SD, spikar eller inget alls: Nu testar -jag- (igen)

[IngOehman]

Richard: Jag tyckte "mjuka kuddar" var bättre redan innan jag hittat detta
forum, opåverkad av Brödraskapet.

Då är du drabbad av placeboträsket.

Hur tänkte du nu?

Han skrev ju just att de typer av placebo som antytts vara en risk,
INTE fanns.

Det talar väl snarast för att han har dragit sina slutsatser baserat
på fötternas verkliga påverkan. Du verkar dock tänka att det skulle
betyda motsatsen.

Men givet vad han berättat är det kanske inte så märkligt att hans
fynd stämmer med vad man kan vänta sig om man undersöker hur
högtalare beter sig placerade på olika sorters fötter.


Vh, iö

[bassman]

Distorsion tillför bara sämre pitch, inte bättre.

Men hur VET du det, Richard? Har du kommit fram till det genom att prova själv?

(Hur tusan kan man tycka att perceived pitch hos basen blir sämre om man tex. lägger till lite extra av andra deltonen, dvs. oktaven ovanför?)

Just detta är en knäckfråga som din argumentation vilar på och som även delar upp Faktiskt i två läger: Richard vs. alla(?) andra. För de flesta så är det nämligen precis tvärtom!

Om du som hifientusiast däremot endast lyssnar till " ljudet " av musiken ( inte VAD som spelas ) så är det mycket möjligt att mjuka fötter kan föredras.

Det är möjligt att jag är en sådan hifientusiast då, för jag tycker ju att ljudet kommer i första hand inom hifi. Om det är schysst, så kommer musiken också att fixa sig, är min tanke.

Men trots "ljud-fokuseringen" så blir det så att jag automatiskt lyssnar efter basen i allt som spelas, vare sig det gäller klassisk musik eller annat.

Jag är inte med dig här.
1 - Det är inte Richard vs alla andra. Så enkelt är det inte.
2 - Varför skulle en andratonsdist göra att uppfattningen av basen blir bättre?
3 - Varför skulle ett bättre ljud göra att musiken automatiskt uppfattas som bättre?

/ B

1. "Lägeruppdelningen" jag gjorde gällde huruvida lämplig dist kan ge bättre perceived pitch. Vi får se vilket läger du hamnar i när du läst mitt svar på din andra fråga:

2. Tänk dig att basgången spelas med rena sinustoner. Inte så lätt att höra tonhöjden genom alla andra instrument, eller hur? Tänk nu att vi lägger på deltoner en efter en tills vi har en klang som vi känner igen som elbas. (Elbasklangen har redan mycket andra delton f.ö.). Då blir det lättare att höra vilka toner som spelas, visst? Elbasens klang kan ses som en distorsion av en sinuston.

Andratondisten som det talades om är en fortsättning på detta resonemang. Genom att ytterligare färga eller "knorra till" klangen - som ibland kan vara ganska "slät" i original, beroende på mickarnas position och inställningar - med ytterligare lite övertoner så blir det ännu något lättare att snabbt uppfatta tonhöjd. För mig är detta självklarheter, men kanske inte för alla? Framför allt kan jag inte förstå hur man kan hävda motsatsen: att det blir svårare att höra tonhöjden när man lägger på lite extra av en perfekt ren oktav.

3. Att musiken kommer att uppfattas som bättre av alla menade jag inte. Om ljudet/återgivningen är bra så tror jag att det musikaliska faller på plats på ett för mig njutbart sätt. Ungefär så ville jag säga. Det är ju en smakfråga som man tycker olika om.

Jag är helt med dig gnypp45.. Om som jag förstår det.

Du menar alltså att (om jag får analogisera) det är som att T.ex spela på en bas med kassa oslipade stängar, nya fräscha strängar ger skitfräcka övertoner som gör det mer hörbart..

Eller kanske som att jämföra en plyfa-kontra mot en bra med granlock vilken ger en längre knorrigare (mer övertoner)..

Det är väl kanske att hårddra eller tokvinkla, men då är jag med i resonemanget..

