Tunemethod - steg för steg

[Bill50x]

Åhh,dessa underbara Keilidhs! Sista gången jag hörde mina valnöts keilidhs var hos lillsvågern på hans födelsedag. Wakonda,två LK 85 och aktiva filter. Det var sjukt bra! Nu har han Keltik han med och har aldrig varit lyckligare..

Vilket leder mig till Marillions låt "Kayleigh" som bara är hur bra som helst!

/ B

[Bill50x]

De är bra drag när Tunedem spelar, även om det också mest liknar en frireligiös folkrörelse.

Men visst svänger det fast det låter skit?

/ B

[phon]

Jo, det är bra drag.

Vilket leder mig till Marillions låt "Kayleigh" som bara är hur bra som helst!

/ B

.. och Assassing, Cinderella Search, Jigsaw, Easter, Splintering Heart ..... hela bandet!

Det är Fish som har försett mig med min tinnitus, på en spelning nere på Hammarby Fabriksväg i Stockholm ...

[E]

Enda effekten som det som Ingvar kallar för "mastering" skulle få är att tidningen kan bibehålla sin stil. Det påverkar verkligen inte innehållet.

Så där säger säkert beställarna av musikmastring också.

Mvh E*

[bassman]

Det är svårt att skriva kort.

Blev det för långt

[Bill50x]

Vad som däremot inte (ännu?) fungerar är logistik och administration.

Medlemshanteringen är kraftigt uppdaterad nu.

Så bra.

/ B

[IngOehman]

Nu en rent teoretisk/filosofisk betraktelse. Tänk dig en skivspelare, alltså en vinyltyp. Idealet är att nålens rörelse till 100 % består i/motsvarar spårets vindlingar.

Njae, så är det ju inte. Spårets vindlingar är inte definierbara utan att
definiera rörelsedomän. Och dessutom är det ju så att nålspetsen är
kopplad till magnet/spol-systemet med en nålarm, och det är ju den
utsignal som kommer därifrån som skall motsvara spårets vindlingar.

Men en normal dynamisk pickup har en utsignal som är hastighetspro-
portionell. Det är alltså spårets hastighet som närmast motsvarar den
elektriska utsignalen som så småningom skall bli eller styra ett ljud-
tryck, som i sin tur motsvaras av en dynamisk högtalares membrans
acceleration.

Naturligtvis vill/önskar man att spårets vindlingar ska omsättas i elektrisk energi. Om tonarmen till 100 % följer spåret (den spår/rörelse det är tänkt att pickupnålen ska följa), vilken utnivå skulle du då få ifrån pickupen? Jag säger noll.

Och det har du ju rätt i (om du med "tonarmen följer spåret" menar att den
följer vindlingarna).


Det är inte där missförståndet föreligger. Det du missförstått är att du tycks
tro att man om man jämför en tonarm som "sitter fast" med en som inte gör
det, får en medrörelse i det senare fallet. En som gör att amplituden går ned.

Men så är det inte.

Om tonarmen är rörlig så kommer den att röra sig MOT nålens rörelser och
alltså ÖKA signalen, inte minska den. Så blir det i audioområdet (och effekten
är sådan vid alla frekvenser över resonansen vid ett tiotal Hz, om man förut-
sätter en tonarm utan intrinsiska resonanser).

Den signalkostande medrörelse som du talar om inträffar bara vid frekvenser
långt under tonarmsresonansfrekvensen. Och den är prima eftersom de gör
att själva spårframmatningen inte återges som en del av musiksignalen.


Vh, iö

- - -

PS.
Har varit inne på detta missförståndsproblem många gånger tidigare, alltså
att vissa i ett ämne okunniga (inte menat som kritisk, bara faktiskt) männi-
skors intuition leder dem fel när de försöker "känna hur det är" - och att de
är så övertygade om att de förstår att de framställer sin vrångbild av verklig-
heten som fakta.

