Avlyssnat: AT Megatrend/Athena

av **patrikf_inaktiv** » 2004-01-01 21:21

Skarp syn Isodor!
Det är jag som har klämt dit en rad basar till. Det höjde impedansen en smula eftersom hag tyckte att det var för lite diskant innan.
Delningsfiltret är INTE annorlunda i Athenaversionen. Jag har själv försökt att hänga in andra spolar, med högre induktans, med nedslående resultat. Har också en känsla av att det skulle gå att göra mer med delningen.

av **mattepatte(removed)** » 2004-01-01 21:30

Var inte CM-3 en TL ?

Tyckte för övrigt bäst om CM-2 (sluten låda) som förvisso inte gick lika djupt i basen, men ändå aldrig behövde någon sub.

Färgad återgivning...
Jag har faktiskt hört mycket tydligt färgade Gamma horn mod BB, låta mycket metalliskt, vilket vid de tillfällena berott på dålig passning, montering av membranet.

I vissa andra fall, eller efter åtgärdande av ovan, har det hornet låtit förträffligt on axis, dock med dålig spridning som ger en rå och PA-aktig karaktär off axis.

Betvivlar dock inte att det finns bättre diskanter, inte minst för det priset de nuförtiden betingar.

av **Thomas_A** » 2004-01-01 21:50

Har också lyssnat lite på ett par CM-3or. Vad jag minns har de också en egenhet i diskanten som gör att de låter "mer" och övertonsaktig, metalliskt. Det är en helt annan karaktär på kondiskanterna jag har nu. De domar jag har lyssnat på låter en aning mjukare än kondiskanterna med skillnaden är inte speciellt stor.

*tebaks till lödsstationen*

T

av **Isidor** » 2004-01-01 22:31

patrikf,

Usch, samma infernaliskt höga delningsfrekvens för Athena också, alltså. OK, om jag var du skulle jag prova med betydligt lägre delningsfrekvens, helst aktiv och gärna variabel delning i kombination med högfrekvenskorrektion. Jag kan inte nog understryka vilka underverk man kan åstadkomma när man rättar till frekvensgångsavvikelser på detta sätt. Den stora bredden på den strålande ytan och det sidoplacerade bandet kräver egentligen riktigt låg delning (nedåt 200-300 Hz) för riktigt bra resultat spridningsmässigt i horisontalplanet. B200-elementen klarar absolut inte en övre gränsfrekvens om 3.5 kHz heller. Problemet är att en låg delningsfrekvens plågar bandet ganska ordentligt. Möjligen får du kompromissa lite här. Om du kan undvara en del av maximal ljudnivå så kan detta vara en möjlig väg att gå. Jag har själv uppnått mycket bra resultat för långa bandelement med en delningsfrekvens på 250 Hz, 3:e ordningens filter. Potentialen för Athena är trots allt stor med hög riktverkan av linjekälletyp och låg distorsion.

mattepatte,

I praktiken är skillnaden mellan kvartsvågspipa och transmissionslinje normalt sett försumbar. En transmissionslinje förutsätter nämligen en reflektionsfri avslutning, vilket inte går att åstadkomma med rimliga medel för riktigt låga frekvenser. Transmissionslinjen blir alltså en kvartsvågspipa vad än konstruktören väljer att kalla den. Den inre utformningen i CM-3 är också akustiskt sett klart suspekt om man vill uppnå kvartsvågspipa/TL-egenskaper. Om jag hade kvar mina CM-3 Pro så skulle jag göra mitt bästa för att visa att de antagligen är närmare en halvtaskig basreflexavstämning än något annat i lågfrekvensområdet.

Mina CM-3 Pro hade för övrigt inga passningsproblem vad jag kunde urskilja med blotta ögat när jag plockade isär hornen. Bägge högtalarna lät också identiskt. Hörbarheten av den metalliska klangen är klart beroende på programmaterial, men med mycket högfrekvensrika inspelningar så ändrar hornen karaktär och blir fräsande och lite vassa i klangen.

