Ni som hört rör vs transistor.

[Flint]

Kronkan
Du får byta rör och jämföra. Jag lovar. Min åsikt om rörtweak grundar sig på att jag vill kolla vad som händer i kretsen rent elektriskt. Jag vill bara varna för att tro att säg ett visst rörmärke låter på ett visst sätt i alla kopplingar och konstruktioner.

[Almen]

För er som verkligen ordentligt lyssnat på både bra transistor och rörförstärkare. Kan ni beskriva mer ingående vad ni tycker skillnaderna är?

Vi var ju några som var med på ett noggrant lyssningstest i våras, där det skulle undersökas huruvida transistorsteg hörbart färgar en musiksignal. Det blev dessutom kompletterat med en lyssning på hur ett rörsteg färgar signalen.

Vi kom vid lyssning på blandad musik fram till följande:

- Transistorslutsteget färgade inte signalen.

- Rörslutsteget färgade signalen kraftigt, med bland annat avskuren djupbas, förhöjd mellanbas, distorderad och framträdande diskant.

Några sade sig tilltalade av rörslutstegets färgning.

Har tyvärr glömt vilka steg som jämfördes men det kanske någon vänlig själ kan upplysa om? Är det kanske det hos Lennart som nämns ovan som åsyftas?

Transistorsteget var Bryston 14B SST. Rörsteget var en specialkonstruktion av en mycket välrenommerad konstruktör.

Att sedan lyssningen gjordes i JJ-grejor är en annan sak. lennartj har länkat till mer info.

[Almen]

Rörslutsteget färgade signalen kraftigt, med bland annat avskuren djupbas, förhöjd mellanbas, distorderad och framträdande diskant.

Haha

Dom tog säkert ut 70W ur ett 50W-steg.

Nej, ca 1 W ur ett SET på 2,5 W.

Ändrat: korrigerat effekt.

[Almen]

För er som verkligen ordentligt lyssnat på både bra transistor och rörförstärkare. Kan ni beskriva mer ingående vad ni tycker skillnaderna är?

Vi var ju några som var med på ett noggrant lyssningstest i våras, där det skulle undersökas huruvida transistorsteg hörbart färgar en musiksignal. Det blev dessutom kompletterat med en lyssning på hur ett rörsteg färgar signalen.

Vi kom vid lyssning på blandad musik fram till följande:

- Transistorslutsteget färgade inte signalen.

- Rörslutsteget färgade signalen kraftigt, med bland annat avskuren djupbas, förhöjd mellanbas, distorderad och framträdande diskant.

Några sade sig tilltalade av rörslutstegets färgning.

Vi F/E-testade väl Bryston-steget i en setup med ett färgande steg i slutet.

Nej, vi hade inte kontrollerat om JJ-stegen färgade, så det vet vi inget om.

Vi lyssnade alltså efter skillnader med Bryston i signalvägen, eller inte.
Så minns jag det. Vi kunde inte detektera Bryston, och inte så mycket annat heller.

Vi kopplade in och F/E-lyssnade på ett SET-steg också (efter att vi hade kört sönder din franska sak).

[IngOehman]

Enligt min uppfattning är yrkesmusiker i allmänhet inte alls goda lyssnare med förmåga, eller snarare vana, att bedöma kvaliteten på ljudåtergivning ur ett helhetsperspektiv. Majoriteten i min bekantskapskrets vill hellre vila öronen på fritiden än att syssla med hifi. I de fall jag lyckas övertala några att lyssna, oftast då på en inspelning jag gjort där de medverkar, har det varit mycket svårt att få några att skifta fokus från hur det spelas till hur det låter. Några är åtminstone lite hifi-intresserade, men ofta med i mitt tycke snedvriden uppfattning om vad som är viktigt och mest korrekt, sannolikt "yrkesskador" i synnerhet om de inte är multi-instrumentalister.
Sällsynta undantag har både tid och energi att lyssna på andra musikformer än de själva utöver, både live och inspelat samt är hifi-kunniga och kapabla att formulera vad de uppfattar ur ett helhetsperspektiv, minimalt färgat av deras yrkesroll eller dogmer som inte så få av de halvintresserade fastnat i.

Leve amatörismen! [amare = att älska (sin hobby) vare sig det gäller hifi eller musikutövning]

Hur många har jag förolämpat nu?

Det är mycket sanning i detta lennartj

Tack å lov känner jag mig inte träffad Kan bero på hifi:n kom innan musiken. Man kan säga att hifi:n fick mig till att börja spela..!

Som mycket kompetent bassist så kan du naturligtvis avgöra hur en akustisk ståbas ska låta, genom att lyssna till ett schysst hifisystem. Kanske kan du tom. avgöra om anläggningen återger basen nära verkligheten BÄTTRE än en amatör, eftersom du ofta spelar på instrumentet.

Vill inte bara hålla med om detta, utan till och med berätta att jag träffat
påtagligt många just basister som har en väldigt tydlig uppfattning om hur
inte bara bas utan alla instrument låter, man kanske ändå framförallt bas,
och som därför ställer väldigt höga krav på hifi-utrustning - alltså just av
det skälet att de är musiker och därför har en väldigt trimmad verklighets-
referens.

Trumslagare som inte hittar till posten läste jag om i ett annat inlägg. Jag
tror det finns många människor som har svårt att hitta till posten och att
man alltid begår ett misstag om man extrapolerar en världsbild ifrån ett allt-
för begränsat urval. Men de studier som gjort på i varje fall popmusiker har
faktiskt visat att det är just trummisarna som brukar ha bäst kull på allting
som händer i bandet.

Jag känner en hel det trummisar, och de flesta av dem är människor med
alldeles utmärkt koll.

Amatörer vet sällan hur instrumentet låter på riktigt, tex att ett trumset har en våldsam dynamik- här finns det inga rörsteg som kan hänga med vid
naturlig ljudvolym.

Det ÄR sant att ett trumset i verkligheten, i synnerhet avlyssnat "från pal-
len" är ett instrument som kan låta våldsamt dynamiskt. Vi talar om extrema
transientljudtryck, över 140 dB från en virvel om man är halvnära och rakt
ovanför den.

Men varken rörförstärkare eller transistorförstärkare låter någonting alls, så
ingen förstärkare kan hänga med ett trumset. Tittar man på en kombination
av en förstärkare och en högtalare kan den dock såklart, matad av någon
lämplig insignal, skapa ljud som ka jämföras med t ex ett hårt anslaget trum-
sets ljud.

