HiFi-kedjans uppgift - när du får bestämma!

[Haakan_W]

klart alla är ute efter en maximal upplevelse...men troligen får man det genom alt.1.

[Conan]

En intressant jämförelse tycker jag är att jämföra återgivningen av musik med återgivningen av bilder.

Inom bildområdet tror jag majoriteten anser att återgivningsaparatur som inte lägger till eller drar ifrån något, även är de kvalitativt bästa apparaterna. Man vill att dokumentärfilmen från ukrainska barnhem verkligen ska visa hur det var där på plats, lika som man vill se sina semesterbilder från ett regnigt London visa dimman och blötan. Men man vill ju också att bilderna från Jamaicasemestern ska återge den känslan.

En TV, datorskärm, kamera o.dyl. ses som återgivare vars enda uppgift är att återge det konstnärliga skeendet eller miljön de befann sig i vid registreringen. Kort sagt: bildåtergivare ses strikt som tekniska apparater väsensskilda från det konstnärliga.

Detta gäller inte i samma grad för musikåtergivare anser nog majoriteten. Här anses ofta uppspelningsapparaten som en del i musikskapandet. Anläggningen förväntas själv bidra till musiken i stor grad.

Bildåtergivningsapparater - tekniska prylar som avser att återge en miljö eller konstnärligt skapande. Kedjan av apparater kännetecknas av hur väl de återger vad som spelades in (och ev. konstnärens intentioner). Hur många skriver under på detta? Säkert 90-95%.

Musikåtergivningsapparater - en anläggning som man matar med t.ex. en CD-skiva och som sedan skapar musik. Kedjan av apparater kännetecknas av hur mycket behållning lyssnaren får av musiken. Hur många skriver under på detta gissningsvis? Säkert 70%.

Men det var ju det som efterfrågades i denna röstning

Jag röstade "1" därför att jag tycker min ljudanläggning, på samma sätt som min TV/DVD/kamera/datorbildskärm, kännetecknas av de förvrängningar den gör på återgivningen. Enda målet med att utveckla anläggningen är att minimera dessa förvrängningar. Man får ta att det ser ut/låter illa när källmaterialet inte medger bättre, för att kunna få maximal upplevelse när anläggningen matas med bättre signal. Hifi-prylar är teknisk apparatur fullständigt skild från det konstnärliga skapandet.

Men samtidigt förstår jag andra som priortierar annat.

[subjektivisten]

Jisses vad många inlägg. Jag kanske läser sidan 4 sedan, men ville bara
snabbt kommentera varför jag röstade på nr 1 häromdagen, vilket jag
hade tänkt göra (kommentera) redan innan jag läst nedanstående inlägg,
men nu bara måste jag...!

Personligen så vill jag att det ska låta som jag vill, det är ju ändå jag
som ska lyssna, jag struntar totalt i hur skaparen vill att det ska låta.

För mig som värderar respekten för konstnären mycket högt är det här lite svårt att förstå.

Okej, så hur tänker du då när artisten hör musiken i studion via felaktiga högtalare och så skickar dom master till mastring där en annan kille ändrar på ljudet.

[E]

Okej, så hur tänker du då när artisten hör musiken i studion via felaktiga
högtalare och så skickar dom master till mastring där en annan kille
ändrar på ljudet.

Då tänker jag att det kan ju inte jag göra något åt! Utöver att kämpa
för att de ska sluta upp med att göra så, förstås.

Är det bara jag som reagerar på "...jag struntar totalt i hur skaparen vill att
det ska låta."? Tycker att det är lite respektlöst...

Som jag skrivit tidigare är jag rätt mycket typ 1, men jag har mina
typ 3-tendenser också. Vem vill inte uppleva häftiga saker?

Jag har egentligen svårt att förstå att inte de flesta röstade på nr 3? Jag
menar, är inte alla ute efter upplevelse? (Fast det kan u bero på hur man
tolkar frågeställningarna.)

IÖ och Mårten: Men de häftiga upplevelserna finns ju på fonogrammen!
Annars får man väl skaffa sådana... Så tänker nog jag i alla fall.

PS. Jag kom just på en bra restaurangliknelse!

Nähähäääe du! Det där tror jag inte på en sekund (att du kom på den
just nu alltså) - för den där liknelsen har du kört så många gånger så uj,
uj, uj...! Men den är bra.