Thomas_A,

Absolut, jag har precis samma uppfattning.

av **patrikf_inaktiv** » 2004-01-01 22:37

Isidor.
Uppskattar dina svar MYCKET!
Har faktiskt ledsnat på megatrenderna bla pga de obefintliga lågbasegenskaperna. Har därför beställt 8 st ATC 9tumsbasar som en sista utväg. Läste om dom att de har distortion jämförbar med förstärkare. ska hursomhelst ordna möjlighet till digital delning under våren.

av **Isidor** » 2004-01-01 22:47

Med en optimerad uppställning borde man komma ned mot ca 30 Hz i alla fall, helt passivt alltså. Nu är det ju ingen brist på tillgänglig membranarea så varför inte passa på och korrigera lågfrekvensen när du ändå är igång? Man kan säkerligen tolerera en förstärkning på 15 dB eller så, vilket borde klämma ned systemet mot den verkliga suboktaven. Nu har i och för sig B200-elementen endast ett xmax på 2.5 mm, men med 21 element per sida behöver du ändå inte vara orolig.

av **patrikf_inaktiv** » 2004-01-01 22:53

Jag lär ju inte bli av med megatrenderna, så det blir tillfälle att prova det senare. Det skulle vara intressant att höra vad du tror att ATC-elementen har för potential, lite OT kanske.. Jag vill ju komma framåt!

av **Johan_Lindroos** » 2004-01-02 00:29

Hjälp!

Det skär lite i mitt hjärta när jag läser om folk som börjar krafigt modifiera sina saker! Visst kan man möjligtvis erhålla ett bättre slutresultat i många fall. Samtidigt man sätter skruvmejseln i bygget brukar begagnatvärdet sjunka som en sten...! När man skruvat klart och man tycker sig vara nöjd (brukar infalla någon gång av tio, fast det kanske bara är jag som är A: antingen pessimistiskt lagd, eller B: inkompetent att genomföra "förbättringar"

). Jag tycker det är bra om det är möjligt att återställa apparaten i ursprungligt skick när så är möjligt. Eller är det bara jag som helst köper omoddade saker?

Frågan blir lite: Kan man genomföra så pass stora förbättringar, att man otvetydigt sedan kan påstå att man tycker att man erhållit världens bästa ljudapparat? Eller ska man låta bli att modda, och söka upp något annat istället på grund av eventuella defekter i ljudutrustningens grundkonstruktion som kanske blir för svåra att "modda bort" helt och hållet?

P.S. Har lyssnat en del på ett par Megatrend/Athena i ett mycket litet lyssningsrum. I detta fall var lyssningsrummet den klart begränsande faktorn varför jag inte vill kommenta något om hur jag upplevde ljudet. D.S.

av **patrikf_inaktiv** » 2004-01-02 00:34

Jag skulle aldrig kunna låta bli att förändra något om jag är missnöjd. Dessutom är ju andrahandsvärdet på meggisarna redan som skrotvärdet i stort sett!
De är helt enkelt mina leksaker!

av **Johan_Lindroos** » 2004-01-02 00:51

Jag trodde att man kunde få sisådär en 30 papp för ett par(?).

av **patrikf_inaktiv** » 2004-01-02 01:10

Kanske, och då är dom mer värda för mig ""o-orginal", men nöjd"!

av **mattepatte(removed)** » 2004-01-02 02:04

Om du anser att 30Kkr är samma sak som skrotvärde skulle du aldrig få julstäda hos mig.

Skumma människa :wink:

av **Tony** » 2004-01-02 02:44

Men jag skulle kunna tänka mig att hjälpa till med vårstädningen hemma hos patrikf...

av **mattepatte(removed)** » 2004-01-02 03:22

Jo jag hakar nog på där.

av **patrikf_inaktiv** » 2004-01-02 03:24

Jaså, är ni så hjälpsamma?
Dom ÄR till salu, bara så ni vet!!

av **Magnuz** » 2004-01-02 11:10

"Om du anser att 30Kkr är samma sak som skrotvärde..."

Det stämmer nog nästan, faktiskt. Det är ju trots allt 42 baselement och två banddiskanter!

av **patrikf_inaktiv** » 2004-01-02 11:12

Det var det jag menade med "skrotvärdet"!

av **Isidor** » 2004-01-02 14:44

Hjälp!

Det skär lite i mitt hjärta när jag läser om folk som börjar krafigt modifiera sina saker! Visst kan man möjligtvis erhålla ett bättre slutresultat i många fall. Samtidigt man sätter skruvmejseln i bygget brukar begagnatvärdet sjunka som en sten...! När man skruvat klart och man tycker sig vara nöjd (brukar infalla någon gång av tio, fast det kanske bara är jag som är A: antingen pessimistiskt lagd, eller B: inkompetent att genomföra "förbättringar" ). Jag tycker det är bra om det är möjligt att återställa apparaten i ursprungligt skick när så är möjligt. Eller är det bara jag som helst köper omoddade saker?

