Det är mycket spekulationer nu i tråden. I princip är alla spekulationer om tillverkares R&D-ingenjörers arbetsuppgifter felaktiga.
Först: Linn, tyckte inte d v s de tycker inte. Linn ansåg och anser vilket betyder att de vet. De har total vetskap då de uttrycker sig. Deras vetande baserat på deras hypoteser och slutsatser och deras R&D. De jobbar målinriktat med tekniska lösningar som skall lösa den problematik som de anser bör lösas. Det är deras rätt och integritet att kunna göra så. Det är även deras skyldighet att göra så och att arbeta med sådana principer och premisser. Det är ingen lekskola a la Faktiskt-tänkande.
De som satsar pengar i Linn, eller i vilket bolag som helst, typ banker och investerare och/eller den kommun som i det här fallet Linn är verksam i satsar i Linns IP (Intellectual Property) och Know-How och i deras Team. Deras Mission och Vision är grundläggande parametrar vid kapitalanskaffning. Inga expanderande bolag kan expandera utan kapital. På något sätt måste industriell produktion finansieras. Linn har sin filosofi utstakad, vilket utgör deras Mission. Deras Affärsmodell är också satt. Det är bolagets styrelses uppgift. Om filosofin är helt rätt eller felaktig är helt oväsentligt i sammanhanget. Det visar sig senare och då får man korrigera utstakad riktning. Är man någonstans exempelvis i punkt A och skall någonstans exempelvis till punkt B så tar man ut riktning mot B och sedan börjar man förflytta sig i den valda riktningen. Att få kapital tillfört i ett bolag för att kunna förflytta bolaget i den riktningen och sedan förflytta sig i annan riktning är olagligt och avtalsvidrigt. Det är inte lekstuga a la Faktiskt-medlemmars våta tokeridrömmar om en totalförvrängd verklighet. Skärpning grabbar!! Linn jobbar enligt en filosofisk mission om musikåtergivning. De jobbar frenetiskt, passionerat och ambitiöst i sin lära och i sina doktriner. Det är helt som det skall hos ett seriöst företag som brinner för sin uppgift. Ett oseriöst företag jobbar inte enligt sin Mission. Ett oseriöst företag ringlar omkring som ormen och ändrar kappan efter vinden.
Då i princip alla var kommersiella kring 1980 och satsade snabbt på CD, så avstod Linn helt och hållet. De satsade på fortsatt LP som format för musikåtergivning. Jag kallar inte det för ett kommersiellt lukrativt beslut. Det var snarast att betraktas som kommersiellt självmord, men de hade sin utstakade riktning som de inte avvek ifrån. Riktningen för dem är punkt B som innebär ”Bästa Musikåtergivning”. ”If it sounds good, it is good”. The more music, the better. Det är deras filosofi. Det är även min filosofi och har varit så sedan 1968. Därvidlag är det ingen skillnad på Linns filosofi och Onkel Steindls filosofi. Då var jag 15 år och pojkspoling.
Linn har ingenjörer anställda inom R&D (FoU) och produktutveckling som analyserar givna problem med olika ting, precis som alla andra ingenjörer som jobbar inom R&D och produktutveckling. Anställningsavtalet reglerar i lag den anställdes arbetsuppgifter. En anställd R&D-ingenjör sysslar inte med marknadsföring. Det är inte hans arbetsuppgift. En arbetsuppgift innebär att man tar ansvar för sitt arbetsområde. En R&D-ingenjör tar inget ansvar för Säljavdelning eller marknadsavdelning eller för något annat än det som står i anställningsavtalet. Anställningsavtal regleras i lag och av fackföreningar. Jag förmodar att ingen av er sett ett anställningsavtal i era liv och att ni fumlar i mörker och inte har någon aning om hur det fungerar i arbetslivet. Det är min utgångspunkt. Beviset för att min utgångspunkt i sanning är korrekt är ju det ni själva skriver och fabulerar och fantiserar och spekulerar i.
Inom R&D tar man reda på vilka tekniska problem som finns med det som skall utvecklas fram. Man gör en så kallad ”due dilligence” d v s en avstämning över de resurser som finns tillhands vilket utgör punkt A och tar sikte på vad som skall åstadkommas d v s punkt B som är bör-värdet. Då kan riktningen tas fram. Då görs en första utredning över vad som behövs i material och personella resurser, vad kostnaden kan bli och hur lång tid det kan ta. Man sätter upp milstolpar längs vägen som fungerar som kontroll-stationer/punkter och där ytterligare information tillförs och även ny information. I en kontroll-station/punkt kan punkt B ruckas något. Man kan även lägga ner projektet eller senarelägga det. Allt beror på olika omständigheter just då.
Man har viss rangordning och turordning i hur problem skall attackeras och lösas. En del problem är små, andra större. En del problem är kostsamma att lösa, andra mindre kostsamma. Svårare än så är det inte.