Att då för någon annan okunnig urskilja vad som är sant och vad som är
falskt blir mycket svårt, och missförstånden sprids vidare även till andra, som
kanske i sig själv skulle ha haft en sund skepsis visavi sin egen intuition, men
som nu har läst i svart på vitt att det är så.

Problemet skulle lösas om de som visste att de faktiskt inte är insatta kunde
sluta upp med att formulera sig så att det blir svårt för den som inte heller är
insatta, att se skillnaden.

Om alla föreläser, vare sig de har någon kunskap och insikt i det de föreläser
om eller inte, ser allting bara ut som en massa åsikter som står mot varan-
dra. Det är till nackdel för den som följer en diskussion för att de vill lära sig
något. Missförstå mig inte, diskussioner kan ju även innehålla subjektiva kom-
ponenter, och dessa ÄR ju åsikter, och då är ingen mera rätt en någon annan.
Men när det gäller fakta så skulle jag tycka det vore till värde om de som inte
vet, slutar att framställa sig som någon som gör det.

Samma problem har vi sett många gånger när diskussionens vågor gått höga
om spikfötter, och sakdiskussionen har skadats av att okunniga människor
kommer med påståenden om att högtalaren står stilla på spikfötter, trots att
den i verkligheten rör sig mycket mera, och trots att de rimligen vet att de
inte förstår sig på fysik, de måste ju ha märkt det t ex i skolan.

De flesta som saknar kunskap om ett ämne frågar dock, istället för att före-
läsa, men inte alla.

[Bill50x]

Om tonarmen är rörlig så kommer den att röra sig MOT nålens rörelser...

Varför det?

/ B

[petersteindl]

Om tonarmen är rörlig så kommer den att röra sig MOT nålens rörelser...

Varför det?

/ B

Det är detta som är resonansens egenskaper. De rör sig i varsin riktning. Jag vill också gärna separera vertikalrörelse från horisontell rörelse.

Om man graverar en skiva med frekvenssvep från 3 Hz till 100 Hz och styr ut båda kanalerna lika mycket och i fas d v s i samma polaritet så har man vanlig monosignal. Någonstans runt 7-15 Hz ligger systemresonansen. Då rör sig nålspetsen på cantilevern i motsatt riktning i jämförelse med tonarmen. Då tonarmen svänger inåt mot skivcentrum rör sig nålen utåt mot periferin och då tonarmen svänger utåt mot periferin rör sig nålen inåt mot skivcentrum. Man kan se denna egenskap med blotta ögat.

På motsvarande sätt sker den vertikala rörelsen d v s uppåt och neråt.

MvH
Peter

[Bill50x]

Om tonarmen är rörlig så kommer den att röra sig MOT nålens rörelser...

Varför det?

/ B

Det är detta som är resonansens egenskaper. De rör sig i varsin riktning. Jag vill också gärna separera vertikalrörelse från horisontell rörelse.

Om man graverar en skiva med frekvenssvep från 3 Hz till 100 Hz och styr ut båda kanalerna lika mycket och i fas d v s i samma polaritet så har man vanlig monosignal. Någonstans runt 7-15 Hz ligger systemresonansen. Då rör sig nålspetsen på cantilevern i motsatt riktning i jämförelse med tonarmen. Då tonarmen svänger inåt mot skivcentrum rör sig nålen utåt mot periferin och då tonarmen svänger utåt mot periferin rör sig nålen inåt mot skivcentrum. Man kan se denna egenskap med blotta ögat.

På motsvarande sätt sker den vertikala rörelsen d v s uppåt och neråt.

Jag förstår, tror jag.

Nu hade jag dock en mer teoretisk betraktelse, där en arms rörelse i motsats till nålen ger en lägre utnivå. Självklart gäller detta då inom det frekvensomfång som vi kan uppfatta, annars skulle man ju inte kunna konstruera en tonarm som följer med spåret in mot mitten eller kan klara av buckliga skivor.