Mvh E*

[subjektivisten]

Okej, så hur tänker du då när artisten hör musiken i studion via felaktiga
högtalare och så skickar dom master till mastring där en annan kille
ändrar på ljudet.

Då tänker jag att det kan ju inte jag göra något åt! Utöver att kämpa
för att de ska sluta upp med att göra så, förstås.

Är det bara jag som reagerar på "...jag struntar totalt i hur skaparen vill att
det ska låta."? Tycker att det är lite respektlöst...

Ja, men det jag tog upp visar ju VARFÖR det är svårt att veta exakt vad skaparen vill ha det.
T ex, ta valfri Pink Floyd eller Beatles skiva. Det finns 100-tals olika mastringar, vilken är då rätt?

[IngOehman]

Jag tycker nog inte att det är helt respektlöst att strunta i hur skaparen vill att det skall låta. Man känner ju som man känner! Den som känner att han eller hon inte bryr sig om vad skaparen vill, har ju rätt till sin inställning.

Man kan orimligen vara skyldig att bruka fonogrammen på något speciellt vis, utan var och en måste få definiera sitt eget mål med avspelandet, vara det månne att återge det så ackurat som möjligt, att få det att låta så verkligt man kan, eller att klämma ur det största möjliga upplevelse utan härsyn till ackuratess eller verklighetsillusion.


Jag (varande typ 1) bryr mig däremot (som privatperson och som konsument), men egentligen inte främst av respekt för skaparen (även om det är en ingrediens) utan primärt på grund av egen nyfikenhet. Jag bryr mig för att jag vill veta!

Att sedan saker och ting i praktiken i många fall förstörs redan innan programmaterialet når fram till min avspelningsanläggning [på grund av att man i produktionsled inte respekterar skaprnas visioner (utan gladeligen arbetar i undermålig lyssning och skickar saker på mastring av kommersiella skäl - läs skivbolagens övertygelse om maxnivåns evangeliums förkunnelse om kassaklirr...)], det gör jag ingenting annat åt än att jag väljer i de enskida fallen om jag vill lyssna på fonogrammet "sant" (= innehållande både musiken och en massa förstörelse) eller om jag väljer att själv försöka processa bort det som går av det som är utöver skaparens intentioner (använder för ändamålet lämpliga funktioner hos avspelningsapparaturen, jag gillar sådana, om de går att koppla bort dem (annars faller ju den ackurata återgivningspotentialen)).


Däremot tycker jag att det är rimligare att avkräva dem som arbetar med musikproduktion, att de visar respekt mot musikskaparna! Detta gäller i synnerhet den mastringsdestruktion som inte sällan sker mot musikernas vilja, eller i varje fall utan deras medverkan.

Att det är rimligare att avkräva musikarbetarna respekt mot skaparna, beror förstås på att det de gör potentiellt drabbar musikkonsumenterna (dig och mig).

Detta är i min mening ett mycket starkt argument för att man skall ta alla musiker, tekniker och producenter som börjat protestera mot den pågående dynamikmisshandeln som drivs av skivbolag och radiostationer, på största allvar!

De destruktiva insatser som görs pre-fonogramutgåvan, de drabbar alla som vill höra fonogrammet oskadat. Om någon däremot inte bryr sig om ursprungstroheten därhemma så drabbar det ingen annan. Stor skilllnad.


Därför kan jag inte se att det finns något rimligt argument för att avkräva en slutkonsument någon respekt för ursprunget. Var och en gör som de vill. Således är typ1, 2 och 3 likvärdiga moraliskt, det handlar bara om att människor har olika behov, olika intressen, olika drömmar och olika mål!


Vh, iö

[E]

Jag tycker nog inte att det är helt respektlöst att strunta i hur skaparen
vill att det skall låta. Man känner ju som man känner! Den som känner
att han eller hon inte bryr sig om vad skaparen vill, har ju rätt till sin
inställning.

Inte helt respektlöst, men litet, tycker jag nog. Åtminstone att inte
någon gång ta reda på sanningen, för att sedan eventuellt försköna den
när och om man så vill.

Jag (varande typ 1) bryr mig däremot (som privatperson och som konsument),
men egentligen inte främst av respekt för skaparen (även om det är en
ingrediens) utan primärt på grund av egen nyfikenhet. Jag bryr mig för
att jag vill veta!

Ja, det är nog det primära här med.

[...skivbolagens övertygelse om maxnivåns evangeliums förkunnelse om kassa klirr...)], ...

