Kan det finnas poänger med mastering av CD?

[IngOehman]

Jo, så kan man ju tycka.

Och tycka får man, och skall man, men jag vill ändå lägga in en "icke-subjektiv" dimension i resonemanget, nämligen ursprungstrohetens egenvärde.

Jag vill hellre höra en inspelning så oanfrätt som möjligt, eftersom jag tycker att i varje fall akustiska inspelningar är så mycket mer än "sinnlig stimulans".

De är ju dokument också.

Bara tanken på att ha åstadkommit en port till en annan händelse i tid och rum kittlar mitt sinne, men vetskapen om att någon avsiktligt ändrat på genomskinligheten, så att jag inte skall få höra hur det lät, stör mig verkligen.

Jag blir inte ett dugg mera övertygad av att den som ändrat menar att han förbättrat intrycket. Jag misstror inte att han tycker så, men det spelar mig ingen större roll vad han tycker varken åt ena eller andra hållet - jag är ju inte intresserad av han konstnärliga insats, utan vill höra musikernas.

Och igen - jag har dessutom aldrig hört någon manipulerad inspelning som blivit ens subjektivt bättre när den ändrats efter slutmix, men det är jag det. Och några hundra till...


Vh, Ing. Öhman


PS. Kom och se: Monalisa remastrad - nu kraftigt förbättrad med ett utökat leende och dessutom med 20% uttänjd duk och klart gladare färger!

Nä, jag tror inte det... I den branschen har dårskapen inte kommit så långt än.

[n-puh]

Jag spelade för en stund sedan en ny skiva med Lars Erstrand. (Prophone) Den lätt inte rolig så jag körde den genom ett parametriskt eq (BSS FCS 926) och en 3-bandskompressor(TC electronic). Jag komprimerade 2-3dB i basen upp till 250Hz och diskanten över 3.15KHz. Jag lovar vilket drag det blev och det utan att det låter komprimerat...jag fick botten i musiken samtidigt som jag fick bättre diskant.

Är inte det en rätt subjektiv upplevelse från din sida - Om nu studiotekniker och producent ansåg att de hade fått till allt i studion varför skulle det vara lämpligt ändra på detta i en efterarbetning? Är det så enligt din mening att det arbete som görs i studios generellt inte blir tillräckligt bra och i så fall varför och i vilka avseenden?

[dawen]

IÖ: Jag syftade faktiskt inte till processen ändra ljud, som vissa kallar mastring, utan snarare när låtar slutar, vilken ordning de kommer och så vidare. Det här behövs det dock ingen mastringstekniker för, tycker jag.

Mastring är något jag anser är nödvändigt, fast, att hålla på att ändra ljudet på något sätt när det avser dynamik eller klang efter mix, det är att påverka i fel del av ledet.

Det är ju inte så många som köper en blå bil för att direkt efter de köpt den måla den röd, eller hur? Samma sak lär väl gälla mastring

[Nagrania]

Det vi diskuterar i denna tråd är inte PQ-kodning och liknande (som vilken studio som helst kan göra själv)

Nej men det är ändå något som ska göras innan det blir en cd-skiva. Jag misstänker att herr Oehman inte använder några filter överhuvudtaget vid inspelning och då kan det ju faktiskt vara idé att testa som jag gjorde i mitt tidigare inlägg. När det gäller filmljud så kan jag bara säga det att man vid inspelning knappast använder några filter utöver möjligen högpassfilter. Resten gör man vid slutmixen. Film ljud är nog det mest dynamiska man kan tänka sig eftersom man där måste ta hänsyn till dom allra starkaste ljuden i en spelfilm. Du kan ha ljudeffekter som ligger -60dBf en dialog som ligger -20dBf , skrik -9dBf och till sist skott, explosioner eller andra mycket kraftiga ljud som då ligger på 0dBf. Den här dynamiska skillnaden finns nästan aldrig i annat än på film i alla fall inte under en så kort tidsrymd. Ljudeffekterna i en film är i allmänhet vilda effekter d.v.s dom är tagna separat och det är inte änns säkert att det vi hör änns är det vi ser. Det är ju också vanligt att man mixar ihop flera olika ljud för att beskriva ett ljud. För att ta ett exempel så var det en film där man hade en jeep jakt med en massa inklipps bilder. Man kan inte ta ljud från ett fordon i högfart det blir ju liksom problem med vinden in i mikrofonen. I det här fallet så fungerade inte heller motorljudet från jeepen utan man gjorde en mix med ljudet under motorhuven och ljudet från avgasröret + att man pitchade något ljud...ja jag minns inte allt men hur det nu är så är det så här det kan gå till i filmens värld.

Hur vet du att det inte var in egen lyssning du kompenserade? Jag vet ju inte att det var det, men vill bara fråga.

