Fan vad mycken ”popmusik” låter trist

[Nattlorden]

Jag säger inte att det ÄR så som jag påstår, som om det vore fakta.

Du traskar väldigt nära gränsen. Du skriver en mening som det vore fakta och sedan slätar du (potentiellt) över det i nästa. Men det räcker med den första för att det skall tas som ett förringande av folks musiksmak och deras intelligens. För det känns som det du skriver först är det äkta och det påföljande är för att komma undan med att skriva det första.

Den största frågan är väl.... varför skriva alls om något du inte tycker om? Vore väl bespara dig massor med tid att både låta bli att lyssna på det och sedan dessutom skriva om det?

Om man inte vill visa upp sig "här är fantastiska jag som är så mycket överlägsnare än de som gillar något så banalt som pop", dvs.

[Strmbrg]

Eftersom Nattis är moderator så får han självklart just moderera.
Jag skriver därför ingenting mer i den här tråden, eftersom det jag skriver möjligen eller uppenbarligen kan få människor att känna sig kränkta, påhoppade eller på annat sätt negativt behandlade.

[Nattlorden]

Eftersom Nattis är moderator så får han självklart just moderera.
Jag skriver därför ingenting mer i den här tråden, eftersom det jag skriver möjligen eller uppenbarligen kan få människor att känna sig kränkta, påhoppade eller på annat sätt negativt behandlade.

Det var inte skrivet som moderator. Hade jag tyckt det var allvarligt nog att moderera så hade jag gjort det. Jag skrev mest i tankeväckande syfte för din egen del.

[goat76]

Till Strmbrg och andra som sätter inspelningar av klassisk musik högst på kvalitets-listan...


Inspelningar av klassisk musik kan ju rätt ofta låta totalt stendöda, orsaken kan vara att det finns en utbredd förutfattad mening från många audiofiler och uppenbarligen flertalet inspelningstekniker att användandet av endast 2 mikrofoner på något vis skulle vara mer representativt för hur våran hörsel fungerar. Någon slags matematisk uträkning verkar ha ägt rum där två mikrofoner är lika med två öron, men då har man gett mikrofonerna alldeles för stor respekt/cred.

Mikrofoner fungerar inte alls som vårat extremt avancerade hörselsinne, mikrofonerna kan inte koncentrera sig på enskilda ljudinslag och de kan inte heller urskilja exempelvis ett baskraftigare ljud på avstånd på samma sätt som vårat hörselsinne, våran hörsel kan sortera det reflekterande ljuden och vi vet oftast per automatik/utan tankekraft vilka reflexer som hör till det specifika direktljudet, därför kan våran hörsel "veta" hur baskraftigt det specifika ljudinslaget är trots att det på det längre lyssningsavståndet egentligen har blivit ganska "utarmat" och klart mycket tunnare. Detta kan inte mikrofonen göra, den tar in allt ljud med hull och hår och kan varken sortera eller värdera dem mot varandra.

Så åter till typiska två-mikrofon-inspelningar av klassisk musik. Två omni-mikrofoner i kombination är jättebra på att ge oss en trovärdig ljudmässig stereobild av lokalen och ge oss ett hyfsat bra tredimensionellt ljudperspektiv, MEN alla de individuella ljudinslagen/instrumenten kommer inte göra sig likvärdigt bra på det där långa avståndet där dessa omni-mikrofoner står. Vissa av ljudinslagen behöver helt enkelt spelas in på ett betydligt kortare avstånd för att göra sig mer ljudmässigt rättvisa likt hur vårat hörselsinne kan uppfatta dem på det betydligt längre avståndet, typ där omni-mikrofonerna står.


Summa summarum och vad jag tycker:
Mång inspelningar av klassisk musik skulle må bra av att utgå ifrån de stereo-upptagande mikrofonerna, MEN lätt och försiktigt kompletteras av närmickning på de ljudinslag som inte gör sig lika bra/rättvisa som andra ljudinslag på stereoupptagningens avstånd.

Om jag personligen hade gett mig på att försöka spela in klassisk musik hade jag likt truminspelningarna av Albini utgått från rumsupptagningen av helheten men sedan försiktigt och lagomt mixat in de närmickade inslagen av de individuella instrumenten som behöver det, tills det överenstämmer sp bra som möjligt med hur jag och mitt hörselsinne upplever den klassiska musiken från bästa lyssningsavstånd.

Det här med att göra inspelningar rättvisa mot vårat avancerade hörselsinne är extremt svårt.

[Max_Headroom]

Sista meningen är huvudet på spiken. Eftersom du inte förstår musikstilen så fastnar du på fel detaljer. Det kommer du nog inte att kunna lära om "i din ålder". Det vore däremot klädsamt att inte racka ned på det man inte förstår.

Man blir aldrig för gamal för att upptäcka ny musik. Som Max Headroom numera så vist brukar säga: "När synth-popparen blir gammal så blir han hårdrockare!".

