IngOehman skrev:... (Om man vill veta det man slutar att tolka sig fram till, så behöver man ju samtala.) ...
När det gäller detta med att människor, enligt mina livserfarenheter - ofta och gärna tycks vilja subjektivt tolka varandras budskap, istället för att genom frågor söka mer objektivt säkerställa att det framförda är riktigt uppfattat innan man går vidare i kommunikationen - har jag nog inte grunnat så mycket på om detta grundförhållande går att ändra, utan mer retat mig på de negativa konsekvenserna av detta grundförhållande.
En klassisk variant på detta, är om folk i politiska valtider har frågat mig vilket parti jag har tänkt rösta på, och jag till äventyrs avslöjat detta. I de fall jag angett något annat parti än det frågeställaren stödjer, har det inte sällan lett till föjande påstående/fråga från den tidigare frågetällaren:
Då vill du alltså att... varvid de mest horribla saker räknas upp som en följd av att parti x ska få regeringsmakten. Saker och ting som inte har uttalats av partiföreträdare, som inte står att läsa i partiprogram osv. Saker som påstås vara förknippade med parti x utan några som helst bevis eller hållbara argument som stöd.
Ett annat knepigt förhållande är följande. Jag har i något sammanhang sagt något, och folk har grovt feltolkat.
Jag har korrigerat.
De börjar ånyo prata om det jag har sagt, utan att ha ändrat sin initiala uppfattning om betydelsen av vad jag sagt.
Jag försöker åter korrigera, men blir strax avbruten med orden: jag hör ju vad du säger..!
Dessa intellektuella och moraliska tillkortakommanden och missförhållanden, som för övrigt - och tyvärr - tycks kunna hittas på allsköns områden i livet, har lett till att jag har misströstat gravt om möjligheterna att överhuvudtaget föra meningsfulla samtal i olika sammanhang. Detta trots att jag egentligen inte har uppfattat folk som ointelligenta, utan mer känt mig sorgsen över att folks många gånger goda intelligens knappast alltid används rationellt.
IngOehman skrev:... Den som avstår från att tolka behöver ofta ställa frågor...
Hm. Tänkvärt. Om vi förutsätter att det finns ett genuint intresse att ta del av intentionerna hos samtalspartnern, torde det naturligtvis vara så.
Sedan finns ju de som faktiskt inte är särskilt intresserade av att verkligen lyssna på andra, och förstå vad andra har sagt, men denna kategori är en problematik för sig, och lär måhända ligga utanför resonemangen i denna tråd. Det kan ju t ex röra personer med psykiska störningar som gör att det är omöjligt att etablera en geniun, tankemässig kontakt osv.
IngOehman skrev:... Kan nämna att tolkning är ett mycket större problem i skift än i tal. Det är förhållandevis ovanligt att människor i talsammanhang väljer att tolka varandra, istället för att genom att föra en dialog utreda alla ståndpunkter & informationer korsvis.
Tror rent av att det kan vara en viktigare orsak till att man i skrift ser
flera konflikter uppstå än i tal, än att människor som samtalar med skrift inte ser och hör varandra. Jag är dock medveten om att det är en rätt kontroversiell uppfattning, och att det anses stå över alla tvivel, att det beror på brist på tonfall och gester...
Uppfattningen är dock intressant, och väl värd att hålla i beaktande om vi vill försöka förstå förhållanden som kan leda till konflikter.
IngOehman skrev:... Om jag har rätt betyder det att det inte är ett kommunikativt problem alstrat av att bokstäver är en stor begränsning jämfört med ljud och gester - utan att problemet är kulturellt: Att folk har lärt sig att läsa text på ett sätt som leder till ständiga missförstånd - nämligen att de tolkar in saker som inte finns i texten, och som de inte hade tolkat in i ett samtal, utan då istället frågat...
Men som sagt - det är bara en minoritet som tolkar. Frågan är om det
finns någon väg bort ifrån det, eller om det är så att de inte kan sluta?
Jag har ingen aning om hur stor den del är som tolkar texter jmf med den icke-tolkande delen, men detta å sido, går det ju alltid att allmänt försöka resonera om möjliga vägar bort från ett texttolkande.
I detta sammanhang, går det kanske att fundera på vilka som kan tänkas vilja läsa en text på ett icke-tolkande sätt.
Jag föreställer mig att en sådan person som medvetet väljer att läsa utan tolkning, gör detta därför att en sådan läsmetod uppfattas som värdefull. Att metoden uppfattas som värdefull, beror på att den antas leda fram till den bästa uppfattningen om vad textförfattaren ville säga.
