Återges musiken i en bra anläggning som det var tänkt?

[PerStromgren]

Den intressanta frågan är inte om det låter exakt lika, för det kan det inte, utan om det kan låta bättre?

Det har diskuterats förr, och flera har sagt att basen kan återges bättre hemma än i studion. Jag kan inte hålla med; då vet ju inte den som godkänner inspelningen vad som godkänns!

OK men det går ju alltid att hitta högtalare med lägre distorsion än de som var i studion. Och det måste väl vara bättre? I vilket fall för akustisk musik.

Visst! Ergo: ingen kan veta hur det ska låta "egentligen"! Men i vår lilla grupp kanske en förebild är Studio Blue, och då borde mitt uttalande duga.

I det här sammanhanget skulle jag vilja upprepa en gammal önskan: finns det ingen här hos oss som kan berätta exakt hur en musikproduktion går till, från ax till limpa? Jag menar alltså allt ifrån riggande av mickar i studion till pressning av CD:n.

[music4ever]

Jag tycker att det enda riktiga ljudet är det som producenten hör i sin slutmix i sin egen monitorlyssning. Om den inte är som hen vill ha den, justeras den väl tills det låter som vederbörande vill att det ska låta?

Nja, det är ju inte sant. Stort sett alla album skickas på mastering. Där påverkas ljudet också. Det är denna kopia som artisterna oftast "godkänner" som deras version. Och tar vi oss tillbaka några årtioende, så var det ofta testpressen som var det som artisten godkände.
Så då kan man fråga sig om inte första pressen är den mest "korrekta"? Då det är den som är den som artisten godkänt.

[mx]

Jag tycker att det enda riktiga ljudet är det som producenten hör i sin slutmix i sin egen monitorlyssning. Om den inte är som hen vill ha den, justeras den väl tills det låter som vederbörande vill att det ska låta?

Nja, det är ju inte sant. Stort sett alla album skickas på mastering. Där påverkas ljudet också. Det är denna kopia som artisterna oftast "godkänner" som deras version. Och tar vi oss tillbaka några årtioende, så var det ofta testpressen som var det som artisten godkände.
Så då kan man fråga sig om inte första pressen är den mest "korrekta"? Då det är den som är den som artisten godkänt.

Är det därför till exempel Metallica har så lite bas på sina vinylskivor från 1980-talet? Var det inte meningen?

[petersteindl]

Tja, musik är entertainment. Ju mer entertainment desto bättre.

Att återge en händelse är att dokumentera denna händelse och det kallas dokumentation.

En dokumentation kan ske på olika sätt. En bra karikatyr kan dokumentera en person mer innehållsrikt än ett fotografi.

En dokumentation av en akustisk musikalisk händelse i en akustisk miljö, såsom exempelvis musik framförd av symfoniorkester i en konsertsal innefattar inte enkom instrument och spel utan även konsertsalens akustiska miljö.

Att dokumentera en musikalisk ljudhändelse som ägt rum i en sal om 20 000 m3 i sitt lyssningsrum om 80 m3 där man eftersträvar att ens eget lyssningsrum inte skall höras är en nästintill omöjlig uppgift men troligtvis inte helt omöjlig.

På fackspråk kallas det för Virtual Reality. Man skall återge ett Acoustic Space om 20 000 m3 inuti ett Acoustic Space om 80 m3. Det kallas för att skapa ett VAS, en Virtual Acoustic Space om 20 000 m3. Hur fixar man sånt? Det är då man måste veta hur hörseln fungerar och hur psyket fungerar samt hur akustiska ljudvågor i akustiska miljöer fungerar. Man måste i princip trolla genom att lura hela hörseln på ett finurligt sätt, om det går. Stereofoni med fantomprojicering av ljudkällor kan vara en framkomlig väg, men man måste ju även skapa ett VAS där detta VAS skall stämma överens med ljudhändelsen vid inspelningen. På samma fackspråk finns ett annat VAS som betyder Virtual Auditory Space. De som är vana vid fackspråket kan oftast direkt förstå vilket som menas beroende på kontext. Nog om detta.

