Men gissa kan man, på hur musiken man spelar ser ut spektralt.
Då gissar jag att det finns i varje fall en del bas med i ljudet!
Gör det det så kommer man vid en omkoppling mellan A- och C-vägning att få högre värde när det står i C-läge. För att få samma måste man därför dra ned lite, och då blir det lite mindre farligt.
I normalfallet är alltså 100 dB med A-vägning starkare än 100 dB med C-vägning, vilket leder till att 100 dB(A) är lite farligare.
Det är dock helt rätt att mäta med A-vägning, eftersom man då koncentrerar sig bättre på just de farligaste frekvenserna, men helst borde man D-väga.
Vh, iö
- - - - - - - - - -
PS. Däremot är det inte rimligt att resonera på följande sätt:
cyberpunk skrev:Skulle du applicera C-vägning på musik skulle du endast få mindre LF i mixen, inget mer. De frekvenser som är av intresse när vi diskuterar hörselfaran vägs lika av bägge skalor. Hörselfaran skulle alltså inte minska, men musiken skulle låta gäll och basfattig.
Nä, du blandar ihop begreppen nu cyberpunk.
Man applicerar inte vägningsfiltren på musiken man avlyssnar. De används bara för att ljudtrycksmätaren skall bedöma olika frekensregister olika, av olika skäl i olika situationer.
Man drar ju inte ned bara basen på det man hör, bara för att man skulle råka använda den relativt raka C-vägningen i sin ljudtryckmätare när man mäter.
Klangen avgörs förstås som alltid av den som mixar. Inte av en siffra på ljudtrycksmätaren.
Jag menar, hur vet du att det är just basen du skall dra ned? Den C-vägda kurvan reagerar ju ungefär lika mycket på alla frekvenser. Mera rationellt vore att dra ned volymen om man skall ned under ett givet värde.
Således:
Vad som händer är man byter till C-vägning är att man får ett högre värde på mätaren eftersom den räknar med basen i mätningen ungefär lika starkt som alla övriga frekvenser. Att då resonera som så, att konsekvensen av C-vägning är att man skall koppla in ett A-vägningsfilter på det man lyssnar på, det är ju helknasigt! Helt irrationellt.