Att någon har denna uppfattning, kommer nog i sin tur av att personen i fråga har tagit till sig uppfattningen efter en del grunnande. Grunnandet lär komma från ett intresse av kommunikation, språk, tänkande etc. Detta intresse lär komma från ett rörligt och levande intellekt, ett intellekt som dessutom kanske har fått möjligheten att utvecklas i ett öppensinnat hem, i väl fungerande skolor med en lärarkår som hyser ett djupare intresse för frågor om mänsklig kommunikation och tänkande.
För en person som i vuxen ålder uppvisar egenskaperna och den sociala och utbildningsmässiga bakgrund som jag försökte beskriva ovan, kanske det inte är någon som helst svårighet att ta till sig en till synes mycket kontroversiell utsaga som:
Tolkningar av budskap kan försämra förståelsen av budskap.Därutöver kan jag tänka mig åtminstone två kategorier, en med mindre välutbildade och en kategori med välutbildade, som har svårare att ta till sig samma utsaga:
För en person i vuxen ålder - som kanske aldrig direkt har funderat på detta med kommunikation, tänkande, tal, texter, tolkningar och förståelse av texter - framstår måhända samma utsaga som fullkomligt befängd.
För en person i vuxen ålder - som kanske har funderat jättemycket och jättedjupt på detta med kommunikation, tänkande, tal, texter, tolkningar och förståelse av texter - och under olika former av utbildning och påverkan av andra och eget grunnande kommit fram till att förståelsen av andras budskap
alltid kräver tolkning, framstår måhända samma utsaga som fullkomligt befängd.
För att få personer i båda dessa kategorier att ta till sig att tolkningar av budskap kan försämra förståelsen av budskap, kanske det krävs någon form av regelrätt utbildning innan tolkningarna ska upphöra. Regelrätta utbildningar, om än i en kortare form. Hur sådana utbildningar ska se ut, och hur de ska introduceras på ett hänsynsfullt sätt i olika människors liv, kan naturligtvis diskuteras. Det torde dock alltid vara essentiellt att påminnas sig att man inte är Gud, och knappast har rätt att ändra på folks sätt att vara. Det kanske trots detta går att åtminstone försöka hitta en framkomlig väg, men jag tror nog att de som ev vill göra försöket, alltid bör vara medvetna om att lätt blir det inte.
Vad gäller informationsinsatser ang att få människor att förstå värdet av att ta till sig ex ett skrivet budskap utan tolkning, tror jag att det kan vara värdefullt att skriva böcker i ämnet, böcker som hos sina läsare kan bli uppskattade. Ett problem här, kan vara att de som läser sådan litteratur, redan är väl förtrogen med många av tankarna och idéerna i denna typ av litteratur. De som däremot verkligen hade behövt möta innehållet i dylika böcker, kanske aldrig hittar fram till dem.
IngOehman skrev:... har jag sett att upprepade uppmaningar om att sluta tolka, inte är en speciellt verksam pedagogisk metod. Kanske beror det på att de som tolkar inte förstår vad det betyder, eller kanske beror det på att människor sällan vill ändra sig på grund av att de blir uppmanade att göra det?
Det som har förslag på en bättre metod är välkommen att berätta.
Jag har ingen beprövad metod att föreslå, men eftersom ämnet du tar upp är såväl viktigt som intressant, och eftersom jag har många tröttande erfarenheter av att bli feltolkad, kan jag alltid försöka föra några enkla resonemang.
Det faktum att upprepade uppmaningar om att sluta tolka, inte är en speciellt verksam pedagogisk metod, antar jag kan bero på följande faktorer.
Det kan handla om att den uppmanade upplever det som åtminstone ett milt övergrepp, något av en inskränkning i vederbörandes frihet att vara som vederbörande vill. Även om detta sätt att vara kan ha sina brister, och bäddar för onödiga missförstånd av författares skrivna budskap pga subjektiva texttolkningar.
Det kan bero på att många människor av utbildningssystem har formats till att tro att ett modernt, upplyst, förfinat sätt att vara är att i snart sagt alla mänskliga kontakter vara öppen, inkännande, förstående och... tolkande. Inte minst formats till att tro att viljan att tolka den andres budskap är centralt för förståelsen av budskapet. Förstå den bakomliggande meningen i den andres budskap.
Genom tolkning förstå.
I detta sammanhang betonas som bekant inte enbart det formellt sagda, utan mimik, kroppspråk, gester, och vad som inte sägs.