[Max_Headroom]

Om jag personligen hade gett mig på att försöka spela in klassisk musik hade jag likt truminspelningarna av Albini utgått från rumsupptagningen av helheten men sedan försiktigt och lagomt mixat in de närmickade inslagen av de individuella instrumenten som behöver det, tills det överenstämmer sp bra som möjligt med hur jag och mitt hörselsinne upplever den klassiska musiken från bästa lyssningsavstånd.

Det här med att göra inspelningar rättvisa mot vårat avancerade hörselsinne är extremt svårt.

Är det verkligen bra att närmicka då? Är det inte bättre att använda 2 (eller 3) riktade mikkar för orkestern för att få den tydligare, och så mixa detta med dom 2 omni-mikkarna?
Jag vet egentligen inte, men tycker själv att det skulle vara bättre enär närmickning kan påverka klangen menligt. Därmed inte sagt att det alltid är fel att närmicka, det kan säkert vara bra i en del fall. Men jag tänkte liksom mer generellt.

[hcl]

...
Det här med att göra inspelningar rättvisa mot vårat avancerade hörselsinne är extremt svårt.

Så är det. I synnerhet om man har som mål att det skall låta vettigt på ett stort antal anläggningar, kanske i lurar i bil etc. Då blir det till att kompromissa en del i många fall. Dessutom lyssnar alla (såvitt jag vet) utifrån ett perspektiv där tidigare musikupplevelser utgör någon form av referens för hur ny musik mottages. Just detta är lite trist eftersom inte bara förtjänsterna med bra gammal musik utgör referensen utan även att begränsingarna som drabbat gamla inspelningar också utgör en del av musikupplevelsearvet och kanske inte alltid öppnar upp för de möjligheter ny teknik kan erbjuda.

En viktig lärdom är att ett dogmatiskt synsätt sällan är fördelaktigt då det nära nog alltid leder till att renlärighet i metod väger tyngre än målet med musiken.

[goat76]

Om jag personligen hade gett mig på att försöka spela in klassisk musik hade jag likt truminspelningarna av Albini utgått från rumsupptagningen av helheten men sedan försiktigt och lagomt mixat in de närmickade inslagen av de individuella instrumenten som behöver det, tills det överenstämmer sp bra som möjligt med hur jag och mitt hörselsinne upplever den klassiska musiken från bästa lyssningsavstånd.

Det här med att göra inspelningar rättvisa mot vårat avancerade hörselsinne är extremt svårt.

Är det verkligen bra att närmicka då? Är det inte bättre att använda 2 (eller 3) riktade mikkar för orkestern för att få den tydligare, och så mixa detta med dom 2 omni-mikkarna?
Jag vet egentligen inte, men tycker själv att det skulle vara bättre enär närmickning kan påverka klangen menligt. Därmed inte sagt att det alltid är fel att närmicka, det kan säkert vara bra i en del fall. Men jag tänkte liksom mer generellt.

Vad som kan anses vara närmickat eller inte beror ju på vilken ljudkälla som ska spelas in, närmickat är inte ett fast fysiskt mått som är lika mellan två totalt olika ljudkällor som ska spelas in. Vid inspelning av ett piano kan allt från 0,5 meter till kanske 2 meter anses vara närmickat, medans 2 meter avstånd till en gitarrförstärkare är ett jättestort avstånd vilket nog ljudmässigt i de flesta fall skulle låta för tunt.

Ljudkällans karaktär vad gäller spridning och frekvensomfång är avgörande faktorer för vad som kan anses vara närmickat eller inte, så det jag menar är att de ljudinslag i symfoniorkestern som inte gör sig ljudmässigt bra på det långa avståndet från de stereoupptagande mikrofonerna, bör kompletteras med mikrofoner på rätt ”närmickade” avstånd för just de ljudkällorna. MEN, jag vill poängtera att det då handlar om att försiktigt mixa in dessa nära upptagningar för att det inte skapas en obalans mot den huvudsakliga inspelningen, vilket är stereoupptagningen.

[hifikg]

Jag kan uppskatta närmickad sång t ex. När jag vaknar med ett ryck av att Sophie Zelmani står precis intill mig, det är häftigt det!

[goat76]

...
Det här med att göra inspelningar rättvisa mot vårat avancerade hörselsinne är extremt svårt.

Så är det. I synnerhet om man har som mål att det skall låta vettigt på ett stort antal anläggningar, kanske i lurar i bil etc. Då blir det till att kompromissa en del i många fall. Dessutom lyssnar alla (såvitt jag vet) utifrån ett perspektiv där tidigare musikupplevelser utgör någon form av referens för hur ny musik mottages. Just detta är lite trist eftersom inte bara förtjänsterna med bra gammal musik utgör referensen utan även att begränsingarna som drabbat gamla inspelningar också utgör en del av musikupplevelsearvet och kanske inte alltid öppnar upp för de möjligheter ny teknik kan erbjuda.

