… Nu kommer vi in på den mer hårdkokta avdelningen men det är ju historia det också. Restaurangavdelningen är i princip avklarad. Det var ett sätt att umgås. På den tiden 72-77 gick jag på Teknis; KTH och gjorde ”lumpen” mitt under examensarbete 1976-77. Sen rann det ut i sanden och jag tog aldrig ut examen. Det var en härlig tid. Jag hade privilegiet att kunna bo hemma under lumpen och det var 6 minuter till VKÖ med pendeltåg.
De finns nog dom som helst skulle vilja glömma den del som jag nu kommer till men då det begav sig var det den krassa verkligheten. Nu är det historia som fortsätter in i nutid och som även kommer att påverka framtid. Så, det är inte inaktuella uppgifter på någe vis men desto mer kontroversiella.
Stig var alltid stammis på vissa ställen och han blev alltid ”polare” med de som antingen ägde restaurangen eller serverade. Stig tyckte om att vara uppskattad och vem gör inte det? Men hans strävan efter bra recensioner med uppskattning och respekt i England och USA tog ibland överhand framför Stigs egen vilja. Stig gjorde faktiskt en del förändringar på sina högtalare enkom just för att tillmötesgå kraven från hifiskribenter i USA och England.
I USA var det Harry Pearson på the Absolute sound som var av vikt. Vi runt Stig kallade honom för Harry Pärsson på det absoluta ljudet
IAR; International Audio Review med Peter Moncrieff i spetsen var den audioblaska som Stig i det längsta läste men det var aldrig där som Stig helst önskade rennomé.
HiFi News var den engelska hifiblaskan som Stig helst önskade rennomé hos. Det blev aldrig så utan snarast tvärtom. I England fick OA 2212 eller OA116 utmärkelse, det kan t o m ha varit båda högtalarna? Utmärkelsen var inte riktigt vad Stig hade tänkt sig.
Han fick the *Golden Turkey Award* d v s tidernas Gyllene Kalkonpris. Dom var inte nådiga i sin text. Högtalarna blev totalsågade för sina tokiga lösningar och naturligtvis dess uppfinnare Stig Carlsson likaså. Det var svårt att få något annat intryck av texten än att konstruktören måste ha haft hjärnsläpp då dessa högtalare konstruerades. Va, diskanterna pekandes mot tapeterna? Som om tapeterna hade öron! Fniss, fniss.
Detta skedde i och för sig efter Sonabs nedläggning av högtalarna så Sonab tappade inte någon försäljning men Stig tappade i stort sett allt. Det var ju inte bäddat för en enkel come back precis.
Nu är det är dags för lite eftertanke. Här hemma var Stig kung. I England var han av eliten klassad som pajas. Så är det bara. Hans högtalare har alltså blivit utnämnda som tillhörande världens sämsta skräphögtalare genom tiderna; som rena skämthögtalarna, och detta stod svart på vitt i Englands mest renommerade hifi tidning.
Hur kunde detta ske? Stig ryckte på axlarna som om inget hade hänt och även hans glada skratt kom fram. Hans ”glada” skratt var extremt hjärtligt. Det kom då uppgivenheten fanns, men även ödmjukheten; Stig var nere på jorden, en av oss andra. Men i Stigs ögon syntes nånting helt annat än det glada.
Stig hade kämpat hela livet för att få någon form av respekt från dom engelska och amerikanska hifi-skribenter som Stig i sin tur respekterade. Nu var Stig medveten om att loppet var helkört, åtminstone i England. Ytterligare en av hans visioner i livet var tillintetgjort.
Officiellt så ignorerade vi alla som umgicks runt Stig detta som om inget hade hänt. ”Det gör ingenting. Engelsmän är ju korkade och konservativa osv.”
Jag vet inte hur dom andra egentligen innerst inne tänkte vid detta tillfälle men jag anade slutet på en epok. Det kändes som en fullständig knock out för Stig i 3e ronden efter att ha totaldominerat i dom två första och lekt med fienden som när katten jagar sitt byte.
Nu kommer jag till den absolut centrala frågan. Vad var det med Stigs högtalare som gjorde dem så annorlunda? Antingen älskade man dom eller hatade dom. Dom väckte oerhörda känslor.
”Di tidiga reflexerna” pratade Stig om under sina sista år men han kunde aldrig förklara vad han egentligen menade. Det pratades millisekunder hit och dit, vid inspelning och vid avspelning. Det var lättare att förstå vad dessa reflexer gjorde vid inspelning men trots detta hade Bertil Alving ändå sina duster med Stig angående den själva djupa förklaringen av ”di tidiga reflexerna”.