Frågan blir lite: Kan man genomföra så pass stora förbättringar, att man otvetydigt sedan kan påstå att man tycker att man erhållit världens bästa ljudapparat? Eller ska man låta bli att modda, och söka upp något annat istället på grund av eventuella defekter i ljudutrustningens grundkonstruktion som kanske blir för svåra att "modda bort" helt och hållet?

Nu förespråkar jag ju i och för sig inte att man skall göra annat än elektroniska ingrepp, alltså bara arbeta utanför högtalarna. Man behöver egentligen bara "tjuvkoppla" sig förbi det passiva delningsfiltret. I och för sig har patrikf redan klämt dit några extra element, men den "skadan" är ju redan skedd.

Det finns egentligen två orsaker till att diverse modifieringar sällan slår väl ut:

1. Okunskap. Det är mycket sällan modifikatören (slaktaren :wink:

) har tillräcklig kunskap för att rätta till problemen. Detta kräver ju egentligen att han antingen besitter högre kunskaper än konstruktören eller åtminstone inser att man kan göra andra prioriteringar eller kompromisser.

2. En konstruktion som inbjuder till modifieringar är vanligtvis ganska dålig i grunden och lämpar sig därför inte för annat än soptippen.

I det här fallet gäller helt klart ett undantag från punkt 1 och 2 eftersom vi dels har undertecknad inblandad (sa han utan minsta blygsamhet

), dels för att Athena/MT tveklöst har massor av positiva egenskaper. Vi gör det också ganska enkelt för oss när vi använder oss av elektronisk korrektion och aktiva filter som lätt kan göras variabla och därmed anpassningsbara. Egentligen borde alla högtalare utformas på detta sätt, men hifibranschen är som bekant både konservativ och genommytologiserad.

av **patrikf_inaktiv** » 2004-01-02 15:33

Då hoppas jag att jag ska upptäcka dom positiva egenskaperna på Meggisarna riktigt snart!
Jag undrar varför inte fler dipolkonstruktörer tänker som B Bengtsson. Den vanligaste varianten verkar ju vara att EQ´a upp ett fåtal långslagiga element. Det borde väl dista rätt duktigt?

av **Hetsporren** » 2004-01-02 15:34

Jag har goda erfarenheter av Harmony Designs modifieringar. Vid ett tillfälle fick Mattias mitt Rotel 980-försteg att låta otroligt bra för bara 800:- moddning i form av ett ynka chip av ngt slag. Mkt billigare än att byta upp sig till ett annat originalsteg i den klassen...

av **neriks** » 2004-01-02 16:19

patrikf,

Kul att se att ett par Megatrend hölgtalare

Jag hade tillgång till till ett par Megatend som stod i en studio för ett antal år sedan. Tveklöst en imponerande skapelse både estetiskt och ljudmässigt

av **Sven** » 2004-01-05 05:30

Isidor skrev:

Det förvånar mig inte att du har mer HF-energi från Athena-banden. Vill man ha god HF-utsträckning från en lång banddiskant (utan elektronisk korrektion förstås) så leder de ganska speciella mekanoakustiska förutsättningarna för en lång smal strålare till att frekvensgången får en viss betoning omkring 5-10 kHz. Detta alldeles oavsett eventuella resonanser i bandet.

Frekvensgången är relaterad till 1/f samt strålningsresistansen som funktion av bandbredd/frekvens. 1/f är i sin tur relaterat till bandets massa samt magnetflödet i gapet.

av **Sven** » 2004-01-05 05:54

Isidor skrev:
CM3 uppvisar färgningar hela vägen från bas till diskant, vissa svåra, andra lite mindre problematiska.

Om jag inte minns fel fanns CM3 i 3 olika versioner, med 1, 2 resp. 3 baselement. Vilken version åsyftar Du?

Med rätt programmaterial dyker de upp med all önskvärd tydlighet. Jag har god erfarenhet av just CM3 eftersom jag ägde ett par CM3 Pro i mitten av åttiotalet.

Dessa hade en "fetare" klang men kunde också spela högre.