Men att uttala sig om en förstärkare utan att specificera vad den driver för
högtalare är lite dubiöst kan jag tycka.

40 W rör + en högtalare med en känslighet om 99 dB kan helt klart släppa
ifrån som större transienter än en transistorförstärkare på 200 W som matar
en högtalare med en känslighet om 87 dB.

Rörkombon kan i själva verkat spela 5 dB starkare (=3,16 gånger mera ljud-
effekt).

[Högtalarkänsligheten skiljer 12 dB = 16 gånger mer direktljudseffekt når en
lyssnare med rörkombon. Förstärkareffekten skiljer 5 gånger = 7 dB lägre
ljudeffekt når lyssnaren med rörkombon. Så man kan säga att rörkombon
vinner med 12-7 = 5 dB, eller att den vinner med 16/5 = 3,16 gånger högre
ljudeffekt (vilket alltså är 5 dB)]

Så att deklarera att rörförstärkare inte räcker till, utan att ha med vad de
skall driva i ekvationen, kan bli vilseledande.

Fråga PA- killarna som rattar ljudet. De skulle bli full i skratt om man nämner rörsteg för att återge dynamiken.

Det ligger något i det. Men det finns många saker som förklarar en sådan
inställning. Främsta skälen till att inte välja rör i PA-sammanhang är nog
faktiskt dessa:

1. Priset.

2. Vikten (men bär PA-prylar mycket).

3. Pålitligheten/känsligheten för skakningar och slag.

Detta är inte konstigt, har man aldrig varit i närheten av en cello på riktigt finns det ingen chans att veta hur den egentligen låter, inte ens återgivet genom ett hifisystem. Den inre referensen saknas av cello- ljudet, eftersom man inte hört instrumentet i verkligheten.

Jag har tagit många hifi-människor till diverse akustiska konserter genom
åren, och har påtagligt ofta blivit förvånade över att de blir förvånade över
hur t ex en orkester låter i verkligheten. Det vill säga... det jag är förvånad
över är inte att den som inte hört en orkester i verkligheten blir förvånad,
utan att de inte gjort det.

Så alla som inte hört varken en stråkkvartett i en kammarmusiksal, eller en
symfoniorkester i ett konserthus, eller en militärorkester i utomhus-miljö,
uppmanas här med att skaffa sig dessa erfarenheter! Men jag vill samtidigt
bifoga en varning för att det kan vara beroendeframkallande - och att det
kan öka kraven på ens egna anläggning till nivåer man inte har råd till.

Men å andra sidan ger ju en god återgivning fantastiskt mycket lyssnings-
glädje tillbaka.


Vh, iö

[Flint]

Klart att undantag alltid finns för att bekräfta regeln. Skamvorevälannars (ett ord lät det som).

[IngOehman]

Frågan är bara om man kan avgöra vad som är "regeln" och vad som är
"undantaget", om man inte har ett väldigt stort material att utgå ifrån?

Och svaret är: Det kan man inte.


Vh, iö

[Kronkan]

Kronkan
Du får byta rör och jämföra. Jag lovar. Min åsikt om rörtweak grundar sig på att jag vill kolla vad som händer i kretsen rent elektriskt. Jag vill bara varna för att tro att säg ett visst rörmärke låter på ett visst sätt i alla kopplingar och konstruktioner.

Nej så tror jag inte heller att det är. Men att det ljudande resultatet beror på mängder av olika saker som påverkar varandra varav det flesta samband är bortom min kompetens att förstå på djupet. Men om vi tar LennartJ och mig så har vi olika KT88 som slutrör. Det är ju omöjligt att säga om detta beror på att våra preferenser faktiskt skiljer sig åt eller om det beror på att vi kompenserat för brister/fördelar i andra faktorer såsom exempelvis högtalare eller rum. Eller i sin egen hörsel.

[lech]

Jag vet inte om 99dB känslighet är ett undantag, snarare en regel om man satsar på lågeffektsförstärkare med effektiva högtalare.

Upp till 105 dB är inte ovanligt i sådana här kombos.

Fint skrev:
Klart att undantag alltid finns för att bekräfta regeln. Skamvorevälannars (ett ord lät det som).


Svårigheten blir att hitta angenämt S/N-förhållande i den kombon. Det är inte många som platsar,men det är priset man får ta.

MVH
Lech

[bassman]

Enligt min uppfattning är yrkesmusiker i allmänhet inte alls goda lyssnare med förmåga, eller snarare vana, att bedöma kvaliteten på ljudåtergivning ur ett helhetsperspektiv. Majoriteten i min bekantskapskrets vill hellre vila öronen på fritiden än att syssla med hifi. I de fall jag lyckas övertala några att lyssna, oftast då på en inspelning jag gjort där de medverkar, har det varit mycket svårt att få några att skifta fokus från hur det spelas till hur det låter. Några är åtminstone lite hifi-intresserade, men ofta med i mitt tycke snedvriden uppfattning om vad som är viktigt och mest korrekt, sannolikt "yrkesskador" i synnerhet om de inte är multi-instrumentalister.
Sällsynta undantag har både tid och energi att lyssna på andra musikformer än de själva utöver, både live och inspelat samt är hifi-kunniga och kapabla att formulera vad de uppfattar ur ett helhetsperspektiv, minimalt färgat av deras yrkesroll eller dogmer som inte så få av de halvintresserade fastnat i.

Leve amatörismen! [amare = att älska (sin hobby) vare sig det gäller hifi eller musikutövning]

Hur många har jag förolämpat nu?

Det är mycket sanning i detta lennartj

Tack å lov känner jag mig inte träffad Kan bero på hifi:n kom innan musiken. Man kan säga att hifi:n fick mig till att börja spela..!

Som mycket kompetent bassist så kan du naturligtvis avgöra hur en akustisk ståbas ska låta, genom att lyssna till ett schysst hifisystem. Kanske kan du tom. avgöra om anläggningen återger basen nära verkligheten BÄTTRE än en amatör, eftersom du ofta spelar på instrumentet.

Vill inte bara hålla med om detta, utan till och med berätta att jag träffat
påtagligt många just basister som har en väldigt tydlig uppfattning om hur
inte bara bas utan alla instrument låter, man kanske ändå framförallt bas,
och som därför ställer väldigt höga krav på hifi-utrustning - alltså just av
det skälet att de är musiker och därför har en väldigt trimmad verklighets-
referens.