En mycket träffande särskrivning är kassa klirr.

Däremot tycker jag att det är rimligare att avkräva dem som arbetar
med musikproduktion, att de visar mera respekt mot musikskaparna.

Självklart. Det är en annan, mycket större och viktigare fråga.

Därför kan jag inte se att det finns något rimligt argument för att avkräva
en slutkonsument någon respekt för ursprunget. Var och en gör som de
vill. Således är typ1, 2 och 3 likvärdiga moraliskt, det handlar bara om
att människr har olika behov, intressen och drömmar.

Ja, kanske är det så. Men det hindrar inte mig att tycka att det är en
smula respektlöst ändå.

subjektivisten,
Även om det finns svårigheter, gör man nog rätt i att göra sitt bästa. I
de fall då de produktionsinblandade har skött sig väl och respekterat
konstnären så blir det mycket enklare (om man inte valt 2 el. 3 förstås!).

Mvh E*

PS. Var tog Pekkas inlägg vägen?

[IngOehman]

Därför kan jag inte se att det finns något rimligt argument för att avkräva
en slutkonsument någon respekt för ursprunget. Var och en gör som de
vill. Således är typ1, 2 och 3 likvärdiga moraliskt, det handlar bara om
att människr har olika behov, intressen och drömmar.

Ja, kanske är det så. Men det hindrar inte mig att tycka att det är en
smula respektlöst ändå.

Du menar på samma sätt som det är det att i sitt hem hänga en Picasso uppåner?

PS. Var tog Pekkas inlägg vägen?

Det undrar jag också! Jag hann svara på det (berättade att jag inte tror att det adresserade subjektivistens fråga, och varför), men när jag postade det så var Pekkas inlägg borta!


Vh, iö

[E]

Därför kan jag inte se att det finns något rimligt argument för att avkräva
en slutkonsument någon respekt för ursprunget. Var och en gör som de
vill. Således är typ1, 2 och 3 likvärdiga moraliskt, det handlar bara om
att människr har olika behov, intressen och drömmar.

Ja, kanske är det så. Men det hindrar inte mig att tycka att det är en
smula respektlöst ändå.

Du menar på samma sätt som det är det att i sitt hem hänga en Picasso uppåner?

Ja ungefär (såvida man inte har för vana att stå på händer när man tittar
på den), eller att måla över med sin favoritfernissa (helst redan innan man
undersökt hur den ser ut utan fernissa).

Fast mycket respektlösare är förstås att hänga den uppåner på en
konstutställning (biograf, fonograf).

Mvh E*

[PekkaJohansson]

PS. Var tog Pekkas inlägg vägen?

Jag insåg att det, som det kom att arta sig, passade bättre i vinyltråden, så jag flyttade det dit.

Med vänlig hälsning

Pekka

[matså]

Fast givetvis väljer jag såklart den version som jag tycker låter bäst. Tänk om upphovspersonen vill att det skall låta gällt och skrikigt i din anläggning medans ett annat ex låter mer behagligare. I den vevan väljer jag det mer behagligare.

Bra musik, herr massa. Men det låter skrikigt. Tyst med dig så skall det låta det är troget originalet.

Men annars vill jag nog också har originalet

[IngOehman]

klart alla är ute efter en maximal upplevelse...men troligen får man det genom alt.1.

Nej, det tror jag inte.

Om det var så att alla åkte på semester och drogade från dag ett, så skulle jag kanske tro dig.

Men jag kan tycka att det är mycket intressantare att lära mig något, att få se hur allting verkligen är, än att bara maximera upplevelsen. Därför uppskattar jag ofta att vara nykter, även då jag vet att det är kuligare att vara full.

Det finns för mig något alldeles extra, nästan berusande, i att få ta del av saker precis som de är, även om det kan vara en rätt "liten upplevelse", jämfört med ett spektakulärare alternativ.


Så jag håller egentligen inte med om varken att alla är ute efter en maximal upplevelse, eller att det är troligt att man får den av alt.1.
Jag vet ju med bestämdhet att inte alla är ute efter en maximal upplevelse, och jag vet lite säkert att det finns dom som finner att en väldigt färgad återgivning ger större upplevelse.

Därav de tre alternativen som man får rösta mellan!

Jag törs påstå att de är befogade alltihopa.

Vh, iö

[Maarten]

.......