Förutom en mycket märklig basavstämning (kvartsvågspipa enligt BB, helt klart något annat i praktiken) så gav den höga delningsfrekvensen problem med B200-elementen.

Enligt uppgift var samtliga versioner rena kvartsvågspipor där versionerna med fler baselement tillkom för att reducera inverkan av f3. Vad jag har hört så var det just B200 som var poängen med CM3 då dess hyperboliska koner var ovanligt gynnsamma med avseende på "break-ups".

Avsluta med en taggig frekvensgång med metalliska färgningar från Gammahornet och ni förstår varför jag inte har kvar dem.

De exemplar jag ägde hade synnerligen rak frekvensgång och kunde till skillnad från flertalet högtalare vid den här tidpunkten återge en fyrkantvåg vid valfri frekvens inom intervallet 250Hz till 2,5 kHz. Frekvensgångsmässigt mätte de mycket likt QUAD ESL 63.

av **Sven** » 2004-01-05 06:19

Isidor skrev:

B200-elementen klarar absolut inte en övre gränsfrekvens om 3.5 kHz heller.

Det stämmer inte med min erfarenhet av CM3.

Jag har själv uppnått mycket bra resultat för långa bandelement med en delningsfrekvens på 250 Hz, 3:e ordningens filter.

Det där låter intressant. Hur långa? Hur breda?

I praktiken är skillnaden mellan kvartsvågspipa och transmissionslinje normalt sett försumbar. En transmissionslinje förutsätter nämligen en reflektionsfri avslutning, vilket inte går att
åstadkomma med rimliga medel för riktigt låga frekvenser.

Kan Du förklara lite närmare?

Om jag hade kvar mina CM-3 Pro så skulle jag göra mitt bästa för att visa att de antagligen är närmare en halvtaskig basreflexavstämning än något annat i lågfrekvensområdet.

Basreflex? Hur kan en nära 3 meter lång pipa klassas som "en halvtaskig basreflexavastämmning?

Hörbarheten av den metalliska klangen är klart beroende på programmaterial, men med mycket högfrekvensrika inspelningar så ändrar hornen karaktär och blir fräsande och lite vassa i klangen.

Ett elements karakteristika ändras inte som funktion av inmatad signal. Snarare är det olika felaktigheter i nyttosignalen som påvisas olika av olika element, alt återigen beroende på nyttosignalens spektra -och energiinnehåll.

av **IngOehman** » 2004-01-05 12:23

Isidor!

Isidor skrev:Vi gör det också ganska enkelt för oss när vi använder oss av elektronisk korrektion och aktiva filter som lätt kan göras variabla och därmed anpassningsbara. Egentligen borde alla högtalare utformas på detta sätt, men hifibranschen är som bekant både konservativ och genommytologiserad.

Så kan man tycka! :wink:

Men bara om man inte insett vilka möjligheter man går miste om, när man avstår de passiva delningsfiltrens direktkontakt med högtalarelementens impedans... Det finns mycket distorsionsfrihet att vinna, liksom reduktion av termisk kompression.

Fast talar vi om låga frekvenser (så låga att EMK är en väsentlig ingrediens i belastningsimpedansen) är det förstås helt korrekt att aktiva delningsfilter är en överlägsen lösning.

Självklart håller jag även med om att hifibranschen är både konservativ och genommytologiserad. Fast inte på grund av att någon (undertecknad t ex) håller fast vid att använda passiva filter där dessa erbjuder oomtvistliga fördelar.

Sven!

Har du mätt själv på ett par CM3? Jag har mätt på flera par och måste erkänna att de haft massor av egenskaper som... förvånade mig. Mest har jag haft kontakt med ett par CM3pro som en god vän ägde en tid, och kanske är det CM3pro sämsta varianten? Det är det definitivt om man änskar sig djupbasförmåga. Tre parallellkopplade element som driver en pipa genererar inte ett dugg mera tryck än ett, så om inte kabinettet är tre gånger större så blir balansen mellan mellanhöga och låga frekvenser en helt annan än med två eller med ett baselement. Det fanns visst en variant till tror jag, som hette Ultra. En mycket hög högtalare. Jag förmodar att denna var något mindre illa drabbad av djupbasbrist än denna CM3pro.

I vilket fall som helst var djupbasen i det närmaste obefintlig på de CM3pro jag avlyssnat (och mätt på). Output under 45 Hz var mycket svag.

