Hör man tydliga skillnader på kondensatorer??

[PappaBas]

Sättet han gör det på genererar ju inget värdefullt överhuvud taget.

Ett vettigt test hade ju varit att låta någon som förstår och kan mycket om kondensatorer mäta och se om de olika typerna har dels det beteende man förväntar sig av typen och kanske några andra icke önskade egenskaper.
Sedan relatera dessa egenskaper till eventuell hörbarhet.

Det här är lika vettigt som att göra ett test om man hör skillnad på olika nyanser av högtalarfärg.
Det kan man ha "olika åsikter om" men det är inte mer värdefullt för det.

[IngOehman]

Jag kan i princip noll om detta, men det vore kul att se svar från någon som kan det bättre. Hur som helst kan jag inte logiskt se hur olika typer av kondensatorer skulle få en filterlösning att låta annorlunda så tillvida att de håller samma värden konstant. Hur skulle det vara möjligt?

Precis som en 16-bitars digital inspelning kan låta olika. Eller menar du att en kondings "ljud" enbart består i värdet på densamma? OBS, detta är inte en retorisk fråga, jag håller själv på och restaurerar mina delningsfilter och är genuint intresserad av alla synpunkter, subjektiva som objektiva.

Vi vet egentligen alldeles för lite om testen. Jo, att det inte var blind. Men vet vi att värdena var helt matchade och att man inte bara gick på värdet som stod på kondingen? Typ en 16 uF +/- 5 % kan ju vara allt från 14,4 till 16,8 uf och om man hör skillnad på Fabrikat A med 14,4 och Fabrikat B med 16,8 - hur vet man vad som gör skillnaden?

/ B

Ingenting av det där spelar någon roll, med avseende på om det finns någon kunskap att hämta i texten.

Och skälet till det är att man vet att man får ungefär samma resultat om man låter människor utvärdera 10 olika kondensatorer som i verkligheten är en och samma.

Test utan värde helt enkelt.

Jag har flera gånger skrivit om ett förstegstest jag gjorde för kanske 35 år sedan då jag lånade ut prototyper till en massa människor, och fick helt entydiga svar på hur de lät i förhållande till varandra - men den enda skillnaden var att jag bytt ratt till en med större diameter för volymkontrollen.

Jag vet att du många gånger fått läsa liknande saker här på faktiskt, men jag ser inget tecken på att du vill låta myntet trilla ned. Vad kommer det sig?


Vh, iö

[IngOehman]

Men nu till trådfrågan:
Hör man tydliga skillnader mellan olika kondensatorer, och jag utgår ifrån att frågans utgångspunkt är att de har samma kapacitans.

Svaret är nej, men hör som regel inte tydliga skillnader mellan olika kondensatorer, om de inte har mycket stora inre förluster i förhållande till lastresistansen. Och framförallt är det då elektrolytkondensatorer det handlar om som kan ställa till med signifikant hörbarhet.

Nästa fråga kan tänkas vara:
Hör man några skillnader överhuvudtaget mellan olika plastfolie- eller papperskondensatorer? Fortfarande är utgångspunkten samma kapacitans.

Svaret är att det går att mäta skillnader och i vissa fall kan man provocera fram hörbara skillnader också, men enklast är det om man bygger specialtestkopplingar som får deras artefakter att märkas mera än i de flesta normala kopplingar/användningar. Det går även att, med hörseln, testa dem på sätt som gör att det är lätt att skilja nästan alla plastfolie- och papperskondensatorer från varandra när de hanterar musiksignal, men då återstår att visa hur studien korrelerar till praktiskt bruk. Icke desto mindre finner jag sådana sätt att undersöka kondensatorerna mycket användbara. Vad jag talar om är att lyssna på hur mycket de "andas" i takt med upp- och urladdning.


Det finns slutligen ett sätt, det bästa, om målet är att kunna skilja på kondensatorerna från varandra - man släpper dem i golvet upprepade gånger! De låter förstås lite olika beroende på hur de landar, men släpper man varje kondensator tillräckligt många gånger så får man klart för sig hur den låter. Man kan även släppa dem i en skål med vatten, men det ger inte alls samma goda möjlighet att skilja dem åt baserat på den akustiska signaturen.


Vh, iö

[IngOehman]

Inte alls. Jag har lärt mig mycket genom att lyssna. Bland annat genom att lyssna på andras erfarenheter.