Då finns det olika vägar att gå för att komma fram till ett mål där entertainment blir tillräckligt hög så att man blir nöjd och får valuta för nedlagda pengar och tid.

Det är då prioritering kommer in i bilden. Människor prioriterar olika för att uppnå entertainment. Om entertainment inte uppnås så spelar dokumentationsfaktorn ingen roll, åtminstone inte just då, just där, för den personen.

Om en house curve ger mer entertainment eller feel good, välj denna.

Mvh
Peter

[bakerman22]

Jag tycker personligen att frågan är totalt ointressant.
Det är väl bara att skruva hej vilt tills det låter bra?

Är det för lite bas vrider man upp basen?
Är det för mycket diskant vrider man ner den?

"Bra" måste väl gå före "rätt"?
Ska jag sitta och lyssna på skitljud bara för att det "ska" låta skit?

Glöm det..

Fast du kan ju starta en egen tråd angående något som du tycker är intressant. Jag tycker att denna fråga är intressant.

Om du bara koncentrerar dig på den här delen av inlägget då?


""Bra" måste väl gå före "rätt"?
Ska jag sitta och lyssna på skitljud bara för att det "ska" låta skit?"

[mx]

Jag tycker personligen att frågan är totalt ointressant.
Det är väl bara att skruva hej vilt tills det låter bra?

Är det för lite bas vrider man upp basen?
Är det för mycket diskant vrider man ner den?

"Bra" måste väl gå före "rätt"?
Ska jag sitta och lyssna på skitljud bara för att det "ska" låta skit?

Glöm det..

Fast du kan ju starta en egen tråd angående något som du tycker är intressant. Jag tycker att denna fråga är intressant.

Om du bara koncentrerar dig på den här delen av inlägget då?


""Bra" måste väl gå före "rätt"?
Ska jag sitta och lyssna på skitljud bara för att det "ska" låta skit?"

Ja, alltså, jag diskuterar gärna frågan. Men du inledde med att säga att du tycker frågan är totalt ointressant.

Jag personligen håller bra före "rätt". Jag har visserligen Ino i14, basmoduler, cr80s och prenumererar på den där sekttidningen. Jag har placerat högtalarna godtyckligt och så har jag gjort lite enklare ingrepp i rummet för att få bättre ljud. Men vi provade mäta någon gång och det är jättedåligt rent mätmässigt. Fast det hörs inte när man lyssnar på musik kan jag tycka.

Jag har basen lite högre ställd än "vad den ska vara" och så bumpar jag gärna både +6 dB och +10 dB när jag lyssnar på exemeplvis Iron Maiden.

[peterh]

Om en flygel låter som en flygel och en röst låter som om personen är närvarande så är det bra.
Annars är det någon som sabbat det naturliga ljudet.

Så om det är en bra inspelning av en flygel i ett rum och man inte kan avgöra om det är en inspelning eller inte vid lyssning, då har man uppnått målet med sin anläggning?

exakt. Fast nära nog ouppnåligt.
Jag har vid några få tillfällen hört en solist "närvara", detta var hemma hos bo hansson.

[mx]

Om en flygel låter som en flygel och en röst låter som om personen är närvarande så är det bra.
Annars är det någon som sabbat det naturliga ljudet.

Så om det är en bra inspelning av en flygel i ett rum och man inte kan avgöra om det är en inspelning eller inte vid lyssning, då har man uppnått målet med sin anläggning?

exakt. Fast nära nog ouppnåligt.
Jag har vid några få tillfällen hört en solist "närvara", detta var hemma hos bo hansson.

Jag har aldrig hört någon anläggning återge musik på ett sätt att jag hade kunnat missta det för en livespelning. Men jag har nog inte lyssnat på tillräckligt bra anläggningar och inspelningar kanske.

Å andra sidan är det ju ganska trist att behöva leta superinspelningar för att kunna lyssna på musik. Man vill ju gärna kunna slänga på vilken musik som helst som man tycker är bra.

[PerStromgren]

Om en flygel låter som en flygel och en röst låter som om personen är närvarande så är det bra.
Annars är det någon som sabbat det naturliga ljudet.