Dämpmaterialet i lådan verkade sitta "bakfram", i varje fall om det vad avsett att vara en kvartsvågspipa (där man utnyttjar basbidraget när pipan är 1/4 våglängd lång). Mycket lite dämpning satt vid elementen (vilket gav en tämligen lådig klang), men det var helt fullproppat vid utblåset! Det ger stora förluster i slutet av pipan där den annars skulle ha kunnat ge bidrag.

Dämpningen var utförd ungfär som hos en klassisk engelsk ljudledning (transmission line) där inga väsentliga bidrag i djupbasen från öppingen eftersträvas. I själva verket har det gjorts dylika låor i England både med öppna och slutna pipor. Den fyrvägiga B&W 800 nautillus (storsnigeln) är ett exempel på sistnämnda. De har dock tagit till elektronisk kompensation för att inte helt bli utan djupbas.

CM3pro-exen hade även en överbetoning en bit under 100 Hz som var enorm (många dB!). Det hördes mycket tydligt. Baselementen hade ju ett Q-på nära 0,5, eller till och med mer, redan innan de sattes i låda. I detta fall steg det till långt över 1! Det vill säga resonansfrekvensen (övre toppen av de två i basområdet) låg klart mer än en oktav högre än friluftresonansfrekvensen.

Impedansen var inte att leka med heller. Om jag minns rätt sjönk den till sisådär 2,8 ohm som lägst. Känsligheten var dock klart högre än på medelhögtalaren.

Delningen uppvisade en nästan perfekt urfasning mellan elementen (fyrkantsåtergivning var därefter, helt olikt en fyrkantvåg).

Till råga på allt var hornet rent förfärligt om man ser till tonkurvelinjäritet. En bit över 10 kHz gjorde tonkurvan ett språng om över 15 dB! (Om jag minns rätt började effekten med en dipp, och fortsatte med en topp.) Nu var ju det hela överstökat på bara någon kHz, så det handlar om mycket höga Q-värden, troligen så höga att de inte hinner exiteras nämnvärt på transienta ljud, men på statiska...

Så lät det också, det kunde verkligen låta helt normalt på visst (dynamiskt) programmaterial, men mycket märkligt på visst annat programmaterial (med mera statiska brusande komponenter). Vasst och skärande. Starkt olinjärt var det också, fenomenet var helt olika på olika avlyssningsnivåer. Både hörbart och mätbart.

Detta appropå:

Sven skrev:Ett elements karakteristika ändras inte som funktion av inmatad signal

Visst tusan kan element ändra egenskaper med inmatad signal!

De enda som inte gör det alls är sådana som har en distorsion om 0,00000...% Har du något tips om sådana, så är jag intresserad. :wink:

OBS!
Jag skall tillägga att jag inte känner till om det par CM3pro (med tre basar) som jag kom i kontakt med var i originalskick. Vissa egenskaper kan ha varit orsakade av ingrepp som inte tillverkaren avsett, och därför inte kan lastas för.

av **Thomas_A** » 2004-01-05 13:06

Ingvar,

har du sett några mätningar på Megatrend?

T

av **IngOehman** » 2004-01-05 13:23

Nej. Inte sett, inte gjort några.

Har dock hört en del på dem, och vid åtminstone ett tillfället (en mässa för många år sedan) faktiskt blivit riktigt imponerad. Vet inte om det betyder att något var "rätt", eller om det var ett lyckligt sammanträffande mellan skiva, högtalare och rum, men bra övertygande lät det! Även om en gitarr var några gånger större än de brukar vara i verkligheten... :wink:

av **Thomas_A** » 2004-01-05 13:30

Ok.

Det måste vara lite knivigt att mäta dessa, det är väl bara utomhus som gäller om man inte har prof. mätrum.

T

av **Isidor** » 2004-01-05 18:48

Hej Sven,

Isidor skrev: B200-elementen klarar absolut inte en övre gränsfrekvens om 3.5 kHz heller.

Sven skrev: Det stämmer inte med min erfarenhet av CM3.

Jag tror att det är ganska okontroversiellt att påstå att 8"-element som uppför sig mycket väl upp till minst 7!!! kHz (kom ihåg användningen av första ordningens filter) är minst sagt ovanliga. Detta gäller inte minst B200. Om någon har motsatt uppfattning får han gärna motivera detta.