Även när det som här inte finns något indikerar att det som påstås finns på riktigt (annat än i tron)? Vad lär du dig av det?

Jag lär mig att det finns olika åsikter, att det finns olika "angreppspunkter" och att ingen erfarenhet finns för evigt. Jag har varit intresserad av musik och hifi sedan mitten på 60-talet och jag har sett många "sanningar" såväl bestå som blivit pulvriserade. Inte bara inom HiFi förresten.

/ B

Ja, så blir det ju när man inte lär sig att skilja mellan sanningar och "sanningar".

Även jag, som startade väldigt ung, har intresserat mig för dessa saker sedan mitten av 60-talet (1966 är mitt tidigaste ordentliga hifi-minne) och jag skiljer mellan sanningar, alltså sådant som är sant*, och "sanningar" alltså sådant som det inte finns något annat skäl att tro att det är sant än någon okunnig knäppgöks övertygelse. Knäppgöken som hänvisas till i den här tråden duger bra som exempel.

Jag har inte sett någon enda sanning blivit pulveriserad. Tvärtom. De består.

Vad säger det dig om din urskiljningsförmåga?

Eller om man väljer en mera positiv infallsvinkel: Vad säger det om din potential till utveckling med avseende på kunskap, förnuft, förstånd och förmågan att se samband och sammanhang? Svar: Den är utmärkt!

Jag menar allt det ovanstående med bästa välvilja. Jag ser ju hur du fastnar på sådan här saker om och om igen, år efter år. Men det behöver du inte göra. Allt du behöver veta för att kunna värdera sådana där saker rationellt finns i trådarna här på faktiskt, i överflöd.


Vh, iö

- - - - -

*Vilket inte skall överdrivas heller. Inom vetenskapen så är sanningar det man vet (vet som i vetenskap), men en av de saker man vet är att man bara vet vad som fungerar. Så jag talar inte om högre sanningar än så, bara så ingen tror det. Jag talar om fungerande modeller, inom sina domämer.

[markusA]

En hyfsat universell "sanning" är nog att en bra konstruktion gör eventuella skillnader i komponentval försumbart eller iaf väldigt litet så länge man håller sig inom toleranserna.
Men jag tycker det är charmigt med gamla ryska kondingar i byggen om än bara för att de ser så "traktor" ut. *s*

[IngOehman]

Vill hålla med, men kan inte.

Det ligger något i det du skriver, men det finns helt enkelt konstruktioner som är beroende av goda komponenter, vare sig man vill eller inte.

Men självklart är en konstruktion som överdriver problemen från komponenter, eller som ställer så höga krav på komponenterna att det inte går att bygga den med tillfyllest resultat, en dålig konstruktion. I varje fall om det finns en annan konstruktion för samma behov, som ger tillfyllest resultat utan nämnda problem.


Vh, iö

[BPM]

Det finns slutligen ett sätt, det bästa, om målet är att kunna skilja på kondensatorerna från varandra - man släpper dem i golvet upprepade gånger! De låter förstås lite olika beroende på hur de landar, men släpper man varje kondensator tillräckligt många gånger så får man klart för sig hur den låter. Man kan även släppa dem i en skål med vatten, men det ger inte alls samma goda möjlighet att skilja dem åt baserat på den akustiska signaturen.


Vh, iö

Jag var bara tvungen att ta mig an denna vetenskapliga utmaning. Fram åkte en 1200uF elektrolyt, en 47uF Jantzen CrossCap och en 6.8uF Bennic.
Från 1m höjd ner i plastmattan på köksgolvet fick jag en klar favorit. Elektrolyten gav ett överlägset ljud. Dovt, kraftfullt, där de andra lät tunnare och utan riktig kropp. Jantzen var dock synnerligen mesig i klangen och får ta sistaplatsen.
Ifrån en halvmeter ner i en rostfri serveringsbricka blev dock utfallet ett annat. Elektolyten lär här ekande ihålig, den lilla Bennic-kondensatorn gick en gyllene medelväg men Jantzen.. My god! Överlägsen! En kort, ren ton utan ringningar och där man fick en helt annan substans i värmeområdet.
Liggandes bredvid varandra i handen var de alla knäpptysta. Oavgjort.