Kring 1980 och fram till ungefär 1990 framstod det ganska klart och tydligt för en del inklusive för Linn och för mig själv att formatet med S/P DIF hade en hel del övrigt att önska och var en tydlig flaskhals. Det var ett problematiskt format på flera sätt. Det framstod också att andra tekniska saker degraderar "Perfect Sound Forever". Vissa saker är ok, men andra saker är helt enkelt inte ok.
Då ställer man upp de tekniska problemen och rangordnar dessa.
Sedan ställer man upp lösningar och rangordnar dessa, både tekniskt och ekonomiskt.
Då får man en handlingsplan som R&D kan presentera för operativ ledning och ledningen presenterar/rapporterar inför styrelse.
Linn kom fram till att, just då, med den teknik som då stod till buds, S/PDIF inte var användbar för deras del. 1993 lanserade Linn sin första CD-spelare Karik vilket var 11 år efter CD-formatets premiär. Linn jobbade dock vid sidan av, med professionell digital inspelningsutrustning samt med sitt skivmärke Linn Records med utgivning av skivor. Deras CD-spelare CD-12 lanserades 1997 och då Philips år 2005 lade ner tillverkningen på laserpickupen så valde Linn att lägga ner produkten. Redan 1992 hade Linn en kombo i form av Karik/Numerik.
Så här skriver Stereophile på den tiden.
Stereophile skrev:The Linn CD player completely sidesteps a problem that plagues all other CD transport/processor combinations: jitter in the recovered clock. Linn's method is so simple I'm surprised no one else has done it before. In fact, I'm surprised that the S/PDIF (Sony/Philips Digital Interface Format) standard didn't incorporate this technique when the interface standard was established. But before looking at Linn's solution, let's see how a conventional transport and D/A converter interface works.
Hi-fi insight skrev:LINN NUMERIK, Launched in the early nineties as the DAC partner to the Linn Karik CD transport, the Linn Numerik quickly established itself as a high end but extremely detailed and musical state of the art digital to analogue coverters. Not to be confused with the £25,000 professional DAC that Linn sold at the time to professional recording studios like Peter Gabriel who was one of the first people to install a professional Linn Numerik at his Real World Studios in Wiltshire. His 1992 solo album Real World from which the single "Digging in the Dirt" was taken was one of the very first studio albums to use the Linn Numerik in the recording process, which was quite radical as nearly all studios used Sony PCM systems for CD mastering at that time.
Those of you fortunate to have a 1992 copy Beethoven's Violin Concerto featuring Nigel Kennedy conducted by Klaus Tennstedt will also appreciate the subtle insight that the Linn Numerik DAC provides into the music as this totally live album takes full advantage to provide the listener with a wonderfully muscial and expressive performance, which the consumer Linn Numerik borrowed heavily from.
Med Beethovens violinkonsert hade Linn kommit in i salongerna. Det var en viktig och avgörande milstolpe som jag kommer ihåg då det inträffade.
Genom deras professionella engagemang med lösningar som undvek problem fick Linn och speciellt deras R&D-ingenjörer ett stort Know-How på området.
Då fanns lösningen till buds för Linn att lägga klockan i DACen och med speciell kabel överföra denna klocksignal till en CD-drive.
De valde den lösningen därför att de ansåg den lösningen vara bäst för musikåtergivning just då.
Jag instämmer med Linn, det var den tekniskt sett bästa lösningen just då om man ville minimera signalrelaterat deterministiskt jitter och minimera störningar på jord och gemensamma matningar. Detta under förutsättning att det behövs för bästa musikåtergivning eller snarast för musikåtergivning som uppfyller Linns krav.
De hade i mitten och på andra häften av 90-talet integrerade CD-spelare och deras kombo med NUMERIK som bästa lösning.
Det var ingen kommersiellt handhavandemässigt praktisk lösning. Lösningen var inte enligt standard och inte kompatibel med andra märkens apparater. D v s precis lika limiterat systemtänk som B&O och som Apple. Det blir slutna system ej kompatibelt med andras apparater. Detta kräver en avsevärd marknadsföring för att nå ut brett till konsument. Det hade inte Linn. B&O omsatte ungefär 30 ggr mer än Linn. Apple hade i princip sitt på det torra, kan man tänka, men så var det inte i början. Apple hade många tidsperioder på konkursens brant och Linn hamnade där år 2006. Grundaren Ivor Tiefenbrun var tvungen att frånsäga sig allt operativt arbete på grund av sjukdom. Sedan hände fler negativa saker.
Det fanns andra tekniska lösningar på 90-talet som man kom väldigt långt med där man kunde behålla given standard och kompatibilitet med övriga produkter på marknaden. Jag valde en av dessa andra lösningar. Den bygger dock på balanserad digitalöverföring och AES/EBU. Då höll sig störningar på tillräckligt låg nivå. Sedan var jag tvungen att utveckla digitalsignaltransformatorer som satisfierade mina krav och den enda som klarade detta var den gamle transformatorfarbrorn i Norrtälje, Lundahl Transformers AB. Med denna lösning till buds för min del så kunde jag åtgärda en hel av problematiken med dåtidens S/PDIF och AES/EBU.
