Vinyl vs CD?

[distad]

Var så himla länge sedan jag lyssnade på vinyl så man får nog besöka någon någon gång som har både CD och vinyl lyssna på samma plattor på båda formaten för att bilda sig en uppfattning om det. Jag begravde LP när CD:n kom (köpte min första CD-spelare 1989) då handhavandet var tusen gånger smidigare för egen del och även ljudet gillade jag mer på den tiden.

[PekkaJohansson]

Var inte ledsen för att du övergav vinylen. Dess förträfflighet är klart överdriven. Som någon skrev tidigare i tråden: samma master på vinyl och cd kan, i en bra kedja i övrigt, låta ganska lika om en massa förutsättningar uppfylls för vinylen. Det gäller framför allt att hitta en tidig, plan, centrerad och tyst pressning, men även då kommer man inte från problem som muller, spårningsdistorsion och slitage. Jag köper en del vinylutgåvor av musik som inte går att få på cd men spelar sällan och sporadiskt. Det händer ofta att jag stänger av efter 30 sekunder vilket är ungefär den tid som jag står ut med oljudet. Musik som jag hör för första gången kan få snurra vidare, men att höra ett helt album på vinyl är för det mesta ingen rolig upplevelse. Faktum är att den roligaste vinylspelningen nog är maxisinglar från 1980-talet och ep-skivor från 1950- och 60-talet med svenska artister som aldrig har kommit på cd. Angående trådfrågan är det förvånande att vi ännu år 2017 ska behöva diskutera frågan om vinyl vs cd. Den avgjordes den 1 oktober 1982 när cd-systemet lanserades. Apropå MFSL och andra så kallade audiofilutgåvor som varit uppe till diskussion är min erfarenhet att de ofta är mer komprimerade och klangligt sämre än motsvarande tidiga original-cd. Så går det när man ska skapa ett eget sound för att sticka ut.

Med vänlig hälsning

Pekka

[distad]

Ja, jag kommer aldrig köpa en LP-spelare igen då handhavandet total suger, men det skulle ändå vara intressant att höra igen varför en del hyllar det så mycket då ljudminnet sedan 1989 är lite långt bort och jag hade inte alls så bra grejer då som idag för övrigt.

[RogerGustavsson]

Många pop/rockproduktioner har påverkats klangmässigt av de högtalare man arbetat med under produktionen. -Ommastringar ev. av de högtalare man arbetat med under ommastringen. Många högtalare är gjorda för att det ska låta juste på något slags medelvärde av materialet som spelas på dem, vissa inspelningar får dubbelt fel pga detta (eftersom de kanske avviker i motsatt riktning från det där medelvärdet). Olika kombinationer ger olika resultat.
Att inte använda EQ (om man klarar att hantera den dvs) betyder rätt ofta på att man inte får ut det bästa möjliga från inspelningen i sina egna högtalare och öron.

Det var detta Bertil Alving menade, att den utrustning man använde då och nu långt senare gjorde att man mastrat olika. Körde för övrigt de två versionerna av Nina Hagen's "TV-Glotzer" i MasVis, den ena från 1985 och den andra från 2012. Visst katten har man rattat på framförallt bas men även diskanten i den senare, dock utan att rucka på dynamiken.

Fast i just detta fallet är vi faktiskt (!) inte överens.
Jag kan tänka mig att använda en equalizer för att trimma in högtalarna till rummet, men den skulle vara "set and forget".
För skivavspelning tycker jag att det är för omständligt att pilla på en EQ oavsett om det är en ters- oktav- eller parametrisk. Med för många parametrar att skruva på är det, åtminstone för mig, alltför lätt att fokus drar iväg från själva musiklyssnandet.
Med bara bas- och diskantkontroller kanske jag inte får till den optimala kompenseringen för en viss mastring, men jag kan göra en justering i rätt riktning på några sekunder via fjärrkontrollen medan jag sitter på lyssningsplatsen.en mycket liten merkostnad.

Vanliga bas- och diskantkontroller tycker jag sämre om. Jag tycker det är bättre att kunna styra var jag vill göra ingreppen. Inte för att jag gör det så ofta.