En viktig lärdom är att ett dogmatiskt synsätt sällan är fördelaktigt då det nära nog alltid leder till att renlärighet i metod väger tyngre än målet med musiken.

Bra inlägg!

Det enda jag inte håller med dig om är anpassningen till sämre ljudsystem, där är det upp till de ljudsystemen att helt enkelt bli bättre så att de bästa inspelningarna även fungerar där.

[E]

Monokompatibilitet?

Jag kan uppskatta närmickad sång t ex. När jag vaknar med ett ryck av att Sophie Zelmani står precis intill mig, det är häftigt det!

Min sång mickar man helst så långt bort att signalen hamnar tillräckligt långt under brusgolvet.

Mvh E*

[E]

Vid inspelning av ett piano kan allt från 0,5 meter till kanske 2 meter anses vara närmickat, medans 2 meter avstånd till en gitarrförstärkare är ett jättestort avstånd vilket nog ljudmässigt i de flesta fall skulle låta för tunt.

Blir det för tunt även med en mikrofon som ger korrekt klangbalans på längre avstånd? (Eller en som klangkorrigerats för att ge det.)

Mvh E*

[goat76]

Jag kan uppskatta närmickad sång t ex. När jag vaknar med ett ryck av att Sophie Zelmani står precis intill mig, det är häftigt det!

Sång är ju ett väldigt bra exempel på en ljudkälla som ter sig tydligt olika mellan det verkliga ljudet och i inspelningen. I verkligheten kan en person stå 3 meter framför dig och sjunga och det kommer uppfattas fullskaligt på alla sätt och vis, en mikrofon på samma avstånd kommer låta avlägsen med för stor andel reflekterat ljud.
För att sångarens röst ska göra sig mer rättvis och mer likt det hörselsinnet ”sorterade” in rätt och ”sållade” bort korrekt från de reflekterade ljuden så behöver sången kanske spelas in på ett betydligt kortare avstånd på kanske 20-50 cm beroende på sångarens röstresurser och sätt att sjunga. Denna närmickning kommer tyvärr i de flesta fall inte heller låta fullt övertygande och realistiskt, troligtvis alldeles för torrt och behöver ofta kompletteras med någon form av rumsbidrag, antingen med ytterligare mikrofon placerad omkring det avstånd där det lät bra i verkligheten, eller med artificiell reverb.

Samma fysiska lagar gäller alltså i olika grad för olika typer av instrument beroende på spridningsmönster och frekvensomfång, samt vad man vill uppnå med inspelningen. Ofta behövs en avvägning mellan närmickade och rumsupptagande mikrofoner för uppnå en naturligt låtande balans.
I en symfoniorkester som består av ett otal instrument med väldigt olika karaktär så kan inte samma mikronavstånd fungera lika bra, därför blir en inspelning med endast två mikrofoner knappast representativt för hur det verkligen låter på plats.

[goat76]

Vid inspelning av ett piano kan allt från 0,5 meter till kanske 2 meter anses vara närmickat, medans 2 meter avstånd till en gitarrförstärkare är ett jättestort avstånd vilket nog ljudmässigt i de flesta fall skulle låta för tunt.

Blir det för tunt även med en mikrofon som ger korrekt klangbalans på längre avstånd? (Eller en som klangkorrigerats för att ge det.)

Mvh E*

Det kan ju sällan bli optimalt bra för alla olika typer av instrument i en symfoniorkester, inte så som vårat hörselsinne har förmågan att sorterar ut de olika ljudinslagen från de övriga.

[Tell]

Mikrofoner fungerar inte alls som vårat extremt avancerade hörselsinne, mikrofonerna kan inte koncentrera sig på enskilda ljudinslag och de kan inte heller urskilja exempelvis ett baskraftigare ljud på avstånd på samma sätt som vårat hörselsinne, våran hörsel kan sortera det reflekterande ljuden och vi vet oftast per automatik/utan tankekraft vilka reflexer som hör till det specifika direktljudet, därför kan våran hörsel "veta" hur baskraftigt det specifika ljudinslaget är trots att det på det längre lyssningsavståndet egentligen har blivit ganska "utarmat" och klart mycket tunnare. Detta kan inte mikrofonen göra, den tar in allt ljud med hull och hår och kan varken sortera eller värdera dem mot varandra.

Nä mikrofoner kan inte koncentrera sig på enskilda ljudinslag, men det kan väl inte våra öron heller. Däremot kan våran hjärna göra det, o det oavsett om det gått via en mikrofon eller inte. För lyssnar jag på musik som gått via en mikrofon, mixning, mastering, högtalare osv så har jag inga som helst problem att urskilja enskilda ljudinslag. Mikrofonen mäter ljudtrycksföräingar precis exakt som våran turmhinnor gör. Så micken är bara en verktyg och mellanhand, så att haka upp sig på vad den kan o inte kan göra jämfört med hela vårat hörselsystem ser jag inte varför man behöver haka upp sig på alls?

