Det är nog bra att sikta på +/- 0,05 dB.
Det finns flera studier som visat att de känsligaste lyssnarna kan detektera avvikelser trots att de ligger inom +/- 0,1 dB (t ex undertecknad) men såvitt jag vet har ingen lyssnare detekterat avvikelser mindre än +/- 0,05 dB. Ingen jag studerat i varje fall. Så jag kan tycka att det är ett bra mål. Men det beror förstås på hur många saker i kedjan som påverkar. Det är ju egentligen summan av alla fel som är intressant, och fel som liknar varandra i olika länkar adderas...
Svante skrev:Största problemet med 16/44 är som jag ser det att det är ganska jobbigt att göra rekonstruktionsfilter som ligger inom 0,05 dB <20 kHz och faller med kanske 100 dB mellan 20 och 22 kHz. Man ser inte ofta sådana filter i DACar, ens idag.
Jobbigt och jobbigt. Egentligen är det inte jobbigt alls. Det som är svårt är tillgodose kombinationen av:
1. Faslinjäritet,
2. Minimalt tonkurverippen 0 - 20 000 Hz,
3. Låg fördröjning.
Ett perfekt FIR-filter är ju så lite finit som möjligt, så att säga.
Det beskriver varje ögonblick som inte ligger exakt på ett sample, med oändligt många termer från tidigare ögonblick, oändligt många samples både framåt och bakåt i tiden... Det betyder att ett perfekt filter får så stor fördröjning att signalen inte kommer ut ur det, någonsin.

Men accepterar man en större delay än idag, säg 5 gånger större (vilket fortfarande inte är mer än en bråkdel av en sekund) så kan man få fenomenalt symmetriskt pulssvar (/faslinjär överföringsfunktion) OCH extremt lågt tonkurverippel på samma gång. Räknar man med väldigt många bitar och dessutom översamplar mycket så kan störnivån bli extremt låg och det analoga filtret man göras skapligt enkelt.
Förvisso behövs mycket beräkningar om det skall bli riktigt bra och kanske var det det du menade med "jobbigt"? Men jag menar nog, att idag är det knappast jobbigt att räkna. Därför måste jag anta att skälet till att man inte gör filter med flera termer, större delay men perfekt fas, är att det av något för mig okänt skäl anses att det är tillräckligt bra det som görs idag. Något annat vettigt skäl kan jag inte komma på.
Och frågan är om jag ens tycker att DET är ett vettigt skäl, alltså uppfattningen att "det duger" som det är. Extra underligt blir det när kvalificerade CD-spelare dessutom blir långsammare och långsammare för varje år. Redan på 80-talet lyckades SONY göra en CD-spelare som startade avspelning mindre än 0,4 sekunder efter att man tryckta på play (eller beordrade hopp till ny låt). Idag finns det CD-spelare som tar 40 sekunder på sig innan de börjar spela efter att man tryckt på play!
Då känns det lite dumt att inte offra någon bråkdel av en sekund på att skapa en nära perfekt filterfunktion. Det är ju så lite att det känns rimligt att trycka på play lite tidigare, om det är så noga.

I sammanhang när bild och ljud spelas parallellt kommer såklart saker som läppsynk in i ekvationen, men dagens bildvisare har som regel så stor fördröjning (i varje fall de som är bra) och HDMI-protokollet tillåter ju dessutom synkronisering på så vis att apparater kan berätta baklänges hur mycket de fördröjer, så det borde inte vara något problem, bara alla har tänkt på saken.
- - -
Men som jag sagt många gånger tidigare - JAG hade gärna sett att CD-systemet sagt 20/50 istället. Eller 24/100, vilket dock kräver mycket mera data.
Jo en sak till - jag har sett på några ställen att det skrivit att de allra bästa 24-bitars DACarna som bäst erbjuder en upplösning om sisådär 20 bitar, alltså S/N om 120 dB. Det är inte riktigt sant. Det finns faktiskt system som i varje fall närmar sig att tangera 24 bitars upplösning idag, även om distorsionsprodukterna vid full utstyrning inte ligger 144 dB ned. Men vid svagare signaler så ligger de artefaktiska bidragen nedåt -140 dB relativt full utstryrning.
Ville bara nämna detta. Det är ingen viktig sak som påverkar frågan om CD-systemets vara eller icke vara, men jag ville ändå nämna det så det inte blir till en sanning att vi ligger och stampar på samma nivå idag som för 20 år sedan (då de bästa systemen klarade ungefär 120 dB).
Man skall dock självklart inte omfamna den motsatta världsbilden heller, alltså gå och tro att utvecklingen har varit större än den varit. De flesta av de bästa systemen klara bara 120 dB, även idag. Men de allra bästa som sagt mera.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).