Vad jag funderade över var just om en tonarms rörelse alltid är motsatt nålens. Och här torde idealet vara att (inom det hörbara området) tonarmen inte rör sig alls utan det är nålen i pickupen som tar upp spårets vindlingar.

/ B

[Harryup]

Om tonarmen är rörlig så kommer den att röra sig MOT nålens rörelser...

Varför det?

/ B

Det är detta som är resonansens egenskaper. De rör sig i varsin riktning. Jag vill också gärna separera vertikalrörelse från horisontell rörelse.

Om man graverar en skiva med frekvenssvep från 3 Hz till 100 Hz och styr ut båda kanalerna lika mycket och i fas d v s i samma polaritet så har man vanlig monosignal. Någonstans runt 7-15 Hz ligger systemresonansen. Då rör sig nålspetsen på cantilevern i motsatt riktning i jämförelse med tonarmen. Då tonarmen svänger inåt mot skivcentrum rör sig nålen utåt mot periferin och då tonarmen svänger utåt mot periferin rör sig nålen inåt mot skivcentrum. Man kan se denna egenskap med blotta ögat.

På motsvarande sätt sker den vertikala rörelsen d v s uppåt och neråt.

MvH
Peter

Gillar du enpunktslagrade armar?

mvh/Harryup

[petersteindl]

Om tonarmen är rörlig så kommer den att röra sig MOT nålens rörelser...

Varför det?

/ B

Det är detta som är resonansens egenskaper. De rör sig i varsin riktning. Jag vill också gärna separera vertikalrörelse från horisontell rörelse.

Om man graverar en skiva med frekvenssvep från 3 Hz till 100 Hz och styr ut båda kanalerna lika mycket och i fas d v s i samma polaritet så har man vanlig monosignal. Någonstans runt 7-15 Hz ligger systemresonansen. Då rör sig nålspetsen på cantilevern i motsatt riktning i jämförelse med tonarmen. Då tonarmen svänger inåt mot skivcentrum rör sig nålen utåt mot periferin och då tonarmen svänger utåt mot periferin rör sig nålen inåt mot skivcentrum. Man kan se denna egenskap med blotta ögat.

På motsvarande sätt sker den vertikala rörelsen d v s uppåt och neråt.

MvH
Peter

Gillar du enpunktslagrade armar?

mvh/Harryup

Vilken årgång och hur länge skall armarna lagras?

Minns du Bé Yamamura? Han hade ett märke som hette AIR. Dessförinnan var han europeisk distributör för Audio Note som jag vid min Japanresa fick Scandinavienagenturen för. I AIRs sortiment fanns en luftlagrad skivspelare, en enpunktslagrad tonarm och ett slutsteg. Skivspelarens skivtallrik vägde ungefär 100-150 kg och hade en diameter på 50 cm. Att jämföras med LP-skivans 30 cm. Tonarmen var extra lång och var enpunktslagrad. Den hade två stora vikter på varsin sida om armen som balanserade krängande rörelser. Vikterna var stora som 33 cl colaburkar och var i homogent rostfitt stål. Den skivspelarkombinationen lät bara bäst. Jag har för mig att han spelade med en Koetsu. Så, visst finns det vanliga, normala traditionella enpunktslagrade tonarmar som är bra

MvH
Peter

[Harryup]

Om tonarmen är rörlig så kommer den att röra sig MOT nålens rörelser...

Varför det?

/ B

Det är detta som är resonansens egenskaper. De rör sig i varsin riktning. Jag vill också gärna separera vertikalrörelse från horisontell rörelse.

Om man graverar en skiva med frekvenssvep från 3 Hz till 100 Hz och styr ut båda kanalerna lika mycket och i fas d v s i samma polaritet så har man vanlig monosignal. Någonstans runt 7-15 Hz ligger systemresonansen. Då rör sig nålspetsen på cantilevern i motsatt riktning i jämförelse med tonarmen. Då tonarmen svänger inåt mot skivcentrum rör sig nålen utåt mot periferin och då tonarmen svänger utåt mot periferin rör sig nålen inåt mot skivcentrum. Man kan se denna egenskap med blotta ögat.

