Var cd-spelarna usla på 80-talet?

[sprudel]

Min första erfarenhet av CD Är när min granne Jorma (idag känd för annat) ha de skaffat en liten flyttbar Sony. Vi jämförde Dire Straits som vi spelade på min skivspelare med CD. CD:n var bra, men det fattades något, detta något hade vi svårt att beskriva men organiskt var det vi återvände till.
Skaffade sedan en egen CD-spelare, och blev grymt besviken, hela ljudbilden blev platt, musikens själ var försvunnen och det lät kallt, kliniskt. Den lämnade jag tillbaka och det dröjde många år innan jag skaffade en CD igen. Tror den första riktiga var en Micromega.
Min upplevelse från den tiden är att CD var odugligt.

[2-ch]

Kul att läsa om din upplevelse sprudel.

För mig var det tvärt om. Jag blev hänförd.
Kanske mest (fånigt så här i efterhand) av tystnaden mellan låtarna. Inte ett knäpp eller knaster bara helt tyst.
Jag var såld direkt.

Problemet då var att man var hänvisad till den skiva som följde med spelaren samt ett i övrigt ytterst
magert utbud. När jag säger ytterst magert så menar jag närmast obefintligt.

Den affär med störst utbud i Stockholm låg på Norrlandsgatan minns dock inte vad den hette.
Men där fanns EN karusell motsvarande som vykort brukar exponeras. Löjligt.
Dessutom var den övervägande delen klassisk musik, inte direkt min grej.
Det där ändrade sig dock ganska snabbt. Efter bara några år fick vinyl motsvarande utrymme.

[Micke23]

Min första CD-spelare blev en besvikelse jämfört med skivspelaren, en Lenco L75. Jag köpte en Technics CD av senaste modell och den lät hårt, tunt och vasst (insåg/ansåg jag efter köp). Däremot lät de tidiga spelarna baserade på Philips-teknik mycket bra och fylligt, och en sådan skulle jag nog kunna leva med även i dag (trots bristerna). Philips DA-omvandlare TDA1541 blev en långkörare, som även användes av många andra tillverkare.

[Bill50x]

Jag har samma erfarenhet som du Sprudel. När jag lästa om cd-spelare så tänkte jag att en sådan ska jag ha. Planerade att hänga på låset samma dag som de kom in i butik. Men påpassligt hade LTS Göteborgsavdelningen en demo ungefär samma tid och där var det just Brothers In Arms som demades och ytterligare någon skiva som jag inte minns vad. Det lät kallt och kyligt men det var också något som saknades. Hela musiken bara upplevdes som tom. Så eventuella planer på cd-spelarköp skrinlades. För flera år framåt. Det hände dock att jag handlade på mig några CD som inte gavs ut på annat format och dessa kopierade jag över till kassett. Det är ju trots allt musiken som är det viktiga, eller hur? I början på 90-talet kröp jag till korset och köpte den billigaste cd-spelare som gick att uppbringa. Den lät åtminstone lite lulligt mjukt och inte alls så där påfrestande som de jag hade hört innan.

Och idag behöver man inte ens en CD-spelare

/ B

[Mats]

Första cd-spelaren (Linn Mimik) inhandlades för hyfsat precis 20 år sen. Var tvungen att punga ut med 3 gånger mer än för LP-spelaren (Rega Planar 3) för att få nåt som var i paritet vad gäller prestanda (musikalisk förståelse). Hade nån annan spelare innan (en Arcam), i bara några veckor vill jag minnas som jämfört med LP:n var nästan olyssningsbar. Byttes därefter in mot Mimiken.

[UrSv]

Jag körde om jag minns rätt Linn Basik/K9 när jag fick hem min Philips CD610 (kanske var det en 620). Jag gjorde mig av med skivspelare och LP bara nåt år senare. Då hade det passerat bl a en Philips CD110 och några enkla standardskivspelare från eran (B&O, Dual 502, Dual 506 med OM10, OM20 och AT95).

[RogerJoensson]

Uppskruvade förväntingar... Det blir ju inte bättre än det man överför...

... just Brothers In Arms som demades och ytterligare någon skiva som jag inte minns vad. Det lät kallt och kyligt men det var också något som saknades. Hela musiken bara upplevdes som tom.