Quote:
Isidor skrev: Jag har själv uppnått mycket bra resultat för långa bandelement med en delningsfrekvens på 250 Hz, 3:e ordningens filter.

Sven skrev: Det där låter intressant. Hur långa? Hur breda?

Ca 20 mm breda och 2 m långa.

Quote:
Isidor skrev: I praktiken är skillnaden mellan kvartsvågspipa och transmissionslinje normalt sett försumbar. En transmissionslinje förutsätter nämligen en reflektionsfri avslutning, vilket inte går att
åstadkomma med rimliga medel för riktigt låga frekvenser.

Sven skrev: Kan Du förklara lite närmare?

Visst. Transmissionslinjen eller -ledningen är egentligen ett elektrotekniskt begrepp (som förvisso utvidgats även till akustiska system), där man tänker sig ett snyggt och fint energiflöde från källa till mottagare. Här är det ofta ganska enkelt att åstadkomma den impedansanpassning/reflektionsfrihet som krävs för att inte ställa till det hela. Akustiskt sett är detta mycket besvärligt för låga frekvenser där detta kräver minst kvartsvågstjocklek på den absorbent som måste avsluta kanalen. T.ex. kräver gränsfrekvensen 20 Hz en absorbenttjocklek på ca 4 m.

Quote:
Isidor skrev: Om jag hade kvar mina CM-3 Pro så skulle jag göra mitt bästa för att visa att de antagligen är närmare en halvtaskig basreflexavstämning än något annat i lågfrekvensområdet.

Sven skrev: Basreflex? Hur kan en nära 3 meter lång pipa klassas som "en halvtaskig basreflexavastämmning?

OK, jag förtydligar: egentligen intern dubbelkavitets basreflex med stående vågor i kaviteterna för lite högre frekvenser. (För dem som inte skådat in den låda som diskuteras: tänk er en låda om ca 0.35x0.4x1 m (DxBxH) som är delad i sidled med en inre vägg. Två höga och smala kaviteter internt alltså. I den ena kaviteten sitter elementen och kommunicerar med den andra kaviteten via ett relativt litet hål. Denna andra kavitetet kommunicerar sedan med omgivningen via ytterligare att relativt litet hål. Denna lösning brukar ibland benämnas intern dubbelkavitets basreflex då hålen kan ses som portar.) Lådan kan inte anses vara en 3 m lång pipa då den interna konfigurationen inför randvillkor som gör den effektiva längden endast ca 1 m. I konventionella kvartsvågspipor undviker man detta genom att relativt försiktigt kröka pipan internt. För frekvenser där vågutbredningseffekter kan anses påverka systemet ger en alltför abrupt krökning ovillkorligen en kraftig reflektion och pipan slutar arbeta som avsett.

För riktigt låga frekvenser kan man dock se systemet som "lumpat" och under ca 80 Hz erhåller man alltså ett dubbelkavitets basreflexsystem. Över 80 Hz har man fortfarande inte en kvartsvågspipa, däremot begynnande påverkan från massor av stående vågor i kaviteterna som även kommer att läcka ut genom den yttre porten. Detta skulle onekligen kunna tolkas som tecken på att man har en kvartsvågspipa, men de akustiska förutsättningarna för detta är inte uppfyllda.

Quote:
Isidor skrev; Hörbarheten av den metalliska klangen är klart beroende på programmaterial, men med mycket högfrekvensrika inspelningar så ändrar hornen karaktär och blir fräsande och lite vassa i klangen.

Sven skrev: Ett elements karakteristika ändras inte som funktion av inmatad signal. Snarare är det olika felaktigheter i nyttosignalen som påvisas olika av olika element, alt återigen beroende på nyttosignalens spektra -och energiinnehåll.

??? Jag hoppas att du håller med om att om insignalen har ett frekvensspektrum som inte exciterar t.ex. en resonans så kommer den heller inte att störa återgivningen.

Avslutningsvis måste jag upprepa att CM3 inte alls var/är någon dålig högtalare. För att vara en högtalarkonstruktion från mitten/slutet av sjuttiotalet så var/är den riktigt bra. Som sagt var, jag är mest ganska gnällig.

av **IngOehman** » 2004-01-05 20:26

Isidor skrev:tänk er en låda om ca 0.35x0.4x1 m (DxBxH) som är delad i sidled med en inre vägg. Två höga och smala kaviteter internt alltså.

