KarlXII skrev:Gud, så vackert du skriver, Greensleeves. Fantastiskt.
Tack så mycket! Efter vad jag har sett, kan du nog skriva rätt vackert själv..!
KarlXII skrev:... En formulering jag inte bara kan acceptera, utan även stå helhjärtat bakom:
Vi kanske ska vara försiktiga med att tolka andras utsagor.
Det är en skillnad som heter duga från "Sluta tolka".
Det är en hel planet emellan.
Det får jag nog hålla med om. Efter att ha uppvisat denna förhoppningsvis ödmjuka och sunt resonerande inställning, och att jag förhoppningsvis är resonabel person, har jag en viss lust att fortsätt resonera enligt följande.
När jag först uppmärksammade forumet faktiskt.se, slogs jag direkt av den (seriösa) vilja till djupgående samtal, resonemang, och i och för sig animerade debatter, som försiggår på detta forum. Detta upplevde jag som uppfriskande, eftersom det finns så få mötesplatser för djupare meningsutbyten i det svenska samhället. Så har åtminstone jag uppfattat det. Tittar man ex på någon slags samhällsdebatt i Svt, TV4 eller så, kan jag reta mig på mycket. Det kan handla om att ledningen för debattprogrammet har satt upp en mindre intressant agenda där många intressanta frågeställningar undviks, programledare som kanske inte är de mest insatta och dugliga, paneler bestående av folk som kanske inte är de största experterna alla gånger, och som inte alltid vill uppträda korrekt och tycks ha märkbart svårt att iaktta några slags mer demokratiska debattregler; ex innebärande att de sällan låter meningsmotståndare tala till punkt, inte håller sig till ämnet osv.
På faktiskt.se kanske inte agendorna/trådarna alltid är superstringenta rakt igenom, det kanske inte alltid handlar om ämnen som intresserar mig, och debattdeltagarna kanske inte alltid uppvisar ett under av artighet och korrekt uppträdande, men...
Här finns ändå ett forum som låter folk tala till punkt, och ett forum som otvivelaktigt befolkas av kunnigt folk, för att inte säga experter. Detta räcker långt för mig. Oerhört långt, i själv verket.
I dessa forums olika trådar kunde jag snabbt märka att det fanns en klar vilja hos många skribenter (jag använder gärna ett såpass tilltalande litterärt uttryck för skrivande personer på detta forum, jag är nämligen rätt förtjust i litteratur, se...
) att uttrycka sig stringent, att använda ord/termer/begrepp på ett distinkt och konsekvent vis osv.
Vidare tyckte jag mig märka en uppenbar ambition hos många skribenter att hålla sig till ämnet, även när det i olika trådar började diskuteras olika underämnen till de aktuella huvudämnena.
Därutöver kunde jag nog märka en vilja till olika former av tolkningar av andra skribenters budskap som ibland blev i överensstämmelse med intentionerna hos budskapets författare, men ibland missade dessa intentioner.
Jag uppfattade dock inte detta som ett speciellt stort problem från början, antagligen för att jag mest gjorde sporadiska besök på detta forum, och förmodligen för att jag inte råkade ut för så många feltolkningar av mina inlägg som andra skribenter tveklöst verkar ha upplevt.
När Ingvar Öhman (alltmer) började trycka på detta med att tolkningar var av ondo, började jag fundera. Dessa funderingar ledde till att jag påminde mig om allsköns tillfällen i livet när jag har blivit feltolkad, och vilken förvirring detta har kunnat leda till, och hur rent kränkande jag har upplevt många (tämligen illvilliga) tolkningar av mina budskap.
Ju mer jag tänkte på detta, desto mer fångades jag av inställningen att bruket av tolkningar är mycket vanskligt. Väl vi börjar tolka, är det nog inte alltför djärvt att hävda att vi löper uppenbar risk att missförstå vad som faktiskt skrevs eller sades i det initiala budskapet.
I enlighet med detta skrev jag de inlägg jag gjorde om nackdelar med att tolka. Jag ångrar inte dessa inlägg, men sedan jag skrev dessa, har jag utnyttjat det faktum att jag lever i ett land med yttrande-, tryck- och tankefrihet, och grunnat vidare. Detta har lett fram till följande.
Jag anser fortfarande, att när det gäller skrivna och talade budskap, i det jag vill kalla mer
fackmässiga sammanhang, bör vi undvika tolkningar av här framställda budskap. Jag har svårt att hitta positiva anledningar till att något förbättras av att vi går in med en massa tolkningar av budskap framställda i fackmässiga sammanhang som handlar om mer konkreta, faktiska, tekniska etc. förhållanden av olika art.
Däremot är det inte svårt att föreställa sig hur mycket negativt som kan uppstå om tolkningar görs av utsända budskap inom dessa områden, tolkningar som gör att mottagaren av ett budskap, pga sin tolkning, missförstår budskapets andemening. Här kan det uppstå fel som i värsta fall får gravt skadliga följder, t ex inom kemisk industri, medicinsk vård osv.
Till ovanstående inställning, har jag dock kommit fram till en kompletterande sådan vad tolkningar avser. Det handlar om de sammanhang som jag skulle vilja kalla
konstnärliga och
teraupeutiska.
Denna inställning handlar om att jag helt enkelt har svårt att tänka mig att en konstnär - som i en frisinnad anda ska försöka framställa någon slags kulturyttring, resulterande i något slags konstverk - inte skulle få tolka verkligheten som hon/han vill i denna skapande process.
I samma anda lär det blir lite svårt att väcka allmänhetens intresse för olika konstverk - oavsett om det handlar om en film, en målning, en konstnärlig installation, ett musikstycke osv. - om inte medlemmar av denna allmänhet kan göra sina egna, subjektiva tolkningar av dessa verk.
Här kan jag tillfoga, att en subjektiv åsikt från min sida är att om det inte var möjligt att som kulturkonsument göra dessa individuella tolkningar (av konstnärens verklighetstolkning och budskap), skulle jag sannolikt få ut så lite upplevelse av olika kulturyttringar att mitt kulturintresse gick förlorat.
Vad gäller övriga områden där tolkningar nog kan anses vara ett naturligt inslag, så vitt en lekman som jag förstår, är de områden som handlar om att ge känslomässigt och mentalt stöd i olika former. Inom dessa områden är det liksom lite svårt att tänka sig att psykiatriker, psykoteraupeuter, samtalsteraupeuter, kuratorer etc., av socialstyrelsen helt förbjöds att göra tolkningar i sin yrkesutövning.
Sammantaget tycker jag alltså att det är en fördel om vi inom icke-konstnärliga och icke-teraupeutiska kontexter - i det jag här har valt att kalla mer fackmässiga sammanhang - undviker tolkningar.
I mer konstnärliga och teraupeutiska sammanhang däremot, bör tolkningar kunna förekomma.
I riklig mängd dessutom.