Trumslagare som inte hittar till posten läste jag om i ett annat inlägg. Jag
tror det finns många människor som har svårt att hitta till posten och att
man alltid begår ett misstag om man extrapolerar en världsbild ifrån ett allt-
för begränsat urval. Men de studier som gjort på i varje fall popmusiker har
faktiskt visat att det är just trummisarna som brukar ha bäst kull på allting
som händer i bandet.

Jag känner en hel det trummisar, och de flesta av dem är människor med
alldeles utmärkt koll.

Amatörer vet sällan hur instrumentet låter på riktigt, tex att ett trumset har en våldsam dynamik- här finns det inga rörsteg som kan hänga med vid
naturlig ljudvolym.

Det ÄR sant att ett trumset i verkligheten, i synnerhet avlyssnat "från pal-
len" är ett instrument som kan låta våldsamt dynamiskt. Vi talar om extrema
transientljudtryck, över 140 dB från en virvel om man är halvnära och rakt
ovanför den.

Men varken rörförstärkare eller transistorförstärkare låter någonting alls, så
ingen förstärkare kan hänga med ett trumset. Tittar man på en kombination
av en förstärkare och en högtalare kan den dock såklart, matad av någon
lämplig insignal, skapa ljud som ka jämföras med t ex ett hårt anslaget trum-
sets ljud.

Men att uttala sig om en förstärkare utan att specificera vad den driver för
högtalare är lite dubiöst kan jag tycka.

40 W rör + en högtalare med en känslighet om 99 dB kan helt klart släppa
ifrån som större transienter än en transistorförstärkare på 200 W som matar
en högtalare med en känslighet om 87 dB.

Rörkombon kan i själva verkat spela 5 dB starkare (=3,16 gånger mera ljud-
effekt).

[Högtalarkänsligheten skiljer 12 dB = 16 gånger mer direktljudseffekt når en
lyssnare med rörkombon. Förstärkareffekten skiljer 5 gånger = 7 dB lägre
ljudeffekt når lyssnaren med rörkombon. Så man kan säga att rörkombon
vinner med 12-7 = 5 dB, eller att den vinner med 16/5 = 3,16 gånger högre
ljudeffekt (vilket alltså är 5 dB)]

Så att deklarera att rörförstärkare inte räcker till, utan att ha med vad de
skall driva i ekvationen, kan bli vilseledande.

Fråga PA- killarna som rattar ljudet. De skulle bli full i skratt om man nämner rörsteg för att återge dynamiken.

Det ligger något i det. Men det finns många saker som förklarar en sådan
inställning. Främsta skälen till att inte välja rör i PA-sammanhang är nog
faktiskt dessa:

1. Priset.

2. Vikten (men bär PA-prylar mycket).

3. Pålitligheten/känsligheten för skakningar och slag.

Detta är inte konstigt, har man aldrig varit i närheten av en cello på riktigt finns det ingen chans att veta hur den egentligen låter, inte ens återgivet genom ett hifisystem. Den inre referensen saknas av cello- ljudet, eftersom man inte hört instrumentet i verkligheten.

Jag har tagit många hifi-människor till diverse akustiska konserter genom
åren, och har påtagligt ofta blivit förvånade över att de blir förvånade över
hur t ex en orkester låter i verkligheten. Det vill säga... det jag är förvånad
över är inte att den som inte hört en orkester i verkligheten blir förvånad,
utan att de inte gjort det.

Så alla som inte hört varken en stråkkvartett i en kammarmusiksal, eller en
symfoniorkester i ett konserthus, eller en militärorkester i utomhus-miljö,
uppmanas här med att skaffa sig dessa erfarenheter! Men jag vill samtidigt
bifoga en varning för att det kan vara beroendeframkallande - och att det
kan öka kraven på ens egna anläggning till nivåer man inte har råd till.

Men å andra sidan ger ju en god återgivning fantastiskt mycket lyssnings-
glädje tillbaka.


Vh, iö

I mina ögon/öron känns det som att du vet vad du snackar om

Poängterar Ingvars sista sycke, gå och lyssna på en"riktig" orkester i bra lokal.. Vi har Acusticum hemmavid å jösses vad det låter bra och starkt

Lokal http://www.acusticum.com/studio-acustic ... det-saker/

[Kronkan]

IÖ! Lite bra text.

Det är dock en sak jag inte riktigt begripper själv. Det är varför jag skall kunna ha 140 dB i omfång hemma. Tycker att det kan bli för mycket även om jag spelar på vinyl och över rör. Då får jag gå och skruva ner. Det blir på något sätt stressande att få för mycket real life i hemmet.

Så blev det när jag skulle spela ett av dagens nyinköp. Har en liten fil för Monica Zetterlund med några skivor. Ramlar jag på sådant så brukar jag köpa. Oftast billigt.

Här sjunger hon med Thad Jones. Silhoutte CD varianten. Inspelad av SR. Kanske en av de lugnare styckena men ändå när en helt storband tar i och spelar på kall plåt så blir det mycket om man skall spela det på höga nivåer. Det blir bara att sänka. Så är det för mig.
http://www.youtube.com/watch?v=R6UGoIjzNzs

Samtidigt vill jag ha normalt dynamiska skivor och inte för komprimerat. Men inte fullt blås. KAn vara det som gör att det blir mycket äldre inspelningar på vinyl.

Själv har jag under några år gått från 200 w förstärkeri spelat på 93 dB ML till nuvarande läge med max 60 watt förstärkeri spelat på 90 dB Martin Logan. Tillslag och sådant låter fortfarande helt korrekt alltså riktigt bra. Skillnaden kan vara en viss skillnad i basen men allt annat är ju så mycket bättre. Röster oj oj. Diskant. Lyftet från väggen. Klangerna.

[Richard]

Frågan är bara om man kan avgöra vad som är "regeln" och vad som är
"undantaget", om man inte har ett väldigt stort material att utgå ifrån?

Och svaret är: Det kan man inte.


Vh, iö

Nej, precis. Tack för mycket lärorikt inlägg ovan.

Det vore mycket intressant att lyssna till ett kompetent hornsystem i kombination med ett schysst rörsteg.* Har hornhögtalaren en känslighet på 100 db behövs ju bara få watt för att spela högt. Således hjälper det också föga med ett transistorslutsteg med 250 watt om högtalarna har en känslighet på 86 db.... om du vill återge en naturlig dynamik från ett trumset.


*Är det inte ett dylikt hornsystem som Harryup har ?