Däremot tycker jag att det är rimligare att avkräva dem som arbetar med musikproduktion, att de visar respekt mot musikskaparna! Detta gäller i synnerhet den mastringsdestruktion som inte sällan sker mot musikernas vilja, eller i varje fall utan deras medverkan.

Att det är rimligare att avkräva musikarbetarna respekt mot skaparna, beror förstås på att det de gör potentiellt drabbar musikkonsumenterna (dig och mig).

Detta är i min mening ett mycket starkt argument för att man skall ta alla musiker, tekniker och producenter som börjat protestera mot den pågående dynamikmisshandeln som drivs av skivbolag och radiostationer, på största allvar!

De destruktiva insatser som görs pre-fonogramutgåvan, de drabbar alla som vill höra fonogrammet oskadat. Om någon däremot inte bryr sig om ursprungstroheten därhemma så drabbar det ingen annan. Stor skilllnad.


Därför kan jag inte se att det finns något rimligt argument för att avkräva en slutkonsument någon respekt för ursprunget. Var och en gör som de vill. Således är typ1, 2 och 3 likvärdiga moraliskt, det handlar bara om att människor har olika behov, olika intressen, olika drömmar och olika mål!


Vh, iö

Instämmer helt!

[Maarten]

klart alla är ute efter en maximal upplevelse...men troligen får man det genom alt.1.

Nej, det tror jag inte.

Om det var så att alla åkte på semester och drogade från dag ett, så skulle jag kanske tro dig.

Men jag kan tycka att det är mycket intressantare att lära mig något, att få se hur allting verkligen är, än att bara maximera upplevelsen. Därför uppskattar jag ofta att vara nykter, även då jag vet att det är kuligare att vara full.

Det finns för mig något alldeles extra, nästan berusande, i att få ta del av saker precis som de är, även om det kan vara en rätt "liten upplevelse", jämfört med ett spektakulärare alternativ.


Så jag håller egentligen inte med om varken att alla är ute efter en maximal upplevelse, eller att det är troligt att man får den av alt.1.
Jag vet ju med bestämdhet att inte alla är ute efter en maximal upplevelse, och jag vet lite säkert att det finns dom som finner att en väldigt färgad återgivning ger större upplevelse.

Därav de tre alternativen som man får rösta mellan!

Jag törs påstå att de är befogade alltihopa.

Vh, iö

En petitess: Jag anade att olika tolkningar skulle kunna göra sig gällande angående 'maximal upplevelse'. Ex: Antingen kan man mena att'största kicken' ger största upplevelsen, eller så kan man även mena att största lugnet och harmonin ger största upplevelsen. För en del människor kan ju en subtil stillhet vara en maximal upplevelse. Som när solen går upp i vacker natur.

Jag valde alltså att tolka 'maximal upplevelse' som att det kan betyda vad som helst ur subjektiv och personlig synvinkel. Då kan jag inte tänka mig att någon inte strävar efter sin maximala upplevelse, hur den nu än ser ut.



Jag hade nog formulerat frågorna följande: Vad är bäst/ger mig mest:

1: Strävan mot ursprungstrohet och/eller vetskapen om god ursprungstrohet är viktigt för (maximal) upplevelse:-.

2: Erfarenhetsmässigt stör onaturliga och distorderade/färgade ljud mig och jag söker därför minimala färgningar för att maximera min upplevelse. Eftersom anläggningen bara kan addera fel är strävan mot ursprungstrohet är en nödvändig bieffekt och således den enda vägen att gå, även om det kan leda till att 'kassa' skivor låter illa.

3: Jag tycker att anläggningen skall kunna återge verkligheten så noggrannt som möjligt, (av något personligt skäl; typ 'i längden är det verkligheten som jag tror håller längst etc.' Maximal upplevelse är den upplevelse som håller. Jag tror att vi människor trivs bäst i verkligheten och refererar till denna hela tiden. Allt som avviker upplevs onaturligt.

4: Erfarenhetsmässigt stör onaturliga och distorderade/färgade ljud mig och jag söker därför minimera alla färgningar för att maximera min positiva upplevelse. Om en del av musikens färger ryker på köpet må så vara, bara det blir behagligt och njutningsfullt. Att färga med anläggningen är ok om det blir som jag vill.

5: Det jag har upplevt är min verklighet och det som har givit mig maximala upplevelser är min referens, oavsett orsak. Nya maximala upplevelser är när det ger mig en illusorisk upplevelse av dessa tidigare upplevelser, vilket innebär att de påminner mig om denna tidigare verklighet. Minnen av maximala upplevelser är alltså mina referenser.