Om någon väljer att läsa olika ämnen inom humaniora, beteende- och samhällsvetenskaper på högskolan, är åtminstone mina erfarenheter att hela kurser kan handla om dylika saker, och att detta med betoning av tolkning - och tolkningens värde - hela tiden är närvarande. Budskapen om tolkningens värde förs naturligtvis fram på ett lärt och nyanserat sätt, ex genom reservationer om att det finns olika metoder för tolkning, att alla tolkningsmetoder inte passar i alla sammanhang, att tolkningar är kontextuellt beroende, och att vi i våra tolkningsansatser måste sträva efter att ha på oss rätt kulturella glasögon.
Trots dessa reservationer talas det dock aldrig om att tolkning inte bör göras, inte bör göras i vissa lägen osv. Uppfattningen om tolkningens värde är nog snarare tämligen central i många lärda sammanhang. För att förstå ett budskap, måste vi tolka det.
Budskap, tolkning, förståelse.
I vissa lägen kan det naturligtvis vara essentiellt med tolkning. Om det ex handlar om en terapeut som arbetar med svårt traumatiserade offer, kanske det krävs tolkningar för att förstå vad som har hänt, och vilken hjälp som är lämpligt.
När det däremot gäller förhoppningsvis friska, självständiga människor som s.a.s. tankemässigt möts i en text, behöver inte tolkning alls ha samma framträdande plats, utan kan ju försämra förståelsen av meningen i den andres text.
Den senare synpunkten tror jag inte framförs särskilt ofta, i själva verket skulle jag tro att det görs tämligen sällan.
Riktigt sällan t.o.m.
Snarare gissar jag att när många av de vi måhända kan kalla moderna, upplysta och förfinade människor tar sig an en text, är det kanske inte för mycket att säga att de är mer eller mindre programmerade att lägga in en massa personliga tolkningar i det de läser. Ja, i själva verket kan jag tänka mig att de finns fler än en med denna typ av bakgrund, som rent av anser sig skyldiga att tolka.
För att verkligen förstå texten/verket, och för att, jodå, visa författaren respekt.
Ett mycket försiktigt antagande från min sida, är att det kan vara i just de senare fallen som det krävs någon form av utbildningsansats för att få tidigare uttalat tolkningsinriktade personer att överhuvudtaget erkänna värdet av en tolkningsfri ansats i olika möten människor emellan, och i mötet med skilda texter.
Det låter kanske som något helt vansinnigt att på allvar tänka sig en utbildningsansats i detta sammanhang, men eftersom det lär handla om attitydförändring, och attityder alltid verkar ta lång tid att förändra - ibland tar det generationer - kanske en sådan ansats måste till.
En tröst här, är att en sådan ansats måhända inte behöver vara hur formell som helst. Den behöver ju ex inte skrivas in i grundskolans läroplan, utan kan ju vara en del av en mer generell folkbildningsansats.
Här tänker jag mig osökt att vissa böcker - möjligen skrivna i en mer munter, populärvetenskaplig anda - vissa radio- och tv-program t ex anordnade av Utbildningsradion, samt olika artiklar kunde sprida ljus över saken.
Här skulle det alltså handla om att Sverige, som första land i världen, tog det djärva greppet att med hjälp av olika utbildningsanordnare pedagogiskt försöka föra ut ett budskap om att tolkningar av texter kan vara destruktivt för förståelsen av en texts betydelse, samt att tolkningar av muntliga utsagor kan minska förståelsen av dessa utsagor.
Rackarns djärvt grepp, får vi nog lov att säga.
Mitt oombedda tips till dessa utbildningsanordnare, är att de agerar så ödmjukt, tolerant och humant som möjligt. Dels för att nå fram till kursdeltagarna och få deras acceptans, dels för att denna unika folkbildningsansats överhuvudtaget ska tillåtas äga rum.
Nu har jag, utan ironi, försökt resonera kring möjliga orsaker till människors behov av (text)tolkning, och om möjliga vägar för att på ett generellt plan, i ett samhället som är så beroende av texter och kvalificerad muntlig kommunikation, komma bort från dagens situation där detta behov tycks vara så utbrett.
En situation där människor hela tiden riskerar att missar texters och muntliga utsagors verkliga betydelse, därför att de subjektivt försöker tolka dessa texters och utsagors betydelse.
Jag refererade ju just till sådana saker!
I varje fall om man tolkar det du skriver så att man förstår vad du menade.