[goat76]

Mikrofoner fungerar inte alls som vårat extremt avancerade hörselsinne, mikrofonerna kan inte koncentrera sig på enskilda ljudinslag och de kan inte heller urskilja exempelvis ett baskraftigare ljud på avstånd på samma sätt som vårat hörselsinne, våran hörsel kan sortera det reflekterande ljuden och vi vet oftast per automatik/utan tankekraft vilka reflexer som hör till det specifika direktljudet, därför kan våran hörsel "veta" hur baskraftigt det specifika ljudinslaget är trots att det på det längre lyssningsavståndet egentligen har blivit ganska "utarmat" och klart mycket tunnare. Detta kan inte mikrofonen göra, den tar in allt ljud med hull och hår och kan varken sortera eller värdera dem mot varandra.

Nä mikrofoner kan inte koncentrera sig på enskilda ljudinslag, men det kan väl inte våra öron heller. Däremot kan våran hjärna göra det, o det oavsett om det gått via en mikrofon eller inte. För lyssnar jag på musik som gått via en mikrofon, mixning, mastering, högtalare osv så har jag inga som helst problem att urskilja enskilda ljudinslag. Mikrofonen mäter ljudtrycksföräingar precis exakt som våran turmhinnor gör. Så micken är bara en verktyg och mellanhand, så att haka upp sig på vad den kan o inte kan göra jämfört med hela vårat hörselsystem ser jag inte varför man behöver haka upp sig på alls?

Du måste förstå den stora skillnaden här.

Alla de olika ljudinslag vi hör i verkligheten kommer från olika ljudkällor utplacerade på olika platser i lokalen där de spelas, därmed kommer både direktljuden från dessa instrument samt de reflekterande ljuden som alla dessa olika ljudkällor alstrar att få unika infallsvinklar och fördröjningar som hjälper vårat hörselsinne att sortera ut dem från varandra. Vi har oftast även synintrycken till vår hjälp att sortera upp det hela där vi med hjälp av den så kallade cocktail-effekten kan koncentrera oss så hårt på ett instrument så att vi hör det än tydligare och mer separerat från de andra instrumenten.

Vid uppspelning från ett par högtalare kommer alla dessa ljudkällor spelas upp från endast två ljudkällor, därmed kommer både direktljuden från dessa instrument samt de reflekterande ljuden som alla dessa olika ljudkällor alstrar att på ett ganska onaturligt sätt komma från samma ljudalstrare, upplevelsen reduceras därmed till att förlita oss till vad "de hjärnlösa mikrofonerna hörde", de kan på egen hand inte sortera ut de olika ljuden på samma sätt som vårat eget hörselsinne kan.

Om vi vill kunna uppleva en inspelning så ursprungstroget som möjligt (så som våran egna hörsel hör det) så måste vi ta hänsyn och "komma runt" så många av de tekniska begränsningarna som vi bara kan vid inspelningen. Då räcker det inte att bara kasta fram två mikrofoner och göra en stereoupptagning, för det kommer i många fall inte ge en fullvärdig representation av ursprungshändelsen så som vårat hörselsinne på plats klarar av.


Det du reducerar det hela till är det precis alla kan höra, alla kan höra var instrumenten i stereobilden befinner sig, men flertalet av dessa instrument kommer med en simpel stereoinspelning aldrig tillåtas låta så som vi upplever dessa på plats. Därför behöver vi anpassa inspelningen efter vårat hörselsinnes förmåga och inte reducera upplevelsen efter mikrofonernas tillkortakommanden.

Tell, brukar du någonsin stänga av din hjärna helt och bara ha dina öron påslagna vid musiklyssning?

[Tangband]

Vid inspelning av ett piano kan allt från 0,5 meter till kanske 2 meter anses vara närmickat, medans 2 meter avstånd till en gitarrförstärkare är ett jättestort avstånd vilket nog ljudmässigt i de flesta fall skulle låta för tunt.

Blir det för tunt även med en mikrofon som ger korrekt klangbalans på längre avstånd? (Eller en som klangkorrigerats för att ge det.)

Mvh E*

Ja.
Det du hör vid ett längre avstånd än ca 170 cm från en ljudkälla skiljer sig väldigt mycket från hur mikrofonen tar upp ljudet. Hjärnan selekterar ljud efter 5 ms, mikrofonen tar upp allt ljud. Det är en enorm skillnad, som borde få folk som gillar att mäta högtalare med mikrofon från lyssningsplats att tänka om .

Kontentan av detta är att mikrofonerna i nästan samtliga fall bör placeras betydligt närmare det som ska spelas in än vad dina öron/ hjärna tycker är bästa lyssningsplatsen.

[petersteindl]

Eftersom Nattis är moderator så får han självklart just moderera.
Jag skriver därför ingenting mer i den här tråden, eftersom det jag skriver möjligen eller uppenbarligen kan få människor att känna sig kränkta, påhoppade eller på annat sätt negativt behandlade.