6: Det gör inget om anläggningen lägger till eller dra ifrån, huvudsaken är att jag gillar det. Jag förstår förstås att jag egentligen inte vet huruvida anläggningen lägger till eller drar ifrån och kan strikt sett inte utesluta att jag skulle ha kryssat för något annat alternativ

7: Inget av ovanstående.

Tja, detta var nog inte bättre, bara annorlunda och svårare med andra fel..

[IngOehman]

Mårten:

Jag vidhåller min ursprungliga uppdelning i tre typer, eftersom det är just dessa tre typer som jag har träffat på. Om och om och om igen, genom åren. Och inga andra.

Därför tror jag att det är just dessa tre som finns.


Håller helt med dig om att "maxmal upplevelse" kan vara en av stillhet, eller av vad som helt. Har inte påstått något annat. Det är inte kvantitet av ljud eller klanger jag pratar om, utan bara hur "mycket musiken som den återges, får en att känna".

Frågan är inte den dock (alltså vad maximal upplevelse betyder, för det hoppas jag att alla kan förstå själv) - utan om huruvida man prioriterar själva den sinnliga upplevelsen högre än ackuratessen och med den vetskapen om att man fått "veta hur det var".


Att sedan vetskapen i sig kan vara stimulerande, och en sorts upplevelse, det får vi ignorera. Om man inte skiljer på sinnlig och intellektuell upplevelse går det ju inte frågan att hantera överhuvudtaget, det är ju liksom denna skillnad det handlar om. Ju!


Däremot kan man ha med "kostnaden" (det man får försaka) för en ackurat upplevelse i ekvationen. Som många antytt kanske den inte är så stor, eller kanske inte ens någon alls. Det beror ju på vad man tror på, vilket i sin tur beror på vilka erfarenheter man har.

Om någon berättat för en att allt dåligt man hört har varit exempel på väldigt bra återgivning (och man gått på det) så kanske man tror att bra återgivning är något stelt, sterilt, ja rent olidligt.


Min erfarenhet är nog den, att den bästa återgivning man kan åstadkomma, i praktiken är den som erbjuder de största sinnliga upplevelserna, men inte säkert de flesta.

För mig är det rätt givet att jag föredrar att få:
Den sannaste bilden + de största upplevelserna (=en fin bonus!)

framför att:
Medelupplevelsevärdet höjs genom tillägg av "trevliga färgningar", som sker på bekostnad av både ackuratessen och de största (ehuru sällsynta) upplevelserna.


En apparatur som är så ackurat man kan åstadkomma OCH som innehåller korrigeringsmöjligheter när man inte blir nöjd över vad fonogrammen då erbjuder, är för mig den bästa av alla världar. Även om jag är så lat, och dessutom ofta lite nyfiken på även fonogramfelen, att jag har en tendens att inte nyttja korrigeringsmöjligheter trots att de finns där.

Man jag tycker ändå det är bra och trevligt att veta att de finns.

Möjligheter skadar ju sällan.


Vh, iö

[Haakan_W]

För mig är det rätt givet att jag föredrar att få:
Den sannaste bilden + (bonus) De största upplevelserna!

Vh, iö

det var ungefär hit jag vill komma med mitt inlägg ovan...att den sannaste bilden ger den största upplevelsen...hoppas det är så iaf

[IngOehman]

Ja. Vi kan väl säga såhär:

Om den akustiska ursprungsupplevelsen var maximal, så lär "bästa möjliga ursprungstrohet (bästa möjliga återgivning)" vara det rätta receptet!

Men, det är svårt att garantera att bästa möjliga återgivning framställer mindre än perfekta inspelningar så trevligt och upplevelseoptimerat som möjligt. Var och en måste själv bedöma detta.


Själv tycker jag att paketet med; "så bra återgivning man kan åstadkomma + tonkontroller + ev. andra inkopplingsbara effektkretsar", är en lösning som adresserar alla behov av att få höra musiken på bästa möjliga sätt, som man rimligen kan ha.

Men det är förstås sagt ur mitt "typ 1-perspektiv". Någon annan kan givetvis tycka något helt annat, och ha helt rätt!


Vh, iö

[Ronnie]

Hjälp mig att rösta!