[Flint]

Jag vet inte om 99dB känslighet är ett undantag, snarare en regel om man satsar på lågeffektsförstärkare med effektiva högtalare.

Upp till 105 dB är inte ovanligt i sådana här kombos.

Fint skrev:
Klart att undantag alltid finns för att bekräfta regeln. Skamvorevälannars (ett ord lät det som).


Svårigheten blir att hitta angenämt S/N-förhållande i den kombon. Det är inte många som platsar,men det är priset man får ta.

MVH
Lech

Mitt epos syftar till huruvida trummisar hittar till posten eller icke. Det är klart att dom kan. Jag känner flera som har varit på posten både en och två gånger.

[IngOehman]

IÖ! Lite bra text.

Det är dock en sak jag inte riktigt begripper själv. Det är varför jag skall kunna ha 140 dB i omfång hemma.

Om min text fick dig att uppfatta att jag tycker att man behöver en anlägg-
ning som klarar 140 dB, så har jag uttryckt mig illa. Det menar jag verkligen
inte.

Jag klarar ungefär 105 dB med min mest använda anläggning. Det är kanske
i minsta laget för mina behov när jag tittat på film, men jag har trots allt ju
klarat mig med den länge och har inte lidit mycket.

Dock så behöver en anläggning som skall klara av att återge "det man hör
om man hänger nära över en virveltrumma när något drämmer till" klara cirka
140 dB.

Med tanke på att alla trummisar som jag blivit ombedd att kolla hörseln på
har varit mer eller mindre hörselskadade är det inget jag menar att man bör
stå efter.

Men en förmåga till 120 dB (en hundradel av ljudeffekten vid 140 dB) kan
ändå vara rimligt i basregistret, alltså om man skall kunna spela alla filmer
utan att behöva oroa sig för bristande head room. Och nöjer man sig med
att kunna spela en symfoniorkester i full skala så brukar de släppa ifrån sig
105 dB i FFF, och med lite marginal klarar man sig kanske med en tiondel av
vad som behövls för flim, alltså 110 dB, kanske?

Tycker att det kan bli för mycket även om jag spelar på vinyl och över rör. Då får jag gå och skruva ner. Det blir på något sätt stressande att få för mycket real life i hemmet.

Jag kan tycka att en bra grundregel är att spela så starkt som man vill. Det
finns inget egenvärde i att spela på en nivå som gör att man inte har glädje
av musiken.

Så blev det när jag skulle spela ett av dagens nyinköp. Har en liten fil för Monica Zetterlund med några skivor. Ramlar jag på sådant så brukar jag köpa. Oftast billigt.

Här sjunger hon med Thad Jones. Silhoutte CD varianten. Inspelad av SR. Kanske en av de lugnare styckena men ändå när en helt storband tar i och spelar på kall plåt så blir det mycket om man skall spela det på höga nivåer. Det blir bara att sänka. Så är det för mig.
http://www.youtube.com/watch?v=R6UGoIjzNzs

Å dina vägnar gläder jag mig åt din volymkontroll.

Är glad att du har makt över den.

Men jag undrar även om det kan vara så att det inte är BARA det att det är
högt, som stör dig? Kanske anläggningen av något skäl (även rummet kan
ju spela in) får en jobbig karaktär när du krämar på, eller när musikerna på
inspelningen gör det?

Jag bara gissar.

Samtidigt vill jag ha normalt dynamiska skivor och inte för komprimerat. Men inte fullt blås. KAn vara det som gör att det blir mycket äldre inspelningar på vinyl.

Själv har jag under några år gått från 200 w förstärkeri spelat på 93 dB ML till nuvarande läge med max 60 watt förstärkeri spelat på 90 dB Martin Logan. Tillslag och sådant låter fortfarande helt korrekt alltså riktigt bra. Skillnaden kan vara en viss skillnad i basen men allt annat är ju så mycket bättre. Röster oj oj. Diskant. Lyftet från väggen. Klangerna.

Fast när de blir mycket blir det lätt lite för mycket?


Vh, iö

[Kronkan]

Det går ju alltid att fråga sig om man drabbas av något akustiskt. Möjligt att just denna skiva blir lite mindre aggressiv när jag spelar den i triodläge på slutsteget. Möjligt att min anläggning inte passar välinspelad storbandsjazz där jag får in blåset 1 meter framför väggen i fullt och lite kallt blås. Åsså i verklig volum åsså tar de i för kung och fosterland.
Sådant blir lite stressande för mig. Alltså jag upplever inte det stora i detta.

Den flesta musiken som jag spelar tror jag ställer lite mindre krav på dynamiska utbrott. Alltså jag är mera van att lyssna på jazz och rock än klassisk musik och då gillar jag nog lite mindre besättningar bättre.

Så för mig är det inte ett mål att klara den nivå som du gillar. Detta beror alltså inte enbart på att jag bor i lägenhet utan att jag vill hålla det dynamiska skeendet på vad jag tycker är normala nivåer. Alltså normalt för mig. Lugnast så. För mig alltså.

[Harryup]

Det vore mycket intressant att lyssna till ett kompetent hornsystem i kombination med ett schysst rörsteg.* Har hornhögtalaren en känslighet på 100 db behövs ju bara få watt för att spela högt.


*Är det inte ett dylikt hornsystem som Harryup har ?

Nejdå, har horn ifrån 1kHz och uppåt drivna av 2A3. Drivern ger ihop med hornet någonstans dryga 110-114 dB/m/W. Under är det slutna lådor. Än så länge.

Mvh /Harryup

[lennartj]

Han som skrev det, mitt på denna sida

Upp till 105 dB är inte ovanligt i sådana här kombos.

har det.

[Kronkan]

Hej IÖ igen!

Funderat en stund. Det kan ju självklart var så att min blandning av absortion och diffusion leder till en viss aggressivitet i tonen eller livlighet som andra kanske skulle skriva. Så kan det ju också bidra till en känsla av för mycket. Fast jag kommer inte att prova detta. Inte just nu.

Jag har ganska nyligen vid två tillfällen hört på de hornhögtalare som finns hos Akkelis i Göteborg. Första uppspelningen på en lördag hade lite problem Rör drev - tror att det var KT 88. Men hemmaanläggningen skulle vinna alla gånger.