Jag har tyvärr aldrig hört någon större skillnad mellan spikar eller mjukisar men har inte testat så många år som Richard som pratar om oststämdhet

Den enda gångerna jag verkligen tyckt att det spelat dåligt var på en demo i Linnbutiken i Luleå när scottarna tagit dit det "bästa av det bästa" tunat in i bummel. det lät som att lyssna i en vägtrumma, å folk jublade å tyckte det var bra! Jag ville verkligen att det skulle vara bra men det var det inte..

Jag njuter i min lilla värld på mitt system och skiter i vad grejerna står på så länge det spelar bra!

Man skall höra vad musikerna spelar och dom menar är min devis

[IngOehman]

Jag håller med om allt det där, inklusive att de skillnader som ibland påstås
finnas, blir överdrivna så att det nästan är lite larvigt.

Men en sak som jag tycker är intressant är hur tydligt basen hörs när man
får lite tid på sig att "glömma bort" att lyssna efter instruktion. Den odistor-
derande basåtergivning som man får i högklassiga anläggningar kanske inte
pockar på uppmärksamhet direkt, såsom en som är distorderad och lite HP-
filtrerad - men när man blundar och slappnar av och slutar tänka på vad man
"skall lyssna efter" så finns bara musiken kvar, och då vinner alltid det sant
hög-upplösta alternativet! Det är min erfarenhet.

Varende liten detalj av musiken kommer till liv (såsom det är live) när man
slipper grova skärpningseffekter, likt de som spikfötter ställer till med.

Lyssna efter bassistens spel, med mjuka fötter blir det skenbart mera bas, men det beror på att den bas som återges är odefinierad och oartikulerad vilket gör att det låter bumligt och med försämrad upplevelse av tonhöjden i basregistret.

Jag känner igen den upplevelsen du pratar om och det är lätt att dra den slutsatsen du gör, jag har nog varit inne på samma spår också.
Är man däremot inbegripen med hur övertoner påverkar presentationen är det väldigt svårt (iaf för mig) att tro att den ökade artikulationen skulle bero på något annat än just detta fenomen, prova att addera olinjär distorsion på ett fonogram så får du se vad det kan göra.
Det är skillnad på ökad artikulation pga höjd upplösning och ökad artikulation pga adderad dist.
Det senare dessutom med resultatet att upplösningen försämras

Jag är rätt säker på att den subjektiva förbättringen med spikes under en högtalare inte beror på en objektiv försämring.

Detta pga att stereon inte är musikalisk. Låter pitchen tydligare så är det bättre- objektivt. Distorsion tillför bara sämre pitch, inte bättre.

Varför tror du det?

Dina egna tester visar ju motsatsen. Tro dina öron istället för din religiösa
övertygelse.

Dina öron talar sanning om din upplevelse. Däremot kan de självklart inte
berätta något för dig om hur det fungerar och VARFÖR du hört och upplevt
som du gjort, så vill du veta något om det så måste du lära dig fysiken.

Hur som helst så innebär den " ökade uppfattbara tydligheten i tonhöjd" med spikes eller hårda fötter en större möjlighet till kommunikativ förmåga att ta till sig musiken- det låter renare och tydligare i basregistret.

Om alla andra än basen slutar spela så blir det ännu lättare att höra vad
basisten spelar. Men det förstår du säkert att det inte behöver betyda att
det är bättre.

Hela din grundtes att "mer än bättre", är falsk. Du missar otroligt mycket
musik och "av vad musik är" när du reducerar den till något så simpelt
som du gör. Och det är du själv som drabbas.

Det blir också lättare att integrera subbasen med satelliten om båda står på spikes, enligt min uppfattning.

Jasså.

Om du som hifientusiast däremot endast lyssnar till " ljudet " av musiken ( inte VAD som spelas ) så är det mycket möjligt att mjuka fötter kan föredras.

Jag tycker det ser ut som om det är du, mer än nästan någon annan, som
sysslar med en inskränkt lyssning, och som även med alla dina inlägg om
högtalarfötter försöker få ned andra i ditt träsk så att även de drabbas på
samma sätt som du drabbats - förlorar sin förmåga att lyssna på musiken.