Så om det är en bra inspelning av en flygel i ett rum och man inte kan avgöra om det är en inspelning eller inte vid lyssning, då har man uppnått målet med sin anläggning?

exakt. Fast nära nog ouppnåligt.
Jag har vid några få tillfällen hört en solist "närvara", detta var hemma hos bo hansson.

Om denna effekt inte kan uppnås vid monitorlyssning i studion, så måste tekniker och producent jobba i blindo. Är det så det funkar?

[Nattlorden]

Så om det är en bra inspelning av en flygel i ett rum och man inte kan avgöra om det är en inspelning eller inte vid lyssning, då har man uppnått målet med sin anläggning?

exakt. Fast nära nog ouppnåligt.
Jag har vid några få tillfällen hört en solist "närvara", detta var hemma hos bo hansson.

Om denna effekt inte kan uppnås vid monitorlyssning i studion, så måste tekniker och producent jobba i blindo. Är det så det funkar?

Förvånad?

ABBA verifierade resultatet via MC i bil vill jag minnas att jag hört.

[mx]

[...]

ABBA verifierade resultatet via MC i bil vill jag minnas att jag hört.

Vad innebär det?

[Nattlorden]

[...]

ABBA verifierade resultatet via MC i bil vill jag minnas att jag hört.

Vad innebär det?

Att man tog det på vanlig tape och gick ut och lyssnade i bilen ifall musiken skulle komma fram vettigt ifall folk hörde det på tape eller radio i bilen... Det var där marknaden fanns (visst).

[bassman]

Jag tycker att det är en intressant frågeställning mx.

Jag tycker personligen att lyssnar man på hårdrock från 80-talet bör man använda tonkontroller eller vad man nu har att jobba med, det kan ju låta som en torktumlare fylld med sten annars. 80-talet var ett speciellt årtionde med strama mixar och oftast ett väldigt "daterat" sound.

Efter Bruce Springsteens Born in The USA-plattan lät alla produktioner likadant, speciellt trummsoundet blev en förebild att efterlikna. Ett produktionsmässigt bottenlöst hål av dynga kom efter det inom Pop och Rockmusiken. Allt lät likadant, trist..

Sedan håller jag med om att alla rum bland hifi-kamrater låter olika och har olika förtjänster och tillkortakommanden. Det är väl lite av "hobbyn" att försöka förstå varför kan jag tänka

Personliga preferenser är ju också en faktor hur man ställer in nivå på basmoduler och dylikt.

[hcl]

Jag tycker att det enda riktiga ljudet är det som producenten hör i sin slutmix i sin egen monitorlyssning. Om den inte är som hen vill ha den, justeras den väl tills det låter som vederbörande vill att det ska låta?

Eller annorlunda uttryckt: om man går till affären och köper skivan och går tillbaka till studion och spelar upp den så låter det som det är tänkt.

Det borde vara artisten som har det sista ordet, men jag tror inte det förekommer särskilt ofta. Artisterna lyssnar nog inte på sina egna album. Då skulle vi nog slippa en hel del sönderproducerade alster.

Många artister (de flesta?) har ungefär lika skruttiga monitorlyssningsmöjligheter som gemene hen och åsikterna om ljudmässiga brister i mixar håller nog ungefär samma status. Mycket verkar handla om att inte avvika från normen t.ex. ljudnivåmässigt d.v.s. väldigt loudnesskomprimerat.

[darkg]

Vad som är en personligt ideal återgivning varierar nog en hel del bland lyssnarna, så om alla rankar ljudet hos varandra på skalan "helt olikt hur jag vill ha det -- helt likt hur jag vill ha det" kommer inte, tror jag, någon klar segrare kunna koras. Kanske skulle ett antal typer kunna urskiljas?

Både när det gäller vilka avvikelser som stör och vilka kvaliteter som måste vara med tror jag att vi har olika preferenser. Jag är nog tyvärr rätt defensiv och föredrar frihet från vasshet eller bummel på bekostnad av typ frekvensomfång, styrka och ljudbild. Sen är frågan om man vill att allt möjligt ska komma till sin rätt eller hellre (om man måste välja) hör viss sorts musik överjävla subjektivt bra.