Lärdom? Jodå, om man vill anpassa sitt testande lite är det klar skillnad mellan kondensatorer. Implementeringen, dvs om man söker optimal prestanda då man släpper dem på köksgolv eller serveringsbrickor, är avgörande. Är man osäker får ju ändå alla samma betyg i slutändan: Med 3p för seger, 2p för en andraplats och 1p för tredjeplats blir resultatet följande: Elektrolyt 3p + 1p = 4p. Jantzen 1p + 3p = 4p och Bennic 2p + 2p = 4p.

Så det verkar stämma. Det blir samma resultat i slutändan oavsett vilken kondensator man väljer.

[matssvensson]

[DQ-20]

Det här är ju alltid knepigt. Hur ska man veta att det han lyssnat sig fram till inte stämmer? Det går ju inte. Vi som tvivlar oavsett på hur goda eller lösa grunder har ett bevisproblem.

Nej, det har "vi" inte. Det är den som vill bevisa att en effekt föreligger som har bevisbördan, inte den som misstror närvaron av en effekt. Det måste vara så, eftersom motsatsen är logiskt omöjlig.

/DQ-20

[Martin]

Det här är ju alltid knepigt. Hur ska man veta att det han lyssnat sig fram till inte stämmer? Det går ju inte. Vi som tvivlar oavsett på hur goda eller lösa grunder har ett bevisproblem.

Nej, det har "vi" inte. Det är den som vill bevisa att en effekt föreligger som har bevisbördan, inte den som misstror närvaron av en effekt. Det måste vara så, eftersom motsatsen är logiskt omöjlig.

/DQ-20

Nej, det är de som hävdar att skillnaderna inte finns som har ett bevisproblem eftersom deras påstående inte kan bevisas.

För de som är övertygade att skillnader finns är det ju inte ens en diskussion om ifall de finns eller inte. De försöker inte bevisa något och har alltså inget bevisproblem.

Så problemet ligger alltså hos oss skeptiker åter igen eftersom tesen vi driver inte går att bevisa vilket är det jag försöker förklara. Om man vill förstå debatten och varför den är så svår så är det här kärnan i den ligger.

[Laila]

Bevisbörda = Bevisproblem . . . nej vänta nu . . . typ.

[Bill50x]

Jag ser ju hur du fastnar på sådan här saker om och om igen, år efter år. Men det behöver du inte göra. Allt du behöver veta för att kunna värdera sådana där saker rationellt finns i trådarna här på faktiskt, i överflöd.

Du får tycka vad du vill. Jag har ett öppet sinne och vägrar inte att lyssna på annat än det som mätmässigt är "vedertaget". OM det nu är så att många hör skillnader mellan olika kondensatorer/försteg/tonarmar eller vad det månde vara - då är det väl bättre att leta efter en förklaring istället för att säga "det där har jag undersökt och det är ingen skillnad". Eller hur?

Menar du att mikrofoni inte existerar bland kondensatorer? Menar du att kapacitansen är den enda avgörande faktorn? Eller vad är det du vill ha sagt? Kanske det rentav är så att dina egna konstruktioner inte är tillräckligt högupplösande för att detektera skillnader på kondensatorer?

/ B

[Laila]

I högform Bill . . . typ ?

[IngOehman]

Snarare skjuter han och missar hela måltavlan...

Jag ser ju hur du fastnar på sådan här saker om och om igen, år efter år. Men det behöver du inte göra. Allt du behöver veta för att kunna värdera sådana där saker rationellt finns i trådarna här på faktiskt, i överflöd.

Du får tycka vad du vill.

Detta handlar inte om vad jag tycker, det handlar om att du missar möjligheter. Allt finns framför dig, ändå ställer du samma frågor om och om igen, som du redan fått svar på.

Jag har ett öppet sinne och vägrar inte att lyssna på annat än det som mätmässigt är "vedertaget".

Vem citerade du nu?

Vem har talat om vad som är vedertaget, och varför har det någon betydelse? Sådant må påverka hur folk agerar i den akademiska världen, men det har inget med vetenskaplighet att göra.

Och vad har mätmässighet med dessa frågor att göra? Det handlade väl om huruvida man hör skillnader, och min kommentar handlade bara om huruvida det finns något bevisvärde i den rapport som citerades. Det gör det inte, och orsaken till detta har du ju fått ta del av. Och vem har inte lyssnat på det som sagts i frågan, hur tokigt det än varit? Frågan är inte vad man lyssnar på, utan om man tror en massa saker som det inte finns skäl att tro, eller om man håller saker öppet. Vad jag säger är att du borde hålla saker mera öppet och inte tro en massa utan skäl.