Jag ser som min anläggnings främsta uppgift är att spela så att det låter som om akustiska instrument och röster är verkliga (instrumentet är i rummet, alternativt rummets väggar tycks ha försvunnit och instrumentet är utanför rummet). Jag misstänker att det är möjligt med de flesta moderna inspelningar av akustisk musik.

Utifrån det tycker jag att alternativ #1 och #2 verkar lite utmärkta.

Det känns bara lite som att #2 är exakt som #1, fast man får chansen att lägga till "men jag är dum i huvet".

Verkar det rimligt att det finns en stor grupp (#2-människor) som tror att man kan uppnå "maximal illusion", för t.ex. hundra olika musikinspelningar, utan att anläggningen spelar upp dem "så sant som möjligt", enligt alternativ 1?
-Det känns ungefär som om ...det skulle finnas -hehe- någon som ofta reser till Afrika för att hon gillar känslan av att vara i öknen, och tror att hon kan uppnå samma känsla genom att sitta hemma och titta på fotografier av öknen. Helt okej så långt, men grejen är att hon bryr sig inte det minsta om ifall det är en öken på fotot, eftersom hon tror att känslan uppstår p.g.a. att hon håller i en bit papper av en viss storlek. Hon når således fram (eftersom hennes låda med foton endast innehåller foton från Sahara, men tyvärr är hon fullständigt sinnessjuk!)

#1 Jag vill uppleva saker "så sant som möjligt", alltså såsom de faktiskt lät i verkligheten!
-JAPP!

#2 Jag vill uppleva saker "så maximalt illusoriskt som möjligt", alltså "trovärdigt" fel eller rätt är inte viktigt alls.
-JAPP! -NÄPP!

[Flint]

Ronnie
Att uppleva saker "så sant som möjligt" är bara en tolkningsfråga av vad som är sant. Plätt Light.

[guldfisk]

Jag tolkar dig som nummer 2.

Säg att micken helt enkelt inte fixar att spela in upplevelsen man har som lyssnare, men att det på något sätt går att iscensätta en motsvarande upplevelse med hjälp av processor och ljudfältsdekoder (högtalare).

Din liknelse är faktiskt ganska dålig. Hur vet du att det just är synintrycket som är viktigast för hennes illusion? Är ett foto ens det bästa sättet att skapa synvillor? Kanske temperatur, luftfuktighet, ljudmiljö och vindar spelar större roll? Översätt sedan dessa betingelser till egenskaper i en ljuduppspelning.

[IngOehman]

Skillnaden mellan 1 och 2 är att man i fall 1 vill veta hur det var, medan man i fall två struntar i hur det var (men vill att det skall låta trovärdigt).

Det är faktiskt väldigt olika saker det!

Jämför historieberättare (eller kanske två vittnen i en rättegång?) - en berättar hur det var, en annan berättar på ett sådant sätt att du tror på berättelsen.



Dock är det förstås så, att man som konsument ju inte med lätthet kan avgöra vad som är vad.
Hur skall man veta om något som faktiskt låter illusoriskt är en återgivning av hur det var, eller om det bara är något som låter "verkligt" men som skiljer sig kraftigt från hur det var?

Det går inte med lätthet.


Men - som tillverkare av hifi-utrustning måste man bestämma sig för vilket mål man har! Vill man skapa trovärdiga illusioner (vilket kan utvärderas med öppen lyssning av förefintliga fonogram), eller vill man skapa största möjliga likhet med originalhändelsen (utvärderas med någon form av F/E-lyssning)?

Mitt val är det senare.


Då går det ju utmärkt lätt att skilja på sakerna, för så här blir det:

Den som vill skapa maximalt tovärdiga illusioner kan nöja sig med att spela förefintliga fonogram och arbeta med helt subjektiva utvärderingsmetoder.

Den som vill optimera återgivningen bör däremot spela in musik själv (så att ursprungsjämförelsen blir möjlig), och under utvärderingen spelar man upp den med massor av olika prototyputformningar på utrustningen, med massor av variabler gripbara och omställbara - i jakten på den bästa återgivningen (så kallad induktiv metod).

I de flesta fall är det till och med fördelaktigt att inte spela in musik, utan att bara micka upp den i ett rum, och ha (ett extremt väl ljudisolerat, för att slippa läckade) lyssningsrum bredvid - så att man snabbt kan ta sig mellan de två och få en lättminnd ursprungsupplevelse att relatera till.