En anläggning som klarar allt superbra är väl ett rimligt mål för en evig strävan, för mig känns det nog faktiskt som en rent teoretisk företeelse.

Återgivning enligt "som producenten / artisten tänkte" eller "som det låter på parkett" är rätt ointressant för mig, men samtidigt går det nog inte att sträva så långt bort från trohet och transparens för att då skulle en anläggning som är subjektivt bäst i vissa fall bli för dålig andra gånger. Måste det inte bli så? Så med mänsklig ambition kanske man får nåt som klarar 90% klart godkänt, 40 % riktigt bra, eller nåt sånt. Det finns säkert nån genre eller typ av ljud man kan vara villig att offra för att så att säga få en läckrare upplevelse där man har sitt stora intresse, må det vara NWOBHM, kammarmusik eller partybas.

(Hur det verkligen lät / skulle låta, hur det ena eller andra instrumentet klingade, hur konsertsalen låter - sånt kan vara av intresse separat, för många, lite vid sidan av välljud i renare upplevelsebemärkelse; det ger en kunskap som man kan vilja åt. Det blir en komplicerande del i förståelsen av den totala upplevelsen, skulle jag tro. Det är inte säkert att det målet stämmer med känslan av att "vara där", som andra kan jaga.)

[egonsmannen]

Jag tycker att det enda riktiga ljudet är det som producenten hör i sin slutmix i sin egen monitorlyssning. Om den inte är som hen vill ha den, justeras den väl tills det låter som vederbörande vill att det ska låta?

Eller annorlunda uttryckt: om man går till affären och köper skivan och går tillbaka till studion och spelar upp den så låter det som det är tänkt.

Oftast är det en mixare som mixar och inte producenten.

Men mixen går väl tillbaka till producenten för slutkontroll? Har du insyn och kan ge oss fakta?

Jo, så är det...mixen måste godkännas efter ett i bland stort antal ändringar. Mixaren får en ruff mix av producenten som kallas "ruff mix" - sen är det upp till mixaren att bräcka ruffmixen vilket han oftast gör eftersom han eller hon jobbar uteslutande med att mixa och har ett gott öra eller två. Producenterna brukar veta vilken mixare dom ska skicka låten till beroende på musikstil och genre och så. Producenten har ju gjort alla konstnärliga val med att fånga artistens sound och talang med micpositioner osv. Han brukar ofta även jobba med och se över arrangemang.

[bakerman22]

Vad som är en personligt ideal återgivning varierar nog en hel del bland lyssnarna, så om alla rankar ljudet hos varandra på skalan "helt olikt hur jag vill ha det -- helt likt hur jag vill ha det" kommer inte, tror jag, någon klar segrare kunna koras. Kanske skulle ett antal typer kunna urskiljas?

Både när det gäller vilka avvikelser som stör och vilka kvaliteter som måste vara med tror jag att vi har olika preferenser. Jag är nog tyvärr rätt defensiv och föredrar frihet från vasshet eller bummel på bekostnad av typ frekvensomfång, styrka och ljudbild. Sen är frågan om man vill att allt möjligt ska komma till sin rätt eller hellre (om man måste välja) hör viss sorts musik överjävla subjektivt bra.

En anläggning som klarar allt superbra är väl ett rimligt mål för en evig strävan, för mig känns det nog faktiskt som en rent teoretisk företeelse.

Återgivning enligt "som producenten / artisten tänkte" eller "som det låter på parkett" är rätt ointressant för mig, men samtidigt går det nog inte att sträva så långt bort från trohet och transparens för att då skulle en anläggning som är subjektivt bäst i vissa fall bli för dålig andra gånger. Måste det inte bli så? Så med mänsklig ambition kanske man får nåt som klarar 90% klart godkänt, 40 % riktigt bra, eller nåt sånt. Det finns säkert nån genre eller typ av ljud man kan vara villig att offra för att så att säga få en läckrare upplevelse där man har sitt stora intresse, må det vara NWOBHM, kammarmusik eller partybas.