Men så flyttades de till annat läge i butiken också med rör (KT 88 tror jag). Helt annan kvalité i ljudbilden. Alltså stålande. Bara lita lösa iaktagelser

[grimmer]

Här är min "recension" av en gammal 18 rörs förstärkare, i rak jämförelse mot en Pioneer A-858. Högtalarna var Elac BS 203.2 och Mission M70, båda bokhyllehögtalare. Skrev på engelska för att jag lagt upp den på min sida www.digitalthis.se där ni också kan se alla bilder på förstärkaren i sig. Säkert lite stavfel här och där men jag hoppas alla förstår. -Mvh G


Ive been listening now for some days and comparing it to my Pioneer A-858. Ive been using ELAC BS 203.2 and Mission M70 speakers for comparing. Maybe not so suprisingly, because of alot of years in between and different technology inside, the sound is clearly different from A-858 transistor stereo amplifier. But i do like the sound. Maybe you know about compressors? Wich studios use often use when mastering a songmix. The music sounds like being run trough a compressor on low level, with STA-400 X. When i sat and tried to find words to describe this sound, my girlfriend said that "it sounds raw". And i can deffinively agree with that. Monarch STA-400 X sounds raw, all music played trough it more or less is effected by this "compressor" like sound. The sound gets raw, and pretty cool too.

It sounds its best with "normal" music, and with music wich do not contain alot of instruments. When playing piano music, ballads, and calm songs etc, i really did get that close feeling that people talk about with tube amplifiers, for some moments things could sound very real. The stereo picture is way more sensitive too for some reason. I really had to sit in the middle to get the stereo correct, just leaning a little to the left and the stereo picture was ruined. This is not the case with A-858, strange. The bass is very good, especially for its 2x12 W. It is clear that tube watts are not the same as transistor watts. I could get just as much bass out of the speakers as with A-858 from normal to high volumes. Worth to know is that it takes at least 10 minutes for the STA-400 X to warm up, before being really hot it could make a strange noise in bassy songs if volume is turned up high. This dissappeared after aprox 10 minutes when the amplifier was really hot.

Metal music is not this amplifiers cup of tea, or music containing alot of sounds. It just sounds messy and it cannot compete with A-858 at all in these categories. I do completely understand now why jazz musicians always want to have tube amplifiers when they listen to their music. This amplifier would be perfect for that kind of music, and for all music containing nice instruments.

The Monarch STA-400 X is a really old amplifier, but it still holds today 45 years later. And im gonna make it hold even longer by "upgrading/modify" it a bit. So that maybe it would hold for another 45 years. I do like the sound, but in the long run i'd deffinitively prefer my A-858 wich delievers a much more natural sound, and can handle all types of music. Wich i also need for mixing and mastering when creating music. However the STA-400 X is a damn cool amplifier, symmetric front and quite beatiful both on the inside and on the outside. I have a feeling that i will keep this amplifier for a long time.

The repairing and modifications:
Altough looking like it needed a repair, it works just fine. I only had to spray the potts a bit, and then the scratching sound was gone. The only broken part was the red stereo lamp, wich was not a led but an actual very small lamp.

Modifications done so far (2011-12-09):
- Changed to blue LED lightning.
- Cleaned fixed and re-coloured the chassie to black, twice.
- Coloured the underside black, cause the new foots reflected the yellow surface.
- Changed the rubber feets to wide steel feets.
- Cleaned the whole amplifier from inside and out, took several hours.
- Sprayed the potts.
- Oiled moving parts.
- Coloured the radiobeam part black, from brown.
- Scratched away all orange color on the radio window.
- Cleaned up the metal plate on the back, new pads, and centered it.
- Changed the old looking 230V contact to a modern nice looking ont.

Modifications still to come:
- Change some capacitors.
- Try to get cyan/blue/green color LED's, same color as radiobeam tube.
- Change the old speaker screws on the back to modern better looking ones.

[IngOehman]

Det går ju alltid att fråga sig om man drabbas av något akustiskt. Möjligt att just denna skiva blir lite mindre aggressiv när jag spelar den i triodläge på slutsteget. Möjligt att min anläggning inte passar välinspelad storbandsjazz där jag får in blåset 1 meter framför väggen i fullt och lite kallt blås. Åsså i verklig volum åsså tar de i för kung och fosterland.
Sådant blir lite stressande för mig. Alltså jag upplever inte det stora i detta.

Den flesta musiken som jag spelar tror jag ställer lite mindre krav på dynamiska utbrott. Alltså jag är mera van att lyssna på jazz och rock än klassisk musik och då gillar jag nog lite mindre besättningar bättre.

Så för mig är det inte ett mål att klara den nivå som du gillar. Detta beror alltså inte enbart på att jag bor i lägenhet utan att jag vill hålla det dynamiska skeendet på vad jag tycker är normala nivåer. Alltså normalt för mig. Lugnast så. För mig alltså.

Den nivå som jag gillar?

Jag skrev just att min anläggning bara klarar 105 dB ungefär, och att det
räcker bra för mig i nästan alla sammanhang.

Normalt så spelar jag svagare än 70 dB i snitt och med mindre än 85 dB i
topparna (gäller huvuddelen av all lyssning jag ägnar mig åt), och 85 dB är
ju 1/100 av den ljudeffekt som råder vid 105 dB viket i sin tur är hela 3162
gånger mindre än 140 dB. Så de ljudeffekter jag oftast inte överskrider när
jag lyssnar på musik, är 316200 gånger lägre än de 140 dB du talade om i
ditt inlägg som jag svarade på (det där du antydde att jag skulle ha sagt
något i stil med att man behöver kunna återge sådana).

När jag svarade så tänkte jag att jag måste ha uttryckt mig illa, om du upp-
fattade att jag proklarerat en nödvändighet av att kunna återge 140 dB.

Men även om jag var oklar i mitt förr-förra inlägg och fick dig att tro att det
är min uppfattning att man behöver kunna återge 140 dB, så är jag ganska
så säker på att jag uttryckte mig på ett sätt som är begripligt i mitt förra
inlägg, där jag berättade att min anläggning bara klarar att skapa en ljud-
effekt om 1/3000-del av 140 dB, och ändå så skriver du om "den nivån som
jag gillar" - som om jag skulle spela vanvettigt starkt.

Det förstår jag inte.

Jag gillar bara undantagsvis att spela starkt nämligen när både inspelningen
och anläggningen klarar det, när det inte stör någon, och när jag har lust
att göra det. Men inte ens då brukar jag spela så särdeles starkt.