Jo serru det vet jag bara för att mina verktyg som jag använder är väl kända för mig och jag brukar också kolla på andra kända ställen om jag på något vis är osäker.

Eftersom folk ofta gillar högra ljudnivå bättre än läggre är det lätt att få sådana resultat om man spelar en komprimerad version utan att minska nivån.

Det är ju självklart att man måste lyssna vid samma nivå före som efter en bearbetning. Man kan enkelt ställa nivån före och efter i en TC Finalizer96 som är det jag brukar använda mig av. Det är ju också så att när man eq:ar ett material då höjer man ju samtidigt nivån och det måste ju också kompenseras om inte annat än för att undvika överstyrning.

försöka "reparera fel" med hjälp av mastring, som oundvilkligen kommer att förstöra ljudkvaliteten.

Det handlar inte om att reparera fel för sånt ska man fixa innan man kommer till mastringen. Ta t.ex. en inspelning av ett orkesterverk där någon plötligt spelar fel....då gör man en eller fler nya tagninger från det stället eller rättare lite innan. Men det går kanske inte att göra ett klipp precis där utan man kan bara fixa det med ett långt crossfade i datorn....sådant gör man alltså innan man kommer till mastringen. (Sånt här kunde man knappast göra på den analoga tiden utan att man fick avklippta atmosfärer.) Vad jag menar är att man kan förbättra den totala klangen vilket kan betyda fetman, presens den högsta diskanten eller alltsammans. Jag vill bara berätta om ett roligt experiment jag gjorde för några år sedan. Det var ett svenskt musikstycke-Gösta Nyström där jag hade två olika inspelningar en från 1972 och en från 1992. Jag roade mig med att klippa ihop dom i datorn på dom svåraste ställena jag kunde hitta och det gick faktiskt bra men jag var tvungen att använda mig av prametriskt filter och fixa lite med nivåerna ... det enda som avslöjade att det var 20 år mellan inspelningarna var bandbruset och i vissa fall(knappt märkbart) det faktum att det var olika lokaler. Inspelningen från 92 var gjord med Dolby SR. Frågan är nu om det jag gjorde kan kallas för mastring eller en liten enkel redigering.

Kom och se: Monalisa remastrad - nu kraftigt förbättrad med ett utökat leende och dessutom 20% större duk och klart gladare färger!

Ja det är väl inget nytt för det finns ju redan sedan länge. Självklart måste man fråga upphovsmannen om han eller hon är i livet. Jag tänker just nu också på den gamla inspelningen av Midsommar vaka med upphovmannen som dirigent och inspelad 1954. Jag skulle nog tro att han skulle gilla den nymastrade cd-utgåvan som kom för ett tiotalår sedan.

Är det så enligt din mening att det arbete som görs i studios generellt inte blir tillräckligt bra och i så fall varför och i vilka avseenden?

Nej det är inte min mening men jag vet att det idag sitter många i sina hemstudios och fixar, många av dom är väldigt osäkra och vill gärna att en mer erfaren tekniker lyssnar och kanske lägger sin hand på deras alster. Som kund kostar det inget att vara med när man mastrar till syvende och sist är det ju ändå kunden som har sista ordet och om det kommer ut något på marknaden som är sönder mastrat då måste någon ha godkänt det. Som tekniker kommer man bara med förslag på hur det kan bli men kunden har alltid rätt att säga nej. Det borde kanske vara så att vissa medlemmar på Faktiskt.se ska kunna lägga in sitt veto.

[IngOehman]

Jag syftade faktiskt inte till processen ändra ljud, som vissa kallar mastring, utan snarare när låtar slutar, vilken ordning de kommer och så vidare. Det här behövs det dock ingen mastringstekniker för, tycker jag.

Jag pratade inte om vad du menat, utan ville bara klargöra att det inte är PQ-kodning och dylikt tråden handlar om, enligt n-puhs originalinlägg.

Vi bör därför hålla oss till att prata om mastringsprocessning, tycker jag. Annars blir allt förvirrat.

Vh, iö

[n-puh]

Är det så enligt din mening att det arbete som görs i studios generellt inte blir tillräckligt bra och i så fall varför och i vilka avseenden?

Nej det är inte min mening men jag vet att det idag sitter många i sina hemstudios och fixar, många av dom är väldigt osäkra och vill gärna att en mer erfaren tekniker lyssnar och kanske lägger sin hand på deras alster. Som kund kostar det inget att vara med när man mastrar till syvende och sist är det ju ändå kunden som har sista ordet och om det kommer ut något på marknaden som är sönder mastrat då måste någon ha godkänt det. Som tekniker kommer man bara med förslag på hur det kan bli men kunden har alltid rätt att säga nej. Det borde kanske vara så att vissa medlemmar på Faktiskt.se ska kunna lägga in sitt veto.

