personligen kan jag nog säga att min grundläggande idé inte förändrats. Inte i princip iaf. Ändå från det att jag tog mig från "öö det låter så häftigt" (nåja..

) så har jag varit av den bestämda åsikten att hifi handlar om reproduktion av informationen på skivan inget annat. Informationen på skivan är den enda referens man bör jämföra med. Låter det onaturligt på skivan ska det således låta onaturligt i rummet också. Inget skit om att det låter verkligt osv. Låter Ibanezgitarren som en sunkig 200kr skolgitarr på skivan så ska den fantamig låta så när den tagit sig genom systemet också!
Sen hur det tett sig rent praktiskt så har jag ju ändrat mig lite genom åren. Från den första hifiblaskesynvinkeln till Linn till nån slags obestämd mindre kritisk ståndpunkt. Jag håller med om mycket av det LTS säger men förstår även rena subjektivister. Dock är det oftare den förre som känns mer intressant i mina öron, iaf av de system jag lyssnat på.
Mer obskyra saker är ju sådant som "metall är bättre än papper", "det ska vara minst 10kvmm kabel", "slutet är bättre än basreflex" och en hel del andra sådana dumheter som man fått lära sig av med
Men så länge man håller sig öppen för alla möjligheter kan man nog inte hamna fel. Sen är det väl så att sålänge man är nöjd så är det väl skitsamma vilken skräp man lyssnar på? Kom bara inte och pracka på mig DITT skräp