På motsvarande sätt sker den vertikala rörelsen d v s uppåt och neråt.

MvH
Peter

Gillar du enpunktslagrade armar?

mvh/Harryup

Vilken årgång och hur länge skall armarna lagras?

Minns du Bé Yamamura? Han hade ett märke som hette AIR. Dessförinnan var han europeisk distributör för Audio Note som jag vid min Japanresa fick Scandinavienagenturen för. I AIRs sortiment fanns en luftlagrad skivspelare, en enpunktslagrad tonarm och ett slutsteg. Skivspelarens skivtallrik vägde ungefär 100-150 kg och hade en diameter på 50 cm. Att jämföras med LP-skivans 30 cm. Tonarmen var extra lång och var enpunktslagrad. Den hade två stora vikter på varsin sida om armen som balanserade krängande rörelser. Vikterna var stora som 33 cl colaburkar och var i homogent rostfitt stål. Den skivspelarkombinationen lät bara bäst. Jag har för mig att han spelade med en Koetsu. Så, visst finns det vanliga, normala traditionella enpunktslagrade tonarmar som är bra

MvH
Peter

Ja, precis. Det finns standardarmar som kan låta bra. Men sen finns det många ännu lite enklare armar låter väldigt dämpat och kofta.

mvh/Harryup

[Svante]

Om tonarmen är rörlig så kommer den att röra sig MOT nålens rörelser...

Varför det?

/ B

Analogi:

Du vet såna där pingisracket med en boll som sitter i en gummisnodd? Så slår man på bollen och med rätt snits kan man få den att studsa upprepat mot racketen. Där åker boll och racket i motsatta riktningar, eller hur?

Tonarmen och skivan motsvarar racket och boll och gummisnodden är nålens mjuka upphängning. I tonarmsfallet blir inte rörelsen så stor att skiva och tonarm krockar, men rörelsen sker ändå i motfas.

..om man inte gör rörelsen långsam, för då kommer bollen att följa racketens rörelse.

[Svante]

Minns du Bé Yamamura? Han hade ett märke som hette AIR. Dessförinnan var han europeisk distributör för Audio Note som jag vid min Japanresa fick Scandinavienagenturen för. I AIRs sortiment fanns en luftlagrad skivspelare, en enpunktslagrad tonarm och ett slutsteg. Skivspelarens skivtallrik vägde ungefär 100-150 kg och hade en diameter på 50 cm. Att jämföras med LP-skivans 30 cm. Tonarmen var extra lång och var enpunktslagrad. Den hade två stora vikter på varsin sida om armen som balanserade krängande rörelser. Vikterna var stora som 33 cl colaburkar och var i homogent rostfitt stål. Den skivspelarkombinationen lät bara bäst. Jag har för mig att han spelade med en Koetsu. Så, visst finns det vanliga, normala traditionella enpunktslagrade tonarmar som är bra

Jag har ingen aning om vad det där var för pryl, men jag skulle ju vara lite skeptisk mot att låta den lilla lilla pickupnålen sköta förflyttningen av två 2,5 kg vikter. Eller jag kanske missförstår konstruktionen?

[Svante]

Vad jag funderade över var just om en tonarms rörelse alltid är motsatt nålens. Och här torde idealet vara att (inom det hörbara området) tonarmen inte rör sig alls utan det är nålen i pickupen som tar upp spårets vindlingar.

/ B

Ja, och i praktiken är det nästan så. Det går dock inte att komma ifrån en liten obetydlig rörelse, det är ungefär som att man inte kan få ett andra ordningens lågpassfilter att dämpa oändligt brant.

