Ljudidealet i pop/rocksammanhang har, som sagt, förändrats de sista 20 åren. Både skivbolag och artister trycker idag på och har som absolut främsta mål att låta starkast.
Att jämföra 20-30 år gamla vinylutgåvor med nygjorda ommastringar (och ev. ommixningar) på Cd är både orättvist och meningslöst. Nutida remastringar handlar ofta även om ommixningar gjorda efter moderna och helt sjuka ideal, där allt får ge vika för maximal ljudvolym.
Det har inte med vinyl resp Cd att göra. Det är mera relevant att jämföra med samtidiga utgåvor (så långt möjligt).
- Hur låter t.ex. /"I Don't Know" från Ozzy Osbournes grymma skiva"/ på den första Cd-utgåvan, från den tiden när man oftare var respektfull vid överföring från mastern?
En modern remaster är ofta ljudmässigt att betrakta som en helt annan inspelning än originalmastern och kan låta ungefär hur som helst, nästan alltid låter den mycket dåligt. I min värld är
"remastered" lika med en
varningstext och översätts
"köp inte".
Detta gäller oavsett om det står att läsa på en Cd eller vinyl.
//
Jag har också exempel på vinyler som låter bättre än Cd-utgåvan.
T.ex Jethro Tull "songs from the wood".
Min första vinyl lät bra, men var utsliten med knaster och annat fanskap. När den kom ut på Cd köpte jag och blev mycket besviken. Den ljusa brillianta diskanten var som bortblåst, Cd:n lät diskantbeskuren och grovhuggen. Så jag köpte en ny vinyl och till min förvåning lät den precis son Cd:n. Senare köpte jag ytterligare en vinyl från utgivningsåret, även den lät ungefär lika illa som Cd:n.
Min slutsats blev att den först inhandlade vinylen antingen hade fixats till vid graveringen eller råkat hamna hos en graverare vars utrustning hade en lagom lagom krokig frekvensgång som rätade ut mastern på ett sätt som passade mitt öra bättre (alltså ren tur). Cd låter troligen mycket likt originalmastern.
(Efter att ha kört Cd:n genom en självskruvad Eq låter Cd:n bättre än min första vinyl. Bruset och disten är lägre och basen stabilare.)
Beatles "Sergent Pepper" låter ganska lika på min vinyl och Cd, som jag besviket upptäckte efter att ha väntat på Cd-släppet (slutet på 80-talet). Jag hade förväntat mig att Cd:n skulle låta bättre, även här hade man uppenbarligen varit originalet trogen vid Cd-utgivningen, vilket jag respekterar och faktiskt är glad för. Så var det faktiskt ganska ofta på 80-talet.
Jag vågar knappt tänka mig hur de skulle låtit efter modern volymmaximering och dynamikstympning.
