rensa mellan högtalarna behöver heller inte vara så betungande. Den som inte provat själv kan enkelt göra det och avgöra om han eller hon tycker att det befrämjar lyssningen.

Med vänlig hälsning

Pekka

[phloam]

Men handlar musiklyssnandet - i sig - verkligen så mycket om illusionsskapande?

Som sagt, olika tillfällen ställer olika krav. Man kan alldeles utmärkt ha goda musikupplevelser i bilen, vid datorn eller i en bärbar spelare med hörlurar. Men för att verkligen nå in i musikens innersta själ och höra den som den framförs, i den miljö den spelats in, underlättar det om man når någon form av kvalitetsnivå. Annars riskerar man att information helt enkelt går förlorad. Att bekämpa olika distraktionselement är ett av flera led i strävan att riva ner hinder mellan musik och lyssnare.

Men att "bekämpa distraktionselement" tycks för en del innebära ett i det närmaste rabiat borttagande av praktiskt taget allt som har med förmedlandet av musik i hemmet att göra - vilket enligt mig innebär att man samtidigt tar bort allt som faktiskt befrämjar en god musikupplevelse.

Att uppnå "kvalitetsnivå" gäller ju inte bara ljudkvalitet, utan även alla andra aspekter av musikupplevelsen. Är det bättre att dra ner persiennen så att man inte "distraheras" av ett vackert stilleben utanför? Eller att sitta med squeezeboxfjärr i mörkret istället för med lampan tänd och en cd-booklet i handen?

Det ligger nåt slags puristtänkande i botten här som går lite för långt, imho, när illusionen av närvaro (eller bortavaro...) tillåts bli viktigare än musikupplevelsen som helhet.

[Jocke]

Det finns faktiskt grejer som är funktionellt vackra! Då är det väl ok att man njuter av att se dem?^^ Fjärrkontroll? Nä, det använder jag knappt... kan vara bra att kunna se de manuella inställningarna och vilket spår CD´n spelar men inget man behöver skylta med.... Att ställa grammofonen i skåp är nog inget att rekommendera...

Håller i principip med trådskaparen.