OM det nu är så att många hör skillnader mellan olika kondensatorer/försteg/tonarmar eller vad det månde vara - då är det väl bättre att leta efter en förklaring istället för att säga "det där har jag undersökt och det är ingen skillnad". Eller hur?

Och vem citerar du nu då?

Och vad är det för förklaring du söker? Du fick ju en av mig. Om du inte godtar den, låt höra dina invändningar. Skälet till att folk hör skillnader mellan olika kondensatorer är (i förekommande fall) samma som skälet till att de hör skillnad mellan en och samma kondensator, om de får veta att det är olika kondensatorer. Så det är rimligt att vänta sig en rapport som berättar om hur de olika kondensatorerna låter, vare sig det finns hörbara skillnader mellan dem eller inte. DET är skälet till att en sådan rapport saknar värde.

I andra fall så finns det hörbara skillnader mellan olika kondensatorer, som går att höra, men man kan inte veta om så är fallet om det inte studerats blindt, av det skäl som finns redovisat ovan. Förstår du nu?

Menar du att mikrofoni inte existerar bland kondensatorer?

Nej, varför skulle jag mena det?

Jag har kommenterat värdet av rapporten och klargjort att det är noll, är det så att du blandar ihop det med vad jag skrev om kondenatorer? Isåfall borde du läsa det igen. Det är ju ingen ide att du bildar dig uppfattningar om andras uppfattningar, om du inte bryr dig om att ta redan på dem.

Menar du att kapacitansen är den enda avgörande faktorn?

Nej, varför hittar du på sådant? Läste du inte vad jag skrev?

Eller vad är det du vill ha sagt?

Börja med att läsa det jag skrivit, och har du svårt att förstå vad det står och betyder, så fråga om det som är oklart, konkreta frågor är bättre än allmänna frågor som bara får det att verka som om du inte läst det jag skrivit alls. Då är det svårt att veta vad du inte förstått.

Kanske det rentav är så att dina egna konstruktioner inte är tillräckligt högupplösande för att detektera skillnader på kondensatorer?

[/quote]
Då är det ju rätt konstigt att det ändå går att höra skillnader, i förekommande fall. Du resonerar väldigt konstigt och skriver saker som är oförnuftiga. Hur tänker du innan du skriver sådant där?


Vh, iö

[IngOehman]

Det här är ju alltid knepigt. Hur ska man veta att det han lyssnat sig fram till inte stämmer? Det går ju inte. Vi som tvivlar oavsett på hur goda eller lösa grunder har ett bevisproblem.

Nej, det har "vi" inte. Det är den som vill bevisa att en effekt föreligger som har bevisbördan, inte den som misstror närvaron av en effekt. Det måste vara så, eftersom motsatsen är logiskt omöjlig.

/DQ-20

Nej, det är de som hävdar att skillnaderna inte finns som har ett bevisproblem eftersom deras påstående inte kan bevisas.

För de som är övertygade att skillnader finns är det ju inte ens en diskussion om ifall de finns eller inte. De försöker inte bevisa något och har alltså inget bevisproblem.

Så problemet ligger alltså hos oss skeptiker åter igen eftersom tesen vi driver inte går att bevisa vilket är det jag försöker förklara. Om man vill förstå debatten och varför den är så svår så är det här kärnan i den ligger.

Du borde lyssna mera på det DQ-20 skriver.

Han förstår de grundläggande vetenskapliga principerna.

En viktig grundprincip är att inte tro på saker utan att det finns skäl att tro på dem. Jag brukar kalla det för öppenhetsprincipen. Att tro något är att lämna öppenheten. Denna ligger till grund för att den som vill övertyga andra om att det ligger till på ett specifikt sätt, har bevisbördan att göra det.

Det finns ytterligare att skäl till att det är på det viset, och det skälet är att det är omöjligt att bevisa motsatsen. Motsatsen är ju nollhypotesen! Den behöver inte vara sann, men den är användbar just som utgångspunkt (ingen skillnad finns), eftersom dess motsats (det finns en skillnad) KAN bevisas - om den är riktig.

Om du läser vad du själv skriver Martin, så ser du att du snubblar redan i första meningen, och råkar motbevisa din egen hållning (att den som efterlyser bevis för något obevisat har bevisbördan) - för nej, det finns ingen bevisproblem för den som hävdar nollhypotesen. Det är ju bara en utgångspunkt, den som för praktiskt bruk bör gälla tills någon bevisat något annat.