[lennartj]

Vanliga bas- och diskantkontroller tycker jag sämre om. Jag tycker det är bättre att kunna styra var jag vill göra ingreppen. Inte för att jag gör det så ofta.

Får jag fråga vad du använder för equalizer?
Jag har ingen erfarenhet av högklassiga (och dyra) EQ's.
Enklare oktavbands-EQ tycker jag bara duger till att göra gamla amatörvideoinspelningar på VHS-C hjälpligt lyssningsbara.
Den inbyggda mikrofonen på 80-talets videokameror hade oftast förfärlig frekvensgång.
På programmaterial av bättre kvalitet tyckte jag att EQ för amatörbruk gjorde mer skada än nytta med dålig transparens, fasfel och annat elände.

[RogerGustavsson]

Har ingen analog equalizer utan använder en mjukvarudito när jag kör digitalt till DAC. Den är en del av Airfoil som jag använder för att kunna strömma trådlöst, https://rogueamoeba.com/airfoil/ I Foobar kan man även köra plugin som tersoktav om man vill experimentera.

[lennartj]

Aha, från min synvinkel sett är det en heeelt annan sak.
När jag lyssnar på vinyl eller schellack är det alltid genom en helanalog kedja (principsak).
Ska jag däremot digitalisera skivan kommer saken i ett annat läge för mig.
Då kan jag mycket väl tänka mig att laborera med digital eq, men jag har inte gjort det ännu.
För mig har resultatet blivt bra nog med analoga tonkontroller före AD-omvandlaren.

[sprudel]

Jag har ett antal vinylrippar i högupplöst format som låter himla fint. Summerande intryck är att det är fokus på mellanregistret dock, känns detta igen?

[Perfector]

Jag har ett antal vinylrippar i högupplöst format som låter himla fint. Summerande intryck är att det är fokus på mellanregistret dock, känns detta igen?

Inte för mig som har dragit alla LP (1200) till datorn.

[RogerJoensson]

Jag har ett antal vinylrippar i högupplöst format som låter himla fint. Summerande intryck är att det är fokus på mellanregistret dock, känns detta igen?

Rätt många av mina pop/rock vinyler (med fokus på 70-tal) är framhävda i midden och det gillar jag inte. Det låter klangligt fel, tunt och hårt, avlyssnat i hyggligt "raka" högtalare.
Delvis handlar det nog om svagheter hos vinylmediet. Tung bas kostar plats och försvårar spårning och mycket diskant leder gärna till dist (särskilt en bit in på varje sida). Ett alternativ hade varit att sänka nivån och på så sätt berett förhållandevis mer utrymme för bas och diskant, men samtidigt även för brus och knaster. Mycket mid är även ett sätt att få en klen stereo att kunna spela "högt" och det är säkert inblandat i ekvationen, precis som sunkig studiolyssning säkert även det är en vanlig delorsak. På den "gamla goda tiden" hade alla förstärkare bas och diskantkontroller så att man kunde motverka "middiga" skivor, vilket ofta behövdes.
Ibland låter midden lika framhävt på cd-utgåvan (samma master), men eftersom den distar mindre så är den lättare att förbättra med eq, medan t ex diskantfräsande eller knaster från en vinylutgåva inte gör en mycket gladare om man försöker lyfta en svag diskant. Vid bas-boost slipper man med cd-utgåvan att dra med sig brum och muller som lagts till på vinyl och av spelarverket. Med samma master (i gott skick och oskruvad) finns helt enkelt bara fördelar med CD-utgåvan (jämfört vinylen).

[Kenta]

Jag har noterat att en del ansedda tillverkare av högtalare, bl.a. JBL, Acoustic Research, gjorde ändringar i delningsfiltren på dyrare modeller när CD-mediet började få genomslag i slutet på 1980-talet.
Ändringar som gjordes var dämpning av diskant och mellanregister återgivningen.
Således är det med stor sannolikhet att vinyler återges mer njutbart i ursprungsmodellerna, utan dämpning.
Och, med många moderna högtalare är det sannolikt att vinyler låter luddigare/mjukare än de borde göra vid en direkt jämförelse med CD.
Det omvända kan gälla, skarpare/hårdare med en CD till en "vintage"-anläggning.