Det är du som tycker att folk skall lyssna med instruktion, istället för att
bara lyssna på musik, som alla normala människor gör.

Önskar att du läste dina egna inlägg och fungerade på hur det kommer sig
att du har tappat förmågan att slappna av njuta. Varför inte låta bli att
lyssna efter en instruktion om hur det skall gå till? Du är inte skyldig något
att föra fram en religiös inställning till hur man skall använda musik, och du
drabbar dig själv värre än någon annan.


Vh, iö

[gnypp45]

Jag är helt med dig gnypp45.. Om som jag förstår det.

Du menar alltså att (om jag får analogisera) det är som att T.ex spela på en bas med kassa oslipade stängar, nya fräscha strängar ger skitfräcka övertoner som gör det mer hörbart..

Eller kanske som att jämföra en plyfa-kontra mot en bra med granlock vilken ger en längre knorrigare (mer övertoner)..

Yes box. Precis vad jag menar.

Det kunde vara dyrt med nya bassträngar för en student, så jag brukade koka strängarna i vatten ibland för att få tillbaka lite av fräschören i klangen (övertonerna).

[Objektivisten]

, så jag brukade koka strängarna i vatten ibland för att få tillbaka lite av fräschören i klangen (övertonerna).

Ha, du skulle haft tillgång till en kryotank hör jag, då kan vi snacka 'fräschör'.

[Kronkan]

Jag håller med om allt det där, inklusive att de skillnader som ibland påstås
finnas, blir överdrivna så att det nästan är lite larvigt.

Men en sak som jag tycker är intressant är hur tydligt basen hörs när man
får lite tid på sig att "glömma bort" att lyssna efter instruktion. Den odistor-
derande basåtergivning som man får i högklassiga anläggningar kanske inte
pockar på uppmärksamhet direkt, såsom en som är distorderad och lite HP-
filtrerad - men när man blundar och slappnar av och slutar tänka på vad man
"skall lyssna efter" så finns bara musiken kvar, och då vinner alltid det sant
hög-upplösta alternativet! Det är min erfarenhet.

Varende liten detalj av musiken kommer till liv (såsom det är live) när man
slipper grova skärpningseffekter, likt de som spikfötter ställer till med.

Lyssna efter bassistens spel, med mjuka fötter blir det skenbart mera bas, men det beror på att den bas som återges är odefinierad och oartikulerad vilket gör att det låter bumligt och med försämrad upplevelse av tonhöjden i basregistret.

Jag känner igen den upplevelsen du pratar om och det är lätt att dra den slutsatsen du gör, jag har nog varit inne på samma spår också.
Är man däremot inbegripen med hur övertoner påverkar presentationen är det väldigt svårt (iaf för mig) att tro att den ökade artikulationen skulle bero på något annat än just detta fenomen, prova att addera olinjär distorsion på ett fonogram så får du se vad det kan göra.
Det är skillnad på ökad artikulation pga höjd upplösning och ökad artikulation pga adderad dist.
Det senare dessutom med resultatet att upplösningen försämras

Jag är rätt säker på att den subjektiva förbättringen med spikes under en högtalare inte beror på en objektiv försämring.

Detta pga att stereon inte är musikalisk. Låter pitchen tydligare så är det bättre- objektivt. Distorsion tillför bara sämre pitch, inte bättre.

Varför tror du det?

Dina egna tester visar ju motsatsen. Tro dina öron istället för din religiösa
övertygelse.

Dina öron talar sanning om din upplevelse. Däremot kan de självklart inte
berätta något för dig om hur det fungerar och VARFÖR du hört och upplevt
som du gjort, så vill du veta något om det så måste du lära dig fysiken.

Hur som helst så innebär den " ökade uppfattbara tydligheten i tonhöjd" med spikes eller hårda fötter en större möjlighet till kommunikativ förmåga att ta till sig musiken- det låter renare och tydligare i basregistret.