Nollhypotesen står inte för en tro i egentlig mening, bara grundprincipen att inte tro något annat, utan skäl. Öppenhet.


Vh, iö

[Martin]

Om två påersoner sitter och lyssnar på högtalare och diskussionerna går i stil med: den här högtalaren låter lite såhär och den andra låter mer sådär. Då menar jag att diskussionen inte handlar ifall det hörs någon skillnad alls. De har inget behov av att bevisa något. Om däremot person nummer tre börjar lägga sig i och inte tror att de andra hörde någon skillnad och börjar argumentera för varför han inte tror det, ja då har han problem med att kunna bevisa det.

[Perfector]

Upplevelsen av skillnad är väl lika personlig som faktisk?
Och då är vi tillbaks till ruta ett.
Att låta var och en bli salig efter sin egen fason.
Det är väl ändå det som ligger till grund för att det finns så många varianter av allting, att man tillverkar något man tycker är "bättre"
Hellre mångfald än enfald.

[Komorok]

Problemet börjar när någon försöker pracka på sin salighet på andra utan att ha ordentligt på fötterna. Som i den diskuterade artikeln...

[DQ-20]

Det här är ju alltid knepigt. Hur ska man veta att det han lyssnat sig fram till inte stämmer? Det går ju inte. Vi som tvivlar oavsett på hur goda eller lösa grunder har ett bevisproblem.

Nej, det har "vi" inte. Det är den som vill bevisa att en effekt föreligger som har bevisbördan, inte den som misstror närvaron av en effekt. Det måste vara så, eftersom motsatsen är logiskt omöjlig.

/DQ-20

Nej, det är de som hävdar att skillnaderna inte finns som har ett bevisproblem eftersom deras påstående inte kan bevisas.

Ja, det ÄR ett problem men bara om man för fram för den som hypotes. Och det ska man NATURLIGTVIS inte göra. Och visst kan det vara ett socialt problem att förklara varför det är de som hävdar skillnader som måste ha bevisbördan. Men det är skilt från det epistemologiska problem som jag avser.

Om någon påstår "Det går att höra skillnad" så är det en meningsfull utsaga att säga "Bevisa det!" Om någon påstår "Det går inte att höra skillnad" så är det en meningslös utsaga, liksom "Bevisa det!" i samband med denna utsaga. "Det går inte att höra skillnad" kan INTE provas som hypotes och saknar därför mening. Det är bara en "fallback" när man misslyckats att bevisa en skillnad - något annat återstår ju inte i utfallsrummet ("Skillnad" eller "Inte Skillnad"). I det här fallet måste "Det finns ingen skillnad" vara nollhypotesen (även om "noll" i det här fallet INTE har med "noll effekt" utan med engelskans "null", som i "default" )

On finit toujours par tomber d'accord.

/DQ-20

[RogerJoensson]

Du får tycka vad du vill. Jag har ett öppet sinne och vägrar inte att lyssna på annat än det som mätmässigt är "vedertaget". OM det nu är så att många hör skillnader mellan olika kondensatorer/försteg/tonarmar eller vad det månde vara - då är det väl bättre att leta efter en förklaring ..."

Precis. Leta efter en förklaring. Undersöka vad som kan vara orsaken till upplevda skillnader. Säkerställa att skillnaden finns. Där har du problemet. Att när man tror sig ha hört en skillnad, så är det en poäng att undersöka man vad det kan bero på. Det är just det man inte gör i tester som den där kondensator-"testen". Man försöker inte ens ta reda på om de skillnaderna som upplevs beror på något hörbart eller inte. Man kollar inte ens upp om värdena som är tryckta på höljena är de samma. Detta kombinerat med de väl flummiga nonsensbeskrivningarna borde dra igång varningsklockorna. Sannolikheten att få lära sig något meningsfullt är extremt liten, snarare är väl risken att man fattar ännu mindre efter att ha tolkat och lagt dylik dynga till sin samlade kunskap.

Jag lärde mig värdet av blindtestning när jag en gång experimeterade med delningsfilter och hörde en liten (upplevelsemässigt säkerställd) skillnad på exakt samma uppkoppling. A/B-switchen hade av misstag felkopplats så att den inte längre var inkopplad, men jag hörde ändå skillnad mellan A och B. -Jag var ju övertygad om att ett komponentvärde ändades och att skillnad borde höras. -Ett ljus gick upp...