[distad]

Jag har noterat att en del ansedda tillverkare av högtalare, bl.a. JBL, Acoustic Research, gjorde ändringar i delningsfiltren på dyrare modeller när CD-mediet började få genomslag i slutet på 1980-talet.
Ändringar som gjordes var dämpning av diskant och mellanregister återgivningen.
Således är det med stor sannolikhet att vinyler återges mer njutbart i ursprungsmodellerna, utan dämpning.
Och, med många moderna högtalare är det sannolikt att vinyler låter luddigare/mjukare än de borde göra vid en direkt jämförelse med CD.
Det omvända kan gälla, skarpare/hårdare med en CD till en "vintage"-anläggning.

Om detta stämmer så förstår jag varför en del sågar den återgivningen längs med fotknölarna och särskilt här. Och samtidigt så förstår jag om det ligger till så varför fler och fler demar LP på mässor då det gått mode bland flera högtalartillverkare med mer detaljerat ljud som de kallas, dvs det kommer nya modeller som hela tiden har ännu mer "öppet" och "detaljerat" ljud och nästan alltid handlar det bara mer om en fokusering i återgivningen på de övre registren som skapar en enorm lyssningströtthet. Och då är ju LP perfekt för att få det att låta lite snällare.

[RogerJoensson]

Det är mycket man kan undra över!
Jag tror att det finns gott om högtalare där man försökt få det att låta medelnajs på det material som den tänkta köparen kan tänkas spela (eller som konstruktören gillar).
Problemet med det är att det ibland kan bli dubbelfel, när inspelningar har skruvats i motsatt riktning och klangavvägningar har gjorts vid lyssning genom högtalare som är gjorda efter andra ideal och referenser. Det kan bli lite hur som helst...

[distad]

Jag tycker att en del märken har mycket märklig återgivning där framförallt diskanten och även mellanregistret sticker ut ifrån helheten, man liksom hör basen senare och den är ofta tunnare än tunn. Sedan finns det tillverkare som anses vara mycket bra och balanserade men diskanten är liksom "på" hela tiden så det skapar obehag i min kropp efter inte så lång tids lyssning då jag upplever att tillverkaren vill att den ska framhävas på något konstigt sätt. Men jag älskar bas jag kan vara extra känslig emot denna typ av återgivning även om jag i längden föredrar balanserad ljud för där basen tar extra utrymme är inte kul i längden på all typ av musik utan kan vara kul på en del typ av musik.

[CODY]

Beviset finns i puddingen, som amerikanen säger Spelar själv på en SL1210 med en Ortofon 2M Black genom ett rotelförsteg som har ett omvittnat bra grammofonsteg (RC995), genom ett RB 991 slutsteg till pi60. Inga estoriska grejjer, således. Och LP vinner nästan alltid över CD, hos mig. LP har ett mer verklighetsnära flow, ett naturligare flyt i främst mellanregistret. Kanske är det den där distorsionen som jag hör. Jag köper ungefär en skiva i veckan (CD & LP) och lyssnar på levande musik var fjortonde dag, minst.

har en lång räcka gamla BiS-LP med främst kammarmusik och det är det bäst inspelade ljud jag hört. Senare CD på samma bolag har inte samma stuns.

Med etta sagt finns det inget som kan låta så dåligt som LP. Men det görs inte så mycket dåliga LP-skivor nuförtiden som det gjordes för 7-10 år sedan.

Så kära vänner, unna er det bästa.

[music4ever]

Det är en djungel mellan olika masteringar/graveringar när det gäller vinyl. Så X vinylutgåvan kan vara klart bättre än den bästa CD utgåvan, men Y utgåvan är klart sämre. För en del personer så är jakten på en bättre utgåva en stor del av samlandet.

