Det låter som om det är förnuftigt att skilja mellan öppetfönster-lyssningsambitioner, och upplevelser av att lyssna genom små fönsteröppningar. Den senare ambitioner tror jag ingen har.
De förstnämnda adresserar ju snarast jämförelser med panoramafönster, eller rättare sagt den öppning som en loge har framåt. Fast det kan förstås vara ett mera normalstort dubbelfönster som man har framför sig och öppnar på vid gavel också.
Kanske är det snarare garage- eller ladugårdsdörrar man bör kalla det? Det gjorde jag ofta förr. Men skillnaden mellan dessa och fönster är att de senare ju går att ana vad det händer bakom dem, även när de inte är ordentligt öppna.
Öppet fönster betyder helt enkelt INGET fönster, och det är ju i princuip samma sak som inget av vad som helst annat, som skulle ha kunnat vara i vägen.
Nåja...
Wolfie skrev:Hmm... Jag har aldrig med mitt system nere i källaren upplevt att systemet
endast kan prestera "det ena" men inte "det andra" utan det har helt
och hållet berott på hur inspelningen är utförd.
Vissa inspelningar låter väldigt omslutande så att man får för sig att
man står mitt bland musikerna medan andra har gett en illusionen att
man suttit en bit framför scenen och varit på konserten.
Jag skulle inte vilja påstå att ett system gjort enligt "ambitionen" öppet-
fönster alltid har en viss typ av återgiven ljudbild.
O jag har ju en sån anläggning, tror jag
Vill då gärna hålla med, och även nämna att det finns trix med vilka man kan expandera det där fönstret rätt avsevärt.
Helst skall det förstås ske inom ramen för en korrelerande standard med avseende på in- och avspelning, och då är de uppenbara fallen förstås flerkanaligare inspelningar och ambiofoniska samt ambiosoniska inspelningar. Den senare typen kan ju dekodas i nästan valfritt antal kanaler,
Själv har jag mer än en gång blivit imponerad av vad Jim Fosgates matrisdekoder (som heter.... Dolby pro Logic II!) kan åstadkomma från en tvåkanalsinspelning baserad på amplitudsskillnadsstereo.
Allra störst frihet har man dock självklar med ett riktigt diskret flerkanalssystem (med disparata informationer i de olika kanalerna, vilket tvärtemot vad många tror INTE är fallet med ambiosonics, trots att det kan koda fria riktningar oberoende av varandra) för då kan ju även tiden nyttjas som kodningsutrymme.
Själv menar jag nog att en enkel fyrkanalsuppställning (med 8 högtalare) kan prestera underverk för frontalt anländande direktljud, men jag har inte lyckats fullt ut med att lura någon att konsekvent ta miste mellan live-musiker och återgiven musik med mindre än sex-sju kanaler.
Ställs kravet ännu högre, läs dirketljud från alla tänkbara riktningar, vet jag inte hur många kanaler som behöver för att det skall kunna bli 100% förväxlingsbart med verkligheten (jag har inte tittat tillräckligt noga på den frågan) men min gissning är att det blir MÅNGA. Är inte säker på att 16 räcker.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
