Egenskaper som gör återgivningen beroendeframkallande

[Callisto]

Alltså, vilka egenskaper hos ljudet (musiken) som återges är det som slår an den del av eran hjärna som uppfyller er med endorfiner. En mycket god återgivning framkallar dessa sköna tillstånd hos oss hifi nördar som ni vet.
Men det som är intressant är att se ifall det är olika "delar" utav återgivningen som är viktigare för vissa än för andra, och om det går att skönja något mönster beroende på vad för högtalare man har i sitt system.

[Nattlorden]

När jag slipper märka några egenskaper.

[Callisto]

När jag slipper märka några egenskaper.

Då har du missförstått frågan….

[Nattlorden]

När jag slipper märka några egenskaper.

Då har du missförstått frågan….

Nej, du förstår bara inte svaret.

[Callisto]

När jag slipper märka några egenskaper.

Då har du missförstått frågan….

Nej, du förstår bara inte svaret.

Troll!

[HK430]

När jag slipper märka några egenskaper.

Då har du missförstått frågan….

Nej, du förstår bara inte svaret.

Troll!

Inte alls, när högtalarnas och rummens egenskaper inte märks så finns bara musiken kvar, tror det är vad han menar.

Det menar jag iaf

edit: jag och ingvar trodde ungefär samma sak, sa det på lite olika språk bara

Om jag ska svara igen så är det när musikerna förmedlar en känsla, tar världens bästa låt som exempel: Imperiet-blå himlen blues
http://open.spotify.com/track/1EMJjU0isjfrDYMtieX5tI

I den låten förmedlas en dyster och plågad stämning, trumkompet är plågat, thåströms röst är plågad, gitarrerna är plågade och ångestskriken i slutet av låten ger en rysningar. Att kunna förmedla en känsla så väl, det är nog det allra bästa.

edit 2: förbaskat, får ändra hur många gånger som helst.. luringen blev då det stod musiken där uppe, egenskaper hos ljudet som imponerar funderar jag inte så mycket på. Fast bas är ju kul

[IngOehman]

Får jag prova att tolka Nattlorden?

Isåfall tror jag han menar att det är när egenskaperna/karaktären i själva
musiken blir återgiven med största möjliga relief, vilket sammanfaller med
när anläggningen påverkar så lite som det bara är möjlig.

Om en sådan tolkning stämmer så är Nattlorden dock fortfarande svaret
skyldig:

Vad (i ljudet/musiken) är det som triggar dig, som ger dig mest när du är
nedsjunken i fåtöljen och sitter och lyssnar?


Vh, iö

[IngOehman]

Och det behöver ju inte vara något som anläggningen bidrar med.


Vh, iö

[Callisto]

Men då har man ju inte förstått frågan riktigt. Om du skulle beskriva ljudet i detalj så borde du kunna beskriva olika egenskaper hos ljudet som tillsammans resulterar i det du skriver. Det är ju resultatet att högtalarna försvinner osv.
Hoppas det gör det lite klarare gällande frågeställningen.

[Callisto]

Får jag prova att tolka Nattlorden?

Isåfall tror jag han menar att det är när egenskaperna/karaktären i själva
musiken blir återgiven med största möjliga relief, vilket sammanfaller med
när anläggningen påverkar så lite som det bara är möjlig.

Om en sådan tolkning stämmer så är Nattlorden dock fortfarande svaret
skyldig:

Vad (i ljudet/musiken) är det som triggar dig, som ger dig mest när du är
nedsjunken i fåtöljen och sitter och lyssnar?


Vh, iö

+1

Ingvar du förstod vad som efterfrågades

[Nattlorden]

Får jag prova att tolka Nattlorden?

Isåfall tror jag han menar att det är när egenskaperna/karaktären i själva
musiken blir återgiven med största möjliga relief, vilket sammanfaller med
när anläggningen påverkar så lite som det bara är möjlig.