Om alla andra än basen slutar spela så blir det ännu lättare att höra vad
basisten spelar. Men det förstår du säkert att det inte behöver betyda att
det är bättre.

Hela din grundtes att "mer än bättre", är falsk. Du missar otroligt mycket
musik och "av vad musik är" när du reducerar den till något så simpelt
som du gör. Och det är du själv som drabbas.

Det blir också lättare att integrera subbasen med satelliten om båda står på spikes, enligt min uppfattning.

Jasså.

Om du som hifientusiast däremot endast lyssnar till " ljudet " av musiken ( inte VAD som spelas ) så är det mycket möjligt att mjuka fötter kan föredras.

Jag tycker det ser ut som om det är du, mer än nästan någon annan, som
sysslar med en inskränkt lyssning, och som även med alla dina inlägg om
högtalarfötter försöker få ned andra i ditt träsk så att även de drabbas på
samma sätt som du drabbats - förlorar sin förmåga att lyssna på musiken.

Det är du som tycker att folk skall lyssna med instruktion, istället för att
bara lyssna på musik, som alla normala människor gör.

Önskar att du läste dina egna inlägg och fungerade på hur det kommer sig
att du har tappat förmågan att slappna av njuta. Varför inte låta bli att
lyssna efter en instruktion om hur det skall gå till? Du är inte skyldig något
att föra fram en religiös inställning till hur man skall använda musik, och du
drabbar dig själv värre än någon annan.


Vh, iö

IÖ!

Håller med dig men samtidigt inte helt. Har inte tid och ork att ge ett utförligt svar varför jag tycker detta. Personligen tycker jag att jag har ett naturligt och avslappnat ljud som erbjuder ett nära lyssnande.

Just nu också med en aningen löst kopplade högtalare. Tycker att mycket vinner på detta. Men kan sakna något i basen. Detta är rent tyckande.

[mx]

För er som också har testat en del, samt är insatta i hur SD fungerar, var
resultatet som jag kom fram till rimligt eller misslyckades jag på något sätt?
Kanske mina öron inte är på tipptopp.

[shifts]

Jag tycker inte resultatet är så märkligt. Det sätt jag själv märkte skillnad på
spikfötter och just SD-fötter var minskade vibrationer i golvet där jag hade
fötterna och hur det påverkade min upplevelse av basen.

Med annat golv hade nog skillnaden uteblivit.

[lennartj]

Har du berättat vad du har för golv och bjälklag?
Jag hittar inget här eller i din presentationstråd och dina bildlänkar där ger mig meddelandet:"Sorry, that page was not found".
Om jag fattat rätt är det ett par Dynaudio Contour S3.4 du använder, med ganska liten bottenyta i förhållande till höjden.

[mx]

Har du berättat vad du har för golv och bjälklag?
Jag hittar inget här eller i din presentationstråd och dina bildlänkar där ger mig meddelandet:"Sorry, that page was not found".
Om jag fattat rätt är det ett par Dynaudio Contour S3.4 du använder, med ganska liten bottenyta i förhållande till höjden.

I detta rum som det står nu så är det parkettgolv. Ytterväggarna är timrade
och sedan är det träfasad på utsidan. På insidan sitter det någon typ av plattor
under tapeten, osäker vilket material det är.

[lennartj]

Kanske jag formulerade min fråga otydligt, jag är nyfiken på om parketten ligger på en gjuten betongplatta med helt andra egenskaper än ett vanligtvis mer sviktande träbjäklag av något slag. När byggdes huset förresten?

[mx]

Kanske jag formulerade min fråga otydligt, jag är nyfiken på om parketten ligger på en gjuten betongplatta med helt andra egenskaper än ett vanligtvis mer sviktande träbjäklag av något slag. När byggdes huset förresten?

Det är betong, sedan reglar, bräder och isolering, något annat material jag
inte vet vad det är, och sedan parkett ovanpå det. Det sviktar ganska mycket.

Huset är byggt under 1930-talet. När exakt vet jag inte. Renoverat under
1950-talet och även renoverat under 1990- och 2000-talet.