Det tycker jag iofs verkar vara en sund inställning. Ibland verkar det som om mastringshusen ansåg att det inte gick att få till ljudet i en studio som går att använda till utgivning av CD-skivor. Och jag är naturligtvis inte av åsikten att medlemmar på Faktiskt.se ska ha någon vetorätt i frågan. Om en producent (eller konstnärlig ledare) anser att materialet låter bättre efter en mastringsprocess så får man ju ta det (även om man fortfarande kan ha sina egna åsikter om saken). Men jag tycker fortfarande att frågan hänger kvar lite luften om inte det inte vore bättre ifall det jobb du utför i så fall kunde komma in tidigare under själva produktionen. Nån slags inspelningskonsulttjänst att vända sig med sitt råmaterial när man är osäker?

[dimitri]

IÖ anförde ett exempel på bild"mastering"
Jag vill spinna vidare:
Jag tar en bild på en person som MIGsvetsar en detalj. Jag utgår ifrån att min kamera är av mkt hög kvalitet liksom media, vare sig det är en film eller memory card.
När jag tittar på bilden "as is" ser jag bara det enorma ljuset från ljusbågen och kanse några konturer.
Men jag vill att både svetsaren och det svetsade föremålet skall kunna ses eller åtminstone anas.
Finns det annat sätt än "remastra" bilden?
Dimitri

[LarsR]

Dimmen vad har du som referens?

Blir bilden som du beskriver lika bra som att du skulle se tillfället live?

[dimitri]

LarsR
JAg vet inte. IRL tittar jag aldrig direkt på svetsljuset. För att inte skada ögonen.
D

[n-puh]

IÖ anförde ett exempel på bild"mastering"
Jag vill spinna vidare:
Jag tar en bild på en person som MIGsvetsar en detalj. Jag utgår ifrån att min kamera är av mkt hög kvalitet liksom media, vare sig det är en film eller memory card.
När jag tittar på bilden "as is" ser jag bara det enorma ljuset från ljusbågen och kanse några konturer.
Men jag vill att både svetsaren och det svetsade föremålet skall kunna ses eller åtminstone anas.
Finns det annat sätt än "remastra" bilden?
Dimitri

Fast ditt exempel bygger ju på att tekniken vore helt inkapabel att göra en önskad avbildning. Kvalitetsegenskaperna hos din kamera verkar ju vara helt irrelevanta i sammanhanget. Den är inte gjord för ändamålet. Med hjälp av bildprocessning skulle vi då kanske kunna få fram det viktigaste av det vi önskar visa. Men det lär nog även efter detta i många avseenden vara en grovt förvanskad avbildning.

Jag tror nog att det finns tillgänglig teknik för ljudinspelnig som är god nog för ändamålet.

[LarsR]

Hmmm!

Har man ingen referens så kan det bli svårt!!!!

Men ponera att kameran gör sitt då ska även bilden skada ögonen eller åtminstående blända kraftigt.

Med detta menar jag att det är bättre att du tar på dig svetsglasögon när du tittar på bilden än att du förändrar bilden så att någon annan utöver dig (ett barn kanske) skulle kunna missförstå effekten av att titta rakt in i en svetslåga!

Flummigt? Ja kanske!

[IngOehman]

Att fotografera solen med en verklighetsåterbildningspotentiell kamera och sen tvinga någon att titta på resultatet med en verklighetsåterbildningspotentiell projektor är lika ohyggligt som att inspela ljudet från en handgranat på kort håll med en verklighetsåterbildningskapabel stereofonisk inspelningsutrustning och sen tvinga någon att lyssna på det med ett par verklighetsåterbildningspotentiella högtalare.

Svårt helt enkelt att göra något åt att det är sinnesfarligt att återge sinnesfarligheter perfekt.


Det har dock inte så mycket med diskussionen om masting av musik att göra. Eller film.

Man skall väl heller aldrig glömma att det är trohet mot konstnären som är det viktiga. Om en filmkonstnär väljer att skapa en film där himlen är rosa eller en svetslåga är överstyrd bör man respektera det.

Akustisk musik är annorlunda eftersom en inspelning av en sådan för det mesta kan betraktas som en dokumentation, och är ingen del av själva konstverket.

En film däremot är ju själv för det mesta "själva originalet", och bara i undantagsfall en dokumentation av en teaterföreställning.

Man skall heller inte glömma att filmen ofta innehåller rörelser i rummet och har ofta hopp i tiden. Det gör sällan musik, som brukar låte rummet stå still och tiden flyta jämnt, för att istället uppehålla sig mest i andra dimensioner, närmare bestämt klang, harmonik och rytm.