(Hur det verkligen lät / skulle låta, hur det ena eller andra instrumentet klingade, hur konsertsalen låter - sånt kan vara av intresse separat, för många, lite vid sidan av välljud i renare upplevelsebemärkelse; det ger en kunskap som man kan vilja åt. Det blir en komplicerande del i förståelsen av den totala upplevelsen, skulle jag tro. Det är inte säkert att det målet stämmer med känslan av att "vara där", som andra kan jaga.)

Det var exakt det där jag menade med mitt inlägg.
Du skrev det bara lite mer välformulerat.

[music4ever]

Är det därför till exempel Metallica har så lite bas på sina vinylskivor från 1980-talet? Var det inte meningen?

Möjligt. Ett problem är att många originalsläpp av Metallicas skivor har varit på en LP, trots att musiken varit 50+ minuter. För att få plats med det så är det ofta basen som får lida.
1988 så släpptes flera av Metallicas skivor på 2-LP, 45RPM DMM vinyler. Skulle tro de har lite bättre bas.

[distad]

Det pratas ofta om att man vill höra musiken återgiven precis som det var tänkt från studion eller som artisten vill att det ska låta. Det brukar vara ett argument mot att göra justeringar i tonkontrollern till exempel. Man vill ju ha det som det var tänkt.

Men hur vet man att det låter på det sättet? Om vi har en anläggning och ett rum som inte färgar någonting utan återger det som finns på skivan, låter det automatiskt som det var tänkt då? Om musikerna och studioteknikerna har en utrustning som skiljer sig åt så kommer ju provlyssningen att låta annorlunda mot lyssningen hemma hos konsumenten?

Visst, en bra anläggning återger det som finns på skivan, men återger den musiken så som det var tänkt?

I min värld så är svaret nej Tänker särskilt på detta du skrev: Om musikerna och studioteknikerna har en utrustning som skiljer sig åt så kommer ju provlyssningen att låta annorlunda mot lyssningen hemma hos konsumenten?
Så strävan att det att låta så likt ursprunget faller totalt för då får man skaffa samma elektronik och högtalare som fanns i studion. Tycker det bara är allmänt löjligt att man måste ha rum och grejer som inte färgar för annars gillar man färgat, *oftast med en nedlåtande attityd* när man säger det. Utan det viktiga är att den enskilde verkligen kan njuta av musiken hemma hos sig oavsett om det är färgat eller inte, för alla älskar inte det ena eller andra.
För egen del så bryr jag mig inte om det råkar vara färgat ljud hemma hos mig, det är Jag som ska njuta inte medlemmarna på Faktiskt.

[peterh]

Ju mindre möjligheter studion har att manipulera ljudet, desto större chans att det låter naturligt.

Detta visar sig på 60-talsinspelningar där man hade fullgod rörutrustning men sämre med grejor
att manipulera med. Ja, jag vet att det fanns kompressorer, jag vet att man kunde höja/sänka
delar av frekvensbandet. Men man gjorde det sällan.

60 tals dixiemusik t.ex., 60 tals klassiker.

Bo köpte upp och delade ut sten och stanlys sista lp som spelades in på km-studios gamla rörmixer för att
visa hur det kan låta.

Nutidens konstmusik är en annan sak, den finns ju inte utanför studion. Nutidens ungdom har en allt
mindre erfarenhet av akustisk musik, så de har svårt att bedöma vad som är "naturligt ljud", och därför
en preferens till komprimerad bas-dunka-dunka.

Samhället och människor ändras, det är bara att acceptera.

[i]

Eftersom jag är mera hedonist än stoiker så föredrar jag väljudande (- för mig!) musik före ursprungstrogen icke välljudande musik.
Med detta sagt har jag dock även åsikten att jag vill slippa färgning av anläggningen som påverkar allt jag hör genom den. Det här är motstridigt men verkligheten är ofta sådan när det gäller vår vilja.
Det mesta av musiken låter trots allt bäst i ursprungsversionen - hur man nu vill definiera den.

[hcl]

Borde och borde, en producent är den som leder projektet och brukar ha sista ordet, men givetvis har artisten veto. I de flesta fall finns nog ingen motsättning mellan artist och producent, i några är det till och med samma person.

