Är det hifins fel att klassisk musik tappar mark?

[hcl]

...
Min gräns för att klara Evert Taube var snäv när jag var yngre, tyckte han var en mycket blek trubadur, senare fick jag höra en uppspelning som gjorde att jag begrep hans mer finstilta "färghantering" och DÅ plötsligt vände min uppfattning till respekt... Där låg just den gränsen, hur många liknande gränser finns det?

Detta exempel illustrerar precis vad jag menar, hur jag definierar bra återgivning och varför jag söker det.

Jag har tappat räkningen på artister som jag avskrivit för egen del, men som med bättre inspelningar och anläggningar visat sig vara utmärkta. Nu för tiden har jag nästan helt slutat döma, konstaterar bara att - för mig - är inte inspelning och anläggning bra nog för att jag skall tycka att någon viss artist är bra. Många lyssningar, annan inspelning eller bättre anläggning kan ändra detta.

[phloam]

Men är det kanske så att det som egentligen sker är att bättre återgivning enbart kortar ner antalet gånger man behöver lyssna på en viss artist för att förstå det fina i kråksången?

Annars så skulle det ju finnas artister som aldrig går att begripa sig på eller börja uppskatta förrän man hörde dem på de där extrafina hifanläggningarna som delger nån slags subtil information man annars missar genom standard-hifi. Någon som har exempel på sådana?

Men såvitt jag förstår så har ju folk har även förr lärt sig att uppskatta både Jussi och Mahler och Evert på enklare anläggningar - det krävs kanske bara lite mer tålamod, lite överseende, lite fantasi, lite mer intresse - och/eller några fler genomlyssningar.

[shifts]

phloam: Tycker det redan kommit exempel i tråden. Ett till: En artist för mig som jag redan älskade, Fennesz, fick jag upp nya ögon för när jag bytte högtalare minns jag. En låt jag aldrig tyckt var mer än medioker i hans repertoar, växte och blev helt fantastisk i mina nya. Låten hade jag redan hört och kunde utan och innan, men sen fick jag ytterligare någon pusselbit som inte hade funnits där i min tidigare anläggning.

[Magnuz]

Men såvitt jag förstår så har ju folk har även förr lärt sig att uppskatta både Jussi och Mahler och Evert på enklare anläggningar - det krävs kanske bara lite mer tålamod, lite överseende, lite fantasi, lite mer intresse - och/eller några fler genomlyssningar.

Visst är det så. Sedan tror jag det handlar om vad man förväntar sig också. Vänjer man sig vid hög ljudkvalitet blir man bortskämd och får svårare att uppskatta klockradion. Dessutom handlar uppskattande av musik mycket om tillvänjning. Lyssnar man på vad som helst tillräckligt envetet börjar man gilla det tillslut.

Det här har för övrigt länge varit en av Linns käpphästar - bra hifi (d.v.s. bara Linn) gör att man har lättare att ta till sig okänd musik.

[Strmbrg]

Visst är det så. Sedan tror jag det handlar om vad man förväntar sig också. Vänjer man sig vid hög ljudkvalitet blir man bortskämd och får svårare att uppskatta klockradion...

Ja, och en annan variant kan ju vara just att med den fina anläggningen, så förväntar man sig väldigt mycket.
Såpass mycket, att man sitter och lyssnar väldigt kritiskt.
Såpass kritiskt, att man kanske till och med blir lite missnöjd med vad man hör.

[hcl]

Visst är det så. Sedan tror jag det handlar om vad man förväntar sig också. Vänjer man sig vid hög ljudkvalitet blir man bortskämd och får svårare att uppskatta klockradion...

Ja, och en annan variant kan ju vara just att med den fina anläggningen, så förväntar man sig väldigt mycket.
Såpass mycket, att man sitter och lyssnar väldigt kritiskt.
Såpass kritiskt, att man kanske till och med blir lite missnöjd med vad man hör.

Jag tror inte man måste lyssna på något speciellt sätt, bara att musikupplevelsesinnet är vant att uppleva på en viss nivå då man lyssnar på musik torde vara tillräckligt för att även det undermedvetna skall fälla ett avgörande. När det inte är bra nog så tappar man intresset ganska fort. För egen del är det sällan som musiklyssning via Spotify ger mig någon behållning. Wimp (f.f.a. hifi-varianten) däremot kan fungera hyggligt bra, även om det inte är lika bra som direktspelning ifrån egen NAS.

F.ö. tycker jag den här tråden varit väldigt trevlig att följa. Det verkar som att vi kan vara myclet mer överens när vi grundar våra åsikter på vad vi upplever (musikupplevelseorienterat) i stället för vad vi tror oss veta eller har teoretiska kunskaper kring. Jag menar inte att förringa teoretiska kunskaper, men visst är väl dessa ändå sekundära så länge som de inte har stöd i vad vi upplever (bortsett då det handlar om placebo resp. nocebo)!?