Jag har upplevt att det låtit "typ grått" om de transistorsteg jag lånat hem de senare åren.
Den enda slutsats jag vill dra av det är:
"Jag har upplevt att det låtit "typ grått" om de transistorsteg jag lånat hem de senare åren."
Dvs, slutsatsen är att det var en
upplevelse och att det gällde de slutsteg jag
lånat hem.
Inga somhelst extrapoleringar av detta på
andra slutsteg av liknande typ, eller att det var
annat än just en upplevelse, med andra ord.
Häromveckan köpte jag ett Exposure transistor-slutsteg.
Helt olyssnat och utan praktisk möjlighet till returnering.
Jag upplever enbart förbättringar mot mina tidigare Audion rörsteg. Som jag förvisso var mycket nöjd med och kunde behållt.
Jag får en mycket god upplevelse av realism och får lätt att engagera mig i den musik jag spelar.
Detta kan bero på flera saker:
1 Jag
"måste" gilla köpet, eftersom det inte kan hävas. De andra var ju bara lånade. Det får mig att
inbilla mig att det är ett bättre ljud.
2 Det
slumpade sig så, att de tidigare hemlånade stegen faktiskt
hade egenskaper som inte tilltalade mig.
3 Jag hade en förutfattad mening om att jag
inte skulle gilla de tidigare låneslutstegen. Upplevelsen påverkades av detta i negativ riktning.
4 Jag reagerade på
skillnaden mellan det jag var van vid och de lånesteg jag provlyssnade. Detta ledde till en negativ upplevelse de gångerna.
Man kan väl säga att det viktiga är att vara tillfreds, och att bli det med minst möjliga utgifter och minst möjliga besvär.
Det kan man väl säga att jag
inte lyckats med fullt ut om man blickar bakåt några decennier.

Till slut vet bara de insiktslösa hur precis allt hänger ihop.
De insiktsfulla har sedan länge förstått att de inte förstår allt.