Sen angående LP vs CD. Ja, vinylen är ett klart sämre format än CD, men en bra LP i min anläggning låter bättre än en bra CD i de flesta anläggningarna. Det vill säga, problemen som en bra (fin och fräsch utgåvan) LP har pga inneboende problem, är mycket mindre än problem som kassa högtalare, dåligt rum, felaktig placering etc ger.

[distad]

Spelade Accept:s Metal Heart på CD igår, jisses vad illa det lät. Behövde dra upp subben 6db för att få vettig bas och skulle helst behövt sänka diskanten med flera db för det skulle ha blivit njutbart.

[Tell]

Spelade Accept:s Metal Heart på CD igår, jisses vad illa det lät. Behövde dra upp subben 6db för att få vettig bas och skulle helst behövt sänka diskanten med flera db för det skulle ha blivit njutbart.

Fast det har ju ingenting med CD att göra, mer att metall generellt sätt är jävligt trist mixat o mastrat. Är ju oftast en basfattig gröt.


Men som music4ever pratar om så är ju vinyl ett lagringsmedium som uppenbarligen är tillräckligt bra för det mesta; det är resten av kedjan som spelar roll på riktigt.

[lennartj]

Spelade Accept:s Metal Heart på CD igår, jisses vad illa det lät. Behövde dra upp subben 6db för att få vettig bas och skulle helst behövt sänka diskanten med flera db för det skulle ha blivit njutbart.

Varför gjorde du inte det då?
Tonkontroller ska man ha tycker ja'
även i en helt digital rigg.
Det är nog mindre än 5% av mina CD som jag tycker att har så påfrestande tonbalans att det är motiverat att greppa fjärrkontrollen, trycka på trim 2 gånger för diskantjustering och sedan stega ner (eller upp) på level-knapparna, men jag tycker att det är väldigt skönt att ha möjligheten.
Har inte alla det på sina (för)förstärkare?

[distad]

Spelade Accept:s Metal Heart på CD igår, jisses vad illa det lät. Behövde dra upp subben 6db för att få vettig bas och skulle helst behövt sänka diskanten med flera db för det skulle ha blivit njutbart.

Fast det har ju ingenting med CD att göra, mer att metall generellt sätt är jävligt trist mixat o mastrat. Är ju oftast en basfattig gröt.


Men som music4ever pratar om så är ju vinyl ett lagringsmedium som uppenbarligen är tillräckligt bra för det mesta; det är resten av kedjan som spelar roll på riktigt.

Gammal hårdrock ifrån den tiden låter snarlik varandra i mina öron. Man skulle behöva en ha två anläggningar för att kunna njuta fult ut av dagens musik och den tidens musik. Spelade även Alphaville, inte lika basfattig men allt för mycket energi toppen som på Accept.

[distad]

Spelade Accept:s Metal Heart på CD igår, jisses vad illa det lät. Behövde dra upp subben 6db för att få vettig bas och skulle helst behövt sänka diskanten med flera db för det skulle ha blivit njutbart.

Varför gjorde du inte det då?
Tonkontroller ska man ha tycker ja'
även i en helt digital rigg.
Det är nog mindre än 5% av mina CD som jag tycker att har så påfrestande tonbalans att det är motiverat att greppa fjärrkontrollen, trycka på trim 2 gånger för diskantjustering och sedan stega ner (eller upp) på level-knapparna, men jag tycker att det är väldigt skönt att ha möjligheten.
Har inte alla det på sina (för)förstärkare?

Hade jag haft råd så hade jag också haft McIntosh och ett ljudrum med akustikreglering där jag fick hålla på som jag ville och ha så många lådor (allt med ljud eller kring det är lådor för henne)som jag ville. Inne mecka runt i hembioreceiverns menyer fram och tillbaka är inget som lockar så sänka och höja basnivån är det enda som jag orkar göra med några knapptryckningar och det är jag tvungen till för så fort man ser någon nya film så får man ofta sänka basnivån. Eget ljudrum i kåk, vad skönt det skulle vara. Inga grannar eller andra som har åsikter utan bara få dra på som man själv ville.