Fast ännu viktigare än utvärderingsmetodiken är faktiskt att arbeta deduktivt när man letar utvärderingsobjektens utformning - det vill säga man behöver lära sig att förstå sig på hörselmekanismerna en och en för att kunna välja rätt grundprinciper att utgå ifrån före förfiningen.


När man så, som kund, med de nämnda uppenbara svårigheterna att skilja mellan det maximalt illusoriska och det maximalt ursprungstrogna, har att välja apparatur - bör man därför ställa sig frågan om vad man vill:

Bryr jag mig om hur det faktiskt lät, eller vill jag bara uppleva maximal illusion?


Den som bara vill uppleva "maximal illusion" har det lättare, ty då räcker det ju att lyssna och välja det man tycket mest om/det man tycker låter mest illusoriskt.

Den som värderar ursprungstroheten högt har det svårare, eftersom det då blir nödvändigt att både lyssna och bedöma det man upplever - och att sätta sig in i tillverkarnas tankesätt och lära sig det som behövs för att kunna bedöma om det är troligt att det man vill ha kommer att kunna erbjudas.


Vh, iö

- - - - -

PS. Ronnie, jag tror möjligen att du missade förstainlägget i tråden:

Viktig korrektion:
Alternativ två har en liten interpunkteringsmiss. Den skall läsas:
Jag vill uppleva saker "så maximalt illusoriskt som möjligt", alltså "trovärdigt". Fel eller rätt är inte viktigt alls.

Tyvärr kan jag inte rätta texten i frågorna.

[phloam]

Egentligen borde man väl ha ett fett PA för techno, en massiv Marshall-stack för rock, en maffig bilstereo för hip hop... sen piP eller Carlsson för resten?

Roligare än en enda anläggning för en mille som ska klara allt??


Nej men som intelligent lyssnare så kan man väl i viss mån föja artistens intentioner och få en bättre upplevelse på bekostnad av neutraliteten i återgivningen. Genom val av anläggning eller liknande.

Så jag är nog 3-typen är jag rädd

[IngOehman]

Som alterativ till det föreslagna tycker jag det är vettigare att satsa på en enda anläggning - som återger optimalt bra, men som kan göra det även på ljudtrycksnivåer som ett PA-system.

Jag kan försäkra att Techno låter oerhört mycket bättre på en sådan än i ett PA-system.

En massa olika anläggningar med olika brister verkar bara dumt.


Vh, iö

[Ronnie]

Flint och Guldfisk: intressanta inlägg. Ska koncentrera mig på trådskapareIngvar först.

KONSUMENT-SYNVINKEL

Skillnaden mellan 1 och 2 är att man i fall 1 vill veta hur det var, medan man i fall två struntar i hur det var, men vill att det skall låta trovärdigt.

Det är väldigt olika saker.

Den stora skillnaden som jag ser är att #2 "struntar i hur det var", och därför verkar det inte rimligt att sälla sig till antingen #2-skaran eller #1-skaran. Jag noterade förresten interpunkteringsmissen.

Ponera att jag har en viss reaktion på själva ljudet av en riktig fiol, och att jag vet att jag sällan reagerar likadant när jag hör en fiol uppspelad genom högtalare. Ponera vidare att jag tror att reaktionen skulle kunna uppstå med de flesta fiolinspelningar om bara anläggningen gjorde sitt jobb ordentligt.
När jag då har hittat en anläggning som spelar med "maximal trohet", och jag därmed har möjlighet att uppleva samma sak som när jag hör levande instrument, är det rimligt att säga att jag "struntar i hur det var"?
Jag vet ju hur en fiol låter, oavsett om samtliga inspelningar lyckas bevara det eller inte.
Jag tror ju att "hur det var" = "så som en fiol låter" åtminstone på någon av de hundratals inspelningar av fioler som jag har.

En annan exempelvariant kunde vara:
Jag hör 1000 anläggningar och konstaterar att samtliga mina skivor spelas med olika grad av trovärdighet i dem alla. Så en dag finner jag en anläggning som spelar nästan alla inspelningar med betydligt större trovärdighet. Om jag väljer att spendera mina pengar på den anläggningen så har jag valt "maximal trohet" (2), och jag gör samtidigt antagandet att anläggningen är den som är bäst på att återge "största möjliga likhet med originalhändelsen" (1), eftersom jag vet att original-musikhändelser ofta låter alldeles förträffligt (en kör i en kyrka, en violinist på gatan o.s.v.). Sällan får jag lust att processa det ljudet.