Stig föreläste i ämnet en gång på Studio Blue, Claes Wettebrandts utbildningslinje: Ljudtekniker/Producentlinjen och detta var en alldeles förträfflig föreläsning enligt Claes. Den finns även dokumenterad. Det är en över två timmar lång ljudinspelad föreläsning med Stig. Jag har själv aldrig tagit del av denna och den skall bli oerhört spännande att få ta del av. Jag har pratat med Classe och det skall bli av vad det lider.
Jag kommer nu att ge en helt ny och kanske lite annorlunda synvinkel på Sonabs nedgång och fall. Det finns samband mellan kalkonpris och Sonabs fall men inte såsom man kan tro.
Det finns personer som jag haft mycket kontakt med och som var de absolut närmaste runt Stig då det begav sig i slutet på 60-talet och början på 70-talet och de har gett mig deras story. En av dessa är Dr. Hans Wagner, den beryktade. Han var VD för Sonab från 1969 till 73. Han var i princip hatad av alla; den stora syndabocken; Djävulen själv, egentligen var djävulen en hyvens prick i jämförelse med Hans Wagner enligt somliga. Ja, ”syndabockarna” äro oräkneliga runt Stig. Nu fortsätter samma visa i SSC och John Larsen står i skottgluggen. Frågan är om någon överhuvudtaget var eller är en syndabock? Hade Stig alla dessa fiender som många vill göra gällande? Alla letar syndabockar, frågan är om det inte är enklast för dom som letar, att hitta syndabocken i spegeln.
Bakom ridån dolde sig en enorm besvikelse från Stig Carlsson. Stig pratade i stort sett aldrig om Hans Wagner. Ämnet var hyperkänsligt och med kraftig tabustämpel. Det lilla som Stig ibland nämnde var inga vackra ord men det kom alltid ur frustration och det visste Stig med sig. Stig tyckte inte om att vara frustrerad. Det passade inte hans höga blodtryck. Därför var ämnet inte aktuellt att prata om. Dock var det med Hans Wagners insats som Stig överhuvudtaget skaffade sig en stark ekonomi på 70-talet. Det hus som Stig bodde i på Torkel Knutssonsgatan 15 var även det till stor del Hans Wagners förtjänst. Huset var bokat till Hjalmar Mehr, men Stig ville annorlunda. Vem var denne då Hjalmar Mehr?
Hjalmar Mehr, född 1910, död 1979, politiker (socialdemokrat), finansborgarråd i Stockholms stad 1958-66 och 1970-71, landshövding i Stockholms län 1971-77. (hela klara distriktet, snyft!
Hjalmar Mehr är för eftervärlden mest känd för rivningen av Stockholms innerstad som kulminerade med striden om almarna 1971. Massiva rivningar fortsatte dock hela under 1970-talet, om än i något mindre skala. Rivningarna i Stockholm och andra svenska städer gjordes av ideologiska snarare än ekonomiska skäl; många företrädare för näringslivet i Stockholm var till exempel kritiska till projekten. Liknande rivningsprojekt förekom inte i övriga Europa. Han var ju inte älskad precis.
Även här har jag en personlig anekdot. Jag gick i 8e klass i grundskolan. På den tiden skulle man prya två gånger. Först pryade jag på Åhlén & Holms administrativa dataavdelning. Det var bandstationer hit o dit. Det var helt otroliga maskiner, stora som hus. Troligtvis en tiondel av en iPod
i lagringskapacitet. Sen var det att prya som ritare på Gatukontoret. Det är helt otroligt men jag som fullständig gröngöling fick ansvaret att rita ingenjörsritningar på tunneln i Klaradistriktet. Det var första gången i mitt liv som jag ritade ingenjörsritningar. Jag viste inte ens vad jag höll på med men jag ritade som dom instruerade. Allt blev inte rätt på en gång men jag blev synad och fick göra om ritningarna tills det blev rätt. Jag trodde först att de skulle ta arbetsuppgiften ifrån mig så jag var ledsen men dom hade tålamod med mig. Jag skämdes då det blev fel men det var arbetsritningar som en KTH ingenjör hade varit stolt över. Idag är det tunneln som mynnar ut på Söderleden. Jag gick i 8an. Man kände i och för sig ansvaret men inte hela vidden av projektet. Jag hade ett ritningsrum i baracken hos överingenjören som på nått sätt fick förtroende för mig.