Det var väl soundet de ville ha eller som gällde då. Jag tyckte att den lät lika tråkigt på vinyl (fast med lite andra bieffekter adderade). Jag köpte den och Beethovens 5:a (Deutche grammofon) som rätt tidiga inköp. -Bytte rätt snabbt bort dem mot andra cd-skivor... What's new med Linda Ronstadt behöll jag.
Massor av cd-utgåvor var besvikelser redan då. Förväntan var för högt uppskruvad varje gång, för jag visste ju hur bra utgåvor kunde låta och vad systemet kunde prestera, för det fanns ju massor av cd-skivor som lät ok och bättre än de vinyler jag redan hade. Det var en bra affär för skivbolagen, för mycket av det jag köpte var sådant jag redan hade köpt tidigare.
En annan intressant sak som hände var att jag började hörda bieffekter från produktionerna som jag aldrig hade lagt märke till förut, sådant som maskerades av störningarna på vinylen. När jag väl upptäckt dem och fattade vad det rörde sig om, gick det att höra det även på en del vinyler, fast det låg rätt väl inbäddat i störningarna. Vissa typ av missljud som små svaga klick/knaster (från kompressorer etc) hade tidigare passerat omärkt, eftersom det tolkades in som oljud från skivan. Det maskerades helt enkelt av ytljuden på vinylen (trots att mastern ibland verkar ha parallellkomprimerats på vinylutgåvan). Ser man till denna detalj så försämrades min lyssningsupplevelse något, efter att cd:n gjorde sitt inträde. Jag började lyssna på ett annat sätt. Så på sätt och vis var det högre brusgolvet från vinylerna en fördel eftersom det dolde fel i produktionerna och gjorde att jag hade ignorerade dem bättre. Däremot värderade jag friheten från knaster och dist högt. -Och skadan med att höra nya typer av fel från produktionerna var ju redan skedd, så...

I början på 90-talet kröp jag till korset och köpte den billigaste cd-spelare som gick att uppbringa. Den lät åtminstone lite lulligt mjukt och inte alls så där påfrestande som de jag hade hört innan.

Det finns massor av sätt att lulla till ljudet om man inte vill höra skivan som den är och ibland vill man inte det...

Och idag behöver man inte ens en CD-spelare

Men det hjälper dåligt mot ljudet från cd-skivorna (om man har rippat sådana)?

[Bill50x]

Och idag behöver man inte ens en CD-spelare

Men det hjälper dåligt mot ljudet från cd-skivorna (om man har rippat sådana)?

Självklart inte men mycket har blivit bättre med åren. Och som jag skrev tidigare, i slutet på LP-eran och början på CD så var anläggningarna mer eller mindre designade runt LP'n. Detta tillsammans med de trista CD-spelarna var ingen bra start för mediet.

Visst hade/har Brothers in Arms ett speciellt ljud, ett ganska tråkigt sådant. Det framgår tydligt om man spelar vinylen på en bra spelare. Det låter i princip likadant som CD'n. DÅ skyllde jag detta på att hela skivan var digitalt inspelad...

Detta (med det ändrade klangidealet) drabbade ju en del andra skivor också, när Peter Gabriel byggde sin nya digitala studio lät de första plattorna väldigt trist. Långt sämre än de (två?) han släppte innan. Kanske ett medvetet drag så kunderna skulle märka hur stor skillnad det var med digitala inspelningar och CD-mediet?

/ B

[RogerJoensson]

Skulle inte ni som har tillgång till bra vinylspelare kunna lägga upp ett typiska exempel (inte rena skräckexempel) på samma skiva från vinyl och cd (helst samtida och 80-talsutgåvor) i en ny tråd?
Om några gjorde samma sak så skulle man kunna lyssna och diskutera vad för typer av skillnader det rör sig om. Är det t ex samma typer av fel alla störs av? Man skulle bättre förstå vad olika lyssnare menar och föredrar.

[RogerJoensson]

Och idag behöver man inte ens en CD-spelare

Men det hjälper dåligt mot ljudet från cd-skivorna (om man har rippat sådana)?

Självklart inte

Tack. Jag behövde ställa frågan för att försäkra mig om att jag inte missförstått dig.

[Bill50x]

Skulle inte ni som har tillgång till bra vinylspelare kunna lägga upp ett typiska exempel (inte rena skräckexempel) på samma skiva från vinyl och cd (helst samtida och 80-talsutgåvor) i en ny tråd?

