Högtalar frågor av skilda slag

[Kraniet]

det är nästan omöjligt att få dem att funka riktigt braigt också!

Vh, Ing. Öhman

det var ungefär dit jag ville komma tidigare. basreflex är mer komplicerat och är man inte beredd att lägga ner (mycket) tid på det så är det inte säkert resultatet blir så lyckat. Själv upplever jag att det finns så väldigt mycket annat med högtalare som är komplicerat (filter tex) så man gör sig själv en tjänst om man drar ner på komplexiteten i lådan. Slutet blir alltid bra resultat i mina öron. Däremot har jag hört flertalet misslyckade basreflexbyggen (och andra komplicerade principer som tranmission line tex).

[Sven]

Det lustiga i sammanhanget var att när Mirage presenterade polärdiagram över sina bipoler (urk, uttrycket är så dumt att jag knappt kan skriva det)

Hej där Isidor! Om vi accepterar Invars förslag till "Murkla" så ser jag inget större fel i att Mirage (och andra) får hållas med sitt "Bi"-pol. Enligt Ingvar så finns det ju till och med högtalartillverkare som klassar sina alster som "Tri"-pol bara för att de lagt till en HF-enhet...

"Bi"-pol har ju kommit att bli ett mer eller mindre "standardiserat" sätt att beskriva en "Di"-pol där fram-och baksida svänger i fas.

så visades alltid just specialfallet hög riktverkan med midjan på sidorna. Hela deras marknadsföring gick ut på att just detta strålningsmönster var eftersträvansvärt och av någon anledning optimalt. Någon rundstrålare eller murkla som man får i större delen av frekvensområdet såg man inte rök(svamp)en av.

DET är ju i så fall lite korkat av Mirage eftersom en Bi-pol är att betrakta som tämligen "Omni-polär" till sin natur - åtminstone innan det komplicerade reflektionsmönstret från baksidan och samspelet med lyssningsrummet i övrigt tagits med i beräkningarna

Jag lade för övrigt min röst på basreflex, men sluten låda kan vara ett bra alternativ under vissa omständigheter (vår omröstning gäller väl bara lågfrekvensområdet?).

Japp, det gällde lågfrekvens...

Ingvar har redan beskrivit de klassiska fördelarna med basreflex så jag vill bara tillägga att man med basreflex dock måste vara ganska uppmärksam på de potentiella nackdelarna (alltså om man inte ser upp t.ex. frånvaro av rumsvänlig avstämning, portturbulens, avsaknad av naturlig förskjutningsbegränsning för riktigt låga frekvenser och portmoder).

Är inte just medvedenheten om de olika beastningsprinciperna en av anledningarna till varför man överhuvud taget gör ett VAL baserat på personliga preferenser?

Dipoler av olika typer tenderar ofta att låta mycket "öppet" av rums- och psykoakustiska skäl och det är därför lätt att förstå varför de har så många anhängare.

Jag tänker INTE säga emot.

Egentligen uppträder de oftast strikt sett inte som dipoler för de, en aning högre, frekvenser där de börjar att tillföra lite extra öppenhet och luftighet, men den vedertagna benämningen för dessa högtalare är ju trots allt dipol. Dipoler faller dock för mig ändå stenhårt till marken eftersom de i praktiken inte klarar att återge riktigt låga frekvenser vid signifikanta ljudtryck (och även är oerhört svåra att placera vettigt, om det nu räknas).

Var det inte lågfrekvensen vi diskuterade? Att säga att en dipol "faller stenhårt till marken" är (som jag ser det), att göra det enkelt för sig. Det beror ju i högsta grad på HUR den är utformad, hur stor den strålande ytan är, etc.etc. Samma påstånde äger samma validitet vad avser basreflexs- och alla övriga belastningsprinciper eller hur...?

Av samma skäl har jag svårt att acceptera påståendet om dipolens förmåga/oförmåga att genera höga ljudtryck. Det är ju ånyo relaterat till Xmax, yta och plånbok!

Sven.