Svante skrev:
Det behövs inte mer än 44100 Hz för att kunna representera och rekonstruera 20000 Hz fullständigt.
Utan historia på forumet, dristar jag mig ändå att påstå att detta är en missuppfattning av samplingsteoremet.
Samplingsteoremet säger att minsta frekvensen för att över huvudtaget detektera en frekvens är dubbla samplingshastigheten. Det betyder inte att man fullständigt kan rekonstruera vågen, åtminstone inte representerad med samplen.
Om man samplar och representerar en sinus på 22 kHz med 44 kHz får man i bästa fall en positiv och en negativ puls med samma storlek som amplituden. Har man otur (slumpen) får man två pulser med noll amplitud, eller allt däremellan.
Samplar man med 8 ggr (eller upp mot 192 kHz) kan våglängden representeras med 8 sampel, vilket börjar likna en sinus, men fortfarande med diskreta steg, även om dom hänger ihop.
Ännu bättre (jämnare våg) fås med ytterligare dubbling, alltså uppmot 500 kHz som citerades.
En ton som spelas upp bestående av två-åtta diskreta pulser per våglängd, kan mycket väl klinga annorlunda än en "perfekt" analog sinus. Spelar dessutom slumpen in i samplingen är det inte konstigt att det låter "sprucket".
Om något av stegen i tillverkningen gör denna digitalisering, finns felkällan där. Sen är det en annan sak att även analog representering kan vara behäftad med fel och att brister i kedjan jämnar till även diskreta pulståg.
Till hörselförnimmelsen hör också att örats respons inte tvärdör vid 20 kHz.
Det går alltså att tekniskt förklara den subjektiva upplevelsen av skillnaden mellan analoga-digitala medier.