Stirra er inte blinda på rock och pop; även jazz och konstmusik har en producent och spelas in och mixas.

Även om jag skrev samma precis... det är INTE i detta ledet det blir galet.... producenten är också frånkopplad projektet när det slutmastras...

Det kan och blir ofta "galet" lite i alla led, från inspelning till mastring och det är nog oftast mixen som godkänns, inte mastringen. Dock har de flesta projekt en budget som gör det svårt (motstånd mot) att göra större omtag, både ominspelning och ommixning, då samtliga led är kostsamma (för de flesta).

[Svante]

Värsta scenariot är väl att mixa efter att två tonåringar delar på varsin öronsnäcka från den enes mobil för att lyssna på senaste låten...

Först ingen dynamik och nu tillbaka till mono....

Ja, eller borde det heta "eno"?

[Kevin_Mitnick]

Man får en ljudreflex inne i den tomma benbollen som öronen sitter på. Reflexen är fördröjd och ger en mångdimensionell upplevelse, så kallad scull internal stereo.

Ett ämne för JM?

[Svante]

I det här sammanhanget skulle jag vilja upprepa en gammal önskan: finns det ingen här hos oss som kan berätta exakt hur en musikproduktion går till, från ax till limpa? Jag menar alltså allt ifrån riggande av mickar i studion till pressning av CD:n.

Det kan vara väldigt olika.

En variant är där man ställer upp ett AB-par på 40 cm avstånd, kanske 1 m ifrån flygeln och spelar in. Man nivånormaliserar så att den starkaste toppen ligger någon dB under full utstyrning och sedan är det klart. Det är en hel del hantverksskicklighet hur mikarna ska ställas och hur flygeln ska stå i rummet, och hur rummet ska vara utformat.

En annan variant går ut på att man laddar ner roliga samplingar från nätet som man inte har en aning om hur de har kommit till. Så sitter man och mekar i ett sequencerprogram i sovrummet, och sjunger en snutt eller två i en mik med puffskydd, närmikat eftersom sovrumsakustiken är så dålig. Så får man ihop något i panorerad mono med hjälp av kompressorer och autotune, och sen när allt är klart tar man bort den sista dynamiken som finns kvar med en masteringsplugg. Allt mixas i lurar. Eller för små högtalare. En icke försumbar del av släppt material skapas på det sättet idag, tror jag. Och missförstå mig rätt, det behöver inte vara fel. Enda felet är väl att jag skulle vilja att man hade bättre medhörning vid mixandet, och att man vore sparsammare med kompressorerna, speciellt på 2-kanalsmixen. Men i vissa genrer skapas inte musiken av musiker som spelar toner vid rätt tidpunkt, det är datorn som gör det. Kreatören samlar bara ihop ljuden och talar om för datorn när de ska spelas upp.

Fasen, kan vi inte starta en tråd där vi lägger upp egna produktioner och talar om eller låter folk gissa hur det är gjort?

[i]

I det här sammanhanget skulle jag vilja upprepa en gammal önskan: finns det ingen här hos oss som kan berätta exakt hur en musikproduktion går till, från ax till limpa? Jag menar alltså allt ifrån riggande av mickar i studion till pressning av CD:n.

Det kan vara väldigt olika.

En variant är där man ställer upp ett AB-par på 40 cm avstånd, kanske 1 m ifrån flygeln och spelar in. Man nivånormaliserar så att den starkaste toppen ligger någon dB under full utstyrning och sedan är det klart. Det är en hel del hantverksskicklighet hur mikarna ska ställas och hur flygeln ska stå i rummet, och hur rummet ska vara utformat.

En annan variant går ut på att man laddar ner roliga samplingar från nätet som man inte har en aning om hur de har kommit till. Så sitter man och mekar i ett sequencerprogram i sovrummet, och sjunger en snutt eller två i en mik med puffskydd, närmikat eftersom sovrumsakustiken är så dålig. Så får man ihop något i panorerad mono med hjälp av kompressorer och autotune, och sen när allt är klart tar man bort den sista dynamiken som finns kvar med en masteringsplugg. Allt mixas i lurar. Eller för små högtalare. En icke försumbar del av släppt material skapas på det sättet idag, tror jag. Och missförstå mig rätt, det behöver inte vara fel. Enda felet är väl att jag skulle vilja att man hade bättre medhörning vid mixandet, och att man vore sparsammare med kompressorerna, speciellt på 2-kanalsmixen. Men i vissa genrer skapas inte musiken av musiker som spelar toner vid rätt tidpunkt, det är datorn som gör det. Kreatören samlar bara ihop ljuden och talar om för datorn när de ska spelas upp.