[markusA]

Om skillnaden är så liten att man inte kan enas om att den är ens hörbar så bör man väl kunna göra antagandet att valet av kondensatorer påverkar ljudet i rätt liten grad förutsatt att man gör ett val som faller inom kravspecifikationen?
Frågan blir i så fall om man inte kan hitta andra tweaks som har en större inverkan och i så fall varför man lägger ned så stor möda på valet av kondingar.

[IngOehman]

Jag tycker man skall lägga ned precis lagom mycket möda på varje länk i kedjan.

Problemet med att inte undersöka varje detalj och baserat på vad man finner göra ett insatt val, är ju att den detalj man bestämmer sig för att den inte är så viktig riskerar att komma att vara den detalj som kommer tillbaka och bita en i hälen.

Så det är inte undersöka man skall låta bli, men genom undersökning så kan man finna att vissa länkar inte behöver vara så kostsamma. Eller rättare sagt att kvalitet och kostnad inte har ett enkelt förhållande, så man kan välja klokt och få rimlig kostnad trots högsta kvalitet.


En sak man märker väldigt snabbt om man undersöker sådana här saker vetenskapligt, är att "audio grade" inte betyder någonting alls. I varje fall inte något entydigt, annat än möjligen "den här tar vi extra betalt för, och vi loooovar att den fungerar i audioapparater".


Vh, iö

[Strmbrg]

Hurrni, får jag fråga: Vad kan det komma sig, att intresset är så stort för de där riktigt små skillnaderna.
Vad är syftet med att fastna i sådant som är såpass smått att det inte ens råder enighet om huruvida det ens FÖRELIGGER någon skillnad?

Vad är syftet EGENTLIGEN, alltså?

Jag kan själv komma på några mer eller mindre tänkbara skäl till stort engagemang i små saker:
1 Självfokus - i detta sammanhang, intresset för sina egna perceptiva prestanda. Vad klarar jag av att detektera?
2 Nyfikenhetsfokus - skojigt att undersöka saker.
3 Debattfokus - skojigt - eller på annat sätt givande - att debattera.
4 Antagonistfokus - att attraheras till åsikter och eller personer man inte tilltalas av.
5 O-fokus - att sakna eller ha svårt med förmågan att sortera saker ur ett väsentlighetsperspektiv.

För egen del har jag kommit fram till att jag under årens lopp har fokuserat på och engagerat mig i och lagt resurser på saker som har på sin höjd marginell betydelse - SAMTIDIGT som jag mer eller mindre FULLSTÄNDIGT har bortsett från sådant som har riktigt stor betydelse. Jag tror att det kallas suboptimering.
Förvirring kan det nog också kallas.

Allteftersom jag närmar mig lifvets slutstation, eh, så har jag mer och mer börjat tänka i banor av "vad vill jag åstadkomma, vad vill jag uppnå, vad är liksom syftet?"
För min del så har det när det gäller hifi, utkristalliserats att jag vill kunna tillägna mig den musik jag vill lyssna på utan att distraheras av hur det låter.
Jag har faktiskt släppt de flesta andra aspekterna man kan ha på hifi. Och jag distraheras inte av hur det låter numera.

Lyssningen distraheras fortfarande. Men nu av andra saker, som sittmöblers bekvämlighet, rumsklimat, mitt sinnestillstånd etc.

[Perfector]

Hurrni, får jag fråga: Vad kan det komma sig, att intresset är så stort för de där riktigt små skillnaderna.
Vad är syftet med att fastna i sådant som är såpass smått att det inte ens råder enighet om huruvida det ens FÖRELIGGER någon skillnad?

Vad är syftet EGENTLIGEN, alltså?

Jag kan själv komma på några mer eller mindre tänkbara skäl till stort engagemang i små saker:
1 Självfokus - i detta sammanhang, intresset för sina egna perceptiva prestanda. Vad klarar jag av att detektera?
2 Nyfikenhetsfokus - skojigt att undersöka saker.
3 Debattfokus - skojigt - eller på annat sätt givande - att debattera.
4 Antagonistfokus - att attraheras till åsikter och eller personer man inte tilltalas av.
5 O-fokus - att sakna eller ha svårt med förmågan att sortera saker ur ett väsentlighetsperspektiv.

