phloam skrev:@IÖ:
Nej, jag tycker inte att jag är inkonsekvent.
När jag skriver att "musiken ska låta som och förmedla det som artisten avsett" - så förtydligar jag det med att skriva att mitt krav är att artistens budskap når fram till fullo. Det är inte samma som att återgivningen ska vara transparent (för då hade jag skrivit det istället).
Tyvärr väljer du att fokusera på "musiken ska låta som..." och ser i det en transparenssträvan, men det är inte det jag avser (vilket jag trodde framgick av det efterföljande).
Igen - det är artistens intentioner som är det viktiga för mig - inte att ljudet ska vara transparent.
Vad gäller transparent vs neutral, så ser jag det som att en ruta fönsterglas är helt transparent, även om den är smutsig. Däremot är inte en frostad glasruta transparent, hur ren och ofärgad den än är
Alltså - det stör mig inte att se genom fönster som är lite olika mycket smutsade, det ger bara en unik upplevelse. Det stör inte den transparens som ett vanligt fönsterglas (vanlig hifi-anläggning) har då det går utmärkt att titta igenom. Jag måste alltså inte sträva efter "det perfekta fönsterglaset" för att njuta till fullo av utsikten, och lite smuts eller spindelväv kan för mig ge känsla och upplevelse snarare än att förstöra.
(Edit: ett vanligt glas är "neutralt" medan det perfekta glaset är "transparent" (i.e. fullständigt genomskinligt och omärkbart). För mig finns ingen "nästan transparent", bara Transparent (punkt). Antingen är det transparent eller så är det inte. Finns inget halvtransparent för mig, då väljer hellre nåt annat ord.)
Att sträva efter det mest perfekt plana och osynliga glas som finns, plus att hålla det så rent som möjligt, är för mig inte intressant. Det framstår för mig som grund för ett sterilt och överanalytiskt tittande (lyssnande).
Du behöver inte försöka sticka hål på mitt resonemang, för det är mitt eget och jag vet exakt vad jag pratar om. Om du inte förstår (som jag tror nadifierad gjorde utan problem) så får jag försöka förtydliga ytterligare
Tack för förtydligandena.
För protokollet, jag har inte försökt sticka hål på något, jag bara pekade på
det som framstod som inkonsekvent, och jag är glad att du klarade ut att du
med "musiken skall låta" inte menade hur den låter.
Då är det solklart.
- - -
Kan dock berätta för dig att en fönsterruta är rätt så långt ifrån transparent
enligt ditt utopiska sätt att se det. (Tänker på ditt "Vad gäller transparent vs
neutral, så ser jag det som att en ruta fönsterglas är helt transparent", och
på ditt "Antingen är det transparent eller så är det inte. Finns inget halvtrans-
parent för mig, då väljer hellre nåt annat ord.").
Det finns båda färg i själva glaset (ofta är det grönaktigt), ytojämnheter och
förstås en hel del ytreflexioner - som båda kan ge spegelbilder, dubbelbilder
och en mer eller mindre signifikant ljusförlust. Det senare rör sig om mer är
7% i ett normalt glas.
Men någon kan ju ändå anse att den är ganska transparent. Och du valde ju
själv att tala om glaset som helt transparent, vilket inte borde behövas om du
menar att det inte finns grader av det, eller hur?
- - -
För övrigt kan jag berätta att din smuts på rutan-liknelse är en som jag själv
ofta har användt, så den gillar jag!
Den illustrerar liksom tycker jag, att vissa fel kan man "se förbi" då de inte
"sitter fast" i det man är intresserad av på andra sidan fönstret, i detta fall
är det alltså musiken.
Och det är för mig så att de flesta anläggningars fel är jämförbara med smuts
på rutan och kanske att rutan är lite färgad och lite bucklig, men att mastring
gärna ställer till det i själva musiken därframme, om excessuösa tilltag med
kompressor har användts.
- - -
Oavsett vilket så håller jag även med dig om att det finns värre fel och de som
är mindre allvarliga för musiken.
Jag brukar säga att det man hör därhemma består av tre delar, musik, sound
och ljudkvalitet. Soundet är på sätt och vis det diffusaste av dem, men jag är
ändå positiv till att de flesta faktiskt kan snappa vad det är*.
Musiken är robustast av dem alla, men även soundet är rätt så robust, och
det lättaste sättet att skilja mellan sound och ljudkvaliteten är att nämna att
man kan avgöra soundet i nästan vilken anläggning som helst!
Soundet bildas av en ofantlig massa komponenter och många av dem är arr-
beroende medan andra är inspelningstekniska. Hur man gjort en mix, val av
reverb... Saker som är och förblir och upplevssamma - oavsett ljudkvaliteten
senare i kedjan.
Jag tror du håller med mig om detta, men säker är jag inte.
Och min prioriteringsordning är nog liknande din förresten, musiken, musicer-
andet och det sound som har skapats är de viktigaste att förmedla, och där-
för har jag alltsom oftast stor behållning av musik även i mycket enkla anlägg-
ningar.
Men jag bryr mig om ljudkvaliteten också och det beror nog till stor del på att
jag nog lyssnar på mera musik (och andra ljud) som faktiskt är beroende av
ljudkvalitet för att man skall ha maximal behållning av dem, än du gör.
Vh, iö
- - - - -
*Men också beredd på ett gäng spydiga kommentarer... Jag tror att det är
med sound lite som med... kärlek. Rätt så svårt att förstå och prata om eller
ens tro på, för den som inte upplevt och reflekterat över dem.
Eftersom soundet är en mera fundamental del av musiken än ljudkvaliteten
så är det lätt hänt att man blir överdrivet positiv till ljudkvaliteten hos en in-
spelning efter att bara ha hört den i en dålig anläggning. Man hör ju musik
och man hör sound som de är, men ljudkvaliteten tvingas man föreställa sig
hur bra den kommer att uppfattas i en bättre anläggning.
Men när den inte är det på inspelningen så uteblir lyftet och man blir potenti-
ellt besviken och kan därför rent av uppfatta fonogrammets ljudkvalitet som
sämre när man lyssnar i en bättre anläggning.
Om alla studior hade i sanning högklassig lyssning så skulle det problemet bli
oerhört mycket mindre.