Nu förstår jag inte. Är det någon som känner sig kränkt?

Vill man dissekera skillnader mellan inspelad popmusik som sker i studio och inspelad klassisk musik, så finns det vissa skillnader som man kan belysa.

Den klassiska musiken är, som Pekka tidigare skrivit, skriftligen kodad i form av noter i partitur. Partituret för vela verket är ett omfattande partitur. I en symfoniorkester har i princip varje stämma sitt eget partitur med den del som just de skall spela. Olika stämmor kan faktiskt spela helt skilda melodier. En symfoni är totalen av det som spelas av alla stämmor i orkestern. Dirigenten har alla stämmors partitur samlat och det är ett omfattande partitur.

Dirigenten är den person som instruerar hur musikerna i varje enskild stämma skall spela. Koden i form av noter kan framföras på många olika sätt som var och en sätter sin prägel på koden. Dirigenten repeterar med orkestern och instruerar. Det är förberedelsearbete. Sedan, efter att varje enskild stämma är med på noterna och har fått godkänt av dirigenten så sker en generalrepetition där hela verket spelas.

Är det ett liveframförande så kommer publik. Är det en inspelning för utgivning av skiva så börjar tagningen. I en symfoni med 4 satser så kan dirigenten och inspelningstekniker, producent och konsertmästaren som är 1a violinisten samt solister lyssna på inspelningen via högtalare. Inspelningen har skett i ett svep i en tagning där musikerna spelar irl i realtid. Vissa undantag förekommer då man har många solister, t.ex. i operasammanhang. Alla är bokade runt omkring i världen och det är svårt att hitta gemensamma luckor och det blir betydande reseersättningar. Då spelas solostämmor in separat då respektive solist har tid över och det kan spelas in på helt olika orter i olika studios. Producenten till en operainspelning har det inte lätt.

Men oavsett, så råder partituret och det finns nog en hel del som dirigent och solist går igenom via telefon eller om de lyckats träffas före inspelning.

Vid kontrollyssning så kan man kanske hitta vissa takter som man vill göra en omtagning på. Ofta behöver inte hela orkestern vara med. I efterarbetet är det klippa och klistra som gäller. Sedan kan man spela nästa sats och kontrollyssna eller också spelar man in hela symfonin i ett svep.

Inom popmusiken så sker inte studioinspelning på detta sätt. Det är åtminstone sällsynt. Man spelar in varje stämma för sig och gör omtagningar och mixar ihop det som inspelningstekniker och producent och musiker väljer.
Det kan ske i olika studios och musikerna behöver inte ens träffas. Ofta gör det de ändå. Men realtidsbegreppet finns i regel inte och irl. finns inte heller. Man kan alltså klippa och klistra ganska friskt. Det kan bli så att musiksnuttarna är på 10 sekunder till 1 minut som klistras ihop till en hel låt. Det kan vara många tagningar. Det kan också vara så att man låter datorn tuna musikernas felspel.

I slutändan fås en polerad musikmassa med det sound man vill uppnå. Vem som bestämmer över soundet kan nog variera. I panelen ingår musiker, producent och ljudtekniker samt mastreare.

Pop, liveinspelat är mer irl. och mer i realtid, men med dagens möjligheter till efterbearbetning så kan man säkert lyckas med att få till en slätstruken musikmassa även här. Musikerna har i alla fall spelat tillsammans.

Denna diskrepans mellan klassisk musikinspelning och popmusikinspelning skapar två skilda former av paketerad musik där popmusiken kan te sig synnerligen slätstruken i jämförelse.

Det kanske är detta som Strmbrg upplever?

Det är egentligen inte ljudet och inte musiken i sig och kanske inte heller spelet, men helhetens spänst och spänning har blivit urvattnat. Pastöriserad och homogeniserad musik med insprutat konserveringsmedel och samma kryddor som hos alla de andra rätterna. Om laxen och oxfilén efter anrättningen smakar identiskt lika, så kan man lika gärna käka falukorv.

Men, det finns undantag inom popen. Jag vet bara inte vem eller vilka. Sedan finns det mycket skickliga producenter som skapar verket och det sker bäst i studio. Pink Floyd hör väl dit.

Vill man dissekera jazzen så blir det en helt annan femma. Thelonius Monk t.ex. gjorde inte omtagningar. Många andra jazzmusiker körde allt i realtid. Jazzen bygger mycket på improvisation och stundens ingivelse. Det är ett happening, one of a kind.

För övrigt, avslutningsvis, ser jag all musik som entertainment. Det är entertainmentfaktorn som bestämmer godhetstalet gällande musik.

Mvh
Peter

[Tangband]

Bra beskrivet Peter.
Jag är själv väldigt skeptisk till musik inspelad med klick-track. Poängen med bra pop och rock är att om musikerna spelar bra tillsammans ( utan klicktrack ) så kan det börja svänga skjortan. Då blir det kul. Ibland roligare än klassisk musik där musikerna ibland inte är lika samspelta.