För egen del har jag kommit fram till att jag under årens lopp har fokuserat på och engagerat mig i och lagt resurser på saker som har på sin höjd marginell betydelse - SAMTIDIGT som jag mer eller mindre FULLSTÄNDIGT har bortsett från sådant som har riktigt stor betydelse. Jag tror att det kallas suboptimering.
Förvirring kan det nog också kallas.

Allteftersom jag närmar mig lifvets slutstation, eh, så har jag mer och mer börjat tänka i banor av "vad vill jag åstadkomma, vad vill jag uppnå, vad är liksom syftet?"
För min del så har det när det gäller hifi, utkristalliserats att jag vill kunna tillägna mig den musik jag vill lyssna på utan att distraheras av hur det låter.
Jag har faktiskt släppt de flesta andra aspekterna man kan ha på hifi. Och jag distraheras inte av hur det låter numera.

Lyssningen distraheras fortfarande. Men nu av andra saker, som sittmöblers bekvämlighet, rumsklimat, mitt sinnestillstånd etc.

+100 till den skriften.

[darkg]

Hurrni, får jag fråga: Vad kan det komma sig, att intresset är så stort för de där riktigt små skillnaderna.
Vad är syftet med att fastna i sådant som är såpass smått att det inte ens råder enighet om huruvida det ens FÖRELIGGER någon skillnad?

Vad är syftet EGENTLIGEN, alltså?

Suboptimering, många gånger är det nog det, men inte nödvändigtvis, beroende på vad målet är med nörderierna. För syftena kan gå bortom musikupplevelse, apparatfeelgood och till och med allmän återgivningskunskap. Kunskapsteori och liknande kan driva vissa att engagera sig i små saker, då vissa (ur det perspektivet) avgörande saker ställs på sin spets samtidigt som andra saker är försumbara.

Ett tekniskt-praktiskt intresse å sin sida kan leda till att man söker en annan sorts utmaningar, för att få bästa utdelning i sitt görande och tänkande.

För den mer nyttoinriktade personen verkar det lätt som om till exempel kablar är ganska avgörande - de diskuteras ju så mycket! Men anledningen är nog inte i första hand någons uppfattning om att det för välljudets skull är väsentligt att bearbeta frågan mycket noga.

Det är inte fel att fundera över varför man engagerar sig...

[IngOehman]

Av mig får strmbrgs utläggning inget +100, utan bara ett frågetecken.

Här: ?

- - -

Så många förslag, men den riktiga orsaken lyser helt med sin frånvaro.

Det sanna skälet till att någon som förstår hur liten betydelse vissa saker har, ändå lägger tid på att diskutera dem, är ju vänlighet!

Vänlighet i sådan måtto att de ju ser att andra inte förstår den lilla betydelsen, och därför slösar bort oerhört mycket... av diverse, på att sila mygg och släppa igenom elefanter. Och därför i stort sett harvar vidare på samma fläck år efter år.

Att inse att det är så, är inte svårt, det är ju bara att följa diskussionerna.

- - -

Fast såklart finns det ett skäl till, det andra skälet - att vissa inte förstår den lilla betydelsen och därför diskuterar problemen som om de vore stora. Men de som deltar i diskussionerna från den infallsvinkeln svarar ju inte mot din frågeställning eftersom de inte är medvetna om problemens försumbarhet i sammanhanget.

- - -

Slutligen så finns det en osäkerhetsfaktor också, nämligen den som beror på att man av tidigare erfarenheter faktiskt bara kan göra mer eller mindre insatta gissningar om enskilda fall, men säga något bestämt kan man inte göra utan att undersöka det enskilda fallet. Det vill säga att påstå att ett problem är litet ur ett generellt perspektiv kan man med rätta göra, men att påstå att ett specifikt problem (beskrivet bara utifrån, t ex "är min kabel från pickupen till RIAA-steget ett problem?") är litet, det kan man inte göra, med mindre än att man faktiskt gissar. Kabeln kan ju t ex vara trasig, eller mycket lång och ha alldeles för hög kapacitans...

Så även om det finns skäl att tro att ett problem är litet (på statistisk grund) så kan man bara veta det genom att undersöka det enskilda fallet.

