eljulio skrev:Det här med dogm var ju tänkt som en liten blinkning, men jag tänkte kanske inte nog på sammanhanget...
Nåväl, är det inte korkat av högtalartillverkare att ha förbestämd invinkling av deras modeller när rummet spelar så stor roll?
Du menar att Carlsson, NHT, Dali m fl (för det är nog bara högtalare som är 
avsedda att INTE vinklas in, som har en bestämd vinkel) är korkade?
Jag såg att du tidigare i tråden nämnde något om att precis se utsidan av 
högtalarna. Det kommer från mig (Ino Audio) men det är INTE en instruktion 
för hur högtalarna skall vara invridna. Det är bara ett förslag på hur man kan 
BÖRJA, alltså startplaceringen, den från vilken man testar sig fram. 
Från denna position testar man sig helt enkelt fram, tills man hittar den opti-
mala invinklingen. Rätt så ofta så finner man att man fomrtfarande ser utsidan 
när man är färdig, men jag har alltid varit noga med att man bör experimentera 
sig fram, eftersom rum är olika. Och det jag skrivit i frågan är heller inte några 
generella råd utan det gäller bara Ino-högtalare. I vad gäller andra högtalare 
så föreslår jag alltid att man talar med tillverkaren.
Kanske har du missförstått det som att det var en instruktion?
Vh, iö
- - - - - 
PS. Tar man vilken högtalare som helst, som kanske dessutom är konstruerad 
med formgivningen som en signifikant faktor, så är det inte ovanligt att finna 
att tonkurvan är maximalt drabbad av tonkurvefel i just nollgradersvinkeln.
Det beror på att baffelns kantreflexer då ger maximalt samverkande effekt, om 
högtalarelementen har placerats "smyggt", t ex således att diskanten har unge-
fär samma avstånd till toppen och till båda sidorna (vilket är rätt så vanligt).
Vrider man sådana högtalare bort från lyssningspositionen så får man nästan 
alltid en jämnare tonkurva, eftersom avstånden görs olika då. Men det säger 
egentligen inte att det är invinkling som är fel, utan mera att man kan mildra 
effekten av sådana felkonstruktioner på så vis, i varje fall sett ut mätappara-
tens synvinkel. 
En ackompanjerande subjektiv fördel kan vara att ökad mängd reflexioner från 
sidoväggarna kan skapa en falsk men tilltalande rumslihet, samtidigt som lyss-
ning från andra platser är en mycket liten sweetspot blir drabbade av att hela 
ljdbilden kantrar (talar nu inte om högtalare med inbyggd invinkling utan om 
sådana som spelar rakt fram om man ställer dem parallellt med högtalarväggen).
Som jag ser det bör den som kan tänka sig att skapa en falsk rumslighet med 
hjälp av en massa starka reflexer från sidoväggarna även överväga att leka 
med t ex reverb. Det kan faktiskt vara rätt så kul, och även det kan höja upp-
levelsen på liknande sätt. 
Personligen så föredrar jag att i så fall dekoda musiken ambiofoniskt. Skillnaden 
är att man då inte tillför "extra rum" genom att låta ljuden studsa kraftigt i det 
egna lyssningsrummet, utan man extraherar äkta rumsljud, alltså sådana som 
faktiskt fanns i rummet vid inspelningen, och som därför finns med på själva in-
spelningen. 

Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten 
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D 
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).