Ska fundera på saken...

/ B

[sprudel]

Skulle inte ni som har tillgång till bra vinylspelare kunna lägga upp ett typiska exempel (inte rena skräckexempel) på samma skiva från vinyl och cd (helst samtida och 80-talsutgåvor) i en ny tråd?
Om några gjorde samma sak så skulle man kunna lyssna och diskutera vad för typer av skillnader det rör sig om. Är det t ex samma typer av fel alla störs av? Man skulle bättre förstå vad olika lyssnare menar och föredrar.

Kul idé!
Börja gärna med Bruce Springsteens "Wrecking Ball", blev grymt besviken på CD jfrt med Olas demo på Jönköpingsmässan från vinyl.

Vaffö gö di på detta viset?

Felet här är ju en mastrerare som tycker att han håller på med konst, men det blir ju bara konstigt alltihop!

[darkg]

En stor besvikelse för mig var The Cult: Sonic Temple på cd jämfört med vinyl. Det är mycket möjligt - troligt - att det är olika mastringar, men en annan sannolik förklaring är att jag var annorlunda när jag lyssnade på vinylen, yngre och så hörde jag skivan framför allt ordentligt för första gången per vinyl. Skillnaden i ljud till följd av mediernas inneboende brister gissar jag spelade minst roll.

Det är olika kontext, men LP-spelandet har också en större kontext, så att säga; mer runt-om-kring. Förstagångsupplevelser på vinyl skulle kunna tänkas starkare fästa oss vid formatet av den anledningen.

Att i ungdomlig överdrift sitta och avguda ett album fungerar bra med cd, bättre med vinyl och inte så värst med fil. Väl.

Skillnaden i faktiskt ljud försvinner i obetydlighet (om man vill) inför de mycket större (som jag tror) effekterna av allt runt-om-kring.

Så lyssning på ljudet [allt annat lika] ger bra insikt om eventuell skillnad i ljud, men antagligen inte så stor ledning när det gäller upplevelsen. Ett helt litet missnöje, kanske omedvetet, med hanteringen av media eller apparater eller brist på associationer, tror jag ofta överskuggar i sig klart hörbara avvikelser i ljud när det gäller upplevelsens godhet.

Tyvärr(?) kommer kunskap om objektiva ljudegenskaper in i den subjektiva upplevelsevärlden och får, för mig och många med mig, större betydelse (på grund av att de är "verkliga") än de förtjänar. Alltså, jag menar att en objektivt något bättre återgivning kan låta bättre inte för att den låter bättre objektivt utan för att jag vet om den och att detta påverkar min perception.

[darkg]

En stor besvikelse för mig var The Cult: Sonic Temple på cd jämfört med vinyl. Det är mycket möjligt - troligt - att det är olika mastringar, men en annan sannolik förklaring är att jag var annorlunda när jag lyssnade på vinylen, yngre och så hörde jag skivan framför allt ordentligt för första gången per vinyl. Skillnaden i ljud till följd av mediernas inneboende brister gissar jag spelade minst roll.

Det är olika kontext, men LP-spelandet har också en större kontext, så att säga; mer runt-om-kring. Förstagångsupplevelser på vinyl skulle kunna tänkas starkare fästa oss vid formatet av den anledningen.

Att i ungdomlig överdrift sitta och avguda ett album fungerar bra med cd, bättre med vinyl och inte så värst med fil. Väl.

Skillnaden i faktiskt ljud försvinner i obetydlighet (om man vill) inför de mycket större (som jag tror) effekterna av allt runt-om-kring.

Så lyssning på ljudet [allt annat lika] ger bra insikt om eventuell skillnad i ljud, men antagligen inte så stor ledning när det gäller upplevelsen. Ett helt litet missnöje, kanske omedvetet, med hanteringen av media eller apparater eller brist på associationer, tror jag ofta överskuggar i sig klart hörbara avvikelser i ljud när det gäller upplevelsens godhet.

Tyvärr(?) kommer kunskap om objektiva ljudegenskaper in i den subjektiva upplevelsevärlden och får, för mig och många med mig, större betydelse (på grund av att de är "verkliga") än de förtjänar. Alltså, jag menar att en objektivt något bättre återgivning kan låta bättre inte för att den låter bättre objektivt utan för att jag vet om den och att detta påverkar min perception.