Vh, iö


PS. Att masterprocessa äldre inspelningar, där kanske både producent och artister är döda, och sedan sälja skiten utan att varna köparna för att det de blir pålurade inte är en oskadad originalöverföring borde vara förbjudet. Utöver att vara bedrägeri är de ett konstnärligt övergrepp utan like. Ändå sker det nuförtiden nästan varje gång. Tragiskt är det.

De raka överföringar av äldre inspelningar som förekom hyggligt ofta på 80-talet är ett intressanta jämförelseobjekt. Trots att de gjordes med utrustning som är underlägsen den som står till bud idag är de typiskt helt överlägsna dagens (nästan undantagslöst sönderkomprimerade) remastrade versioner av samma inspelningar.

De senare kommer inte i närheten av de ursprungliga masterbandens kvalitet.

När man hört dessa trista effekter av mastingsprocesser så många gånger som jag har, blir man inte mera övertygad utan snarare avskräckt av att höra mastringstekniker försvara ingreppen. Det visar med önskvärd tydlighet att de inte identifierar de problem jag hör, alls.

[Slartibartfast]

...
Jag vill hellre höra en inspelning så oanfrätt som möjligt, eftersom jag tycker att i varje fall akustiska inspelningar är så mycket mer än "sinnlig stimulans".
...

Förlåt att jag tar ut det bästa ur allt du skrev.

Men jag har en fråga hur du definierar en akustisk inspelning. Är det att micka upp en ensam gitarist i ett rum, eller ett piano om man så hellre vill, eller kan det vara att micka upp en förstärkare (som i fallet rock ´n roll exempelvis)?

Mvh Jocke

PS Om artisten spelar in sig själv, och sedan mixar om sitt inspelade material, kanske även mastrar (gud förbjude ) efter eget tycke- är detta konst eller är det fel? (ingen fråga för att svara på om man inte verkligen orkar) DS

[Ragnwald]

Höll på några år med egna inspelningar.
Använde en högvarvig Revox och kondensatormicar.
Ägnade en tid åt att spela in några av mina bästa vänner, spelandes elektrifierad Jazz.
Inspelningen ägde rum i en optimal inspelningslokal, med två mickar.
Både jag och mina musicerande vänner blev mycket positivt överaskade, hur underbart bra inspelningarna blev, återgivna i min anläggning.

Så visst tusan går det att spela in och pressa skivor på rätt sätt, om viljan finns, hos bolagen.

[IngOehman]

...
Jag vill hellre höra en inspelning så oanfrätt som möjligt, eftersom jag tycker att i varje fall akustiska inspelningar är så mycket mer än bara "sinnlig stimulans".
...

Förlåt att jag tar ut det bästa ur allt du skrev.

Men jag har en fråga hur du definierar en akustisk inspelning. Är det att micka upp en ensam gitarist i ett rum, eller ett piano om man så hellre vill, eller kan det vara att micka upp en förstärkare (som i fallet rock ´n roll exempelvis)?

Med akustisk inspelning menar jag en inspelning gjord med ambitionen att fånga ett akustiskt förlopp. Alltså att spela in något som redan händer och är en färdig upplevelse. Man skulle kunna säga att det som kännetecknar den akustiska inspelningsekniken är att den INTE gör anspråk på att vara en del av konstverket. Bara hantverk. Mycket viktigt hantverk.

Det man spelar in kan vara musiker spelandes akustiska instrument, eller musier spelandes vad som helst. Grejjen är att man spelar in det de hör och skapar. Huruvida de spelar på något elförstärkt eller inte har ingen som helst betydelse.

PS Om artisten spelar in sig själv, och sedan mixar om sitt inspelade material, kanske även mastrar (gud förbjude ) efter eget tycke- är detta konst eller är det fel? (ingen fråga för att svara på om man inte verkligen orkar) DS

Det är troligen konst.

Vad man menar med att "han mastrar" vet jag inte dock. Hur skall man skilja processerna åt, om han gör dem alla själv?

Hursom helst brukar jag kalla den sortens skapande av inspelningar för "producerad musik".

Originalet är nog "det de hör i sina monitorer", vilket betyder att inspelningen är mer eler mindre nära originalet beroende på vilka monitorer som använts och hur de ställts upp, och i vilket rum.

Således skiljer sig de producerade inspelningarna från de akustiska således att de sistnämndas originaltrohet istället avgörs av mikrofonuppställning och mikrofoner.

Och jag föredrar nästan undantagslöst när producerad musik skapas av musikerna själva. Tycker till exempel att Mobys första platta, liksom mycket av det som Björk har gjort är bättre än det mesta i genren producerad musik. Men jag skulle förstås ännu hellre ha dem i mer oskadade skick än de är köpbara.