Är jag då ute efter att återge originalhändelser (och eventuellt uppnå maximal illusion) eller efter att uppnå maximal illusion och eventuellt uppnå att det blev som originalhändelsen?

Jag har inget emot att vara antingen en #1 eller #2, men det känns som om min inställning inbegriper båda.


TILLVERKARE-SYNVINKEL

Nu handlade tråden uteslutande om vad det främsta syftet med ens hemma-anläggning är, om jag minns ditt förtydligande rätt, men dina tankar ur tillverkare-synvinkel är jag också nyfiken på.

Den som vill skapa maximalt tovärdiga illusioner kan nöja sig med att spela förefintliga fonogram och arbeta med helt subjektiva utvärderingsmetoder.

-Men vore det inte ett helt suveränt verktyg (kanske det allra främsta) även för den tillverkaren att använda F/E-lyssning med riktiga musiker för att skapa maximal illusion/trohet?

[JTarnstrom]

Jag vill att ljudet i min anläggning ska motsvara min inre referens av vad ett bra ljud innebär. Så frågan är vad referensen motsvarar - god återgivning, eller en maximal upplevelse? Har ingen aning. Har heller ingen aning om huruvida den inre referensen är påverkbar och i så fall i vilken grad. När en ljudupplevelse överenstämmer med min inre referens låter det "rätt" i mina öron. Jag vet att en stor del av denna inre referens består av verkliga musikupplevelser; akustiska instrument, live-konserter (jazz, blues). Kanske är min upplevelse neutral även om inte anläggningen är det, möjligen för att man kompenserar för att den egna tonkurvan inte är spikrak (vet att jag har en liten dipp någonstans i mellanregistret).

Tärnström

[Flint]

JTarnstrom
Det där skulle lika gärna jag ha kunnat skriva. Rätt av.

[Kaffekoppen]

Jag med.

[hajen1]

Äh! efter en del velande så bestämde jag mig för alt 3. Lyssnar aktivt 3-4 tim om dagen på musik och vill bli hänförd och det blir jag när jag får en maxad upplevelse och glömmer allt vad högtalare, förstärkare och CD-spelare heter. Det är bara jag och musiken i rummet!

[phloam]

Som alterativ till det föreslagna tycker jag det är vettigare att satsa på en enda anläggning - som återger optimalt bra, men som kan göra det även på ljudtrycksnivåer som ett PA-system.

Jag kan försäkra att Techno låter oerhört mycket bättre på en sådan än i ett PA-system.

Ok en sån köper jag gärna Visst vore det bäst...!

Men..! Om nu intentionen var att det skulle låta som "på riktigt" (dvs som i en industrilokal med för ändamålet avsett PA), borde inte då ett par 1210'or och ett PA (och helst en industrilokal som idealt lyssningsrum!) vara det ideala systemet?

Annars måste man ha en optimal anläggning som klarar att låta lika dåligt som ett PA(!). Fast då måste jag ju dessutom ha en riktigt bra inspelning (från en industrilokal med PA) för att det ska funka. Annars har jag kanske samma skiva/källa som annars, men på en hifi så låter det då FÖR bra s.a.s.

Vill jag bara lyssna på musiken oförfalskat, så ok. Då är optimal hifi bäst naturligtvis. Men för att återskapa en viss "livefärgning", eller upplevelse, är det inte lite att gå över ån efter vatten..?

(Nu är väl PA är så dyrt att det lönar sig bättre med hifi i praktiken - haken blir inspelningens karaktär?) Ok nu svamlar jag

[phloam]

Jag vill att ljudet i min anläggning ska motsvara min inre referens av vad ett bra ljud innebär. Så frågan är vad referensen motsvarar - god återgivning, eller en maximal upplevelse? Har ingen aning.

Det var lite detta jag ville komma åt:

För mig är det musikskaparens intentioner som är min inre referens.

Jag kan gissa hur musikern _vill_ att det ska låta - vilket inte är samma sak som hur det låter på inspelningen eller via någon viss anläggning. Jag och musikern har någon slags tyst överenskommelse, som gör att jag kan välja att färga men att det ändå blir _helt rätt_!!

För mig är HiFi kort och gott - att inte missa någon information, och att kunna manipulera den (volym, EQ...) så att jag kan förverkliga musikerns ursprungliga intention. Thats it.