subjektivisten skrev: Jaså, det tycker du? Så om man har pressat in låt som där man spelar ett E ackord så anser inte du att man bör få ett E ackord när man spelar upp skivan? Det går lika bra med D ackord eftersom skivan inte är referensen?
Men hallå, vi talar om färgningar här, inte om att rockmusik plötsligt förvandlas till vispop.
En CD kan inte automatiskt användas som referens till hur musiken lät när den uppfördes. Det är ju självklart.
Det som finns på en CD är en processad version av det som en gång spelades. Vill man njuta av musiken ursprungstroget så skall det låta som musiken, inte som det processade ljud som kommer från en CD.
Det kan vara samma ljud, men det kan också skilja en hel del. Är man nöjd med att bara lyssna på tekniska signaler så är en CD nära perfekt. Vill man lyssna på opåverkad musik är den bara kanske duglig.
Problemet är ju att en kedja som är transparent från CD till lyssning inte nödvändigtvis är transparent från musikuppförande till CD.
Det sitter en mängd potentiellt färgande saker mellan musiken och CD, nämligen ljudtekniker, utrustning, mastring med mera.
Därför kan man inte heller använda just snittet där CD ligger som en referens till hur musiken skall låta, men det är ju en bekväm referens till att kunna kalla sin egen anläggning transparent.
Det går alltså alldeles utmärkt att säga att anläggningen klarar att ofärgat återge den tekniska signal som finns på en CD (om den nu klarar det vill säga), men därifrån till att säga att musiken är troget återgiven är steget längre.
En definitionsfråga egentligen, om man definierar att det som finns på CD ÄR musiken, så har artisten begränsad talan och anläggningen kan fås att återge CD-signalen (=musiken då) ofärgat.
Om man definierar att det är den framförda musiken, eller kanske artistens visioner, som är referensen, så kan man inte hävda att en processad CD alltid är ofärgad eller än mindre en referens.
För mig är det som finns på en CD en teknisk signal.
.
ⓘ De gustibus non est disputandum.