En sak som slår mig är dock att det i den akademiska världen är så förhållandevis ovanligt med den förståelse som du uppvisar (ivet de grodor man ser komma hoppande ur munnar). Jag kommer aldrig att glömma den debatt jag åhörde över radioapparten, mellan två astonomer (akademiker - ja, vetenskapsmän - näppeligen) som diskuerade någon himakropp som var på väg mot jorden och skulle krascha eller flyga firbi om sisådär 32 år, jag minns inte exakt.
Det jag minns exakt var vad de bråkade om. Den ene påstod att sannolikheten för att den skulle krascha på jorden var X procent, medan den andra påstod att den var Y procent. De blev såta ovänner under de korta minuter de hördes på radion.
Sådan vetenskaplig okunnighet skrämmer mig. Stenen kommer ju antingen att krascha med jorden, eller flyga förbi. Sannolikheten är alltså antingen 100% eller 0%, men inte något annat. Den som anger en annan siffra för sådana här (s k predikterbara) fenomen, demonstrerar bara en sak: Att de inte har information nog för att veta om det rätta svaret är 0% eller 100%.
Man kan dock diskutera problemet från en annan utgångspunkt, nämligen kvaliteten på data. Att det finns ett verkligt utfall som vi kommer att bli varse tror jag ingen som funderar lite ifrågasätter, och därför går det inte att åsätta fenomenet som sådant en sannolikhet, eftersom dylika måste innehålla slumpfenomen (dock inte nödvändigtvis superslumpfenomen).
Då kommer mätdata in, som kan vara störda av t ex brus.
Jag tycker dock att man i sådana fall, i tal, bör lägga fokus där fokus hör hemma - nämligen på ens prediktion, och inte på händelsen som sådan.
Vh, iö
- - - - -
PS. Ditt...
Dahlqvist skrev:Vad jag ville ha sagt med detta långa (men ändå för korta) inlägg är...
...var för övrigt ord som flera borde skaffa sig anledning att skriva, oftare. Alltför få inlägg är tillräckligt långa, trots att det är just långa de är. Men så är det ju på diskussionsforum. Det går inte att få med allt det som är viktigt.
) av mig nedan):