Om en sådan tolkning stämmer så är Nattlorden dock fortfarande svaret
skyldig:

Vad (i ljudet/musiken) är det som triggar dig, som ger dig mest när du är
nedsjunken i fåtöljen och sitter och lyssnar?


Vh, iö

Helt rätt, detsamma med HK430:s tolkning med andra ord.

Ja, i så fall att musiken blir en fullständigt trovärdig enhet till både klang och rumslighet så att man frigör sig från sin fysiska realitet och ger sig på resa in i musiken/in bland musikerna. Men det är inte EN egenskap som resulterar i det, det är rätt mängd av samtliga egenskaper.

[IngOehman]

Jag kanske skall svara själv också.

För mig kan de vara MÅNGA olika egenskaper som ger mig kickar.

Vanligast är nog när harmoniken stretar lite sådär härlgt, när harmoniken
är så oenkel att det är svårt att höra om man skall tycka att det skär sig
eller om det bara är gudomligt vackert. Det vill säga när det är just det.

Och när det svänger, och faktiskt också i hög grad när man upplever att
man typ "känner vad de som spelar (sjunger i synnerhet) känner".

En konstig upplevelse av att vara direktkopplad till känslan så att musiken
bara är mediet mellan skapandet och mottagandet.

- - -

När det gäller lite visliknande saker tycker jag sammanfallande harmonik,
sångligt uttryck och textens poesi kan höja upplevelsen mångfaldigt.


Vh, iö

[Callisto]

Det borde framkomma lite olika "detaljer" med tanke på att jag antar att när det tävlas i t.ex. GÖK (eller vad det heter) så antar jag att alla deltagare inte röstar lika. Då borde de lyssnande också ha olika "preferenser" utav återgivningen som de söker.

[Nattlorden]

En konstig upplevelse av att vara direktkopplad till känslan så att musiken
bara är mediet mellan skapandet och mottagandet.

+1

Och sen kan man stänga av; matt, lycklig och kanske t.o.m. lite andfådd för att man glömt/inte velat störa genom att andas... Och så fullständigt till freds med det man hört att man inte vill ha/behöver något mer.

[hifikg]

Alltså, vilka egenskaper hos ljudet (musiken) som återges är det som slår an den del av eran hjärna som uppfyller er med endorfiner. En mycket god återgivning framkallar dessa sköna tillstånd hos oss hifi nördar som ni vet.
Men det som är intressant är att se ifall det är olika "delar" utav återgivningen som är viktigare för vissa än för andra, och om det går att skönja något mönster beroende på vad för högtalare man har i sitt system.

Det e bara att sjunka ner i Stresslessfåtöljen, lägga upp fötterna på fotpallen och släppa på valfri musik. Tidigare ikväll var det Mattias Wager som lirade orgel så det stod härliga till (sköna basgångar som gav gåshud) och alldeles nyss klingade Tomas Ledin ut (bra texter och enkel gitarrmusik som spred vällust) och lämnade rummet tyst och pockande på mer musik. Kan bli lite rysk jazz (förväntar mig bas, sax och en del sköna trummor som försätter mig i ett tillstånd av välbefinnande) härnäst. Om musiken någon gång skulle gå bet på att "slå an" så byter jag fonogram. Hur skulle bra musik kunna misslyckas med framkallandet av endorfiner?

[Callisto]

En konstig upplevelse av att vara direktkopplad till känslan så att musiken
bara är mediet mellan skapandet och mottagandet.

+1

Och sen kan man stänga av; matt, lycklig och kanske t.o.m. lite andfådd för att man glömt/inte velat störa genom att andas... Och så fullständigt till freds med det man hört att man inte vill ha/behöver något mer.

Håller helt med dig. MEN det är fortfarande summan av de egenskaper som jag efterfrågade som du besvarat.

[Nattlorden]

Håller helt med dig. MEN det är fortfarande summan av de egenskaper som jag efterfrågade som du besvarat.

Precis. Om något vore framhävt över de andra så hade ju detta inte uppstått.