[lennartj]

Om parketten legat nästan direkt mot en nästan perfekt plan betongplatta med bara ett lager papp emellan hade jag inte varit förvånad över att det inte hördes skillnad mellan spikar, SD-fötter eller högtalarens hela bottenyta direkt mot (det plana?) parkettgolvet.

Ditt golv verkar ju vara ganska livligt, av din beskrivning att döma, och ändå hördes ingen skillnad, hmmmm....

Det bör du naturligtvis vara glad för.
Kanske eventuella skillnader bara uppträder vid högre ljudnivå än du trivs med?

Jag har inte läst på hur dina Dynaudio Contour S3.4 är uppbyggda, de kanske redan har en elastisk koppling mellan själva högtalarkabinettet och bottenplattan

[IngOehman]

Det finns inget skäl att förvänta sig stora skillnader av högtalarfotbyte i
några sammanhang överhuvudtaget (alltså oavsett golv) där suggestons-
effekter är eliminerade.

Den ljudeffekt som skapas av membranet är ju i normalfallet ändå väldigt
mycket större än den som skapas även av ett lättrörligt golv som det
injiceras vibrationer i, från en viberande högtalarlåda. Lådans rörelser är
ju till stor del "filtrerade" av att lådmassan är kanske 1000 gånger större
än menbranmassan, så även om riktigt usla slipfötter kan skapa resonant
förstärkning om 10 gånger så är rörelserna ändå bara 1/10 av membranets.

Och därtill kommer att stativet ger en nedtransformation om i storleks-
ordningen 10 gånger ytterligare, så i worscase-fall är ändå inte större
bidrag (bredbandigt) än max -40 dB relativt det som kommer från själva
högtalaren (alltså en tiotusendel av ljudeffekten) att vänta. Smalbandigt
kan det vara värre dock, speciellt om golvytan som strålar är stor och
vägen rör sig snabbt i golvet, t ex om högtalaren skulle stå på spikfötter
på en stor och tunn stålplåt.



Vh, iö

[gnypp45]

Distorsion tillför bara sämre pitch, inte bättre.

Men hur VET du det, Richard? Har du kommit fram till det genom att prova själv?

(Hur tusan kan man tycka att perceived pitch hos basen blir sämre om man tex. lägger till lite extra av andra deltonen, dvs. oktaven ovanför?)

Just detta är en knäckfråga som din argumentation vilar på och som även delar upp Faktiskt i två läger: Richard vs. alla(?) andra. För de flesta så är det nämligen precis tvärtom!

Om du som hifientusiast däremot endast lyssnar till " ljudet " av musiken ( inte VAD som spelas ) så är det mycket möjligt att mjuka fötter kan föredras.

Det är möjligt att jag är en sådan hifientusiast då, för jag tycker ju att ljudet kommer i första hand inom hifi. Om det är schysst, så kommer musiken också att fixa sig, är min tanke.

Men trots "ljud-fokuseringen" så blir det så att jag automatiskt lyssnar efter basen i allt som spelas, vare sig det gäller klassisk musik eller annat.

Jag är inte med dig här.
1 - Det är inte Richard vs alla andra. Så enkelt är det inte.
2 - Varför skulle en andratonsdist göra att uppfattningen av basen blir bättre?
3 - Varför skulle ett bättre ljud göra att musiken automatiskt uppfattas som bättre?

/ B

1. "Lägeruppdelningen" jag gjorde gällde huruvida lämplig dist kan ge bättre perceived pitch. Vi får se vilket läger du hamnar i när du läst mitt svar på din andra fråga:

2. Tänk dig att basgången spelas med rena sinustoner. Inte så lätt att höra tonhöjden genom alla andra instrument, eller hur? Tänk nu att vi lägger på deltoner en efter en tills vi har en klang som vi känner igen som elbas. (Elbasklangen har redan mycket andra delton f.ö.). Då blir det lättare att höra vilka toner som spelas, visst? Elbasens klang kan ses som en distorsion av en sinuston.