Att jag sen berättar hur starkt, ungefär, en symfoniorkester låter när den
gör det som mest, är bara information. Det betyder bara det sagda. Tolka
inte in något annat i det, att jag berättar hur starka olika live-ljud är, är
bara för att jag tänker att någon som läser hur kanske kan undra över det,
men det betyder inte att jag har skrivit att någon är förpliktigad att spela
så starkt hemma, eller att jag själv gör det.

Men jag vill kunna göra det. I varje fall i en av mina anläggningar.


Vh, iö

[grimmer]

För er som verkligen ordentligt lyssnat på både bra transistor och rörförstärkare. Kan ni beskriva mer ingående vad ni tycker skillnaderna är?

Vi var ju några som var med på ett noggrant lyssningstest i våras, där det skulle undersökas huruvida transistorsteg hörbart färgar en musiksignal. Det blev dessutom kompletterat med en lyssning på hur ett rörsteg färgar signalen.

Vi kom vid lyssning på blandad musik fram till följande:

- Transistorslutsteget färgade inte signalen.

- Rörslutsteget färgade signalen kraftigt, med bland annat avskuren djupbas, förhöjd mellanbas, distorderad och framträdande diskant.

Några sade sig tilltalade av rörslutstegets färgning.

Okej, vore intressant att veta vad det var för förstärkare som användes? Samt högtalare.

Av de förstärkare jag jämfört med, har jag också kommit fram till att rörförstärkaren färgar ljudet. Jag jämför det som att köra sin låt genom en kompressor, precis så låter det. I olika grad. Visst det låter häftigt, och annorlunda. Men jag föredrar i längden min gamla vanliga transistorstärkare som jag upplever ger mer naturtroget ljud, och klarar mer allround låtar. Nu talar jag bara för de två förstärkarna jag jämförde emellan. Så ingen slutgiltig "åsikt" eller slutsats har dragits. Stärkarna var Pioneer A-858 (25 kg) och Monarch STA-400X (15 kg), högtalarna var Elac BS 203.2 och Mission M70. Hela "recensionen" +massa bilder finns på min sida www.digitalthis.se

[Kronkan]

Det går ju alltid att fråga sig om man drabbas av något akustiskt. Möjligt att just denna skiva blir lite mindre aggressiv när jag spelar den i triodläge på slutsteget. Möjligt att min anläggning inte passar välinspelad storbandsjazz där jag får in blåset 1 meter framför väggen i fullt och lite kallt blås. Åsså i verklig volum åsså tar de i för kung och fosterland.
Sådant blir lite stressande för mig. Alltså jag upplever inte det stora i detta.

Den flesta musiken som jag spelar tror jag ställer lite mindre krav på dynamiska utbrott. Alltså jag är mera van att lyssna på jazz och rock än klassisk musik och då gillar jag nog lite mindre besättningar bättre.

Så för mig är det inte ett mål att klara den nivå som du gillar. Detta beror alltså inte enbart på att jag bor i lägenhet utan att jag vill hålla det dynamiska skeendet på vad jag tycker är normala nivåer. Alltså normalt för mig. Lugnast så. För mig alltså.

Den nivå som jag gillar?

Jag skrev just att min anläggning bara klarar 105 dB ungefär, och att det
räcker bra för mig i nästan alla sammanhang.

Normalt så spelar jag svagare än 70 dB i snitt och med mindre än 85 dB i
topparna (gäller huvuddelen av all lyssning jag ägnar mig åt), och 85 dB är
ju 1/100 av den ljudeffekt som råder vid 105 dB viket i sin tur är hela 3162
gånger mindre än 140 dB. Så de ljudeffekter jag oftast inte överskrider när
jag lyssnar på musik, är 316200 gånger lägre än de 140 dB du talade om i
ditt inlägg som jag svarade på (det där du antydde att jag skulle ha sagt
något i stil med att man behöver kunna återge sådana).

När jag svarade så tänkte jag att jag måste ha uttryckt mig illa, om du upp-
fattade att jag proklarerat en nödvändighet av att kunna återge 140 dB.

Men även om jag var oklar i mitt förr-förra inlägg och fick dig att tro att det
är min uppfattning att man behöver kunna återge 140 dB, så är jag ganska
så säker på att jag uttryckte mig på ett sätt som är begripligt i mitt förra
inlägg, där jag berättade att min anläggning bara klarar att skapa en ljud-
effekt om 1/3000-del av 140 dB, och ändå så skriver du om "den nivån som
jag gillar" - som om jag skulle spela vanvettigt starkt.

Det förstår jag inte.

Jag gillar bara undantagsvis att spela starkt nämligen när både inspelningen
och anläggningen klarar det, när det inte stör någon, och när jag har lust
att göra det. Men inte ens då brukar jag spela så särdeles starkt.

Att jag sen berättar hur starkt, ungefär, en symfoniorkester låter när den
gör det som mest, är bara information. Det betyder bara det sagda. Tolka
inte in något annat i det, att jag berättar hur starka olika live-ljud är, är
bara för att jag tänker att någon som läser hur kanske kan undra över det,
men det betyder inte att jag har skrivit att någon är förpliktigad att spela
så starkt hemma, eller att jag själv gör det.

Men jag vill kunna göra det. I varje fall i en av mina anläggningar.


Vh, iö

Hej IÖ!
Jag förstår fullt upp att du inte menade att spela 140 dB. Och jag är inte heller kritisk till att någon vill kunna spela väldigt högt och dynamiskt samtidigt. På film som du nämner så är ju det medryckande och den känslomässiga inlevelsen bra och en styrka. Ett pistolskott skall ju vara obeahgligt såsom det är i verkliga livet. Det skall verkligen kännas. Men på samma sätt vill jag inte ha det med musik. Vill ju ryckas med känslomässigt men inte på liknande sätt som jag ser på film. En personlig betraktelse. Men självkalrt skall återgivningen vara dynamiskt och inte upplevas såsom komprimerad.

[Almen]

För er som verkligen ordentligt lyssnat på både bra transistor och rörförstärkare. Kan ni beskriva mer ingående vad ni tycker skillnaderna är?

Vi var ju några som var med på ett noggrant lyssningstest i våras, där det skulle undersökas huruvida transistorsteg hörbart färgar en musiksignal. Det blev dessutom kompletterat med en lyssning på hur ett rörsteg färgar signalen.

Vi kom vid lyssning på blandad musik fram till följande:

- Transistorslutsteget färgade inte signalen.

- Rörslutsteget färgade signalen kraftigt, med bland annat avskuren djupbas, förhöjd mellanbas, distorderad och framträdande diskant.