Vh, Ing. Öhman

[Bravo]

Jag instämmer absolut i att det är musiktillfället som skall vara det avgörande, positivt eller negativt, och inte ev. knåpanden i olika led efteråt i olika omgångar.
Masteringprocessen verkar likna att vid kopiering av ett originalmanuskript bättra på vissa ställen "för att det blir bättre så".
Skulle medeltida handskrifter, även om det förekommer, behandlas på ett dylikt sätt rent generellt skulle man bli fullständigt galen. Oavsiktliga fel räcker gott i förvanskande syfte.
Att "bättra"på original gör att ursprunget förloras, om det däremot är tekniskt nödvändigt i vissa fall må vara hänt, däremot inte förändringar efter dagens mode.

[n-puh]

Lite åsikter i frågan från folk som pysslar med hårddiskinspelning:

http://forum.studio.se/index.php?showtopic=9641

"Utvecklingen är skrämmande. Ska man mastra en låt till radionivå så måste ju ljudfilen se ut som en jävla dubbel-daim. Helt sjukt!

Länge leve dynamiken!"

Jag kom också att tänka på hur man för ett antal år sen fick för sig att börja färglägga gamla svartvita filmer. Iofs ett roligt experiment och kanske inte direkt var nån filmens motsvarighet till mastring men ändå. Någon helt korrekt färgåtergivning kunde det ju inte bli tal om för filmarna hade ju vetat att de kunde fuska och använda brun sirap istf blod osv när de filmade i svart/vitt så det blev ju en hel del tolkningar. Färgläggningarna blev ingen kommersiell framgång iaf.

[Slartibartfast]

Lite åsikter i frågan från folk som pysslar med hårddiskinspelning:

http://forum.studio.se/index.php?showtopic=9641

"Utvecklingen är skrämmande. Ska man mastra en låt till radionivå så måste ju ljudfilen se ut som en jävla dubbel-daim. Helt sjukt!

Länge leve dynamiken!"

Jag höll på att kissa på mig när jag läste det där... och kom att tänka på vad någon i "ryggdunkarklubbkanalen" (Thx Mozarello) slängde ur sig när det var på tapeten:

"Vafan med en sådan mentalitet om vad vi ska köpa, kan man ju lika gärna sluta handla skivor och börja tanka tills någon bättring sker"

Tänkvärt att det faktiskt är vi som ska köpa grejorna, och de borde rätta in sig för att ge oss vad vi vill ha mer än "göra ett bra jobb"..

Tur att alla inte har den inställningen iaf!

Mvh Jocke

[IngOehman]

Det mest absurda är väl att mastringsteknikerna (och skivbolag m fl) ofta hänvisar till vad just de som struntar i ljudkvaliteten tycker.

Helt vansinnigt.

De borde inse logiken i att ignorera vad de tycker, som struntar i hur det låter, och lyssna på vad vi tycker, som BRYR oss om hur det låter istället.

Kort sagt: Mastringsprocessning borde upphöra omedelbart!

Det skall inte missförstås som att mastringstekniker bör friställas. Självklart kan de som idag arbetar med mastring anlitas som "extra öron" och deltaga vid slutmixning, men just de av dem som försvarar den bedrövliga ljudkvalitetsstympning som skapas idag på mastringsstudiorna bör nog inte användas som ljudkvalitetsexperter.

Vh, iö

[n3mmr]

Lite åsikter i frågan från folk som pysslar med hårddiskinspelning:

http://forum.studio.se/index.php?showtopic=9641

"Utvecklingen är skrämmande. Ska man mastra en låt till radionivå så måste ju ljudfilen se ut som en jävla dubbel-daim. Helt sjukt!

Länge leve dynamiken!"

Det länkade inlägget på studio.se och tråden runt det är f a ett bra exempel på hur man ska börja snacka med de här mastrande onanisterna. I samma forum finns andra anti-mastringsinlägg som misslyckas totalt med att nå fram. Leta efter inlägg av sign HighFidelity (reservation för versalerna...) som bara väcker en kombination av jubel och löje, samt misslyckas totalt med att få folk att bry sig.

En av de obehagliga konsekvenserna av HighFidelity's inlägg är dessutom att han pekar folk hit, vilket i den situationen med folk som redan hatar honom, medför att han skapar ett hat mot oss.

Läs och lär! Retorik är svårt.

Att tänka rätt är stort, att lyckas få andra att förstå det är oerhört mycket större.

[profbd]

hatar och hatar jag tycker de mäst föraktar oss .
men som någon skrev man ska värna de som köper musik
skit kan man alltid ladda ner
det är inte underligt att sådant folk är rädda för internet
det länkades till en intervju med boris blank
hans slutsatser om skivbolagens död stämmer nog
men han värkar inte gråta över det

[dimitri]

TAck för svar på mitt svetsexempel. Mkt bra förklaringar
Dimitri

[BlueBond]

Mastering kan kanske delas upp i två avdelningar, förvanskning & förädling?