Andratondisten som det talades om är en fortsättning på detta resonemang. Genom att ytterligare färga eller "knorra till" klangen - som ibland kan vara ganska "slät" i original, beroende på mickarnas position och inställningar - med ytterligare lite övertoner så blir det ännu något lättare att snabbt uppfatta tonhöjd. För mig är detta självklarheter, men kanske inte för alla? Framför allt kan jag inte förstå hur man kan hävda motsatsen: att det blir svårare att höra tonhöjden när man lägger på lite extra av en perfekt ren oktav.

3. Att musiken kommer att uppfattas som bättre av alla menade jag inte. Om ljudet/återgivningen är bra så tror jag att det musikaliska faller på plats på ett för mig njutbart sätt. Ungefär så ville jag säga. Det är ju en smakfråga som man tycker olika om.

Ingen replik från Bill50x eller Richard?

Ska jag tolka det som att det finns två läger, eller?

[Svante]

Det är inte (ljudmässiga) skillnader du ska jämföra. Det är hur du uppfattar musiken. Låter det homogent, hänger ihop. Eller bara kaos?

Prova att spela en "mäss-jazz" jazz av välkänt märke. Du kan säkert glädjas åt alla detaljer, hur cymbalen klingar och hur vackert allt låter. Sådan musik/inspelning låter nämligen vacker vad du än spelar den på, även den berömda köksradion. Sedan spelar du The Rolling Stones, typ She said yeah från 1965. Att ljudet är sämre undgår inte ens en fem-åring. Men fråga fem-åringen vilket som är roligast att lyssna på Prova sedan lite olika uppställningar med mäss-jazzen och Stones gamla låt - vilken uppställning ger bäst spelglädje på de två låtarna? Alltså, vilken av de två låtarna drar mest fördel av ditt trixande? Jag tror att du kommer höra skillnader i hur du uppfattar musikernas agerande, deras inbördes förhållande, bättre med Stones-låten.

Jag vågar påstå att Stones-låten ger större skillnader i spelglädje eftersom mäss-jazzen låter lika bra på precis allting. För mäss-jazzen har ingen spelglädje, där lyssnar man bara på ljud.

Eller är det så att jag gillar Stones bättre?

/ B

Får man citera ett så här tidigt inlägg i tråden?

Jag tycker det där var ett intressant inlägg. Fast när jag lyssnar på låten så berör den mig inte alls. Jag hör inte glädje i den, jag hör bara "nu ska jag spela tuff".

Men jag förstår att du har den upplevelsen och jag har den också fast med andra låtar och artister. Men för mig finns det inget motsatsförhållande mellan ljudkvalitet och spelglädje, de är två separata dimensioner. Många gånger har jag hört inspelningar som är bra, men där musiken inte berör, ännu fler gånger har jag hört musik som berör, men där inspelningen är kass. Men sen finns det de där där de sammanfaller och då blir jag riktigt glad.

Fast jag tror aldrig att jag har hört spelglädjen påverkas av återgivningskvaliteten. Annat än om återgivningen är riktigt, riktigt kass.

Jag pendlar här emellan att tro att det beror på att du saknar förmågan att hålla isär saker och ting, och att jag inte kan låta dem påverka varandra.

Det finns ytterligare en (teknisk) dimension i ditt inlägg. Att "mässjazzen" låter bra i många anläggningar kan förklaras med att det är lätt att återge den. Den är ren, och det ska till bra mycket smuts för att det ska bli skitigt.
Stoneslåten har massor med dist och elände och genom att labba med anläggningen kan man få den att dölja felen mer eller mindre. Därför kan det löna sig mer att labba med uppspelningsanläggningen där.

Men det är rent ljudtekniskt.

Graden av uppfattad spelglädje beror för mig på om de hade roligt, och om jag har roligt av musiken. Om jag känner att jag är på samma våglängd som musikerna. Och det påverkas i märkligt liten grad av återgivningen, för mig.

Tror jag.

[petersteindl]

Det är inte (ljudmässiga) skillnader du ska jämföra. Det är hur du uppfattar musiken. Låter det homogent, hänger ihop. Eller bara kaos?