Fasen, kan vi inte starta en tråd där vi lägger upp egna produktioner och talar om eller låter folk gissa hur det är gjort?

Hur kategoriserar du t ex Yello?

[Svante]

Hur kategoriserar du t ex Yello?

Ja, nu vet jag inte om jag är främsta experten på detta precis och kategorisera vet jag inte. Men jag tog en i högen, "Soul on ice", Och då skulle jag gissa att det mesta av kompet är programmerat, en del sampel är bara någon bråkdel av en sekund långa, och upprepas för att bygga upp rytmerna, medan andra sampel varar en eller flera takter. I den mån ljuden är inspelade med mikrofon är det nog närmikat och panorerat, dvs panorerad mono. Syntljuden har ju uppenbarligen inte ett akustiskt ursprung, så där har inget mikats upp. Sen är det sång pålagd i lite längre snuttar, men även där finns det rena upprepningar av samma inspelade snutt. Och så är det mycket reverb som ger stereoeffekten och "rymden". Och så har 2-kanalsmixen fått en masteringssläng. Det ligger nog kompressorer här och där i mixen också. Men jag tror inte att det har pillats med pitchen på sången.

Det är min oinsatta gissning. Någon kanske vet bättre.

[i]

Hur kategoriserar du t ex Yello?

Ja, nu vet jag inte om jag är främsta experten på detta precis och kategorisera vet jag inte. Men jag tog en i högen, "Soul on ice", Och då skulle jag gissa att det mesta av kompet är programmerat, en del sampel är bara någon bråkdel av en sekund långa, och upprepas för att bygga upp rytmerna, medan andra sampel varar en eller flera takter. I den mån ljuden är inspelade med mikrofon är det nog närmikat och panorerat, dvs panorerad mono. Syntljuden har ju uppenbarligen inte ett akustiskt ursprung, så där har inget mikats upp. Sen är det sång pålagd i lite längre snuttar, men även där finns det rena upprepningar av samma inspelade snutt. Och så är det mycket reverb som ger stereoeffekten och "rymden". Och så har 2-kanalsmixen fått en masteringssläng. Det ligger nog kompressorer här och där i mixen också. Men jag tror inte att det har pillats med pitchen på sången.

Det är min oinsatta gissning. Någon kanske vet bättre.

Det närmast tänkte på var att Yello ju inte är som det akustiska exemplet du hade, men inte heller som det andra i o m att Yellos musik inte är i närheten så slarvigt eller dynamikfattigt.

Dvs "syntetisk" musik kan vara väl så intrikat inspelat som harmoniskt komponerat någon som helst musik.
Vi har alltså ett tredje exempel på ett tredje sätts musikskapande.

[Ogjort]

Den kan till och med återges bättre - än "det var tänkt"

De två medverkande artisterna från en av världens i särklass bäst inspelade skivor, var på besök hemma hos mig.
Jag spelade upp en snutt från skivan...

"Det var som fan - låter den SÅ bra, var kommentaren"

En av dem hade varit närvarande vid slutmix. Men den fulla potentialen kom varken fram då eller på den egna hemanläggningen.

Sånt e kul!

[peterh]

Den kan till och med återges bättre - än "det var tänkt"

De två medverkande artisterna från en av världens i särklass bäst inspelade skivor, var på besök hemma hos mig.
Jag spelade upp en snutt från skivan...

"Det var som fan - låter den SÅ bra, var kommentaren"

En av dem hade varit närvarande vid slutmix. Men den fulla potentialen kom varken fram då eller på den egna hemanläggningen.

Sånt e kul!

Vad är "en av världens i särklass bäst inspelade skivor" ?