Akustiskt fint inspelad musik med lika goda musiker & inspelningsförutsättningar (som denna tråds anti-masterings-kommité nog underförstått menar) har säkerligen det mesta att förlora via en ”mastering”, i synnerhet då teknikern (närmast ”av princip”) börjar patcha in sin fina kompressor & eq-se i signalkedjan. Detta är en högst otrevlig kombination av inkompetens & brist på respekt, som tyvärr figurerar här & var.

Förr i världen var ju inspelningteknikerna allt som oftast extremt goda hantverkare, vars orginalinspelningar än idag står på egna ben, trots – sett med dagens tekniska nivå, relativt jobbiga förutsättningar (en mick, en orkester & ett graververk – manöver!). På tjugo år har dock ”inspelningsstudion” idag blivit var mans egendom och öppnat upp hangarportar till helt nya ljudlandskap, stilar & inriktningar. Mängder med låtskrivare & producenter skapar fantastiska saker i sina garderober men behöver hjälp att ”sy ihop säcken”, där ju en duktig & lyhörd masteringstekniker verkligen kan slipa till en oslipad diamant.
Produktionen är klar, mixad i fem olika garderober som alla låter skit på sitt eget lilla vis, musikerna har gått hem, inspelningsbudgeten är slut & allt skall till CD-fabriken ”igår”. Att i det läget kunna gå till ett ställe som verkligen får denna spretiga produktion att låta bra kallas förädling. Icke att förakta, tycker jag.

Som någon nämde tidigare, det är alltid uppdragsgivarens (artisten/bolaget etc.) ansvar att det släpps bra produktioner.

[IngOehman]

Jag kan hålla med om nästan allting i ovanstående inlägg, men har två därtill diametralt verkande synpunkter:

1. Även om det är korrekt att saker som mixats ihop i olika garderober låter illa på en himla massa olika sätt, är inte mastringsmanpulation ett bra sätt att angripa felen. Det är som vanligt bättre att gå tillbaka till före mixen, än att försöka skruva till något som redan är nedmixat till vtvå kanaler.

2. Hur klokt det där resonemanget du för än låter, så tycker jag att de där skivorna där varenda låt (på grund av "brist på mastring"?) låter helt annorlunda den föregående - är friska!

Varför skall alla låtar låta lika varandra? Det känns för mig inte viktigare än att alla skivor jag har måste låta lika varandra, det vill säga inte viktigt alls. Det första exempel som jag kommer att tänka på är den där första plattan av Moby. Härligt frisk!

Man skulle kunna påstå att en anläggning med uttalad sameness (hörbar färgning som gör att alla skivor låter mera lika varandra) gör just det som mastringen enligt dig avses göra, och det är faktiskt nästan mitt huvudskäl för att vara emot mastring!

Jag gillar illa färgande anläggningar lika illa som mastring!

Fast mastring är förstås lite värre ändå - för den är permanent, och dessutom ger den för det mesta mycket större dynamiska fel än någon rimlig användbar hifi-apparatur. Kompressorer är ju populära instrument i mastringsstudiorna...


Vh, iö

[n-puh]

Mastering kan kanske delas upp i två avdelningar, förvanskning & förädling?

Akustiskt fint inspelad musik med lika goda musiker & inspelningsförutsättningar (som denna tråds anti-masterings-kommité nog underförstått menar) har säkerligen det mesta att förlora via en ?mastering?, i synnerhet då teknikern (närmast ?av princip?) börjar patcha in sin fina kompressor & eq-se i signalkedjan. Detta är en högst otrevlig kombination av inkompetens & brist på respekt, som tyvärr figurerar här & var.

Jo, först görs en inspelning där det troligen finns en konstnärlig ledning (producent eller liknande) som har tydliga önskemål om hur det hela ska låta, något som man får respektera även om man kanske skulle ha önskat att de hade gjort annorlunda likväl som man kan ha åsikter om tolkningen av en komposition. Men sedan skickar man vidare materialet där nya föreställningar om hur det ska låta pådyvlas inspelningen efter själva slutmixen med hjälp av en mastringsprocess. Är inte det helt obegripligt? Varför ska det behöva ske någon sådan processning i det skedet?

När det gäller äldre inspelningar blir det som IÖ säger dessutom en slags förfalskning. Speciellt om den ideella upphovsmannen inte längre finns bland oss och kan ge sin syn på saken. Skulle inte du ändå föredra att få höra en äldre inspelning som du är intresserad av utan att någon varit och kladdat på den. På samma sätt som du säkert inte skulle gilla att vem som helst bättrade på en tavla efter eget tycke och smak om du var intresserad av konstnärens arbete?