Jag var dock tvungen att även åtgärda ett problem med ingångskretsen som då var den bästa kretsen, men inte tillräckligt bra. Den hade en massa överhörning internt till signalingången och det var besvärande. Men med mycket lågimpediv drivning, ända upp i radiofrekvensbandet för FM, av digitalsignalen in till denna ingångskrets så minskade jag HF-skräp med ungefär 30-40 dB på ingången. Då hände det saker. Då först blev jag nöjd med ljudet. Det var en resa från 1987 till 1993 där jag sökte the Holy Digital Grail. Det tog 6 år av blod, svett och tårar och tärd ekonomi, men gav resultat. Sedan var D/A-omvandlaren klar, med sådant ljud jag ville och kunde sätta mitt namn på.
Jag sålde en så kallad enkel licens till Forsell som sålde sin apparat under beteckningen D/A-Converter Forsell Air Reference. Den fick absolut bästa reviews och mottagande world wide i ungefär 50 reviews. År 1997 lanserade jag min egen D/A-omvandlare LICENCE No1 och år 2000 ungefär bytte jag beteckning på denna till Bremen No1. Det var efter det att jag tog tillbaka mitt efternamn från Bremen till mitt födelsenamn Steindl. Då fick produkterna heta Bremen som varumärke. Jag hade jobbat vidare från 1993 till 1997 för att förfina ljudet som jag önskade. År 1997 fick Licence No1 omdömet som Världens bästa DAC i hifi-press.
Efter att Philips lagt ner sin produktion av laserpickup kom för Linns del alternativet att istället för CD-drives, så kunde man streama digitalkodad musiksignal från hårddisk, eller för den delen från internet. Då förenklades problematiken och man kunde använda annat överföringsformat på digital nivå än S/PDIF för att överföra musiksignal på.
Redan där är jag övertygad om att Linn med sitt skivmärke Linn Records
https://en.wikipedia.org/wiki/Linn_Records såg streaming som bästa tekniska lösning och med snabbare och bättre handhavande. Linn var tidigt ute med streaming från nätet. För att kunna vara tidigt ute så krävs det att de hade viss mängd tekniska lösningar och Know-how in house i förväg. År 1982 startade Linn Records, samma år som CD formatet lanserades.
Man var tidigt ute med att välja streaming som teknisk lösning för distribution av musik. Man kan inte ha en marknadsavdelning eller ekonomiavdelning som inför sådana tekniska lösningar. Det funkar inte så. Det ligger inbäddat i bolagets DNA. Linn hade tekniken i botten och Missionen var tidigt satt gällande utgivning av musik.
Allt snack om kommersialism och andra töntiga spekulationer på forumet är infantilt blajsnack som jag ser det. Ni har inga fakta eller bevis som era spekulationer baseras på. Jag vet inte varför ni inte växer upp från spekulationsstadiet?
Verkligheten inom High-end eller för de som sysslar med R&D funkar inte som flera av er tycks tro och spekulera i.
Det hindrar inte att det även inom High-end finns oseriösa aktörer.
Det hindrar heller inte att ytterst seriösa aktörer inom High-end kan arbeta med felaktiga hypoteser om hur saker fungerar och ur de felaktiga hypoteserna dra felaktiga slutsatser.
Detta kan vara betydligt mer destruktivt än man kan föreställa sig. Det ligger nämligen som ett hinder för ens egen kunskapsevolution, men även för andra seriösa aktörer som har korrekta hypoteser och korrekta slutsatser och som träder in på samma spår.
Så såg jag på Linn från ungefär 1980 och några år in på 90-talet. En del av deras hypoteser ser jag fortfarande som falska och därmed blir deras slutsatser inkorrekta. Verkligheten ser annorlunda ut. Man kan och bör förenkla saker men inte mer än nödvändigt så att fokus kan hållas på korrekt nivå.
Det hindrar inte att flera av Linns R&D-ingenjörer gör ett mycket gott arbete. Jag tror inte Chords ingenjörer jobbar annorledes.
Det är Linns R&D-ingenjörer som sätter punkten B d v s målet som de strävar mot – Bäst musikåtergivning! Det är mottot som gäller. Det mottot är även mitt motto och mål.
Det är få i branschen som har det mottot. Normalt har man bäst ljudåtergivning där ljud definieras som en fysikaliskt fenomen med enbart fysikaliska storheter och måttenheter. Så länge man enkom ser detta som Input i mätutrustningen där det är viktigt att ha kontroll på Input då mätningen sker med hörseln så kan mätningen med hörseln göras fritt från tvångsföreställningar gällande hur saker skall vara för att låta bäst på musik.
Bäst musikåtergivning innebär nämligen att mätapparaturen
inte är mätutrustningen för fysikaliska egenskaper. Enda mätningen som gäller är hörseln som mätinstrument och inget annat än hörseln.
Därför skriver jag angående hörseln som just mätinstrument i Peter Steindl?-tråden. Det är det som gäller. Ljud i form av fysikalisk kod är bara en slags bärvåg för musik, men det är inte så bara, dock är det inte allt.
Mvh
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
Dagens bästa!