Tonarmens rörelse (utslaget) faller med 12 dB/oktav relativt nålens rörelse och ovanför brytfrekvensen (resonansen) så är fasvridningen 180 grader mellan rörelserna. Tonarmens acceleration lutar inte (0 dB/oktav) relativt nålens rörelse och ligger i fas med nålens rörelse.

Edit: förtydligande.

[Nattlorden]

Hade man kunnat få till att armen rörde sig exakt lika mycket som nålen så hade det varit enkelt att fixa till elektriskt eftåt...

[phon]

Hade man kunnat få till att armen rörde sig exakt lika mycket som nålen så hade det varit enkelt att fixa till elektriskt eftåt...

Då står ju nålen still i förhållande till armen ... (och p.upen) ...

Aha, fixa till, du menar att man får då ingen signal alls från vinylen, och så fixar man till det elektriskt efteråt ... man matar in signal från en cd-spelare istället ... och har vinylaren att titta på ... jag tror jag förstår!

[Kronkan]

Vad jag funderade över var just om en tonarms rörelse alltid är motsatt nålens. Och här torde idealet vara att (inom det hörbara området) tonarmen inte rör sig alls utan det är nålen i pickupen som tar upp spårets vindlingar.

/ B

Ja, och i praktiken är det nästan så. Det går dock inte att komma ifrån en liten obetydlig rörelse, det är ungefär som att man inte kan få ett andra ordningens lågpassfilter att dämpa oändligt brant.

Tonarmens rörelse (utslaget) faller med 12 dB/oktav relativt nålens rörelse och ovanför brytfrekvensen (resonansen) så är fasvridningen 180 grader mellan rörelserna. Tonarmens acceleration lutar inte (0 dB/oktav) relativt nålens rörelse och ligger i fas med nålens rörelse.

Edit: förtydligande.

För mig förefaller det väl klart att det bildas en motrörelse hela tiden. Men frågan är vad för betydelse detta har. Mäter inte arm och nålen den relativa rörelsen. Det är denna relativa rörelse som ombildas till ström. Eller har jag fel?

[Svante]

För mig förefaller det väl klart att det bildas en motrörelse hela tiden. Men frågan är vad för betydelse detta har. Mäter inte arm och nålen den relativa rörelsen. Det är denna relativa rörelse som ombildas till ström. Eller har jag fel?

Det är väl mest kuriosa, och du har rätt. Tonarmsrörelsen är mycket liten ovanför resonans. Armen fungerar som "mekanisk jord", dvs den är i sammanhanget mycket tung att flytta.

[Vee-Eight]

Tråd låst pga underhåll.


edit:
Tråd öppnad igen, och ovidkommande diskussioner utbrutet och flyttad hit:

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... 24#1338624

[petersteindl]

Minns du Bé Yamamura? Han hade ett märke som hette AIR. Dessförinnan var han europeisk distributör för Audio Note som jag vid min Japanresa fick Scandinavienagenturen för. I AIRs sortiment fanns en luftlagrad skivspelare, en enpunktslagrad tonarm och ett slutsteg. Skivspelarens skivtallrik vägde ungefär 100-150 kg och hade en diameter på 50 cm. Att jämföras med LP-skivans 30 cm. Tonarmen var extra lång och var enpunktslagrad. Den hade två stora vikter på varsin sida om armen som balanserade krängande rörelser. Vikterna var stora som 33 cl colaburkar och var i homogent rostfitt stål. Den skivspelarkombinationen lät bara bäst. Jag har för mig att han spelade med en Koetsu. Så, visst finns det vanliga, normala traditionella enpunktslagrade tonarmar som är bra

Jag har ingen aning om vad det där var för pryl, men jag skulle ju vara lite skeptisk mot att låta den lilla lilla pickupnålen sköta förflyttningen av två 2,5 kg vikter. Eller jag kanske missförstår konstruktionen?