[IngOehman]

...och kanske t.o.m. lite andfådd för att man glömt/inte velat störa genom att andas... Och så fullständigt till freds med det man hört att man inte vill ha/behöver något mer.

Jag känner verkligen igen båda de effekterna du beskriver. Tror till och med
att jag skrivit artiklar om dem i MoLt.

- - -

Det där med att utan att tänka på det sluta andas när det är som allra mest
overkligt bra, tycker jag är fascinerande.

Men mest härligt "anti-hifibranschig" är nog ändå synpunkten att lyssnings-
trötthet INTE behöver vara något dåligt, utan kan vara det yttersta tecknet
på den styrka med vilken anläggningen kan förmedla intryck...

Tror att jag, eller möjligen en pseudonym, tog tag i ämnet genom att inleda
med att berätta att man ju faktiskt kan bli sådär härligt matt och få nog av
levande musik när den varit helt fenomenalt bra, i något gammalt nummer av
MoLt för mycket länge sedan.


Vh, iö

[Callisto]

Håller helt med dig. MEN det är fortfarande summan av de egenskaper som jag efterfrågade som du besvarat.

Precis. Om något vore framhävt över de andra så hade ju detta inte uppstått.

På något sätt känns det här relevant….

"Det viktigaste är inte att förstå vad man upplever, utan att inse vad av det man upplever man inte förstår."

[IngOehman]

Jag är inte säker på att ens det är viktigt. Det viktiga är att uppleva.

Att uppleva är att leva, på riktigt. När man inte gör det längre är det
för sent att uppleva något.


Vh, iö

[Dartman]

Jag kanske skall svara själv också.

För mig kan de vara MÅNGA olika egenskaper som ger mig kickar.

Vanligast är nog när harmoniken stretar lite sådär härlgt, när harmoniken
är så oenkel att det är svårt att höra om man skall tycka att det skär sig
eller om det bara är gudomligt vackert. Det vill säga när det är just det.

Och när det svänger, och faktiskt också i hög grad när man upplever att
man typ "känner vad de som spelar (sjunger i synnerhet) känner".

En konstig upplevelse av att vara direktkopplad till känslan så att musiken
bara är mediet mellan skapandet och mottagandet.

- - -

När det gäller lite visliknande saker tycker jag sammanfallande harmonik,
sångligt uttryck och textens poesi kan höja upplevelsen mångfaldigt.


Vh, iö

Jag skulle sammanfatta det där med "nerv".

(Jag satte det inom citationstecken för att visa vad jag menar, inte för att uttrycka någon sinnesstämning)


/Jonas

[IngOehman]

Det skulle inte jag.

Nerv för mig är oftast att man i musiken fått in tecken på en väntan på något
som komma skall, strax eller om en stund.

Ofta handlar det om ett skickligt inarbetande av små nyanser i de dynamiska
konturerna, som ger en framåtpekande strukturer, ofta i kombination med
små rythförändringar.

Men rubateringar är överreklamerade.

Mycket som folk tror är rytmik är dessutan dynamiska nyanser. Även när det
gäller sväng så är det påfallande vanligt att folk tror att det de här och tycker
svänger är att saker är förskjutna i tid när så inte alls är fallet.

När det är dynamiska markeringar som skapar det upplevda gunget.


Vh, iö

[KarlXII]

Lite Cerwin helt enkelt.

[hifikg]

Psst... vevade igång den ryska jazzmusiken som jag fått av grannen. Det visade sig vara mer likt The Real Group än något annat. A capella sång av hög kvalitet. Trots att hela systemet var inställt på jazz så sprutar endorfinerna i kaskader. Det här var kul. Plattan heter Bee Jazzex och det är låtar som "Take Five" med på den och just nu framförs stycket "Щедрик". Jag begriper inte ett ord

[Callisto]

Psst... vevade igång den ryska jazzmusiken som jag fått av grannen. Det visade sig vara mer likt The Real Group än något annat. A capella sång av hög kvalitet. Trots att hela systemet var inställt på jazz så sprutar endorfinerna i kaskader. Det här var kul. Plattan heter Bee Jazzex och det är låtar som "Take Five" med på den och just nu framförs stycket "Щедрик". Jag begriper inte ett ord

Tummen upp!