Fast så ser väl inte CM3 ut inuti? De har ju (jag vågar inte svära på detta, men detta är vad jag har för mig) två innerväggar, den ena delar lådan i två halvor (olika stora) den andra delar den ena halvan i ytterligare två halvor. Sammanlagt uppstår tre stycken sisådär en meter långa (akustiskt är de kortare) pipor som är seriekopplade. Man kan förenklat säga att ljudet går från elementen nedåt, sedan vänder det i botten och går uppåt i nästa pipa, för att sedan nå toppen av lådan och vända nedåt igen, för att till slut nå hålet på framsidan.

Den akustiska längden är ungefär 2,6 meter om jag minns rätt (nej, ljudet går inte som man kan tro långsammare när det kröker - det går snabbare!).

Visst är det en ljudledning! (Av nått slag...) Man kan ifrågasätta om transitionerna mellan de tre pipdelarna är smärtfri, och man kan fråga sig huruvida den har effektiv kvartsvågssula (mest på grund av var dämpmaterialet sitter dock). Men man måste betrakta det som en ljudledning, ehuru inte optimal.

Men å andra sidan: Vad är en "optimal" ljudledning? Principen som sådan är ju fysikaliskt inkapabel att generera enkla (låga ordningstal) fysikaliska mekanismer, i varje fall om man vill utnyttja bidraget från pipöppningen. Det blir alltid komplicerade system som inte kommer att hantera alla frekvenser likvärdigt. De har alltid en inbyggd "karaktär".

Isidor skrev:I den ena kaviteten sitter elementen och kommunicerar med den andra kaviteten via ett relativt litet hål. Denna andra kavitetet kommunicerar sedan med omgivningen via ytterligare att relativt litet hål.

Eftersom piporna nog är smalare än du tror (eftersom de är fler än du tror), tror jag att öppningarna är proportionellt större än du tror. :wink:

Isidor skrev:Denna lösning brukar ibland benämnas intern dubbelkavitets basreflex då hålen kan ses som portar.) Lådan kan inte anses vara en 3 m lång pipa då den interna konfigurationen inför randvillkor som gör den effektiva längden endast ca 1 m.

Jag skulle vilja vända på ditt resonemang: Visst är många ljudledningshögtalare i verkligheten försedda med ett beteende som liknar basreflexlådor en smula, men det motsatta är minst lika vanligt - att basreflexlådor på grund av sin inre geometri har ljudledningslika beteenden!

En tre meter (eller i varje fall drygt 2,5 meter) lång pipa har faktiskt rätt svårt att bete sig som ett basreflexsystem. Ljudet hinner helt enkelt inte fram! :wink:

Själva grundprincipen för en fungerande basreflexlåda kräver att alla geometriska mått i lådan skall vara försumbart korta jämfört med 1/4 våglängd i arbetsområdet. Först då når man en "äkta basreflexlåda". Först då har man en sant mekanisk resonator (som alltså uppfyller w=sqr(k/m)). I annat fall är det snarare en ljudledningshögtalare (där w=v/(8*pi*l)).

Oavsett vilket kan det förstås vara en god högtalare, men högtalare med nära tre meter mellan element och ljudledningsmynning kan INTE rimligtvis klassificeras som en basreflexlåda. I varje fall inte om man med basreflexlåda menar en grunka vars basavstämningsfrekvens inte har några harmoniska övertoner. (Dock i förekommande fall en parasitresonans w=v/(4*pi*l), där l = portlängden.)

Isidor skrev:I konventionella kvartsvågspipor undviker man detta genom att relativt försiktigt kröka pipan internt. För frekvenser där vågutbredningseffekter kan anses påverka systemet ger en alltför abrupt krökning ovillkorligen en kraftig reflektion och pipan slutar arbeta som avsett.

Visst är försiktiga krökar bättre än dramatiska, men man kan nå förvånansvärt höga Q-värden på kvartsvågsresonansen även när pipan är ganska illa krökt. Kvartsvågsresonansen upphör inte så lätt som man kan tro, dämpning på fel ställe i pipan är t ex för det mesta vanskligare för godhetstalet. Förvisso brukar 1/4-frekvensen bli högre än konstruktören tänkt sig, men funktionen upphör inte, den blir bara smutsad av ett gäng extra resonanser som bildas av kommunikation mellan de inre impedansdiskontinuiteterna.

Vh, Ing. Öhman