Jo, det var en anledning till att jag inte köpte skivspelaren med tonarm. Fast det är en sådan där sak som jag ångrar. Det hade varit kul att leka med den där skivspelaren ett tag. Men man vet aldrig, det kanske bara hade blivit problem.

MvH
Peter

[IngOehman]

Om tonarmen är rörlig så kommer den att röra sig MOT nålens rörelser...

Varför det?

/ B

Det är detta som är resonansens egenskaper. De rör sig i varsin riktning. Jag vill också gärna separera vertikalrörelse från horisontell rörelse.

Om man graverar en skiva med frekvenssvep från 3 Hz till 100 Hz och styr ut båda kanalerna lika mycket och i fas d v s i samma polaritet så har man vanlig monosignal. Någonstans runt 7-15 Hz ligger systemresonansen. Då rör sig nålspetsen på cantilevern i motsatt riktning i jämförelse med tonarmen. Då tonarmen svänger inåt mot skivcentrum rör sig nålen utåt mot periferin och då tonarmen svänger utåt mot periferin rör sig nålen inåt mot skivcentrum. Man kan se denna egenskap med blotta ögat.

På motsvarande sätt sker den vertikala rörelsen d v s uppåt och neråt.

Jag förstår, tror jag.

Nu hade jag dock en mer teoretisk betraktelse, där en arms rörelse i motsats till nålen ger en lägre utnivå. Självklart gäller detta då inom det frekvensomfång som vi kan uppfatta, annars skulle man ju inte kunna konstruera en tonarm som följer med spåret in mot mitten eller kan klara av buckliga skivor.

Vad jag funderade över var just om en tonarms rörelse alltid är motsatt nålens. Och här torde idealet vara att (inom det hörbara området) tonarmen inte rör sig alls utan det är nålen i pickupen som tar upp spårets vindlingar.

/ B

Mycket bra fråga Bill (den jag fetat)! Och så vitt jag kan se så svarar
inte Peter på den.

Det är nästan en för bra fråga! Alltså en sådan där som trots sin enkel-
hetm, bara några få ord, fordrar ett svar som är en hel avhandling...

Vissa har den där förmågan att ställa sådana frågor.

Om jag finge svara med några ekvationer så skulle det kunna bli rätt
så kort. Det är en fördel när man tala med någon som redan är insatt
i grundfysiken, att en ekvation är att tala klarspråk. Den blir till ord,
men inte bara ord utan till och med känslor, alltså känslor för fysikens
sätt att fungera. En ekvation är en intuitiv bild. Och med bild så menar
jag inte bara sådant man kan se, utan alla den fysiska verklighetens
domäner.

- - -

Men nu skall jag försöka svara med ord istället, och det kommer att
gå åt åtskillgt flera sådana. Men var skall jag börja? Jag måste ju ta
stöd från någonting som är förförstått rätt, och utveckla bilden av det
händelseförlopp vi skall gå igenom från det.

- - -

Jag börjar med en hissknapp!

När du trycker på en hisskanpp (inåt), vilken riktning svarar den då
med en kraft i? Alltså den fjöder som finns i knappen?

Svar: Utåt.

Exemplet visar att en rörelse kan vara kopplad till en kraft i den mot-
satta riktningen.

Tänk dig nu att vi BARA känner till att knappen svarar med en denna
kraft - kan vi inte då dra slutsatsen att den måste vara intryckt? Jo,
det kan vi. Så en kraft i en riktning kan motsvara ett läge i den andra
riktningen. Och så är det vare sig vi utgår ifrån läget eller kraften. Den
ena ger den andra.

- - -

Okej, nu till pickupen/tonarmen.

Om vi vet att nålens vindlingar böjer nålen säg inåt skivcentrum, kan
vi inte då vara säkra på att denna nålböjning verkar med en kraft som
försöker flytta tonarmen inåt?

Jo, det kan vi.

Och då frågar jag dig - har tonarmen någon annan elastisk förbindning
med verkligheten utanför den, än via nålarmsfjädern?