[RogerJoensson]

Kul idé!
Börja gärna med Bruce Springsteens "Wrecking Ball", blev grymt besviken på CD jfrt med Olas demo på Jönköpingsmässan från vinyl.

Vaffö gö di på detta viset?

Felet här är ju en mastrerare som tycker att han håller på med konst, men det blir ju bara konstigt alltihop!

Moderna mastringar är ett kapitel för sig. Kan vi börja med att hålla oss på der förfärliga 80-talet?

Eller köra två trådar parallellt.
Nya mastringar är ju lika intressant om än inte samma sak som det jag ville undersöka. Det är en poäng att hålla det separerat.

[sprudel]

Kul idé!
Börja gärna med Bruce Springsteens "Wrecking Ball", blev grymt besviken på CD jfrt med Olas demo på Jönköpingsmässan från vinyl.

Vaffö gö di på detta viset?

Felet här är ju en mastrerare som tycker att han håller på med konst, men det blir ju bara konstigt alltihop!

Moderna mastringar är ett kapitel för sig. Kan vi börja med att hålla oss på der förfärliga 80-talet?

Eller köra två trådar parallellt.
Nya mastringar är ju lika intressant om än inte samma sak som det jag ville undersöka. Det är en poäng att hålla det separerat.

OK!
Något av Genesis utgåvor då istället. Har för mig att det blev pannkaka av dem också på CD, därför gick jag tillbaka med CD-spelaren.

[Bill50x]

Moderna mastringar är ett kapitel för sig. Kan vi börja med att hålla oss på der förfärliga 80-talet?

Var de så dåliga? Visst finns det skrämmande exempel men för många bolag handlade det om att så snabbt det bara gick få ut en ordentlig katalog. Då fanns det varken tid eller pengar att "meka" med inspelningarna alltför mycket. Men jämför dessa tidiga utgåvor med senare utgivna remastringar så är väl snarare de tidigaste cd-utgåvorna en skänk från himlen Hoppas att Pekka J blandar sig in i diskussionen, han har mycket erfarenhet av kvaliteten på olika utgåvor iom sitt skivsamlande.

Men visst finns det riktiga stolpskott, en skiva med Stone the Crows som jag köpte var helt enkelt en rip från en vinylplatta, pressad på CD! Men hellre denna än att inte ha musiken alls. Jag hade vinylen men den blev tyvärr stulen vid ett inbrott.

/ B

[Bagaget]

Skulle inte ni som har tillgång till bra vinylspelare kunna lägga upp ett typiska exempel (inte rena skräckexempel) på samma skiva från vinyl och cd (helst samtida och 80-talsutgåvor) i en ny tråd?
Om några gjorde samma sak så skulle man kunna lyssna och diskutera vad för typer av skillnader det rör sig om. Är det t ex samma typer av fel alla störs av? Man skulle bättre förstå vad olika lyssnare menar och föredrar.

Och har ni Dire Straits - Making Movies (1980) får ni gärna slänga in Romeo And Juliet i min tråd viewtopic.php?f=9&t=59033 så jag får höra hur bra det kan låta

[RogerJoensson]

Bill,
Jag borde använt citationtecken. Det "förfärliga 80-talet" var ironi (delvis). Jag tänker på cd-spelarnas generellt oförtjänt dåliga rykte. Förlåt att jag inte var tydlig med detta.

Att det hände att skivorna lät illa, det kan jag hålla med om. Jag har en stark känsla att rätt mycket av motståndet handlar om missförstånd och att kritiken missriktades mot apparaterna, när det var vissa utgåvor som var det stora problemet. Jag vill veta genom lyssningsexempel vad det är man finner dåligt, om jag hör samma sak och om olika personer hänger upp sig på olika skillnader.
Därför vore det intressant om det postades jämförelser av skivor från samma tid (jämnåriga cd och vinylavspelningar) där felen är typiska och det som gjorde att man valde bort cd:n.
Att jag tyckte det var en poäng att fortsätta hålla det hela på 80-talet är för det var före den stora vågen av galenmastringar och att jag rätt många gånger tycker det är lättare att hitta vettigare mastringar från den tiden än nu och att felen i vissa fall går rätt bra att återställa vid avspelning (den vanligt förekommande diskanthöjningen).
Sen finns det rent mög också extravässat med exciter och annan dynga, men det kan vi lämna därhän.

