Om man byggde ett rum och ställde in musiker i det, fast hängde ett skynke framför så att musikerna inte syntes, då skulle man kunna göra ett test och jämföra med hur det blev om man tog bort rummet och ställde en ljudanläggning där istället, som spelade upp det musikerna precis hade spelat. Om man då hade både musikerna och rummet med på inspelningen så skulle publiken tro att det var musikerna som spelade och att publiken faktiskt satt kvar i rummet trots att både rummet och musikerna var borta. Om man lyckades lura alla som kom in i det rummet, om ingen kunde höra ifall det var musiker eller inspelning, trots att man växlade snabbt emellan, då skulle jag säga att man lyckats göra en transparent återgivning av ursprungshändelsen.
Fast nåt sånt är det väl ingen som orkar göra.
Eller?
Nå, i alla fall, då skulle man också kunna hävda att ljudåtergivningskedjan, från inspelningsmanick till ljudvågsalstrare, vore transparent. Och då skulle man kunna göra så att man använde det inspelade materialet (som ju nu blivit ett godkänt substitut för verkligheten) som utgångspunkt när man jämförde hur upptäckbara andra apparater i kedjan vore, om man provade och byta ut dom mot andra apparater.
Puh...
Amit
P.S. Tänk att det finns någon som orkar vara så ihärdig.
Det är tur för mänskligheten.
edit: glömde ett P.S.