Svar nej, det har den inte.

Därför vet vi, så samma sätt som när det gäller hissknappen, att vi av
kraften på tonarmen, kan lista ut, om inte var den är, men hur kraften
verkar, och hur den accelererar!

Det kan vi eftersom (ja, nu blir det en ekvation ändå) F/m = a.

Okej, så nu tänker vi oss att vi spelar en ton, vilken som helst som
ligger i audioområdet, alltså över 20 Hz, och så funderar vi på hur ton-
armens rörelse blir.

Om vi vet att rörelsen är sinusformad, när är då accelerationen åt
höger störst? (Nu blev jag frestad att introducera en ekvation till, som
visar sambandet mellan acceleration, hastighet och läge, men jag
svarar med ord istället).

Jo, den är som allra störst när tonarmsrörelsen vänder i vänsterläget!

Så om nålarmen vickar fram och åter med en frekvens över 20 Hz, så
ger den kraft och acceleration åt höger när spårets vindling går utåt,
och tonarmen kommer i detta utklippta ögonblick att befinna sig längst
åt... vänster!

Så totalvickningen av nålarmen kommer att bli lite större (och inte
mindre!) än om tonarmen hade suttit fast i ett skruvstäd.

- - -

Men målet är att vickningen inte skall påverka alls, ju. Och frågan är
alltså, hur nära approximerar rörelserna att tonarmen är en oflyttbar
best, i audioområdet?

Svar: Vändligt nära när man kommer upp en bit över resonansfrek-
vensen. Tonarmens rörelser kan approximeras till noll.

Så ett större problem än så får vi av att toarmen dessutom kan ha
intrinsiska resonanser. Dessa kan vara upphov till hundra- och tus-
enfaldigt större rörelser än den som beror på att tonarmen vid stat-
iska signalen faktiskt förstärker vickningen pytte-ytte-pytte-lite.

Detta gäller alltså statiska signaler. När det gäller dynamiska signaler
så är det omöjligt att göra förutsägelser för dynamiska system utan
att känna till den kompletta signalhistoriken.

- - -

Som slutord kan jag väl nämna att detta med dynamiska system är
en intressant del av fysiken, och kanske även svår? För uppenbart så
beter sig de flesta dynamiska system lite kontraintuitivt för många
människor.


Vh, iö

[-Martin-]

Går det inte att sammanfatta med ett ord: Centrifugalkraft

Och denna centrifugalkraft måste motverkas medelst en slags centripetalkraft vilket tonarmsfjädern står för.

[IngOehman]

Njae... det är inte vad jag talar om alls. Och om du med tonarmsfjäder
menar antiskatingfjädern så har det ingenting med centrifugalkraft alls
att göra, utan med den stäckkraft som vill vika nålarmen åt höger då
frktionen tillsammans med att pickupen inte kan linjera tonarmssväng-
centrum vill maximera sträckan mellan nålanliggningspunkten och ton-
armens upphängningspunkt.

Det må gå att hitta partiell släktskap mellan vissa krafter odh deras mot-
krafter, men det jag beskrev har just ingenting med varken centrifugal-
eller centripetalkrafter att göra.

Det jag beskriver är vad som råder i registret ÖVER resonansfrekven-
sen, i ett system där man inför en dislokation som ger en kraft in till
huvudmassan - via en fjäder.

Varken fjäder eller resonansfrekvens finns i ett roterande system av
den typ du föreslår.


Vh, iö

- - - - -

PS. Och det råder ingalunda alltid rella krafter som balanserar i alla
system som är i rörelse*, exempelvis gör det inte det inte för objekt
som faller fritt i accelererande fält, exempelvis ett gravitationsfält.

Ser man det utifrån finns då bara en accelererande kraft, som skapar
acceleration. Ser man det inifrån så finns varken kraften eller accele-
rationen, utan objektet är i vila, det vill säga fritt fall.