Lyssna på the Beatles eller varför inte ABBA eller the police . Vissa låter svänger sjutton.
Ingen klick-track så långt örat når.

Michael Jacksons ”Bad” -skiva var tongivande som en av de första stora kommersiella pop-inspelningarna som i sin helhet var inspelad med klick-track. Det fick vi lära oss på musikhögskolan.

Jag tror att varje musikstil har en kod man måste lära sig att knäcka för att förstå musiken. Då blir den förståelig och då kan man njuta av musiken. Det är precis som ett språk.

Poängen är att nästan alla kan lära sig ett nytt språk och även lära sig ny musik.

Om man nu inte talar om rapp-musik eller growling och som inte är musik

[Tell]

Mikrofoner fungerar inte alls som vårat extremt avancerade hörselsinne, mikrofonerna kan inte koncentrera sig på enskilda ljudinslag och de kan inte heller urskilja exempelvis ett baskraftigare ljud på avstånd på samma sätt som vårat hörselsinne, våran hörsel kan sortera det reflekterande ljuden och vi vet oftast per automatik/utan tankekraft vilka reflexer som hör till det specifika direktljudet, därför kan våran hörsel "veta" hur baskraftigt det specifika ljudinslaget är trots att det på det längre lyssningsavståndet egentligen har blivit ganska "utarmat" och klart mycket tunnare. Detta kan inte mikrofonen göra, den tar in allt ljud med hull och hår och kan varken sortera eller värdera dem mot varandra.

Nä mikrofoner kan inte koncentrera sig på enskilda ljudinslag, men det kan väl inte våra öron heller. Däremot kan våran hjärna göra det, o det oavsett om det gått via en mikrofon eller inte. För lyssnar jag på musik som gått via en mikrofon, mixning, mastering, högtalare osv så har jag inga som helst problem att urskilja enskilda ljudinslag. Mikrofonen mäter ljudtrycksföräingar precis exakt som våran turmhinnor gör. Så micken är bara en verktyg och mellanhand, så att haka upp sig på vad den kan o inte kan göra jämfört med hela vårat hörselsystem ser jag inte varför man behöver haka upp sig på alls?

Du måste förstå den stora skillnaden här.

Alla de olika ljudinslag vi hör i verkligheten kommer från olika ljudkällor utplacerade på olika platser i lokalen där de spelas, därmed kommer både direktljuden från dessa instrument samt de reflekterande ljuden som alla dessa olika ljudkällor alstrar att få unika infallsvinklar och fördröjningar som hjälper vårat hörselsinne att sortera ut dem från varandra. Vi har oftast även synintrycken till vår hjälp att sortera upp det hela där vi med hjälp av den så kallade cocktail-effekten kan koncentrera oss så hårt på ett instrument så att vi hör det än tydligare och mer separerat från de andra instrumenten.

Vid uppspelning från ett par högtalare kommer alla dessa ljudkällor spelas upp från endast två ljudkällor, därmed kommer både direktljuden från dessa instrument samt de reflekterande ljuden som alla dessa olika ljudkällor alstrar att på ett ganska onaturligt sätt komma från samma ljudalstrare, upplevelsen reduceras därmed till att förlita oss till vad "de hjärnlösa mikrofonerna hörde", de kan på egen hand inte sortera ut de olika ljuden på samma sätt som vårat eget hörselsinne kan.

Om vi vill kunna uppleva en inspelning så ursprungstroget som möjligt (så som våran egna hörsel hör det) så måste vi ta hänsyn och "komma runt" så många av de tekniska begränsningarna som vi bara kan vid inspelningen. Då räcker det inte att bara kasta fram två mikrofoner och göra en stereoupptagning, för det kommer i många fall inte ge en fullvärdig representation av ursprungshändelsen så som vårat hörselsinne på plats klarar av.


Det du reducerar det hela till är det precis alla kan höra, alla kan höra var instrumenten i stereobilden befinner sig, men flertalet av dessa instrument kommer med en simpel stereoinspelning aldrig tillåtas låta så som vi upplever dessa på plats. Därför behöver vi anpassa inspelningen efter vårat hörselsinnes förmåga och inte reducera upplevelsen efter mikrofonernas tillkortakommanden.

Tell, brukar du någonsin stänga av din hjärna helt och bara ha dina öron påslagna vid musiklyssning?

Ja såklart är det så, men du får det att låta som att bara för det passerat en mikrofon så tappar man all lokaliseringsförmåga o allt bara blir en stor gröt. Binaural audio är ju ett bra exempel på det, funkar bra att lokalisera ljud hit o dit där.