[Callisto]

Psst... vevade igång den ryska jazzmusiken som jag fått av grannen. Det visade sig vara mer likt The Real Group än något annat. A capella sång av hög kvalitet. Trots att hela systemet var inställt på jazz så sprutar endorfinerna i kaskader. Det här var kul. Plattan heter Bee Jazzex och det är låtar som "Take Five" med på den och just nu framförs stycket "Щедрик". Jag begriper inte ett ord

Bara ett glas "Russian bear" som saknas

[Dartman]

Det skulle inte jag.

Nerv för mig är oftast att man i musiken fått in tecken på en väntan på något
som komma skall, strax eller om en stund.

Ofta handlar det om ett skickligt inarbetande av små nyanser i de dynamiska
konturerna, som ger en framåtpekande strukturer, ofta i kombination med
små rythförändringar.

Men rubateringar är överreklamerade.

Mycket som folk tror är rytmik är dessutan dynamiska nyanser. Även när det
gäller sväng så är det påfallande vanligt att folk tror att det de här och tycker
svänger är att saker är förskjutna i tid när så inte alls är fallet.

När det är dynamiska markeringar som skapar det upplevda gunget.


Vh, iö

Intressant, Ingvar, vi har olika kopplingar till ordet.

Om man tar en del av Neil Youngs åttiotalsproduktion som exempel så beskriver den "nerv" för mig. Han sjunger lite bättre än han kan, han spelar solo lite bättre än han kan. Denna balansgång på slak lina ger mig just "nerven" i musiken. Avgrunden (misslyckandet) är nära, men bara nära.


/Jonas

[Richard]

Alltså, vilka egenskaper hos ljudet (musiken) som återges är det som slår an den del av eran hjärna som uppfyller er med endorfiner. En mycket god återgivning framkallar dessa sköna tillstånd hos oss hifi nördar som ni vet.
Men det som är intressant är att se ifall det är olika "delar" utav återgivningen som är viktigare för vissa än för andra, och om det går att skönja något mönster beroende på vad för högtalare man har i sitt system.

Då bara musiken finns, utan " piffig diskant" mm. Då jag lätt kan höra vilka toner som spelas, även då musiken blir komplex med många instrument som spelar samtidigt. Då jag inte störs av att vilja byta låt hela tiden, därför att jag letar goda inspelningar rent tekniskt, istället för musikaliskt.

Gör jag det är det inte " tillräckligt bra " .

Kort sagt: då det låter som " live" är det vanebildande.

Du har en intressant frågeställning, eftersom jag vet att det går att komma till " tillräckligt bra" , dvs vanebildande bra, så bra att man bara vill fortsätta lyssna.

[RogerGustavsson]

Kort sagt: då det låter som " live" är det vanebildande.

Det är inte alltid det låter bra "live"! Många musiker är heller inte bra "live". Det hänger till en del ihop med musiktypen, lågmäld musik har svårt med stor publik i stor lokal osv.

[Strmbrg]

Så som jag greppat frågan, så blir mitt svar:
Jag går igång på upplevelsen av att musikerna faktiskt befinner sig i ett rum när de spelar.
Det skall då INTE kännas som att de spelar i MITT rum, utan i "deras".

En annan grej jag brukar spinna loss av är en högupplöst stråksektion.

En tredje sak är det där häftiga "brommandet" hos en cello.

Skulle nog INTE rocka loss lika starkt på dessa saker när jag lyssnar live.

Så, det är ju rimligtvis någotslags imponatoreffekt av anläggningen, då.
Kanske att apparaturen (snarast då högtalarna) "blixtrar till" och överträffar mina undermedvetna förväntningar?