[Tell]

Spelade Accept:s Metal Heart på CD igår, jisses vad illa det lät. Behövde dra upp subben 6db för att få vettig bas och skulle helst behövt sänka diskanten med flera db för det skulle ha blivit njutbart.

Fast det har ju ingenting med CD att göra, mer att metall generellt sätt är jävligt trist mixat o mastrat. Är ju oftast en basfattig gröt.


Men som music4ever pratar om så är ju vinyl ett lagringsmedium som uppenbarligen är tillräckligt bra för det mesta; det är resten av kedjan som spelar roll på riktigt.

Gammal hårdrock ifrån den tiden låter snarlik varandra i mina öron. Man skulle behöva en ha två anläggningar för att kunna njuta fult ut av dagens musik och den tidens musik. Spelade även Alphaville, inte lika basfattig men allt för mycket energi toppen som på Accept.

Min MiniDSP 2x4HD kan spara olika presets, så jag kan mha fjärrisen byta mellan olika EQ-presets, mycket smidigt. Så på så vis kan man ju ha flera anläggningar i en, dumt att krångla till det vetja
Dock är vi ju rätt långt ifrån det här med Vinyl vs CD nu.

[lennartj]

Spelade Accept:s Metal Heart på CD igår, jisses vad illa det lät. Behövde dra upp subben 6db för att få vettig bas och skulle helst behövt sänka diskanten med flera db för det skulle ha blivit njutbart.

Varför gjorde du inte det då?
Tonkontroller ska man ha tycker ja'
även i en helt digital rigg.
Det är nog mindre än 5% av mina CD som jag tycker att har så påfrestande tonbalans att det är motiverat att greppa fjärrkontrollen, trycka på trim 2 gånger för diskantjustering och sedan stega ner (eller upp) på level-knapparna, men jag tycker att det är väldigt skönt att ha möjligheten.
Har inte alla det på sina (för)förstärkare?

Hade jag haft råd så hade jag också haft McIntosh och ett ljudrum med akustikreglering där jag fick hålla på som jag ville och ha så många lådor (allt med ljud eller kring det är lådor för henne)som jag ville. Inne mecka runt i hembioreceiverns menyer fram och tillbaka är inget som lockar så sänka och höja basnivån är det enda som jag orkar göra med några knapptryckningar och det är jag tvungen till för så fort man ser någon nya film så får man ofta sänka basnivån. Eget ljudrum i kåk, vad skönt det skulle vara. Inga grannar eller andra som har åsikter utan bara få dra på som man själv ville.

Jag bor i lägenhet, men huset är inte så lyhört och något dedikerat lyssningsrum har jag inte, det ska även vara vardagsrum, TV-rum och matrum, fast i det haär fallet är det nog en fördel att vara särbo.

Vad jag inte fattar är hur alla konsumenter kunde vara så flata på 80-talet att de accepterade att nästan alla förstärkartillverkare slopade tonkontrollerna och höjde priserna.
Ni skulle köpvägrat!!!
1984 köpte jag min förra förförstärkare, efter 24 år hade den blivit så buggig att jag inte stod ut längre. Lyckligtvis hade jag då plötsligt och oväntat blivit en kvarts miljon rikare. Under 5 års tid hade jag noga kollat hela världsmarkanden mot min långa kravlista och insåg att nu är rätt tillfälle, jag hade blivi 55+, att skaffa min sista helanaloga förförstärkare. som uppfyller eller överträffar kravlistan på alla punkter. Det fanns bara två för under 70.000 kr, en Accuphase som inte fanns i Sverige och en McIntosh alldeles hemmavid som jag kunde låna hem. det var bara att betala och behålla. Jag blev och är fortfarande supernöjd

[lennartj]

Dubblettuppdatering borttagen.
Hade kundmajoriteten krävt användbara tonkontroller på 90-talet hade de inte försvunnit.

[PekkaJohansson]

Spelade även Alphaville, inte lika basfattig men allt för mycket energi toppen som på Accept.