Förr i världen var ju inspelningteknikerna allt som oftast extremt goda hantverkare, vars orginalinspelningar än idag står på egna ben, trots ? sett med dagens tekniska nivå, relativt jobbiga förutsättningar (en mick, en orkester & ett graververk ? manöver!). På tjugo år har dock ?inspelningsstudion? idag blivit var mans egendom och öppnat upp hangarportar till helt nya ljudlandskap, stilar & inriktningar. Mängder med låtskrivare & producenter skapar fantastiska saker i sina garderober men behöver hjälp att ?sy ihop säcken?, där ju en duktig & lyhörd masteringstekniker verkligen kan slipa till en oslipad diamant.
Produktionen är klar, mixad i fem olika garderober som alla låter skit på sitt eget lilla vis, musikerna har gått hem, inspelningsbudgeten är slut & allt skall till CD-fabriken ?igår?. Att i det läget kunna gå till ett ställe som verkligen får denna spretiga produktion att låta bra kallas förädling. Icke att förakta, tycker jag.

Om nu inspelningen lider av sådana tekniska brister och kanske inte alls motsvarar den önskade ljudbilden som artisten/hobby producenten hade i sinnet och det är kört att backa tillbaka så finns det väl skäl till en bearbetning av materialet. Men här finns väl allt som oftast materialet före slutmixen att tillgå. om man nu bestämmer sig för att bekosta en mastringsprocess så finns väl större möjlighet att göra något bättre i materialet före mastring?

Som någon nämde tidigare, det är alltid uppdragsgivarens (artisten/bolaget etc.) ansvar att det släpps bra produktioner.

Nu är det väl även så att kunden som beställer detta arbete kanske inte är den som besitter någon större kunskap om hur det hela var tänkt. Denne kanske låter sig övertalas att slutmixen inte kommer att funka rent kommersiellt utan vissa ingrepp. Och det är synd om det funkar på det viset. Varför låter samma inspelning olika om man beställer den på skiva från olika delar av världen? För att artisten tyckte att den borde låta annorlunda i Sverige mot i USA eller Afganistan?

/Självutnämnde tillfällige ordföranden för Anti-masterings-kommitén

[Bill50x]

Det är mycket diskussion om mastering och i synnerhet om hur dålig inverkan processen har på det ljudande resultatet. Vad jag frågar mig är, varför mastras skivor? (om vi nu använder "mastering" som betydelsen det har fått i den här tråden)

Nästan alla skivbolag är kommersiella och vill tjäna pengar. Något gemensamt för alla kommersiella företag är att man avskyr kostnader. Kan man spara 20 öre någonstans gör man det. VARFÖR lägger man då pengar på att försämra ljudet? Gissningsvis gör man detta för att det av det stora flertalet konsumenter upplevs som en förbättring. Och köper fler skivor.

Så vari ligger då förbättringen för detta stora flertal tror ni?

/ B

[Maarten]

Bill50x: Massivt intryck? (Samma som reklam, snabbt säljande).
Okunskap?

[BlueBond]

Skulle inte du ändå föredra att få höra en äldre inspelning som du är intresserad av utan att någon varit och kladdat på den. På samma sätt som du säkert inte skulle gilla att vem som helst bättrade på en tavla efter eget tycke och smak om du var intresserad av konstnärens arbete?

Jo, håller med & har väl inte påstått något annat när det gäller fina akustiska samt gamla inspelningar.

Men här finns väl allt som oftast materialet före slutmixen att tillgå. om man nu bestämmer sig för att bekosta en mastringsprocess så finns väl större möjlighet att göra något bättre i materialet före mastring?

Jo, när tid & pengar finns för att komma till en bättre studio & mixa i - naturligtvis är det så. Men nu var det inte så i det (tyvärr vanligt förekommande) fall jag beskrev tidigare.

Nu är det väl även så att kunden som beställer detta arbete kanske inte är den som besitter någon större kunskap om hur det hela var tänkt. Denne kanske låter sig övertalas att slutmixen inte kommer att funka rent kommersiellt utan vissa ingrepp. Och det är synd om det funkar på det viset.

Om artisten i samråd med mastringstekniker kommer överens om en "förbättring" (läs: precis sådär "fett med lök"-tung som han aldrig lyckades få till i sin egen studio) så är det väl hur bra som helst!? Popmusik anses sällan idag som "100% färdigt", bara för att det är mixat. Alla vet (& många vill) dock vad som KAN tillföras i mastringsstudion med bra förutsättningar, om så önskas. Kommersiella grunder, visst tusan är det det, men det har ju all musik som öht lämmnat en skivfabrik.

