Almen skrev:IngOehman skrev:Men det är ju faktiskt korrekt att det beskriva är syftet med återkoppling.
Alltså att rätta till fel.
Och det som antyds men inte skrivs, nämligen att en normal transistorför-
stärkare inte presterar så väst bra utan återkoppling, är ju också korrekt.
Däremot finns det förstås en risk att någon som läser det skrivna, kan läsa
in mera än så, t ex något i denna stil: "Felen som fanns före motkopplingen
finns kvar när man spelar komplexa musiksignaler och transienta signalet,
och motkopplingen ger bara bättre mätresultat men när man spelar musik
så hörs alla de oemotkopplade felen ändå", eller något liknande.
Risken blir inte mindre av att det finns dom som påstått sådana dumheter i
det historiska. Jag har ju sett liknande saker skrivna i andra sammanhang,
och det är förstås dumheter. Men här ser jag faktiskt inget sådant.
Bara en beskrivning av ett annat tillvägagångssätt, nämligen maximal intrin-
sisk linjäritet och inget motkoppling. Läser man data så framgår dessutom
att distorsionen faktiskt är större än från en ordinär transistorförstärkare.
Jo, det är väl antydningarna som jag läser mellan raderna angående hur dåligt det är med motkoppling som jag vänder mig mot. Det är möjligt att jag överreagerar.
Men någon får gärna förklara den tekniska bakgrunden till att "högbranta ramgallerrör...genererar en upplösning och dynamik i ljudet vilket är omöjligt att uppnå med ... transistor- / halvledar-komponenter." Hur kan högbranta ramgallerrör ge en bättre dynamik än motsvarande transistorförstärkare?
Det där hade jag faktiskt missat.
Men ändå tycker jag mest att det ser ut som lite säljtext med subjektiv
grund.
Men visst kunde det ha framgått tydligare.
Om jag hade fått uppdraget att formulera ungefär samma sak så skulle jag
nog ha skrivit något i stil med (och detta är alltså mitt förslag):
"högbranta ramgallerrör...leder till en konstruktion som ger en upplevelse av
upplösning och dynamik i ljudet som, av vad vi erfarit, är svår eller kanske
omöjlig att uppnå med ... transistor- / halvledar-komponenter."
Med sådana formuleringar framgår det ju att det är en upplevelse man talar
om. Men också att uttalandet baseras på subjektiva förnimmelser och att
det begränsas av vad som ryms inom de egna erfarenheterna.
Då blir det ju liksom oantastligt, det vill säga sant om den som skriver det
skrivit vad de upplevt.
Men ändå finns värdet av texten kvar, alltså att den som läser det får ta
del av den entusiasm som lyssning på steget resolterat i. Ofta är det ju just
sådana saker som man vill förmedla om man själv upplevt något.
Eller?
I synnerhet när det gäller sådana här apprater som, på grund av att de inte
följer standarden med avseende på dämpfaktor och annat, inte går att rätt-
vist kvantisera egenskaperna hos med hjälp av mätningar och/eller F/E-lyss-
ningar.
Men kan ju liksom som tillverkare av en sådan här annorlunda produkt inte
göra så mycket mera än att berätta om vad man själv upplevt, och hoppas
att det leder till att någon annan får lust att låna steget sina öron för att
bilda sig en egen uppfattning.
Det är nog inte meningen att någon skall betraktar det skrivna som en abso-
lut och oomkullrunkelig objektiv sanning och köpa steget ohört. Det tror inte
jag i varje fall.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).