Faktum är att Alphavilles debutalbum "Forever young" från 1984 med undantag för ett par spår låter skapligt dynamiskt, rent och välbalanserat. "Forever young" låter också klangligt ganska likt på cd och vinyl. Självklart väljer man kompaktskivan om man är intresserad av välljud - jag lyssnar just nu på den första tyska pressningen. Såvitt jag vet har albumet inte remastrats så man kan sannolikt köpa även senare utgåvor. Däremot är samlingsskivan "First harvest 1984-1992" med Alphaville från 1992 illa remastrad med framför allt hård komprimering.

Apropå Accept fick jag leta länge innan jag hittade en bra överföring till cd av "Fast as a shark". Den är förvisso inget ljudtekniskt mästerverk men jag vill ändå ha den bästa versionen eftersom ju fel adderas även på produktionssidan.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Max_Headroom]

Det händer ofta att jag stänger av efter 30 sekunder vilket är ungefär den tid som jag står ut med oljudet.

Detta är ett tydligt tecken på att den musikaliska kvaliteten brister i 1a hand, inte ljudet.
Du som har så mycket skivor, spela något bra istället.

[PekkaJohansson]

Det händer ofta att jag stänger av efter 30 sekunder vilket är ungefär den tid som jag står ut med oljudet.

Detta är ett tydligt tecken på att den musikaliska kvaliteten brister i 1a hand, inte ljudet.
Du som har så mycket skivor, spela något bra istället.

Det är ju precis det jag gör efter de 30 sekunderna.

Med vänlig hälsning

Pekka

[distad]

Spelade även Alphaville, inte lika basfattig men allt för mycket energi toppen som på Accept.

Faktum är att Alphavilles debutalbum "Forever young" från 1984 med undantag för ett par spår låter skapligt dynamiskt, rent och välbalanserat. "Forever young" låter också klangligt ganska likt på cd och vinyl. Självklart väljer man kompaktskivan om man är intresserad av välljud - jag lyssnar just nu på den första tyska pressningen. Såvitt jag vet har albumet inte remastrats så man kan sannolikt köpa även senare utgåvor. Däremot är samlingsskivan "First harvest 1984-1992" med Alphaville från 1992 illa remastrad med framför allt hård komprimering.

Apropå Accept fick jag leta länge innan jag hittade en bra överföring till cd av "Fast as a shark". Den är förvisso inget ljudtekniskt mästerverk men jag vill ändå ha den bästa versionen eftersom ju fel adderas även på produktionssidan.

Med vänlig hälsning

Pekka

Det var "First harvest 1984-1992" som jag spelade och det var ganska jobbig diskantåtergivning på den. Men tak för tipset om debutalbum "Forever young" ska köpas någon gång.

[Perfector]

När ni pratar om ljudet på vinyl så kan jag inte låta bli att reflektera lite.
Fel pick-up med dålig anpassning kan mycket väl ge ljust ljud som irriterar.
Högtalare som inte dämpats korrekt i diskanten kan också ge vasst ljud.
Under alla år jag byggde högtalare så lade jag mellanregistret 2.7 dB under basens känslighet och diskanten nästan 4.5 dB under.
När man sedan höjer volymen så rätar kurvan ut sig och ljudet behåller balansen.
Jag har aldrig upplevt att någon av mina 1200 vinyler låtit vasst eller för ljust, Jo kanske Nitty Gritty Dirtband's Uncle Charlie and his dog teddy.
Så att vinyl låter ljust och vasst är ingenting jag känner igen alls

[distad]

Låter som jag skulle gilla dina högtalare då jag är extra känslig mot för ljust och vasst ljud. Men mina Adam Audio är det bästa jag hittat där ute, de spelar balanserat utom när skivorna är helt skevt inspelade med massor av diskant i toppen och det är det bara på äldre skivor hos mig, annat går inte över styr så mycket att det blir jobbigt. Finns ett antal tillverkare där ute idag med nya högtalare som enligt mig bara klarar väl-inspelade skivor utan att det blir jobbigt i längden och det förvånar i alla fall mig, men det verkar ha gått mode i mer detaljerat ljud som det heter . Men jag är inte mycket för transparent snacket utan för min del handlat det mer om ett homogent ljud.