På den tiden gick bussarna från Nacka till Borgmästargatan i stället för Slussen som nu. Wallenberg ägde hela konkarongen. Man åkte på mornarna vid 5 tiden till ”jobbet”! Sen promenerade jag från Söder via Gamla Stan ända till Klara distriktet. Det var flera kilometer. På Mosebacke Torg fanns det på den tiden ett kondis och bageri som bakade bröd och allehanda godis som doftade himmelskt gott. Det var helt enkelt obeskrivligt fantastiskt. Dit tog jag en omväg och stannade varje morgon för att handla frukost som jag tog med mig till barackerna. Sen fick jag varm choklad då jag kom fram. Jättegott. Stämningen var fin. Det var på vintern så det var kallt och mörkt om mornarna. Allteftersom man åt frukost ljusnade det och blev varmare. Jag kommer ihåg alla adventsljus i barackerna. Det var fint. Att hela ski-en runt omkring skulle rivas hade jag ingen aning om. Året var 1967 eller 68.
Under Hjalmars tid som Landshövding i Stockholms län så gick Stig Carlsson ut som segrare som vanligt. I och med Dr. Hans Wagner fanns dom rätta kontakterna. Stig fick huset.
Det var denne Hans Wagner som under ett år expanderade Sonab från 11 anställda till 1100 anställda. Utvecklingsarbetet inom avdelningen ”Communications” slukade en hel del.
Vid den här tiden expanderade Sonab också med tillverkning i Japan. Hans W har berättat. Det fanns ett företag som hette och fortfarande heter Yamaha och de var villiga att ge sig in i hifi branschen. Sonab och Yamaha tecknade avtal. Sonab skickade dit ingenjörer som byggde upp en hifi avdelning på Yamaha med Classe Wanning i spetsen. Det var på detta sätt som hifi epoken startade för Yamaha. På Yamaha i Japan byggde Sonab mätrum för mätning av högtalare och elektronik och kvalitetskontroll och Yamaha stod för produktionslinorna. Den första produkten på Yamaha fabriken var Skivspelaren Sonab 75 S eller möjligtvis 85 S. Yamaha hade ingen tillverkning av hifi före denna skivspelare. Sonab hade mycket stora planer baserade på inhemsk marknadserfarenhet. Carlssonljudet skulle revolutionera hela världen och inte bara i Sverige.
Jag har i princip hört alla inblandades synvinklar i ärendet (även synvinklar från personer som aldrig ens varit närvarande på den tiden) och den nyktraste informationen är trots allt från Dr. Hans Wagner. Jag hade ganska mycket kontakt med Hans på 80-talet och under 90-talet.
Vem är då denne Dr. Hans Wagner? Svaret blir en blandning av engelska och svenska.
Dr. Hans Wagner holds a Masters degree in Chemical Engineering, an MBA degree from the Stockholm School of Economics and a Ph.D. from the Massachusetts Institute of Technology MIT.
Dr Wagner var en gång i tiden personlig rådgivare till Shahen av Iran. Sen kom Mullorna. Blev det bättre då? Det är både politik och religion och Gud vet vad så det är bäst att låta frågan vara obesvarad. Men jag låter den stå kvar ändå.
1963 to 1969, Dr. Wagner served as the Chief Operating Officer of Incentive AB, Sweden’s largest technical conglomerate. Många av er har kanske hört talas om Incentive gruppen.
1969 to 1973, Dr. Wagner served as the CEO of SONAB AB. Här var det som Hans kom in. Som ni ser så gjorde Hans Wagner sorti ur Sonab redan 1973 och det var då stadsföretag AB Sverige klampade på likt en elefant. Då var det svågerpolitik som gällde; Grabbarna kring Arne Geijer, d v s på högsta nivå. Geijer var LO-ordförande mellan 1956 och 1973. Ni har kanske hört talas om rimmet; Palme o Geijer, finfina grejer eller var det Nixons lakejer? jag skall försöka få fram alla turer runt den perioden. Jag har fått det helt och fullt förklarat en gång men måste fräscha upp minnet innan jag går ut med det i skrift.
1973 to 1977, Dr. Wagner served as the Assistant Secretary General of the United Nations Development Program situated in Teheran.
1977, Dr. Wagner is a Senior Partner of Omega Partners Ltd., a telecommunications consultancy firm, of which he was a founder of.
1984 to 1992, Dr. Wagner was a founder and served as chairman of Technophone, a mobile telephone manufacturer which was then the worldwide number three in sales prior to its acquisition by Nokia in 1991.