Prova att spela en "mäss-jazz" jazz av välkänt märke. Du kan säkert glädjas åt alla detaljer, hur cymbalen klingar och hur vackert allt låter. Sådan musik/inspelning låter nämligen vacker vad du än spelar den på, även den berömda köksradion. Sedan spelar du The Rolling Stones, typ She said yeah från 1965. Att ljudet är sämre undgår inte ens en fem-åring. Men fråga fem-åringen vilket som är roligast att lyssna på Prova sedan lite olika uppställningar med mäss-jazzen och Stones gamla låt - vilken uppställning ger bäst spelglädje på de två låtarna? Alltså, vilken av de två låtarna drar mest fördel av ditt trixande? Jag tror att du kommer höra skillnader i hur du uppfattar musikernas agerande, deras inbördes förhållande, bättre med Stones-låten.

Jag vågar påstå att Stones-låten ger större skillnader i spelglädje eftersom mäss-jazzen låter lika bra på precis allting. För mäss-jazzen har ingen spelglädje, där lyssnar man bara på ljud.

Eller är det så att jag gillar Stones bättre?

/ B

Får man citera ett så här tidigt inlägg i tråden?

Jag tycker det där var ett intressant inlägg. Fast när jag lyssnar på låten så berör den mig inte alls. Jag hör inte glädje i den, jag hör bara "nu ska jag spela tuff".

Men jag förstår att du har den upplevelsen och jag har den också fast med andra låtar och artister. Men för mig finns det inget motsatsförhållande mellan ljudkvalitet och spelglädje, de är två separata dimensioner. Många gånger har jag hört inspelningar som är bra, men där musiken inte berör, ännu fler gånger har jag hört musik som berör, men där inspelningen är kass. Men sen finns det de där där de sammanfaller och då blir jag riktigt glad.

Fast jag tror aldrig att jag har hört spelglädjen påverkas av återgivningskvaliteten. Annat än om återgivningen är riktigt, riktigt kass.

Jag pendlar här emellan att tro att det beror på att du saknar förmågan att hålla isär saker och ting, och att jag inte kan låta dem påverka varandra.

Det finns ytterligare en (teknisk) dimension i ditt inlägg. Att "mässjazzen" låter bra i många anläggningar kan förklaras med att det är lätt att återge den. Den är ren, och det ska till bra mycket smuts för att det ska bli skitigt.
Stoneslåten har massor med dist och elände och genom att labba med anläggningen kan man få den att dölja felen mer eller mindre. Därför kan det löna sig mer att labba med uppspelningsanläggningen där.

Men det är rent ljudtekniskt.

Graden av uppfattad spelglädje beror för mig på om de hade roligt, och om jag har roligt av musiken. Om jag känner att jag är på samma våglängd som musikerna. Och det påverkas i märkligt liten grad av återgivningen, för mig.

Tror jag.

Vilken grupp är det på bilden.



Snacka om å rocka fett http://www.youtube.com/watch?v=p0GEhsThIX0&feature=related

Denna version av McCartney går heller inte av för hackor. http://www.youtube.com/watch?v=4WB7VwezdTg&feature=related

MvH
Peter

[Svante]

Jag anväder alltid 3 fötter om jag kan.

Mvh/Harryup

http://www.youtube.com/watch?v=GS-itkO9ia8

[Svante]

Snacka om å rocka fett http://www.youtube.com/watch?v=p0GEhsThIX0&feature=related

Denna version av McCartney går heller inte av för hackor. http://www.youtube.com/watch?v=4WB7VwezdTg&feature=related

MvH
Peter

Jesikens vad olika!

Jag gillar den McCartney, riktigt bra, faktiskt, men den med Stones är bara... dåligt.

Edit: McCartney provcerar fram rörelse hos mig när jag lyssnar. Är det det som kallas "stampa takten" ? Stones blir bara ett enda ostrukturerat hoppande.

[roggaro]

när jag cyklade hem i eftermiddags så var det två barn som turades om att hoppa i gången där man går in.. fatta nada först å de såg så lyckliga ut.