Omvänt är ett objekt i hindrat fritt fall, t ex en människa som står på
jorden, möjlig att se som accelererande uppåt med 1G, eller att det
finns två krafter som tar ut varandra, gravitationskraften och normal-
kraften.

Synsätt därvidlag kan man oftast välja helt fritt.


*Även om man kan tillåta sig att uppfinna imaginära krafter ibland, för
att få till en enklare beskrivning. Centrifugal- och centripetalkrafter är
dock i allra högsta grad reella.

[Richard]

Är det så jäkla svårt att använda en anläggning från Linn så avstår jag hellre. Det finns många som bara är att packa upp o spela så ögonen tåras.

Samma med Linn. Inget svårt alls, bara packa upp och njuta. Att det sen blir ÄNNU BÄTTRE med omsorgsfull intuning, installation och finkalibrering är en annan sak.

Det hoppas jag. Skottarna vet nog vad de gör. De också. Ingen ska påstå att de är de enda som vet hur det går till att fixa välljud.

I denna tråd finns många tips om korrekt uppställning av en stereo. Detta gör att det blir lättare att höra skillnaden i musiken, - mellan olika format och att få ut mera av inspelningarna.

[ivor-isobarik]

På den plats man kallar ingen mans -växer blommor -överallt..

http://youtu.be/b5ZOyL8RH-w

[Strmbrg]

Alltså, jag kan nog greppa den här metoden och hysa viss sympati med den.
Jag har förvisso inte undersökt huruvida det fungerar i praktiken.

Men,
Jag ogillar egentligen att "jämföra mig fram".
Jag är nämligen hyfsat ointresserad av vad som är bättre - eller sämre.

Det som intresserar mig är vad som är BRA.
Och, bara för att det ena alternativet är BÄTTRE än det andra, så betyder det ju INTE att det bättre alternativet dessutom är BRA.

Jag har en därför en annan "metod", som helt enkelt handlar om detta:
-Tänker jag på anläggningen, dess prestanda, eller på hur det låter när jag lyssnar på musiken?
Om jag INTE gör det, så fokuserar jag förhoppningsvis enbart på musiken, och då är det väl egentligen klart?
Har jag väl "hamnat där", så behöver jag ju inte engagera mig mer i det tekniska.

Men, det beror ju förstås till syvende og sidst på vad mitt SYFTE med "hifi-hobbyn" är.

[Nefilim]

Min erfarehethet är att ju mer man tänker på hur det låter, och
ju mer arbete jag lägger på småtrix, destor mer stressad blir jag
och kan inte njuta av det som är viktigt - nämnligen musiken!
Håller med dig Strmbrg att när man lysnnar och njuter finns
inget utrymme för en massa småtrixande. Och nerverna är lugnare.
Om man ständigt är ute efter småjusteringar så är det ett tecken på
ett missnöje av något slag. Dåliga prylar kanske??

[Strmbrg]

Min erfarehethet är att ju mer man tänker på hur det låter, och
ju mer arbete jag lägger på småtrix, destor mer stressad blir jag
och kan inte njuta av det som är viktigt - nämnligen musiken!
Håller med dig Strmbrg att när man lysnnar och njuter finns
inget utrymme för en massa småtrixande. Och nerverna är lugnare.
Om man ständigt är ute efter småjusteringar så är det ett tecken på
ett missnöje av något slag. Dåliga prylar kanske??

Jag gissar att jag har anledning att sympatisera med det du skriver.

Så länge jag inte förmådde att ENBART tillskansa mig musiken, utan hela tiden - mer eller mindre - distraherades av funderingar på hur det låter och hur anläggingen "levererar", så låg mitt fokus ständigt på "apparat- och tekniknivå".

Jag har noterat att jag faktiskt spelar MINDRE musik numera.
Men, förr spelade jag faktiskt mer musik mest för att jag var så fokuserad på att förbättra ljudet.