1995 to 2000, Dr. Wagner served as a strategic advisor to the management of LM Ericsson Mobile.
2002 November, Deputy chairman of M-Systems since.
2003 Dr Wagner has been chairman of Bamboo Multicasting, an Israeli company in the area of Mobile Infrastructure-Media equipment.
2005 Dr Hans Wagner became Chairman of Ki-Bi Mobile Technologies Ltd. since its admission to AIM.
2006 April Dr Wagner became chairman of Eyesquad GmbH, a German company in the area of optical improvement of cameras for mobile phones.
Som sagt, Wagner is still going strong. Hans är över 76. Man kan knappast beskylla Hans för att ligga på latsidan.
Senast vi sågs var då Hans år 2001 gjorde mig en tjänst och tog hem en flaska Dom Perignon av årgång 1975 från London där Hans hade sitt företag. Jag köpte flaskan via internet från en butik i London.
Den ingick i gängets berömda skumpaprovning. Ing Öhman var en i gänget av alla mina polare. Dom Perignon 75 var för övrigt Ingvars skumparekommendation. Han hade tidigare plöjt flera lådor av 75orna. Vilken lyx, jag lovar, mången skulle bli grön i ansiktet om dom visste vad vi egentligen höll på med. T o m James Bond skulle ha blivit grön av avund
På 80-talet då jag hade Ljudbutiken AB fixade jag Hans Wagners stereoapparater i sin villa längst ut på Djurgården. Det fortsatte även in på 90-talet då vi gick igenom en del saker som jag tänkt patenskydda. Det ordnades möte där även Classe Wanning var med hos patentombudet. Tanken var att bygga in min speciella teknik i IC kretsar och sedan sälja konceptet till Philips. Sånt är Dr. Hans Wagner bra på. Kontaktnäten hade Hans redan. Efter en del research fann vi dock att det existerade ett gammalt utgånget patent för laddning av batterier som var slående lika. Så var det roliga slut. Tekniken fanns i min gamla D/A omvandlare och i den omvandlare som Peter Forsell marknadsförde under licensavtal, men detta är en annan historia som jag kanske skriver om senare.
Jag kommer ihåg en gång då jag var i London Och besökte Dr. Hans på hans kontor. Vi skulle ut o käka och Hans gillade jazzklubbar med käk. På skrivbordet hade Hans minst fem telefoner. Han hade ingen växel. Nu demonstrerade han fördelen med det. Han bad sekreteraren att plocka fram telefonnumren till de hetaste jazzklubbarna London. Hon kom med numren på en lapp. Sen hände följande. Hans ringde till alla klubbarna samtidigt. Då var och en svarade sa han bara. Please hold. Det var ju vänligt. Han sa i alla fall please. Men sen då alla hade svarat och snällt väntade i luren så började Hans ”budgivningen”
Han sa att han har besök och behövde bord. Har dom ett bra bord och till vilket pris? Han fick först svar från den ena. Sen sa han till nästa: Jag har fått pris från den o den, kan du ge mig ett bättre bud. Det hör till saken att alla i de andra lurarna kunde höra Hans budgivning med alla andra. Så höll han på, den gode Hans. Alla väntade snällt i luren medans Hans spelade ut alla mot varandra och till sist då han hade utmanövrerat alla och accepterat bästa budet så la han bara på d v s alla telefoner. Det var inte tal om att säga till dom andra att han inte skulle komma. Vem f-n tror dom att dom är att inte ge Hans Wagner, då han har besök, ett bra bud. Hans kunde liksom Stig den ”raffinerade” konsten i att ”jovialiskt” och ganska effektivt armbåga sig fram. Jag var helt chockad men vi fick ett bra bord
Åter till 70-talet, Hans Wagner berättade en del från den tiden. På 70-talet pressade man Stig extremt hårt för att få… Jag förmodar att ni nu har fått nog och inte tål mer.
Undertecknat
Peter Steindl
av Richard » 2007-11-24 17:46 
).
Det blev tradition så att säga. Jag måste tillägga att då Stig var ute med Ingemar Ohlsson så var det alltid Ingemar som bjöd, vad jag vet.
Det har jag inte. Kanske är det därför vi talar förbi varandra?
Antingen sanningen/fakta i det specifika fallet, eller i varje fall den generella föreställningen att det kan finnas en sanning, även om den inte är given/känd (ännu) i varje situation. Men man kan ju faktiskt relatera till den agonostiskt tills den man ser det hela just från ovan. 