Dags för en ny tråd kanske?

[murgatroyd]

Den affär med störst utbud i Stockholm låg på Norrlandsgatan minns dock inte vad den hette.
Men där fanns EN karusell motsvarande som vykort brukar exponeras. Löjligt.
Dessutom var den övervägande delen klassisk musik, inte direkt min grej.
Det där ändrade sig dock ganska snabbt. Efter bara några år fick vinyl motsvarande utrymme.

Kanske tänker du på Sterling som låg på Smålandsgatan vid slutet av Norrlandsgatan, där köpte jag mina första CD runt 81-82'... 99% klassiskt, Bo som drev affären hade även eget skivbolag med samma namn.

[2-ch]

Kanske tänker du på Sterling som låg på Smålandsgatan vid slutet av Norrlandsgatan,

Nja, vill nog ha affären i närheten av där Paus ligger idag. Med reservation för minnesbrist

[Mats]

Min minnesbild är definitivt samma som murgatroyds.

[IngOehman]

En stor besvikelse för mig var The Cult: Sonic Temple på cd jämfört med vinyl. Det är mycket möjligt - troligt - att det är olika mastringar, men en annan sannolik förklaring är att jag var annorlunda när jag lyssnade på vinylen, yngre och så hörde jag skivan framför allt ordentligt för första gången per vinyl. Skillnaden i ljud till följd av mediernas inneboende brister gissar jag spelade minst roll.

Det är olika kontext, men LP-spelandet har också en större kontext, så att säga; mer runt-om-kring. Förstagångsupplevelser på vinyl skulle kunna tänkas starkare fästa oss vid formatet av den anledningen.

Att i ungdomlig överdrift sitta och avguda ett album fungerar bra med cd, bättre med vinyl och inte så värst med fil. Väl.

Skillnaden i faktiskt ljud försvinner i obetydlighet (om man vill) inför de mycket större (som jag tror) effekterna av allt runt-om-kring.

Så lyssning på ljudet [allt annat lika] ger bra insikt om eventuell skillnad i ljud, men antagligen inte så stor ledning när det gäller upplevelsen. Ett helt litet missnöje, kanske omedvetet, med hanteringen av media eller apparater eller brist på associationer, tror jag ofta överskuggar i sig klart hörbara avvikelser i ljud när det gäller upplevelsens godhet.

Tyvärr(?) kommer kunskap om objektiva ljudegenskaper in i den subjektiva upplevelsevärlden och får, för mig och många med mig, större betydelse (på grund av att de är "verkliga") än de förtjänar. Alltså, jag menar att en objektivt något bättre återgivning kan låta bättre inte för att den låter bättre objektivt utan för att jag vet om den och att detta påverkar min perception.

Ja, det är nog svårt att entydigt säga något om CD-utgåvor kontra Vinylutgåvor.

Jag känner till fall där Vinylen lät sämre och fall där den lät bättre, ibland till och med mycket bättre. Alltså att CDn lät mycket sämre. Det första minnet av ett exemplet på det senare som jag kommer att tänka på är när de släppte Dark Side of the Moon på CD. Ett annat är Out of the Blue. Båda var för mig en väldigt stor besvikelse på CD. Och i båda fallen på grund av klåfingrig mastring.

Själva CD-systemet har jag aldrig sett några större problem med, även om jag hade önskat högre upplösning och lite högre samplingsfrekvens. Gärna 20/50. Det hade gjort speltiden lite kortare (56,3 minuter istället för 79,8 minuter). Å andra sidan tycker jag det var lite onödigt att CDn skulle vara så liten som den blev. Jag hade inte haft något emot att hantera 16 cm-skivor stället för 12 cm. Det hade givit en speltid om 1,92 gånger den för 12 cm-CD. Vi talar om runt 108 minuter, trots 20/50.

Men nu är det som det är, och det är inte så dåligt.


Vh, iö

- - - - -

PS. En kul kuriosagrej är att spårets längd om vi hade valt 16 cm diameter (15,6 effektivt) för CD, hade blivit över en mil långt.

