Hoppas inte det. Om du lovar att inte starta det så lovar jag det också.
Deal?
phloam skrev:Det viktiga är inte om man hamnar i konflikt eller inte, det viktiga är hur man löser dem.
Det kan man tycka, och jag tycker nog som du.
IÖ, du påpekade själv att jag var trevligare när jag var ny här, vilket är sant. Har man varit här ett tag så är det väldigt svårt att inte sakta transformeras till "kombatant". Det är ingens och allas fel.
Kanske är det så, men nog vore det trevligare om alltid sakfrågor och argument finge spela huvudrollen?
Jag tror kombatterna (heter det så?) skulle upphöra då. Som i alla vanliga anständiga diskussioner som följer de tre stegen:
1. Atablera definitioner. Man behöver inte bli överens om dem, men man måste förstå vilka som används av de man talar med.
2. Söka konsensus kring alla objektiviteter, som ju kan utredas och undersökas således att man inte behöver spekulera om dem.
3. Lära sig vilka subjektiva preferenser de man diskuterar med har, och kanske även få veta varför.
Voila!
Den som läser min och Kaffekoppens inlägg märker att vi sinsemellan - istället för att lägga ved på brasan - nådde samförstånd. Och naturligtvis behövdes en mild provokation utåt för att det vi talade om skulle uppmärksammas överhuvudtaget.
Nåja, ni blev överens om att ni stod högre än vissa av de andra som inte fattade att de skulle släppa prestigen och bete sig bättre...
Att bli överens genom att sätta sig på andra tycker jag är onödigt, men jag kan ju inte hindra någon att ha sitt synsett. Ville bara vara lika generös, och ge er mitt.
För att anknyta till ämnet - det ska alltså behövas två trådar och 15-20 sidor för att reda ut ifall hifi är vetenskapligt. Eller vad är det som pågår egentligen förutom det? Kan det kanske vara så att det finns prestige eller bara rent kombatanteri inblandat?
Jag vet inte om vi har utrett något dyligt, min ambition vara bara att få veta vad folk tycker om sig själv därvidlag. Svaren föll ungefär som jag hade trott, men inte riktigt.
Man kanske ska fråga sig vad man finner mest motbjudande att bli kallad (fågel, fisk eller mittemellan) - och varför. Då märker man om det finns anledning till prestigefylldhet hos en själv.
Det där förstod jag inte alls, men det var kul att läsa det!
Det fick mig dock att fundera på vad du menar är prestige? För mig är prestige den känsla som får vissa att när de har fel agera så att reaktionen blir genantare än felet självt.
I mitt förrförra inlägg (eller nå't) antydde jag nog alltså felaktigt prestige, när jag nog snarare menade pompöseri.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).