Några sade sig tilltalade av rörslutstegets färgning.

Okej, vore intressant att veta vad det var för förstärkare som användes? Samt högtalare.

Det finns ganska mycket info i en tråd på ett grannforum: http://sweetspotforum.forum24.se/sweetspotforum-about1729-0.html

[Kronkan]

Av de förstärkare jag jämfört med, har jag också kommit fram till att rörförstärkaren färgar ljudet. Jag jämför det som att köra sin låt genom en kompressor, precis så låter det. I olika grad. Visst det låter häftigt, och annorlunda. Men jag föredrar i längden min gamla vanliga transistorstärkare som jag upplever ger mer naturtroget ljud, och klarar mer allround låtar. Nu talar jag bara för de två förstärkarna jag jämförde emellan. Så ingen slutgiltig "åsikt" eller slutsats har dragits. Stärkarna var Pioneer A-858 (25 kg) och Monarch STA-400X (15 kg), högtalarna var Elac BS 203.2 och Mission M70. Hela "recensionen" +massa bilder finns på min sida www.digitalthis.se

Hej Grimmer!
På mig verkar kombon inte vara ett kraftpaket. Vad jag får fram så har förstärkaren 24 wat och högtalaren en känslighet på 87 dB samt att det är lite ålderstigna grejer vad gäller förstärkaren. Möjligt att ljudet är lite varmt också vilket leder till att ljudbilden skjuts tillbaka något enligt min erfarenhet. Alltså inte mil utan något tillbaka.

Om det därför i verkligheten komprimerar kan ju inte jag veta men kombon skulle nog göra detta om man spelar på hög volym. Rör har ju används för att komprimera då man skickade in signalen så att den var för kraftig i förhållande till rörets kapacitet. Då komprimerar ju rör snyggare än kisel.

Om en rörförstärkare upplves färga beror ju på vilken förstärkare det handlar om och om vilken anläggning den är satt att verka i. Min anläggning anser jag inte har en hörbar dist. då skulle jag ju inte vilja använda den. Samtidigt är det nog lite rörljud. Det är ju därför jag just nu föredrar min nuvarande effektsvagare kombo än det tidigare relativt kraftfullare kombinationen. Men min grej är ju inte att jag själv skall tycka att det är färgat. Inte alls. Min ambition är ju att det skall låta naturligt. Att det skall spelas upp en ljudscen framför mig. Där musiken återges på ett attraktivt sätt i normalfallet. Och att man upplever ett bra dynamiskt förlopp vad gäller de enskilda ljuden.

[grimmer]

Av de förstärkare jag jämfört med, har jag också kommit fram till att rörförstärkaren färgar ljudet. Jag jämför det som att köra sin låt genom en kompressor, precis så låter det. I olika grad. Visst det låter häftigt, och annorlunda. Men jag föredrar i längden min gamla vanliga transistorstärkare som jag upplever ger mer naturtroget ljud, och klarar mer allround låtar. Nu talar jag bara för de två förstärkarna jag jämförde emellan. Så ingen slutgiltig "åsikt" eller slutsats har dragits. Stärkarna var Pioneer A-858 (25 kg) och Monarch STA-400X (15 kg), högtalarna var Elac BS 203.2 och Mission M70. Hela "recensionen" +massa bilder finns på min sida www.digitalthis.se

Hej Grimmer!
På mig verkar kombon inte vara ett kraftpaket. Vad jag får fram så har förstärkaren 24 wat och högtalaren en känslighet på 87 dB samt att det är lite ålderstigna grejer vad gäller förstärkaren. Möjligt att ljudet är lite varmt också vilket leder till att ljudbilden skjuts tillbaka något enligt min erfarenhet. Alltså inte mil utan något tillbaka.

Om det därför i verkligheten komprimerar kan ju inte jag veta men kombon skulle nog göra detta om man spelar på hög volym. Rör har ju används för att komprimera då man skickade in signalen så att den var för kraftig i förhållande till rörets kapacitet. Då komprimerar ju rör snyggare än kisel.

Om en rörförstärkare upplves färga beror ju på vilken förstärkare det handlar om och om vilken anläggning den är satt att verka i. Min anläggning anser jag inte har en hörbar dist. då skulle jag ju inte vilja använda den. Samtidigt är det nog lite rörljud. Det är ju därför jag just nu föredrar min nuvarande effektsvagare kombo än det tidigare relativt kraftfullare kombinationen. Men min grej är ju inte att jag själv skall tycka att det är färgat. Inte alls. Min ambition är ju att det skall låta naturligt. Att det skall spelas upp en ljudscen framför mig. Där musiken återges på ett attraktivt sätt i normalfallet. Och att man upplever ett bra dynamiskt förlopp vad gäller de enskilda ljuden.

Okey, vad har du för rörstärkare? Och vad kör du för högtalare?`

[Kronkan]

Av de förstärkare jag jämfört med, har jag också kommit fram till att rörförstärkaren färgar ljudet. Jag jämför det som att köra sin låt genom en kompressor, precis så låter det. I olika grad. Visst det låter häftigt, och annorlunda. Men jag föredrar i längden min gamla vanliga transistorstärkare som jag upplever ger mer naturtroget ljud, och klarar mer allround låtar. Nu talar jag bara för de två förstärkarna jag jämförde emellan. Så ingen slutgiltig "åsikt" eller slutsats har dragits. Stärkarna var Pioneer A-858 (25 kg) och Monarch STA-400X (15 kg), högtalarna var Elac BS 203.2 och Mission M70. Hela "recensionen" +massa bilder finns på min sida www.digitalthis.se

Hej Grimmer!
På mig verkar kombon inte vara ett kraftpaket. Vad jag får fram så har förstärkaren 24 wat och högtalaren en känslighet på 87 dB samt att det är lite ålderstigna grejer vad gäller förstärkaren. Möjligt att ljudet är lite varmt också vilket leder till att ljudbilden skjuts tillbaka något enligt min erfarenhet. Alltså inte mil utan något tillbaka.

Om det därför i verkligheten komprimerar kan ju inte jag veta men kombon skulle nog göra detta om man spelar på hög volym. Rör har ju används för att komprimera då man skickade in signalen så att den var för kraftig i förhållande till rörets kapacitet. Då komprimerar ju rör snyggare än kisel.