1. Även om det är korrekt att saker som mixats ihop i olika garderober låter illa på en himla massa olika sätt, är inte mastringsmanpulation ett bra sätt att angripa felen. Det är som vanligt bättre att gå tillbaka till före mixen, än att försöka skruva till något som redan är nedmixat till vtvå kanaler.

Jo, men det var ju inte aktuellt i det exempel jag beskrev. ÄR sällan ett möjligt alternativ idag, ute i verkligheten, även om det absolut vore önskvärt.

2. Hur klokt det där resonemanget du för än låter, så tycker jag att de där skivorna där varenda låt (på grund av "brist på mastring"?) låter helt annorlunda den föregående - är friska!

Ditt resonemang är sunt, dock undrar med största sannolikhet Kleti & Pleti som köpt den omastrade skivan varför första låten är basig som bara den, den andra luddig & otydlig, den tredje rätt OK, den fjärde skramlig...etc. Som jag nämde tidigare, en mix på en modern popdänga idag anses nog aldrig som "100% klar", den kan allt få en vaxning till & skina ännu mer. Att Glen Goulds Bach-tolkningar sedan inte mår bra av att åka igenom Rix Geggapol-kompressorn, är väl enbart sunt förnuft.

Varför skall alla låtar låta lika varandra?

Oftast är det nog för att skapa en "röd tråd" genom produktionen, något som slutkonsumenten omedvetet "känner" utan att tänka på det. Rent kommersiellt vill man ju självklart kunna erbjuda en homogen produkt som inte spretar i alla väderstreck samtidigt, sådant skrämmer (dvs säljer inte). Och nu hänger "- Äh, förbannade dunka-dunka-musik"-uttrycket väldigt löst ifrån vissa deltagare, känner jag....

[IngOehman]

Men här finns väl allt som oftast materialet före slutmixen att tillgå. om man nu bestämmer sig för att bekosta en mastringsprocess så finns väl större möjlighet att göra något bättre i materialet före mastring?

Jo, när tid & pengar finns för att komma till en bättre studio & mixa i - naturligtvis är det så. Men nu var det inte så i det (tyvärr vanligt förekommande) fall jag beskrev tidigare.

Kanske är det så enkelt som att det är en ekonomisk fråga?

(Är ekonomer roten till ALLT ont? )

Någon tjänar några kronor på att börja med ett dåligt jobb, och sedan låter man någon få en liten del av de intjänade pengarna för att på ett helt felaktiskt sätt (manipulation efter tvåspårsmixen) "skruva till skiten".

Vi som bryr oss om ljudkvaliteten får betala priset i form av för oss mindre värdefulla fonogram, lyssningsmässigt alltså.

Fast jag tror allt beror på djupt inarbetade dogmatiska tänkesätt, svåra att bryta. Och att det faktiskt skulle bli billigare att göra rätt från början!

Jag påstår i själva verket att mastingen är en kvarleva från vinyltiden, då mastringingenjören/-teknikern primärt gjorde justeringar för att göra masterbandet graverbart.

Jag minns väl diskussionerna om ljudkvalitetsdegradationer av dåtidens (60- och 70-tal) insatser av basmonomkoppling och eq, samt i förekommande fall (i varje fall framemot 80-talet) de-essers när någon tidigare i kedjan varit för ivrig med exitern...
(Hade det inte varit smartare att skippa den där exitern? Ja, det hade det.)

Det skulle vara intressant att åka tillbaka i tiden med några av dagens värsta extremt sönderkomprimerade och misshandlare fonogramsläpp, och spela upp dem för en mastringstekniker för 30-40 år sedan.

Han skulle inte tro att vi* var kloka. Och ha rätt!


Vh, iö

*Vi, som ett "kollektivt väsen". Jag tror ju i och för sig inte på sådant nonsens som kollektiva medvetande och samveten. Tycker att det är bättre med individuella medvetanden och samveten. Sådana borde alla skaffa sig!

[Magnuz]

"Varför skall alla låtar låta lika varandra? Det känns för mig inte viktigare än att alla skivor jag har måste låta lika varandra, det vill säga inte viktigt alls."

Den tanken har jag tänkt många gånger. För mig får ett album vara hur spretigt som helst, även musikaliskt.

"Kanske är det så enkelt som att det är en ekonomisk fråga?"

Skulle inte tro det. Indirekt är det säkert så, d.v.s. man försöker i allmänhet åstadkomma kommersiellt gångbara alster, men vem styr vad som är kommersiellt gångbart? Jo, det kollektiva medvetandet. D.v.s. syntesen av de vid en given tidpunkt förefintliga (företrädesvis kulturella) faktorer som påverkar köpbeteendet hos en tillräckligt stor grupp individer.