MEN så fattade jag med ens att det var ekot av deras hoppande som va intressant

lite OT kanske

[Ragnwald]

Din musikalitet är häpnadsväckande.

[roggaro]

Din musikalitet är häpnadsväckande.

ja för bövelen och fick mig att genast sätta på Bach cellosviter när jag kom innanför dörrn

[Ragnwald]

Ohh... jag dör. Ska genast sätta på suiterna.

[roggaro]

frispel e lika kul som frihjul på en saab 95:a väl

[Richard]

Snacka om å rocka fett http://www.youtube.com/watch?v=p0GEhsThIX0&feature=related

Denna version av McCartney går heller inte av för hackor. http://www.youtube.com/watch?v=4WB7VwezdTg&feature=related

MvH
Peter

Jesikens vad olika!

Jag gillar den McCartney, riktigt bra, faktiskt, men den med Stones är bara... dåligt.

Edit: McCartney provcerar fram rörelse hos mig när jag lyssnar. Är det det som kallas "stampa takten" ? Stones blir bara ett enda ostrukturerat hoppande.

...det där är symptom på att din stereo inte gör sitt jobb.

Kolla lite Bob Dylan eller The police också. Upplever du att musiken inte berör dig med dessa två artister så är något fel.

Det vi då kan konstatera är:

1 . Felet ligger inte hos dig ( lyssnaren ) eftersom Rolling stones, Dylan och The police är dokumenterat fantastiska musiker. Felet ligger i att känslan från musikerna inte förs över till dig så du kan ta till dig musiken.

2. Felet beror på anläggningen.

Endera har du en signalkälla som återger musiken otydligt så det blir svårt att höra musikens toner tydligt, eller så har du en otydlig förstärkare, eller otydliga högtalare, eller i värsta fall: alla tre på en gång.

3. Snabba åtgärder:

Ställ upp högtalarna korrekt, genom att lyssna på basens tydlighet i tonerna, inte efter " ljudet" av musiken. Ställ högtalarna stabilt på ett hårt underlag, tex spikes eller muttrar så elementen kan jobba från dess 0- punkter vid transienter. Detta förbättrar perceived pitch och förbättrar din förmåga att ta till dig musiken även från inspelningar som ljudmässigt är kassa men med duktiga musiker.

Fixar du inte pace, rythm and dynamics så blir musiken tråkig och otydlig.

[mx]

Problemet med att ställa in anläggningen efter en specifik låt är att mycket
annat börjar låta dåligt. Hårdrock får för lite bas, bastung musik får för mycket
bas, och så vidare. Ungefär som det var hemma hos din bror.

Han fick ratta på sin tonkontrollers hela tiden. Då anser jag inte att man fått
det särskilt rätt från början.

[Bill50x]

Han fick ratta på sin tonkontrollers hela tiden.

Det är därför man inte ska ha tonkontroller. Behöver man ratta på dem hela tiden är det något fundamentalt fel. Ungefär som att salta på smaklös mat. Problemet är inte för lite salt, det är för lite smak i maten.

Sedan finns det förstås de som saltar en massa på maten oavsett hur den än smakar innan. Jag har en sådan kamrat, och han sitter dessutom och rattar på tonkontrollerna hela tiden. Jag tror inte han har lyssnat på en hel låt någon gång utan att sitta och skruva...

/ B

[mx]

Jag förstår inte din analogi.

[gnypp45]

Ahh Bill50x, när du ändå är på tråden så kanske du har en kommentar till mitt försök att svara dig längre upp i tråden:

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... 01#1330001

[Svante]

...det där är symptom på att din stereo inte gör sitt jobb.

Kolla lite Bob Dylan eller The police också. Upplever du att musiken inte berör dig med dessa två artister så är något fel.

Vilken märklig verklighetssyn...

Jag gillar inte musiken. Hur i hela friden ska en anläggning kunna få mig att gilla musiken?

Det låter som att du inte lyssnar på musiken utan på anläggningen. Som att musiken vore oviktig.