[goat76]

Nä mikrofoner kan inte koncentrera sig på enskilda ljudinslag, men det kan väl inte våra öron heller. Däremot kan våran hjärna göra det, o det oavsett om det gått via en mikrofon eller inte. För lyssnar jag på musik som gått via en mikrofon, mixning, mastering, högtalare osv så har jag inga som helst problem att urskilja enskilda ljudinslag. Mikrofonen mäter ljudtrycksföräingar precis exakt som våran turmhinnor gör. Så micken är bara en verktyg och mellanhand, så att haka upp sig på vad den kan o inte kan göra jämfört med hela vårat hörselsystem ser jag inte varför man behöver haka upp sig på alls?

Du måste förstå den stora skillnaden här.

Alla de olika ljudinslag vi hör i verkligheten kommer från olika ljudkällor utplacerade på olika platser i lokalen där de spelas, därmed kommer både direktljuden från dessa instrument samt de reflekterande ljuden som alla dessa olika ljudkällor alstrar att få unika infallsvinklar och fördröjningar som hjälper vårat hörselsinne att sortera ut dem från varandra. Vi har oftast även synintrycken till vår hjälp att sortera upp det hela där vi med hjälp av den så kallade cocktail-effekten kan koncentrera oss så hårt på ett instrument så att vi hör det än tydligare och mer separerat från de andra instrumenten.

Vid uppspelning från ett par högtalare kommer alla dessa ljudkällor spelas upp från endast två ljudkällor, därmed kommer både direktljuden från dessa instrument samt de reflekterande ljuden som alla dessa olika ljudkällor alstrar att på ett ganska onaturligt sätt komma från samma ljudalstrare, upplevelsen reduceras därmed till att förlita oss till vad "de hjärnlösa mikrofonerna hörde", de kan på egen hand inte sortera ut de olika ljuden på samma sätt som vårat eget hörselsinne kan.

Om vi vill kunna uppleva en inspelning så ursprungstroget som möjligt (så som våran egna hörsel hör det) så måste vi ta hänsyn och "komma runt" så många av de tekniska begränsningarna som vi bara kan vid inspelningen. Då räcker det inte att bara kasta fram två mikrofoner och göra en stereoupptagning, för det kommer i många fall inte ge en fullvärdig representation av ursprungshändelsen så som vårat hörselsinne på plats klarar av.


Det du reducerar det hela till är det precis alla kan höra, alla kan höra var instrumenten i stereobilden befinner sig, men flertalet av dessa instrument kommer med en simpel stereoinspelning aldrig tillåtas låta så som vi upplever dessa på plats. Därför behöver vi anpassa inspelningen efter vårat hörselsinnes förmåga och inte reducera upplevelsen efter mikrofonernas tillkortakommanden.

Tell, brukar du någonsin stänga av din hjärna helt och bara ha dina öron påslagna vid musiklyssning?

Ja såklart är det så, men du får det att låta som att bara för det passerat en mikrofon så tappar man all lokaliseringsförmåga o allt bara blir en stor gröt. Binaural audio är ju ett bra exempel på det, funkar bra att lokalisera ljud hit o dit där.

Varför pratar du med mig om lokalisering eller grötighet, jag har inte ens skrivit något om något sådant så jag undrar varför du surrar med mig om det???

[hifikg]

Om Carla Bruni räknas som pop så kan väl ändå ingen tycka att pop är trist, fast hon kanske sorteras in under jazz? Fast det är å andra sidan pop enligt somliga uppdelningar

[Morello]

Apropå välljudande populärmusik - jag slog precis på James Newton Howard & Friends, Sheffield CD-23. Detta album låter sällsynt bra för genren och kan varmt rekommenderas, men se upp för Skräpify/Tidal då Isidor rapporterat att det förekommer sönderskruvade versioner av Sheffield-album. Det är således bara att logga in på Discogs, öppna libran, betala och se glad ut.

[hcl]

...
Det här med att göra inspelningar rättvisa mot vårat avancerade hörselsinne är extremt svårt.

Så är det. I synnerhet om man har som mål att det skall låta vettigt på ett stort antal anläggningar, kanske i lurar i bil etc. Då blir det till att kompromissa en del i många fall. Dessutom lyssnar alla (såvitt jag vet) utifrån ett perspektiv där tidigare musikupplevelser utgör någon form av referens för hur ny musik mottages. Just detta är lite trist eftersom inte bara förtjänsterna med bra gammal musik utgör referensen utan även att begränsingarna som drabbat gamla inspelningar också utgör en del av musikupplevelsearvet och kanske inte alltid öppnar upp för de möjligheter ny teknik kan erbjuda.

En viktig lärdom är att ett dogmatiskt synsätt sällan är fördelaktigt då det nära nog alltid leder till att renlärighet i metod väger tyngre än målet med musiken.

Bra inlägg!

Det enda jag inte håller med dig om är anpassningen till sämre ljudsystem, där är det upp till de ljudsystemen att helt enkelt bli bättre så att de bästa inspelningarna även fungerar där.