[2-ch]

PS. En kul kuriosagrej är att spårets längd om vi hade valt 16 cm diameter (15,6 effektivt) för CD, hade blivit över en mil långt.

Onödigt vetande är kul.
Betyder det att en normal CD har en spårlängd av 5,2km?

[murgatroyd]

Kanske tänker du på Sterling som låg på Smålandsgatan vid slutet av Norrlandsgatan,

Nja, vill nog ha affären i närheten av där Paus ligger idag. Med reservation för minnesbrist

SKIVFÖNSTRET låg ju nästan där, lite närmare Kungsgatan, men osäker på om de fanns redan 81-82'? Troligen inte... Sterling är mer troligt!

[2-ch]

SKIVFÖNSTRET låg ju nästan där, lite närmare Kungsgatan, men osäker på om de fanns redan 81-82'? Troligen inte... Sterling är mer troligt!

Skivfönstret låter bekant. Sterling låter obekant

[murgatroyd]

Har inte lyckats ta reda på när Skivfönstret slog upp dörrarna på Norrlandsgatan, hittade lite om kedjan i sig, men bara att det stängde så sent som 2008, dock inte på Norrlandsgatan, där stängde de tidigare.

Nån som minns när de öppnade? Jag var stammis där och det var förstås efter Skivfabriken etc, men NÄR?

[idea]

Än har vi inte fått svar på källan till A resp B (om jag inte missat något i senare långa utsvävningar i CD-nostalgi).
Här är vad jag fått fram för skillnad mellan de två filerna i 1/12-oktavband. Intressant med kanalobalansen och den något ojämna frekvensgången över 1 kHz (+-0.1 dB). Filerna laddades ner i början på veckan (om det nu har skiljt mellan olika versioner som funnits tillgängliga) och de som jag kunnat särskilja 9/10 ggr.
Undrar om det är ena kanalens nivåhöjning (troligast) eller den ojämna frekvensgången som jag plockat.

DifferenceSound_A-B.gif (30.58 KiB) Visad 2302 gånger

[Morello]

Själva CD-systemet har jag aldrig sett några större problem med, även om jag hade önskat högre upplösning och lite högre samplingsfrekvens. Gärna 20/50.

Vh, iö

- - - - -

PS. En kul kuriosagrej är att spårets längd om vi hade valt 16 cm diameter (15,6 effektivt) för CD, hade blivit över en mil långt.

Jag håller med - lite längre övergångsband hade inte skadat, men skulle inte 48 ksps varit lämpligare då detta är en vedertagen standard i proffsbranschen? 20 bitars upplösning låter också vettigt - mer än så tycker jag inte behövs. Till och med 16 bitar bjuder på ett rätt så generöst, dynamiskt omfång.

[RogerJoensson]

Än har vi inte fått svar på källan till A resp B (om jag inte missat något i senare långa utsvävningar i CD-nostalgi).
Här är vad jag fått fram för skillnad mellan de två filerna i 1/12-oktavband. Intressant med kanalobalansen och den något ojämna frekvensgången över 1 kHz (+-0.1 dB). Filerna laddades ner i början på veckan (om det nu har skiljt mellan olika versioner som funnits tillgängliga) och de som jag kunnat särskilja 9/10 ggr.
Undrar om det är ena kanalens nivåhöjning (troligast) eller den ojämna frekvensgången som jag plockat.

Din mätning stämmer rätt väl med mina sinusmätningar som visade på en avvikelse inom 0-0.3dB 20Hz-19KHz och -0,45dB vid 20KHz.
Kanalnivåskillnaden blir extra tydligt i hörlurslyssning. Förmodligen gäller det tonkurvefelet med och särskilt vid snabb A/B-växling. Lägg till några sekunder tystnad mellan växlingarna, så blir det svårare att höra skillnaden.

Jag borde kanske motjusterat för kanalobalansen, men det gjorde jag inte. Det skulle ju vara ett test från verkligheten. Alla fel i hela kedjan är ärligen med!

Skön upplösning på Y-axeln, förresten... För dom som inte är vana att titta på dylika grafer så vill jag understryka att det man ser är krafitigt överdrivet mot vad som är hörbart. Använder man samma upplösning som är vanligt vid högtalarmätningar så blir strecket i det närmaste spikrakt...

Återkommer snart med facit.