Din formulering strmbrg gör dock att jag utgår ifrån att du inte talade om enskilda fall, utan mera i allmänhet. Allmänt kan man ju peka ut saker som har mindre och större betydelse. Och då menar jag att skälet till att de som vet att vissa saker typiskt har mycket liten betydelse ändå deltar i diskussioner om dem, är att de ser att andra inte vet hur det ligger till. Och de förtjänar att få veta det. Vänlighet.


Vh, iö

[Strmbrg]

Ingvar: De punkter jag räknade upp som möjliga orsaker till småsaksengagemang var sådant som JAG kunde komma på.
Det betyder inte att jag menar att de punkterna är ALLA orsaker. Du presenterade ju en till.

[DVD-ai]

För egen del har jag kommit fram till att jag under årens lopp har fokuserat på och engagerat mig i och lagt resurser på saker som har på sin höjd marginell betydelse - SAMTIDIGT som jag mer eller mindre FULLSTÄNDIGT har bortsett från sådant som har riktigt stor betydelse. Jag tror att det kallas suboptimering.
Förvirring kan det nog också kallas.

Allteftersom jag närmar mig lifvets slutstation, eh, så har jag mer och mer börjat tänka i banor av "vad vill jag åstadkomma, vad vill jag uppnå, vad är liksom syftet?"
För min del så har det när det gäller hifi, utkristalliserats att jag vill kunna tillägna mig den musik jag vill lyssna på utan att distraheras av hur det låter.
Jag har faktiskt släppt de flesta andra aspekterna man kan ha på hifi. Och jag distraheras inte av hur det låter numera.

Lyssningen distraheras fortfarande. Men nu av andra saker, som sittmöblers bekvämlighet, rumsklimat, mitt sinnestillstånd etc.

Jag håller med, jag VILL inte bry mig så mycket som jag har gjort tidigare!
Dock så har jag ett teknikintresse som absolut gör att jag är intresserad och kan tänkas vilja testa... men inte lika löpande som förr, för det tycker jag nu bara är jobbigt

Jag har insett att för att uppnå detta så behöver jag ha en återgivning som är rätt balanserad och oproblematisk på alla sätt, då blir det istället trivseln och jag som sätter gränserna för hur mycket njutning jag kan få ut av att lyssna till musiken
Så detta arbetar jag för att uppnå med tillgängliga medel, och jag tycker att jag har lyckats ganska bra så som det ser ut nu faktiskt.
Det finns alltid lite mer att göra innan det är klart, men så som det är nu så väntar jag inte med att njuta utan ser snarare fram mot förbättringarna som ska göra mer musik här hemma

[aisopos]

Jag var bara tvungen att ta mig an denna vetenskapliga utmaning. Fram åkte en 1200uF elektrolyt, en 47uF Jantzen CrossCap och en 6.8uF Bennic.
Från 1m höjd ner i plastmattan på köksgolvet fick jag en klar favorit. Elektrolyten gav ett överlägset ljud. Dovt, kraftfullt, där de andra lät tunnare och utan riktig kropp. Jantzen var dock synnerligen mesig i klangen och får ta sistaplatsen.
Ifrån en halvmeter ner i en rostfri serveringsbricka blev dock utfallet ett annat. Elektolyten lär här ekande ihålig, den lilla Bennic-kondensatorn gick en gyllene medelväg men Jantzen.. My god! Överlägsen! En kort, ren ton utan ringningar och där man fick en helt annan substans i värmeområdet.
Liggandes bredvid varandra i handen var de alla knäpptysta. Oavgjort.

Lärdom? Jodå, om man vill anpassa sitt testande lite är det klar skillnad mellan kondensatorer. Implementeringen, dvs om man söker optimal prestanda då man släpper dem på köksgolv eller serveringsbrickor, är avgörande. Är man osäker får ju ändå alla samma betyg i slutändan: Med 3p för seger, 2p för en andraplats och 1p för tredjeplats blir resultatet följande: Elektrolyt 3p + 1p = 4p. Jantzen 1p + 3p = 4p och Bennic 2p + 2p = 4p.

Så det verkar stämma. Det blir samma resultat i slutändan oavsett vilken kondensator man väljer.

You made my day!

[Perfector]

Liten fundering.
Det är nog lättare att se skillnad med mätning än genom lyssning av en kondensator.
Många gamla uvar sitter ju och matchar kondingar för att få ett jämnt par så det ska låta lika i 2 högtalare
Kan nog vara så om man bygger ett slutsteg för hand åxå