Jag är inte heller någon förespråkare för idén att anpassa inspelningar så att de gör sig bra (nåja, men så bra det nu går) även via mobiltelefon-”högtalare” eller i bil för den delen, men det beror nog också på målgrupp och vilka intäktsambitioner man har. T.o.m. strävan att få en inspelning att fungera väl återgiven via hyggligt välpresterande anläggningar är en utmaning. Olika anläggningar och rum kan skilja relativt mycket.

[Max_Headroom]

Tänkte bara nämna att jag spelar att förstklassigt popalbum idag: Liza Minnelli - Result. Snyggt producerat av Pet Shop Boys och Julian Mendelsohn.

Jag har också spelar NoJazz förtsa album, men det är inte pop. Jäkligt bra ändå alltså.

[I-or]

Apropå välljudande populärmusik - jag slog precis på James Newton Howard & Friends, Sheffield CD-23. Detta album låter sällsynt bra för genren och kan varmt rekommenderas, men se upp för Skräpify/Tidal då Isidor rapporterat att det förekommer sönderskruvade versioner av Sheffield-album. Det är således bara att logga in på Discogs, öppna libran, betala och se glad ut.

Haha, om man tittar på hela albumet ligger toppfaktorn på knappa 26 dB. Skyhögt, alltså. Morello är vår dynamikmästare.

(Rent och superdynamiskt, bra rumslighet för trummor/slagverk/piano (syntdominerad musik) men vissa låtar klingar något ljust).

[I-or]

Jag är inte heller någon förespråkare för idén att anpassa inspelningar så att de gör sig bra (nåja, men så bra det nu går) även via mobiltelefon-”högtalare” eller i bil för den delen, men det beror nog också på målgrupp och vilka intäktsambitioner man har. T.o.m. strävan att få en inspelning att fungera väl återgiven via hyggligt välpresterande anläggningar är en utmaning. Olika anläggningar och rum kan skilja relativt mycket.

Exakt, det är ändå ingen idé att försöka anpassa ljudet för skräpanläggningar, de som lyssnar där bryr sig i alla fall inte om ljudkvaliteten. Min erfarenhet är att en bra inspelning låter bra överallt där anläggningen inte är alltför usel. Billjudet har också gått igenom en enorm förändring till det bättre de senaste åren, i vår bil sitter ett Dirac Unison-bestyckat system från Harman Kardon som låter fullt godkänt.

[Tell]

Varför pratar du med mig om lokalisering eller grötighet, jag har inte ens skrivit något om något sådant så jag undrar varför du surrar med mig om det???

För att det är så jag har tolkat dig nu o även förr när du skrivit om mikrofoner.

[petersteindl]

Varför pratar du med mig om lokalisering eller grötighet, jag har inte ens skrivit något om något sådant så jag undrar varför du surrar med mig om det???

För att det är så jag har tolkat dig nu o även förr när du skrivit om mikrofoner.

+1

Det är ibland svårt att veta vad goat egentligen menar. Ibland vet jag inte heller riktigt vad du menar. Då får man försöka bena ut det.

Jag kan också säga att det är vid sådana här tillfällen som man faktiskt lär sig vad andra menar med saker. Jag råkar själv ut för det lite då och då.

Det kan vara lite olika tankebanor och i samband med att man inte kan uttrycka dessa så specifikt som man egentligen vill så blir det lite av att man pratar förbi varandra, som då man bygger tunnel från varsin sida av berget och tunnlarna går lite förbi varandra. Man tycker man borde stöta på motpartens tunnel men den är vid sidan om. Hursomhelst så tycker jag ni skall fortsätta resonemangen. Jag läser faktiskt båda era resonemang och med viss behållning.

Jag tycker denna tråd är intressant. Den är mångfacetterad.

Mvh
Peter

[hcl]

Jag är inte heller någon förespråkare för idén att anpassa inspelningar så att de gör sig bra (nåja, men så bra det nu går) även via mobiltelefon-”högtalare” eller i bil för den delen, men det beror nog också på målgrupp och vilka intäktsambitioner man har. T.o.m. strävan att få en inspelning att fungera väl återgiven via hyggligt välpresterande anläggningar är en utmaning. Olika anläggningar och rum kan skilja relativt mycket.

Exakt, det är ändå ingen idé att försöka anpassa ljudet för skräpanläggningar, de som lyssnar där bryr sig i alla fall inte om ljudkvaliteten. Min erfarenhet är att en bra inspelning låter bra överallt där anläggningen inte är alltför usel.

Just detta är poängen. Det som uppfattas som ”bra på nspelningar” är oftast just sådana där man gjort ett bra jobb i mix-led som gör att musiken funkar bra överallt. Bra artist, mikrofon, rum och placering är givetvis en förutsättning. Det är absolut inte givet om man bara ställer upp två mikrofoner framför ett bra band och spelar in.

Jag gissar att dom flesta audiofiler skulle bli mäkta förvånade om de fick höra vad som faktiskt görs med en inspelning i mix-ledet (det blev i varje fall jag).