Frågan är nog ändå vad den här tråden tjänar till?
1. Du kommer inte att kunna få några svar på dina frågor, eftersom det finns en subjektiv komponent i frågan om relevans.
2. Det går heller aldrig att bevisa att en saks betydelse minskar för att man gör det svårare att vara säker på den.
Lika lite som man minskar betydelsen av någon saks effekt på upplevelsen genom att inte undersöka det alls.
3. Sen måste man ju även minnas att saker i en HiFi-kedja arbetar i kombination, och en apparats hörbarhet kan klassas som "utan relevans" (även om den går att höra i F/E-lyssning, men det är tillräckligt svårt). Men funderar man lite på det så behöver man faktiskt en marginal när man undersöker sådana här saker - för även om man tycker sig kunna acceptera något som är svårt att höra (och i synnerhet så när man inte har möjlighet att lyssna "extra noga" på en skillnad som avslöjas extra tydligt tack vara en omkopplingsmöjlighet och matchade nivåer) så är det ju många länkar i kedjan, och om de samverkar i samma riktning kan hörbarheten öka tiofaldigt! Då är man kanske glad att man använde en testmetod för utvärderingen som har lite extra marginal och detekterar saker som såsom enskildheter inte upplevs vara speciellt relevanta, men som tillsammans med alla andra fel trots allt kanske har en väldig relevans för upplevelsen.
Tänk till exempel på de tonkurvefel som beror på en begränsad bandbredd. Säg att du tycker att fel som ligger inom +/-0,5 dB (=+0/-1 dB) är så små att de saknar relevans? De är inte så farliga kanske? Men om varje länk i kedjan från ljudet före mikrofonen till ljudet efter högtalarna, har en bandbredd som gör att de har sådana fel (-3 vid 10 Hz och 40 kHz blir +/- 0,5 dB 20 - 20 000 Hz). Säg att du bestämmer dig för att dessa fel saknar relevans.
Tänk nu vidare och se hela kedjan framför dig: Mikrofon, mikrofonförstärkare, mixerbord, AD, DA, förförstärkare, slutsteg, högtalare. Det är en väldigt puristisk kedja det, men ändå är det åtta länkar, och det är troligt att i varje fall den första och sista länken i kedjan har dubbelt så stora fel som de emellan. Det blir tonkurvefel på 10 dB det! Är det fortfarande fel som "saknar relevans"?
- - -
Om man istället för att nivå-matcha låter lyssnaren vrida upp volymen "fritt" för varje lyssning (med några minuter emellan) och sedan använder en switch för att växla mellan alternativen, är det tvivelsutan så, att "förmågan" att detektera skillnader i en jämförelsesituation (A/B) brukar ÖKA (eftersom det blir så om man vridit lite olika).
Om man gör samma sak, men tar bort switchen och BARA möjliggör jämförandet genom att vrida ned den enas volym och upp den andra, så kommer ytterligare en faktor in i ekvationen, nämligen att det går att detektera skillnad om grund-gain för alternativen är olika, eftersom det leder till att den ena apparaten behöver vridas upp mera för samma upplevda volym. (Effekten av det, liksom effekten av volymkontrollrattens diameter har jag faktiskt undersökt, och det är inte försumbara effekter.
)
Men - en sak kan jag nämna, som kanske kan vara av intresse:
Jag har i flera fall i F/E-lyssningar där skillnaden mellan in- och utsignal varit mer än marginell, helt frångått idén att ställa nivåerna med mätinstrument, utan istället ställt nivåerna subjektivt för minsta uppfattade skillnad. Då har jag inte helt sällan funnit att det lett till att minsta skillnad faktiskt uppfattats när nivån skiljt sig upp till någon dB i extremfall.
En annan sak kan jag nämna också - nämligen att man ju som tankeexperiment (för att undersöka discotantens fråga) kan bestämma att man helt enkelt förbjuder alla A/B-jämförelser* (vilket kan vara förnuftigt att göra - A/B-jämförelser sätter oftast fokus på egenskaper som just saknar relevans för hur appraterna uppfattas i vanligt bruk) och viljseleder lyssnaren i ännu högra grad, på grund av att en apparat uppfattas som den andra apparatens motsats. En "perfekt" apparat uppfattas därför sällan perfekt i en A/B-jämförelse mot en med karaktärer.
Gör man det (bara lyssnar på en apparat i taget och låter det gå tid emellan) så finner man normalt att man hör ungefär samma skillnader som i A/B-jämföresler, men att de flesta blir mycket mera osäkra på det de hör. Man finner också att det blir lättare att säga vilka egenskaper som man tycker om, och vilka kan inte tycker om, och att olika sorters skillnader har olika stor betydelser för det man uppfattar som återgivningens "kvalitet".
Sammanfattning: Att A/B-jämföra apparater är ingen bra idé alls. Det gör att man får svårare att kvalitetsbestämma olika egenskaper, eftersom avvikelser inte behöver ha med den ena apparaten att göra, det kan lika gärna bero på den andra. Att F/E-lyssna är deremot ett bra sätt att undvika sammanblandningar och att undvika att fokus hamnar på fel egenskaper, eftersom hörbara "skillnader" automatiskt är samma sak som apparatens färgningar!
De som inte deltagit i F/E-lyssningar har dock oftast svårt att sätta sig in i och intuitivt förstå hur lätt det faktiskt är att lära sig en apparats egenskaper/karaktärer, och att förstå hur man kan projicera dem på apparatens användning i en mångfald olika kedjor med de mest skiftande egenskaper.
Har man hört en apparat i F/E-lyssning är det därför i regel inga som helst problem att när man sedan hör den i en kedja, höra inom sig hur det hade låtit om den bytts ut mot en teoretiskt perfekt apparat.
Vh, iö
- - - - -
*Vilket här betyder realtidsväxlingar mellan olika alternativ. A/B-jämförelser är alltså mellan olika alternativa apparater (till skillnad från F/E-jämförelser som är jämförelser mellan en apparats in- och utsignal).
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
