Strmbrg skrev:Jag tycker att realistiska ljudtryck - de riktigt höga som ibland föreligger i verklighetens musik - kan vara lite påfrestande.
Det är en av flera anledningar till att jag skippar den där högt-ljud-ambitionen vid hemmalyssning.
Visst, då blir det ju inte mycket till Hifi i korrekt mening. Men det gör mig ingenting. Det ska ju helst vara njutbart också.
Sedan får resultatet kallas Hifi, fjösljud, Nisse eller vad sjutton som helst.
Ja, öronen är ju som de är (enl. Fletcher-Munson) : vid lägre ljudnivåer än "originalets" kan "betydelsebärande detaljer", t.ex Gudruns (i Kurt Olssons Damorkester

) lilla triangel-pling tillsammans med andra, "klangformande" detaljer (som jag, som klarinettist, har övat på i decennier för att kunna frambringa), försvinna...
Nuförtiden bor jag ju i en liten stuga, där jag kan "ösa på" efter behag utan att störa några grannar. Men då uppenbarar sig det ödets tragik, som väl den legendariske Kjell Stensson har uttryckt bäst av alla:
Ex tempore"När man har vuxit i ålder och inkomster så att man kan köpa de bästa diskantelement som finns — då har man inte längre öron som förmår att uppskatta dem".