Om en rörförstärkare upplves färga beror ju på vilken förstärkare det handlar om och om vilken anläggning den är satt att verka i. Min anläggning anser jag inte har en hörbar dist. då skulle jag ju inte vilja använda den. Samtidigt är det nog lite rörljud. Det är ju därför jag just nu föredrar min nuvarande effektsvagare kombo än det tidigare relativt kraftfullare kombinationen. Men min grej är ju inte att jag själv skall tycka att det är färgat. Inte alls. Min ambition är ju att det skall låta naturligt. Att det skall spelas upp en ljudscen framför mig. Där musiken återges på ett attraktivt sätt i normalfallet. Och att man upplever ett bra dynamiskt förlopp vad gäller de enskilda ljuden.

Okey, vad har du för rörstärkare? Och vad kör du för högtalare?`

Som högtalare har jag sedan några år sedan bytt från DIY transmissionline med horn i toppen. De föll ihop av ålderkrämpor. Sedan första paret Martin Logan med uppgiven känslighet på 93 dB. Sedan en månad bytt modell och uppgiven känslighet är nu 90 dB fast fortfarande ML. Förstärkeri är helt rörbaserat vad gäller tvåkanalsljud. TV och film har dock en Onkyo som försteg. Jag har som slutsteg ett par Audio Space monoblock med KT88 rör. Det är väl en 55 - 60 watt som kan produceras. Tycker att det faktiskt räcker men har också provat att använda en par vanliga monoblock för att driva basen. Möjligt att det stramar upp basen något. Men blir lite tvecksam för att installera detta för den skall ju kopplas både till Onkyon och rörförsteget. Vid något tillfälle har jag råkat ut för problem när man gör för vidlyftiga installationer. Men visst kan det bli så att jag kommer att köra med transistorer i basen för att få fram mera effekt och kontroll.

Men det handlar ju också om att bo i lägenhet och att för höga och kraftfulla ljud i viss mån stressar. Alltså i denna miljö. När Kraftwerk (typ9 biter från i väldsam bas är det ju kul också

Lite meckigt att få ihop allt. Tills det låter som man vill.

[Almen]

Stärkarna var Pioneer A-858 (25 kg) och Monarch STA-400X (15 kg), högtalarna var Elac BS 203.2 och Mission M70. Hela "recensionen" +massa bilder finns på min sida www.digitalthis.se

Hej Grimmer!
På mig verkar kombon inte vara ett kraftpaket. Vad jag får fram så har förstärkaren 24 wat och högtalaren en känslighet på 87 dB samt att det är lite ålderstigna grejer vad gäller förstärkaren.

Okey, vad har du för rörstärkare? Och vad kör du för högtalare?`

...första paret Martin Logan med uppgiven känslighet på 93 dB. Sedan en månad bytt modell och uppgiven känslighet är nu 90 dB fast fortfarande ML.

Jag tror man skall ta MLs uppgivna känslighet med en nypa salt (och de flesta tillverkares, vad det verkar). Mätningar jag sett indikerar på 85-88 dB, definitivt inga 90 dB.

87 dB/2,83 V är för övrigt en normal känslighet.

[Kronkan]

Hejsan Almen!
Jag hittar inga direkta konkreta referenser om “ML och känslighet”.Så det är lite svårt för mig att varken bekräfta eller dementera ditt påstående. Själv väljer jag skriva ”uppgiven känslighet”. Så slipper man skriva in sig i ett hörn.

Men håller på att prova några alternativa rör. FliJust nu 4 Brimar ett engelskt 6o-tals ECC 83 fast tydligen i den militära varianten kallad 4004. Auktoritet så det föreslår. Säkert något mindre färgat än mina standard JJ. Fast jag tror inte att jag gillar det. Tillslaget blir för hårt i min mening. Det stressar mig. Kanske någon annan skulle uppskatta det. Får väl prova Mullard senare. Eller så går det att vänja sig
Här ett ciatat från en äldre artikel från 1972. Länk till hela finns sist. Själv orkar jag inte nu försöka läsa hela men sammanfattningen kan man ju klara. Artikeln handlar ju om inspelning men det är ju också om rörljudet i allmänhet. Om man läser artikeln och funderar omkring skillnaden mellan dagens ljud och ett rörbaserat. Lyssnar just nu på Gert Palmqrantz inspelning med George Wadenius. För mig så blir det helt rätt dynamik. Helt normal dynamik inom det normala området men inga hårda reaktioner som sticker iväg. Basen skulle kunnat vara lite tydligare. Men till dne gamla artikeln.

”Vacuum-tube amplifiers differ from transistor and operational amplifiers because they can be operated in the overload region without adding objectionable distortion. The combination of the slow rising edge and the open harmonic structure of the overload characteristics form an almost ideal sound-recording compressor. Within the 15-20-dB "safe" overload range, the electrical output of the tube amplifier increases by only 2-4 dB, acting like a limiter. However, since the edge is increasing within this range, the subjective loudness remains uncompressed to the ear. This effect causes tube-amplified signals to have a high apparent level which is not indicated on a volume indicator (VU meter). Tubes sound louder and have a better signal-to-noise ratio because of this extra subjective head room that transistor amplifiers do not have. Tubes get punch from their naturally brassy overload characteristics. Since the loud signals can be recorded at higher levels, the softer signals are also louder, so they are not lost in tape hiss and they effectively give the tube sound greater clarity. The feeling of more bass response is directly related to the strong second and third harmonic components which reinforce the "natural"' bass with "synthetic" bass [5]. In the context of a limited dynamic range system like the phonograph, recordings made with vacuum tube preamplifiers will have more apparent level and a greater signal to system noise ratio than recordings made with transistors or operational amplifiers”.
http://milbert.com/articles/tubes_vs_transistors

[Nattlorden]

Stereophile / ML SL3:

The Martin-Logan's B-weighted sensitivity weighed in at an estimated 85dB/2.83V/m. This is somewhat lower than the specification, but in a room the line-source behavior of the panel will mean that the SL3 will sound louder than a similarly specified point-source speaker.

[Kronkan]

Stereophile / ML SL3:

The Martin-Logan's B-weighted sensitivity weighed in at an estimated 85dB/2.83V/m. This is somewhat lower than the specification, but in a room the line-source behavior of the panel will mean that the SL3 will sound louder than a similarly specified point-source speaker.

KAn det vara för att de kompenserar för att principen med dipoler vid lyssningspositionen är 6 dB högre än vid traditionella högtalare? Ljudet går så att säga mest bakåt och framåt. En fråga?

Har ingen referens till 6 dB!